Naturbloggen

Såg på Svalan, http://www.artportalen.se/birds/,  att strömstare observerats vid Nacka ström så det kunde vara ett lämpligt mål för en söndagspromenad tänkte jag. Väl framme kollade jag först den övre delen av Nacka ström då strömstaren hade setts där senast. Vid utloppet från Dammtorpssjön luktade det ruttna ägg, som vanligt så här års. Det är svavelväte som bildas när organiskt material bryts ned under syrefria förhållanden. Dammtorpssjön är grund, maxdjup 1,5 m, och näringsrik med en rik vattenvegetation av näckrosor, dyblad, säv m.m. När organiskt material bryts ned åtgår syre och i en grund sjö tar syret snabbt slut under istäcket.

Nu var dock inte stanken så farlig idag.

Ingen strömstare vid den övre delen så jag gick ned mot kvarnen och den nedre delen. Där hördes ett hårt och smattrande läte, gärdsmyg så klart. Sveriges näst minsta fågel med en fantastiskt stark och vacker sång. Nu dröjer det väl ett tag innan man får höra den, så här års är det ofta det lite rödhakelika locklätet som avslöjar dess närvaro. En lustig fågel med sin korta och ofta upprätt hållna stjärt som snabbt och nervöst rör sig i täta snår och ofta också på marken, då kan den faktiskt förväxlas med en mus. Det blir allt vanligare att gärdsmygen övervintrar i Sverige som en följd av mildare vintrar.

Strömstaren lös med sin frånvaro även här och jag började ge upp men tänkte att jag kollar in utloppet från Dammtorpssjön igen. Och plötsligt så sitter den där, på en sten kanske 20 m ifrån mig i det strömmande vattnet. Det är lite typiskt strömstare att vara helt osynlig, fast den finns på lokalen, och sedan plötsligt dyka upp som från ingenstans. Den är väldigt väl kamouflerad med sitt vita bröst och sin i övrigt mörkbruna/svarta dräkt. Den smälter väl in i sin miljö med skummande vitt vatten och mörka stenar. Den satt länge på sin sten och, som strömstarar gör, niger den ofta, den är överhuvudtaget lite ryckig i sina rörelser. Det är en ganska stor fågel, ungefär som en stare, och väldigt rund i kroppen med en kort stjärt och lång och spetsig näbb som den plockar åt sig insektslarver, fiskägg, snäckor och annat gott som finns i det rinnande vattnet. Det såg ut som den tvekade på om den skulle våga sig ner i det mörka och kalla vattnet. Den var törstig så den tog några klunkar vatten i näbben men ville inte dyka, och jag förstår den, det såg vrkligen kallt ut i vattnet. Nu bekymrar kallt vatten förstås inte strömstaren. Ibland gav den sig iväg på en kort flygtur med snabbt svirrande vingar. Jag fick inte se den dyka den här gången, det är en rolig syn annars när den simmar på ytan med vingarna som paddlar.

Strömstaren häckar inte här i de nederbördsfattiga sydöstra delarna av Sverige. Den är vanligast längs med fjällkedjan och i norra och västra delarna av Värmland och Dalarna. Den förekommer också i västra Sverige och i Småland. Då den är helt beroende av strömmande vattendrag med god vattenföring under sommarhalvåret så förekommer det bara sporadiska häckningar i våra delar av landet. Den kanske kan gynnas av ökade nederbördsmängder till följd av klimatförändringarna?

Jag kan verkligen rekommendare alla att spana in strömstaren innan den drar iväg för att häcka! Nacka ström är en bra lokal för strömstare och tillsammans med Nyfors och Follbrinkströmmen i Tyresö en av de pålitligaste i Stockholmstrakten.

Gärdsmyg och strömstare är faktiskt nära släkt med varandra.

På hemvägen hörde jag en vacker och vemodig sång från en grantopp, koltrast! Den första för året som jag hör bortsett från skuggsång, men det här var på riktigt, om man säger så.