Naturbloggen

Så var var 2009 års midvinterinventering av sjöfågel avklarad. Huvudinventeringsdag var egentligen söndagen den 18 januari men det dåliga vädret gjorde att det blev av först nu i söndags den 25:e. Vi var tre inventerare den här gången, förutom min pappa så var Lennart Nilsson med. Vädret var betydligt mer skådarvänligt än helgen innan som bjöd på hårda vindar och nederbörd. Nu var det mulet, aningen disigt men ändå fullt tillräcklig sikt och så gott som vindstilla och 2-3 plusgrader. Första anhalt blev som vanligt Restaurantholmen/Hotellviken där en stor del av den inre delen av viken täcktes av is.
Den natur som finns kvar på Restaurantholmen är riktigt imponerande. Många gamla och grova tallar varav några har spår av reliktbockangrepp, denna rödlistade skalbagge som är något av ett signum för Nacka-naturen. De många reliktbock-lokalerna är ett tydligt tecken på att Nacka har många områden med lång kontinuitet av gammal tallskog.

Tyvärr kom någon på idén att man mitt på denna vackra lilla ö skulle bygga en massa hus! Man kunde väl ha låtit Restaurantholmen vara ifred och haft det som ett närströvområde. Visst kan man promenera runt holmen men de nybyggda husen förtar en hel del av själva upplevelsen. Mer om Restaurantholmen kan läsas här och här.

Nåväl, tillbaka till fågelräkningen, Restaurantholmen/Hotellviken bjöd på sammanlagt 42 gräsänder, 6 vigg, 2 storskrakar och 2 knölsvanar. Inte en enda sothöna då den inre och grundare delen av viken var igenfrusen. Bland alla gräsänder var det en som skilde ut sig i mängden. En helt vit and med gul näbb, vi frågade oss om det var en gräsand eller någon förrymd tamanka som rymt, men tamankorna är större än gräsänder och har bl.a. annorlunda näbbform. Den här såg ut som vilken gräsand som helst och umgicks till synes utan problem med de andra gräsänderna. Det var ingen albino eftersom näbben var gul och den inte hade några röda ögon. Tänkte att det kanske var en leucistisk individ, alltså att den saknar färgpigment men enligt fågelboken blir de inte helvita utan har ofta kvar en del färgpigment. Sofnet gav svaret: det är en vit färgvariant av gräsand. Denna vita variant har gynnats av människan genom avel och eftersom en del änder "rymmer" och parar sig med vilda gräsänder så sprids denna färgvariant mer än vad som skulle varit fallet utan inblanding från människan. Här finns bilder på vita gräsänder.

Den vita anden var dock inte det mest oväntade med besöket på Restaurantholmen. När vi fikade, i ett litet utsiktstorn, så såg jag en stor och mörk fågel som dök upp ur vattnet. Den såg liet konstig ut tyckte jag så jag ställde ifrån mig kaffemuggen och kollade i kikaren. Det jag fick se var ingen fågel utan ett sälhuvud! Det gick några sekunder innan jag sa att det är en säl här och jag försökte peka ut den men den dök snart ned i vattnet igen utan att varken pappa eller Lennart hade sett den. Det var verkligen en säl sa jag men de verkade inte riktigt tro mig! Och den dök förstås aldrig upp igen! Nu har ju sälstammen ökat så det är inte en lika ovanlig syn nu som för några årtionden sedan. En koll i artportalen visade att det hade observerats säl i Erstaviken(Tyresösidan) för några veckor sedan och en var till och med inne på strömmen i stan den 10 januari!

Nästa stopp var Vårgärdssjöns utlopp till Baggensfjärden. Nu hade dimman tätnat och det började bli ganska mörkt trots flera timmar kvar till solnedgången. Men det var inga problem att se och räkna fåglarna inom inventeringsområdet. 16 viggar, 26 knipor, 16 sothöns och 9 storskrakar befann sig här. Jag har skrivit det tidigare och jag skriver det igen: ut och titta på storkskrakarna nu när hannarna har sin praktdräkt med den där underbara laxrosa anstrykningen i den annars vita fjäderdräkten. De är så tjusiga! Märkligt, jag gillar inte rosa annars!

Sista stoppet blev som vanligt Dragviken på den sydöstra delen av Svärdsön. Denna vackra ö har hållit på att bli naturreservat i 9 år nu. Skötselplan och allt finns, det är bara att fatta ett beslut! Svärdsö är ett spännande område med gammmal tall- och granskog. Självklart ser man spår av reliktbock på några tallar. Floran är intressant med bl.a. trolldruva, sårläka och Adam och Eva, det finns med andra ord områden med lite rikare mark också. Jag ska verkligen föröska att utforska Svärdsön lite mer framöver, är ju bara här och räknar sjöfågel på vintern!
Nu hade dimman tätnat ordentligt och det var i sista stund vi var där. Någon timme senare och det hade inte varit möjligt att spana av området på ett tillfredsställande sätt. Här går också inventeringsområdet några hundra meter ut i Erstaviken och det var verkligen på gränsen att man kunde se något över huvud taget. Här räknade vi in 32 viggar och 2 knipor.

Nu är det bara att skicka in resultaten till zooekologen i Lund där sjöfågelinventeringen sammanställs. I veckan fick jag ett specialhäfte av Ornis Svecica(Sveriges Ornitologiska Förenings vetenskapliga tidskrift) där resultaten av sjöfågelräkningarna 1967 - 2006 analyseras. Jag återkommer med en liten sammanfattning när jag läst den.