Vinterskådning

I lördags var det dags för den traditionella vinterskådningen på Torö med Stockholmskretsen(det är väl  tradition andra  året?).  Vinter och vinter förresten, barmark, gröna fält och en 5-6 plusgrader är kanske inte mycket till vinter. Får nog döpa om den här exkursionen i framtiden. 

Vi började skådningen vid Reveln och precis när vi hade klivit ut bilarna så började en mindre hackspett trumma flitigt. Den har en markant längre trumning än större hackspett, ca 2 sekunder, och ett svagare trumljud. Den är ofta rätt svårsedd och vi fick heller aldrig syn på den, vilket var synd då den är en mycket charmig liten fågel. Området kring parkeringen  är en utmärkt miljö för den med mycket asp och björk. Den vill ha områden med mycket död ved, murkna träd och större träd med döda grenar.  Det gör förstås att den missgynnas av det moderna skogsbruket och den har minskat kraftigt under åtminstone en 50-årsperiod och är nu rödlistad som sårbar.

Man brukar alltid ha mycket mesar och kungsfåglar på Reveln och den här dagen var inget undantag. Vi hörde sång och olika lockläten från entita, talltita, svartmes, tofsmes, talgoxe och blåmes. Ute på Reveludden spanade vi ut över havet och kunde se enstaka knipor, småskrake, storskrake, havstrut och storskarv. Ett hundratal skarvar satt på en av öarna och kunde bekvämt skådas i tubkikarna. Jag passade förstås på att tala väl om storskarven, denna så förtalade fågel  som har otvetydlig hemortsrätt i Östersjön och som också har en positiv inverkan på fågellivet. Flera ytterskärgårdsarter  som har minskat mycket under senare år p.g.a. störningar och predation av mink, t.ex. svärta, kan häcka på skarvöarna och få skydd av skarvarna. Dessutom blir många skarvar havsörnsmat, och havsörnen vill väl alla ha i skärgården.  Men nu har tydligen havsörnen i sin tur börjat gå hårt åt vissa sjöfåglar på sina håll. Kan det bli för mycket havsörn?

I den fina skogen på Reveln passade vi på att studera lite insektsgnag och tickor. Jag visade på kläckhål  av allmän praktbagge på en tall och där var också ganska stora, runda, kläckhål, som jag fick för mig kunde vara från timmermannen,  skalbaggen alltså.  Jag hoppas att alla deltagarna läser detta för jag måste dementera denna uppgift. Timmermannen lämnar spetsovala hål, inte runda. Kan det vara tallbock? Hur som helst, jag berättade om vikten av död ved i skogarna för den biologiska mångfalden.  Och det är i all fall helt riktigt! Just innan vi skulle packa in oss i bilarna igen så påminde Anders om den sällsynta stora asptickan vi tittade på förra året och eftersom alla ville se den så det var bara att leta upp den igen. Det är roligt när deltagarna är intresserade av all natur!

Under fikat kunde vi också studera alfågel och skäggdopping i vinterdräkt.

Efter Reveln begav vi oss till Örudden där jag tänkte att vi bl.a. skulle hänga in lite alkor. Tillgången på sjöfågel var riktigt mager, den totalt isfria vintern gör att fåglarna sprider ut sig mer än annars. Flockar med knipa och alfågel observerades och efter en stunds spanande i blåsten, det blåser alltid på Örudden men idag bara måttligt, såg jag en tordmule några hundra meter ut i vattnet. Den var lite svårsedd då den hela tiden försvann i vågdalarna och ingen annan  lyckades få syn på den. Vilket misslyckande som exkursionsledare! Jag försökte verkligen och ställde in både min och andras tubkikare, och såg den själv flera gånger. Eller var det i syne?

En mörk andfågel i snabb flykt kom förbiflygande, lysande vita armpennor och liten vit kindfläck avslöjade att det var en svärta. Den hade kurs mot Reveln och försvann snabbt men de flesta hann se den. Den är inte så vanlig vintertid i Stockholms skärgård.

En havsörn sågs också, det var Vive-Ann som hittade den då den satt på en ö långt ut från Örudden och kunde kanske misstas för en sten eller en buske. Men det var tveklöst en havsörn, bra spanat Vive-Ann! 

Efter Öruden var det Östra styrans fågeltorn  som gällde. Där intogs mer matsäck och vi kunde bl.a. titta på 19 st sångsvanar. Vi mötte några skådare som var på väg därifrån som hade haft bergfink och varfågel där men efter idoga spaningar kunde vi tyvärr inte se någon av dem. Däremot såg vi mycket gråtrut sträcka åt sydväst i fina plogformationer.  Här kunde också gnagspår studeras, fast de var gjorda av lite större djur, nämligen bäver. Det började skymma men vi hann med ett stopp till vid Söderby brygga. Det var så gott som vindstilla och vattnet låg nästan spegelblankt. Små flockar av knipa låg ute på vattnet och vi kunde se fyra hanar som försökte imponera på två honor på det sätt som kniphanar gör. Alltså att med ett knyck kasta huvudet bak över ryggen och samtidigt bräka nasalt.  Det blev slutbilden för denna vinterskådningstur. Det var en väldigt fin dag med många roliga och spännande obsar och jag tror att alla var nöjda!



Kommentarer
Postat av: Emil Nilsson

Hej Ronny! Kul att läsa din blogg! jag har börjat skriva en blogg med en liknande idé, men min är kopplad exklusivt till en liten fågelsjö utanför Uppsala. Kolla gärna in den!

http://biotopia.bloggspace.se

Postat av: Lennart Nilsson

Tack för en otroligt fin guidning!

2008-02-04 @ 23:47:33
URL: http://fpnacka.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback