Korsnäbb och gnagspår i Nackareservatet

Sent omsider kommer här några rader om förra helgens exkursion. På lördagen var det vandring i Nackareservatet med Stockholms naturskyddsförening. Rubriken i programmet var Nackareservatets hemligheter och sällsamheter! Hajade till när jag såg det i tryck för så hade jag inte skrivit, men det låter rätt bra måste jag säga. Med andra ord hade jag lite att leva upp till! Vet inte om jag bjöd på några hemligheter eller sällsamheter direkt men ingen klagade!

10 deltagare slöt upp, vilket är helt ok med tanke på det lite kyliga och råa vädret. Gröngöling hördes och observerades innan vi kommit in i själva skogen. Det blev det första stoppet och vi lyssnade där på grön- och bofinksång och grönsiska samt några kraxande björktrastar. Framme vid reservatsgränsen berättade jag lite om Nackareservatets historia, att Stockholms stad köpte in marken på 1930-talet för att ha som friluftsområde för en växande stad. Mycket framsynt av den tidens politiker tycker jag. Tyvärr är de styrande idag inte lika framsynta, för att uttrycka det milt, med tanke på de utförsäljningar av friluftsområden som Stockholm har genomfört och den allmänt avoga inställning till natur och grönområden som råder nu.

Sedan kom det att handla mycket om skogen, konstigt annars i.of.s. Nyckelbiotoper, signalarter och skogsbruk m.m. Jag visade på gnagspår av reliktbock och granbarkgnagare, talltickor och klibbtickor och berättade om just tickornas viktiga roll i skogen. Vi tittade ner i varggrottan också, det är en s.k. blockgrotta(fast mer klyfta än grotta egentligen) och det blev lite prat om berggrunden och sprickdalslandskapet.

Fika intogs vid en rastplats med eldstad. Här lämnade halva gänget p.g.a. frusna fötter, det var verkligen rått och dessutom mycket snö i skogen fortfarande så det blev mycket pulsande, så det var förståligt. Men de som var kvar ville gärna vandra vidare.  Vi tittade på den fina hällmarkstallskogen med 300-400 åriga tallar och torrakor och lågor. Vi stannade till vid en tall där det växte grovticka(signalart) och som hade kläckhål av svart praktbagge(signalart) i barken. På tallen växte det också tagellav och grynig blåslav, den senare ibland angiven som signalart men jag är osäker på vilken status den har egentligen. Men den ser man väl oftast på just gammal tallbark så något indikatorvärde har den nog. Den påminner om vanlig blåslav men växer mer tilltryckt mot underlaget, den är liksom tillplattad, och är grynig eller mjölig i bålens centrala delar.

Vi vandrade vidare och lämnade hällmarkstallskogen och passerade genom en fin grannaturskog med mycket vindfällen. En mindre korsnäbb sjöng flitigt från en grantopp. De har en lustig sång verkligen. Inte särskilt vacker eller melodisk direkt. Man känner igen den på att det typiska korsnäbbslocket är invävt i sången men sen så har den en massa olika läten för sig, den kvittrar och visslar och skorrar om vartannat.  Den satt länge i grantoppen så vi kunde verkligen studera den noga, synd bara att den satt i motljus. De är väldigt vackra annars, ser ut som små röda papegojor faktiskt!
Vi hörde flera andra korsnäbbar som flög över oss och vi hittade också kottar som korsnäbbarna hade ätit på. De känner man igen på att de först ser helt orörda ut men när man titar närmare så ser man att kottfjällen är klyvna på mitten. När större hackspetten ätit kottfrön så hackar den sönder kotten medan ekorren i sin tur gnager av kottfjällen helt och hållet. Det gör även skogsmusen men den gör lämnar efter sig helt jämnt avgnagna kottar medan de är lite fransiga när ekorren varit i farten. Vi hittade exempel på alla dessa utom skogsmusgnagna kottar. Skogsmusen sitter inte heller så öppet och äter som t.ex. ekorren gör så man ser sådana kottar mer sällan, de är helt enkelt svårare att hitta.
Korsnäbben var nog dagens höjdpunkt!

Vi fortsatte ner till den fina lövskogen mellan Söderbysjön och Ulvsjön och sedan tillbaka mot Bagarmossen via golfbanan. Sidensvansar och seglits observerades bland mycket annat. Guidningen skulle pågå till 15:00 enligt programmet, 14:55 var vi tillbaka i Bagarmossen, mycket välplanerat om jag får säga det själv(fast egentligen bara en ren tillfällighet, brukar alltid hålla på mycket längre än vad som anges i diverse programblad)!

Kommentarer
Postat av: Anders Tranberg

Ja, det var en fin guidning genom Nackareservatet! De som inte kom missade nått! Som vanligt hade man velat haft med sig en fogsvans så man kunde göra lite nytta när man ändå var där. Några granar står verkligen och skymmer fina ekar som stod öppet till bara för 20-30 år sedan kanske. Vi borde även tipsa staden om dessa granar så de kan hugga ner nått vettigt någon gång istället för alla dessa stolpskott som begåas stup i ett där träd tas ner helt i onödan.

2010-04-07 @ 14:10:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback