Lövgetingbock i Nackareservatet

När jag skrev om de nya motionsspåren i Nackareservatet så nämnde jag att också hittade några trevliga skalbaggar och att jag skulle skriva om det. Så då är det väl bäst att jag gör det! Jag tänkte att vid gamla Dammtorp så ska man väl kunna hitta något roligt, det finns ganska mycket död lövved i området och också mycket hundkäx. Död ved är ju viktigt för de vedlevande skalbaggarna förstås och många långhorningar, vilka jag i första hand tänkte på, sitter gärna i bl.a. hundkäxblommor. Blomrika marker med mycket död ved i närheten kan bjuda på många olika arter av långhorningar. Även andra skalbagar är intressanta men långhorningarna är den skalbaggsfamilj som jag har någorlunda koll på. Och det beror på det begränsade antalet arter, 121 st, och att det finns en Nationalnyckel om dem också. Vilket underlättar betydligt, det är inte lätt att hitta bra bestämningslitteratur om skalbaggar. Dessutom är långhorningarna väldigt karismatiska baggar som det är lätt att fascineras av.  

Efter att ha surnat till över de förskräckliga motionsspåren(som i ärlighetens namn hade varit ännu värre om det första förslaget hade blivit verklighet) var det befrielse att komma ner till Dammtorp. Här rör man sig på små skogsstigar och man känner att man är ute i naturen. Vid gamla Dammtorp, alltså platsen för det gamla torpet, var det en förvånansvärt intensiv fågelsång. Det är ändå i mitten på juni och dessutom kl 2 på eftermiddagen. Det verkar som att det dåliga försommarvädret gjort att fåglarna har mycket att ta igen nu när det äntligen blivit sommar på riktigt! Koltrastarna var nog de som sjöng mest av alla, och de var flest också. Svarthättorna var inte långt efter i sångaktivitet, sedan följde rödvingetrast, trädgårdssångare, lövsångare och bofink. En grå flugsnappare gnolade på sin lilla enkla ramsa, inte mycket till sång jämfört med de andra men jag gillar den verkligen!
Jag började kolla av hundkäxen efter några roliga insekter och direkt så fick jag syn på långhorningen smalbock. En liten bagge som inte blir över centimetern lång. Den har ljust brungula täckvingar och ben och långa antenner. Det är en vanlig art vars larver lever i död ved av både löv och barrträd. Det breda födovalet och det faktum att larverna kan utvecklas även på skuggiga platser göra att smalbocken är en av våra vanligaste långhorningar. Man ser de ofta sitta i blommor som hundkäx t.ex. Att de lockas till blommor beror på att de äter pollen och nektar. Om de äter något alls, en del arter tycks faktiskt inte äta under de veckor de lever som fullbildad skalbagge! Även ängsblombock fanns i hundkäxen. Också det en liten och vanlig långhorning. Till skillnad från smalbocken har den svarta ben och honorna har röda täckvingar med en stor svart fläck mitt på.
Det var såklart en massa andra insekter som surrade runt bland hundkäxen, humlor, blomflugor och olika steklar och diverse annat för mig obekanta kryp. Det är spännande att krypa runt med kameran på en sommaräng, man får se de mest underliga och vackra varelser!
Och apropå vackra varelser, så dök dagens finaste upp när jag började fundera på om jag ska gå vidare upp mot dammarna på golfbanan och spanan in trollsländor. Jag fick syn på en smal och påfallande långbent skalbagge, svart med flera tvärgående smala gula band. En lövgetingbock alltså! Det är ingen sällsynthet alls men det är alltid lika roligt att se dem. Och de är så vackra! Och det säger jag inte bara för att jag är gnagare! Det man skulle kunna förväxla den med är den smalbandade ekbarkbocken som har en liknande teckning men den är lite kraftigare och bredare. Lövgetingbocken satt även den i hundkäxblommor. Dess larver lever oftast i döda ekgrenar och man hittar den således oftast i områden med mycket ek där nedfallna grenar får ligga kvar på marken.
Den svartgula teckningen är förstås till för att lura andra att det är en geting de har fått syn på, s.k. mimikry. Den är verkligen påfallande getinglik vid en hastig blick!
Apropå svartgult, jag såg också några tioprickiga nyckelpigor. Den förekommer i flera olika färgvarianter och det här var den mycket snygga varianten med gula fläckar mot en svart botten. Mycket tjusig den också!

Det blev en hel del fotat, återkommer med bilderna senare!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback