Jakten på den rödhalsade svartbaggen, del 1

Så kom vi då äntligen iväg för att leta efter den rödhalsade svartbaggen(Oplocephala haemorrhoidalis). Lasse Hole hittade denna sällsynta skalbagge i Erstavik 1973 och vi har länge pratat om att vi borde kolla upp den lokalen igen för att se om den finns kvar. Den rödhalsade svartbaggen lever i gamla fnösktickor och den är både rödlistad(Missgynnad) och signalart för skyddsvärda skogar. Den kräver miljöer där det finns gott om fnösktickor under lång tid. Fyndplatsen ligger sydost om Erstaviks herrgård, nedanför utsiktsberget söder om viken. Vi gick från Tenntorp och gjorde en del trevliga observationer på vägen. Bl.a. en ganska så mörk huggorm som låg och solade sig på det stora hygget öster om Sandasjön. Den verkade rätt trög först, jag hann få några bilder på den men den var betydligt piggare än vi trodde. Stor var den också och den försvann snabbt ner i ett hål i marken.

Lasse hittade en svamp som han bestämde till släktet Hyndellum, korktaggsvampar. Intressant med tanke på att hela det släktet indikerar höga naturvärden. Den hittades i ett område med granskog på sandig mark, vi borde kolla upp det området mer noggrant. Vad jag har förstått så efterlyser Skogsstyrelsen fler sandbarrskogar som nyckelbiotoper i Stockholms län och kanske det finns lämpliga områden i Erstavik.


Vi kom så småningom fram till fyndplatsen och vilket spännande område det var! Jag har faktiskt aldrig varit i just det här området tidigare och jag blev imponerad av framförallt en riktigt stor ek som tveklöst uppnår jätteträdsdimensioner(3,15 m i omkrets). Det finns mycket död ved i området, bl.a. flera grova grenar från den stora eken. Man kunde ju vänta sig att hitta den rödlistade skinnsvampen rutskinn här men jag kunde inte göra något sådant fynd. Den växer på kärnved av ek och förekommer på åtminstone ett annat ställe i Erstavik, öster om Källtorpssjön. Men nu var det svartbaggen vi var ute efter och det fanns två björkar med många fnösktickor som vi började titta på. Vi kunde inte hitta några rödhalsade svartbaggar i de tickor vi tittade i och inte heller några kläckhål som kunde misstänkas för vår svartbagge. Däremot många mindre hål, 1-2 mm stora, från andra skalbaggar . Det var även gott om riktigt stora hål, ca 5 mm, i flera av tickorna och under de, det här var på en liggande björkstam, fanns det högar av vad som såg ut som sågspån på marken. Så stora hål och högar av gnagmjöl kan bara vara från jättesvampmalen(Scardia boletella). En fjäril vars larver lever inne i fnösktickor och som också går in i veden och som då slänger ut gnagmjölet. Den kan leva i ett par år inne i veden innan den förpuppas. Jättesvampmalen var tidigare rödlistad men försvann iden nya rödlistan som kom 2005 men det är en signalart och som alla arter som försvann från rödlistan så ska den betraktas som lokalt/regionalt skyddsvärd. Att den finns här visar att detta område har höga naturvärden och tillsammans med de gamla ekarna tycker jag att området självklart håller nyckelbiotopskvalitet. Det är inte registrerat som det idag.

Det finns säkert mer att upptäcka här och jag kommer snart att återvända dit. Jag har inte helt gett upp hoppet om den rödhalsade svartbaggen heller, det finns några andra områden i Erstavik med björkar och fnösktickor som man borde undersöka närmare.

Fortsättning följer...



Kommentarer
Postat av: Anonym

hata göteborg


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback