Praktbaggar
Efter att ha hört talgoxesången tog jag en tur i Nackareservatet även om gråvädret var tillbaka efter den korta solglimten under förmiddagen. Jag måste säga att det finns en tjusning med det här gråvädret vi har haft, det blir ett väldigt vackert och stämningsfullt ljus i skogen. Inte så lämpligt om man vill kolla mossor t.ex. men som fotograf blir man inspirerad.
Jag rörde mig mest i området mellan Bagarmossen och Ältaån(Brotorpskanalen), ett område som jag oftast bara passerar på väg till de fina områdena öster om ån där det finns flera nyckelbiotoper. Jag gick runt och tittade på tallarna, det är mestadels hällmarkstallskog här, och tänkte att det är faktiskt rätt fin skog här med tallticka på många tallar varav några träd med 4 eller 5 tickor. En del av tallarna är ganska grova också och många med pansarbark. Det är med andra ord riktigt gamla träd, många säkerligen över 300 år. Det är också gott om senvuxna tallar på hällmarkerna. Jag började titta lite närmare efter gnagspår och kläckhål på de äldre och grova tallarna , tänkte att här kan det finnas intressanta arter. I första hand tänkte jag på reliktbock, vars gnag är lätt att känna igen, som jag skrivit om tidigare här på bloggen. Men några spår av reliktbock kunde jag inte hitta men på en av de grövre tallarna såg jag ett kläckhål, ganska platt och ca 3-4 mm långt. Ingen avflagnande ytterbark och inte den karaktäristiska gulröda färgen som är så typisk för reliktbocken. Det kan väl bara vara svart praktbagge(Anthaxia similis) som gör sådana kläckhål. Det är en signalart som tidigare var rödlistad men som plockades bort vid revideringen 2005. Den hittar man ofta i samma områden som reliktbocken då den också vill ha gamla och grova solexponerade tallar. Är det ett nytt fynd för Nackareservatet? Den omnämns inte i reservatsutredningen i alla fall. Ett roligt fynd som jag tycker är ganska väntat då Nackareservatet har en hel del riktigt fina hällmarkstallskogar med lämpligt substrat för den svarta praktbaggen.
Jag tittade lite mer på den här tallen och framförallt på rötterna, för där kan man göra intressanta fynd på tallar som står öppet och soligt, vilket den här tallen alltså gör. Och, på en del av en av de ytliga rötterna hade barken lossnat och där var ett kläckhål, 5 mm brett, ovalt och lite spetsigt. Ett typiskt Buprestis(praktbagge)-hål alltså, men på en tallrot och ganska litet också, kläckhål av de vanliga buprestis-arterna finner man oftast en bit upp på stammen och de är också större. Vad jag kan förstå kan kläckhål av denna storlek och utseende på tallrötter bara betyda en sak: åttafläckig praktbagge(Buprestis octoguttata)! Precis som den svarta praktbaggen är den åttafläckiga en signalart som var rödlistad tidigare. Det är en art som gynnas av skogsbränder och den finns rapporterad från brandfältet norr om Källtorpssjön från sommaren 2007. Fast då gällde det fullbildade skalbaggar och inte bara ett hål i en tallrot. Jag skulle gärna se den för den är väldigt vacker med åtta gula fläckar på de svarta täckvingarna. Den är inte heller omnämnd i reservatsutredningen och frågan är om inte detta område har blivit förbisett. Här finns riktigt gamla träd, både grova och senvuxna, med talltickor och förmodligen två fina skalbaggar(är ganska säker på arttillhörigheten) samt enstaka torrakor och lågor. Det blev en mer givande och intressant skogspromenad än vad jag trodde. Han n inte kolla så mycket mer då skymningen sänkte sig snabbt och det blev för mörkt.