Tofsvipa och korsnäbb

Nu har tofsviporna anlänt till Erstaviksfälten och hannarna tumlar runt på sina breda svartvita vingar igen. En av de finaste vårupplevelserna tycker jag. Det var åtminstone 6 vipor vid fälten nedanför Överby tillsammans med en liten starflock(ca10 st) och 3 vackra "blåduvor", eller skogsduva som den heter numera. En mycket vacker fågel som har minskat alarmerande under de senaste årtiondena. Den är beroende av gamla lövträd, framförallt ek, med stora hål, naturliga eller gjorda av spillkråka. I takt med att sådana träd blir allt sällsyntare i det svenska skogslandskapet ökar konkurrensen om de lämpliga bohål som finns kvar och framförallt kajan konkurerar ut skogsduvan. Ofta så tvingas skogsduvan senarelägga sin häckning till efter att kajan har häckat färdigt i början på juni. Erstavik erbjuder lämpliga miljöer för skogsduva med gamla lövträd och fält och åkrar där den kan födosöka. Jag är inte säker om skogsduva häckar någonstans i Erstavik, något att undersöka under våren/sommaren.

Vid Sandasjön hörde jag korsnäbbens lockläte men fick tyvärr inte syn på några. Troligen var det mindre korsnäbb, den har ett mer metalliskt "klippande" läte som ligger högre i ton än större korsnäbb. Den mindre är också den vanligaste korsnäbben i stockholmstrakten. Den är specialiserad på att plocka frön ur grankottar och häckar tidigt under vårvintern innan granen släppt sina frön. Man hör ganska ofta korsnäbb när man går i Erstavik. Den större korsnäbben är mer knuten till tall och föredrar tydligen senvuxna tallar(då dessa har en mer jämn frösättning än tallar på rikare marker), gärna i myrkanter. Den kanske kan häcka vid Orrmosen?


Vid knipträsk hörde jag ett ganska kraftigt, kort, surrande läte. Stjärtmes tänkte jag direkt och visst var det det. Två stycken som hoppade runt bland grenarna i ett litet lövskogskärr. Det är nog något av det näpnaste man kan se i fågelväg, ja i övrigt också. En vit dunboll med lång stjärt och små svarta pepparkornsögon och en liten svart näbb i kontrast till det helvita huvudet. De klänger vigt omkring bland de tunna grenarna på jakt efter små insekter och spindlar.


Till slut kom jag fram till Drevingefälten på min Erstavikspromenad och där sjöng gulsparven och ormvråken hördes jama, eller var det en nötskrika?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback