Vandringen i Norra Skuru(och lite om det här med betydande miljöpåvarkan)

Har man en blogg borde man kanske skriva i den också, det har varit dåligt med det på sistone. Här kommer i alla fall en liten rapport från förra helgens vandring i Norra Skuru.

Det vackra vädret från lördagen dröjde sig kvar till söndag morgon och det var en ljus och fin morgon. Vid 10-tiden, när vandringen började, hade tunna moln börjat dyka upp på himlen men det var ändå ljust, om än lite kyligt. Hela 15 personer slöt upp! Inte illa med tanke på att vandringen inte fanns med i programmet utan bara annonserades i Nacka-Värmdö posten samt genom några mail till de boende i området som engagerat sig mot byggplanerna. De flesta var från området men även flera från Boo och andra delar av Nacka. Vi började vi den stora eken söder om Lindholmsplan. Det är en riktigt fin ekjätte med mängder av signalarten gulpudrad spiklav på den grova barken. Eken har också flera håligheter och jag berättade om eken som mångfaldsträdet framför andra. Det finns en gammal hålek till alldeles bredvid men den är inte ett jätteträd(3,14 m i omkrets) men försåts viktig ändå. Det här området ska enligt planerna utgöra mark för komplementbebyggelse! Det finns inte inritat några hus så man kan undra vad det är frågan om? Den stora eken ska, enligt planen, stå kvar men marken runt om lär väl hårdgöras så det känns inte särskilt bra ändå.

Sen var det vandring genom hällmarkstallskog med 300-åriga tallar och en del torrakor. Här blev det lite lav och mosskunskap. Renlavar, islandslav och bägarlavara avhandlades bl.a. En deltagare pekade på den vackra kochenillaven och undrade vad det där röda är för något. Det är apothecier, alltså fruktkroppar. Även vitmossa och de vanliga skogsmossorna(hus, vägg, kam, kvast) gicks igenom. Vi stannde till vid en stubbesom var alldeles perforerad av kläckhål från barkbockar(långhorningar). Det blev förstås mycket prat om den döda vedens betydelse för skogens djur- och växtliv. Så kom vi till den fina granskogen som utplånas helt och hållet om byggplanerna blir verklighet. Området är klassat som naturvärde av Skogstyrelsen. Skogen når alltså inte riktigt upp till nyckelbiotopsklass och det är kanske den relativt dåliga förekomsten av död ved som har gjort att det bedöms på det sättet. Men det finns ändå några nydöda granar här och en har dessutom knäckts en bit upp på stammen så att det har blivit en s.k. högstubbe. Den här vackra skogen försvinner alltså om planerna går igenom men det är tydligen inte en betydande miljöpåverkan! Både Nacka kommun och länsstyrelsen har gjort bedömningen att byggplanerna i Norra Skuru inte har en betydande miljöpåverkan trots att ett naturvärdesobjekt försvinner och flera nyckelbiotoper påverkas kraftigt, en hällmarkstallskog försvinner också t.ex. Om det inte har en betydande miljöpåverkan behöver man nämligen inte göra en miljökonsekvensbeskrivning enligt miljöbalken. Är det verkligen en rimlig bedömning? Borde inte alla ingrepp i nyckelbiotoper/naturvärdesobjekt bedömas som betydande påverkan? Vad jag har förstått så vill man i Sverige lägga ribban högt för vad som är betydande påverkan, det blir ju så himla besvärligt om man ska göra en massa miljökonsekvensbeskrivningar hela tiden! Det riskerar väl att sakta ner planprocessen och det är ju inte bra! Eller? Jag lär återkomma om det här med betydande miljöpåverkan.

Vi fikade vid några gammeltallar och jag visade upp signalarterna tallticka, grovticka och blomkålssvamp! Små floickarmed korsnäbbar drog förbi över våra huvuden flera gånger och nötskrikor skränade till några gånger. Den större hackspetten hördes också och en av de boende i området sa att han ofta ser både spillkråka och gröngöling i skogarna här. Nu hade det mulnat på ordentligt och regnet hängde i luften. Vi gick upp till hällmarkstallskogen vid Högvallavägen som kommer att försvinna. Skogen alltså, inte Högvallavägen! Den lär däremot breddas och bli jättefin! Här blev det bra diskussioner om närnaturens betydelse för folkhälsan, bl.a. om vikten av naturvistelser för barnens utveckling. Nu började det regna och det var lika bra att avsluta. Folk var inte riktigt klädda för regn! Men det blev en lyckad vandring med många frågor och bra diskussioner, det är så det ska vara istället för att man bara står och pratar på själv hela tiden!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback