Naturbloggen

Har under den senaste veckan gjort några besök i Ryssbergen på västra Sicklaön. Det är ett av få större grönområden i den delen av Nacka och har också höga naturvärden. Det finns nu planer på att dra en väg genom Ryssbergen från Kvarnholmen till centrala Nacka. Kvarnholmen ska byggas ut med 3000 lägenheter och de boende där måste tydligen kunna ta bilen direkt till Nacka Forum!

Ryssbergen är ett ganska okänt grönområde för de flesta Nackabor och mig veterligen är det inte särskilt väl inventerat heller. Det är också ett av få, om inte det enda, stället på Sicklaön(åtminstone västraSicklaön) där man kan komma undan bullret från Värmdöleden. Trots att Värmdöleden avgränsar Ryssbergen söderut så kommer man undan motorvägsbruset när man kommer ned i nordbranten, då blir det plötsligt riktigt tyst och de ljud man hör kommer från Kvarnholmen. Det är en kvalitet som det finns all anledning att bevara. Därför tänker vi i Nacka Naturskyddsförening uppmärksamma området och undersöka det mer noggrant. Bl.a. kommer vi att ha naturguidningar där under året. Så nu gäller det för mig att bekanta mig med Ryssbergens flora och fauna.

Det som slår en direkt är alla gamla och grova tallar och dessutom all död ved som finns i området. Det är verkligen gott om torrakor och lågor, viktiga för många olika mossor, svampar, insekter och fåglar. Flera av tallarna har en diameter på 150-200 cm och är uppåt 300 år gamla. Jag är själv väldigt förtjust i gamla tallar, det är träd med karaktär, precis som gamla ekar. I Ryssbergen finns det många väldigt imponerande tallar. Något skogsbruk kan inte ha bedrivits och det är verkligen en riktig tallurskog. Området består av hällmarker som sluttar ned i en nordbrant mot Svindersviken och på avsatser i branten har jord ansamlats och där har tallarna kunnat växa sig så stora. På hällmarkerna är tallarna inte så imponerande till storlek men säkert lika gamla.

På många av tallarna växer det tallticka(Phellinus pini) som är en signalart för gamla skyddsvärda tallbestånd. För att tallticka ska kunna förekomma måste tallarna vara åtminstone 100 år gamla och helst 150-200 år för att uppträda rikligt. Många tallar har åtminstone 7-8 fruktkroppar och den växer också på grenar på flera träd vilket tyder på att grenen är minst 100 år gammal. En annan art som indikerar på på höga naturvärden i tallskogar är den lilla skinnsvampen vintertagging(Irpicodon pendulus), som jag fann på några tallar vid gårdagens besök. Den har små vita/gulvita fruktkroppar som man ofta finner högt upp i kronorna på dödda eller halvdöda grenar. I boken "Signalarter" från Skogsstyrelsen är vintertagging en "bra signalart som visar på gamla tallar och tallskogar med höga naturvärden". Vidare sägs att den: "vanligtvis påträffas i starkt skyddsvärda naturskogar". Så det är verkligen inte någon vanlig och trivial tallskog på Ryssbergen. Vintertaggingen är också rödlistad som missgynnad(hotkat. 4). Vidare så ser man också en del tallar med tydligt gulbruna/orangebruna grenar och stammar vilket tyder på förekomst av den sällsynta skalbaggen reliktbock(Nothorhina punctata). Träden utsöndrar kåda när de blir angripna av reliktbockens larver som lever under barken på gamla, grova och solexponerade tallar. Den finns också i Skuruparken. Även reliktbocken är rödlistad som missgynnad. Träden kan se ut så flera årtionden efter ett angrepp och det behöver inte betyda att den fortfarande finns kvar, något att undersöka i sommar. Den stora förekomsten av död ved och gamla levande tallar gör att det det kan finnas många hotade och sällsynta vedinsekter i Ryssbergen, något som verkligen borde undersökas! Likaså kan branterna hysa många mossor och lavar som kräver en skuggig och fuktig miljö. Det ska bli riktigt spännande att undersöka det, bara snön försvinner(nu hoppas jag ändå att snön får ligga ett bra tag till). Jag kommer garanterat återkomma om Ryssbergen!