Igelkottröksvamp och korallfingersvamp i Skuruparken

Var i Skuruparken för att kolla in igelkottröksvampen, något jag missade förra året. Såg den där för några år sedan när jag var där med Tomas Fasth under hans inventering av Skuruparken. De exemplaren vi hittade då var övermogna och hade börjat tappat taggarna så att de var kala på hjässan, så att säga. Igelkottröksvampen är en s.k. förnasvamp vilket betyder att den bryter ned nedfallna löv, torrt gräs o.dyl. Den är vad man kallar termofil, värmeälskande, och hittas alltså oftast i sydvända lägen men som samtidigt inte är för torra. Marken får inte torka ut under sommaren om den ska trivas. Den är också kalkgynnad och behöver vad man säger lång trädkontinuitet, den tål inte avverkningar alltså, så den har rätt stora krav på sin växtmiljö vilket gör den till en mycket bra signalart. Där man hittar igelkottröksvamp så finns det goda chanser till att många andra sällsynta och krävande arter också förekommer på lokalen. Dessutom är den rödlistad(som missgynnad) och hoten mot den anses vara avverkning av träd på växtplatserna och markförsurning. Nu föreslås den tas bort från rödlistan, den minskning av antalet lokaler som man tidigare sett tycks ha avstannat.
Kunde förstås inte låta bli att ta en bild på den med min mobilkamera. Har bättre bilder sedan tidigare som jag får återkomma om.


I Skuruparken finns den i en sydvästvänd sluttning med ek, lind och hassel.
Den kan vara riktigt svår att få syn på då den har samma färg som de torra löven men jag hittade snabbt några färska och fina exemplar. Visst ser den rolig ut med de långa toviga taggarna? Det finns andra röksvampar med taggar men de är bara någon millimeter långa medans igelkottröksvampen har 3-4 mm långa taggar.
Det var en härligt varm och solig dag så gick jag en runda i Skuruparken för att se om det hade kommit fram några andra roliga svampar, förutsättningarna finns ju verkligen.

Bredvid igelkottröksvampen växte några äggformade svampar med kort fot.

En rotttryffel, Scleroderma, måste det vara tänkte jag. Lasse Hole visade mig en sådan för inte så länge sedan vid Hellasgården. Jag tror att det är potatisrottryffel, en av de vanligaste arterna även om ingen av de är särskilt vanlig alls. I min svampbok står den som mindre allmän. Den växer på bar jord i ädellövskog eller med tall på sandig mark.

Och så hittade jag en annan och betydligt vanligare röksvamp.

Päronformiga fruktkroppar och tätt ihopgyttrad på död lövved, alltså gyttrad röksvamp.

Förutom några fina oxtungssvampar så gjorde jag inga fynd förrän jag kom till den här fina ekbacken.

Ett av de finaste ekbestånden i Skuruparken. På ekarna kan man hitta rödbrun blekspik, grå skärelav och annat roligt. Här har jag också sett mängder med den vackra och rödlistade scharlakansvaxskivlingen. Den kommernog lite senare underhösten, nu kunde jag inte hitta ett spår av den. Men däremot den här:

En stor gul fingersvamp, det är alltid roligt att hitta! Gula fingersvampar, eller korallfingervampar, är mycket goda signalarter för skyddsvärda skogsmiljöer. Vilken art det är vågar jag verkligen inte säga, man ska helst lägga den under mikroskop och kolla sporerna för att kunna artbestämma den. Vem vet, det kan ju vara en mycket sällsynt art det där! Egentligen borde jag samla in ett exemplar och skicka det till någon expert. Korallfingersvampar finns inte med i de listor över signal/rödlistade arter i Skuruparken som jag har sett. Ytterligare en signalart i Skuruparken alltså!

Så mycket mer än så här blev det inte men så var det bara ett snabbesök. Det borde finnas fler ovanliga svampar i Skuruparken. Det borde ju vara en bra lokal för jordstjärnor t.ex.

På fågelfronten var det lungt sånär som på en sjungande svartmes.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback