Naturbloggen

Igår gjorde jag, tillsammans med Margaretha och Kerstin från Boo Miljö-och naturvänner, en rundvandring i det område som ska bli Baggensstsäkets kulturreservat. Tidigare har det planerats som Saltstigens naturreservat men innan förslaget gick ut på remiss så döptes det om. Det är samma paragrafer i miljöbalken så det är ingen skillnad i skydd jämfört med ett naturreservat. Däremot kan det vara en risk att man vidtar åtgärder som missgynnar naturvärden, ofta går natur- och kulturvärden hand i hand men inte alltid. I förslaget till kulturreservat finns det en del saker som jag tycker är väldigt tveksamma.

Enligt reservatsförlslaget ska detta område vara park med vissa anläggningar! Vadå för anläggningar undrar man. Det framgår inte av förslaget, bara att det ska vara anläggningar som tillgodoser behov hos besökarna! Lite tydligare kan de väl vara!

                                                     

Här några bilder från den härliga, numera förvildade, parken med många grova och gamla ädellövträd som alm, ask och lind. I parken finns flera införda trädslag som sykomorlönn, silverlönn, parklind och ädelgran. Trots att vi var där mitt pådan så sjöng svarthätta, trädgårdssångare, bofink och lövsångare flitigt. Från den lilla vassviken hördes sävsångarens skorrande sång och några ladusvalor jagade över Baggensstäket. Jag tyckte också att jag hörde stenknäckens skarpa lockläte.

Baggensstäket är platsen för slaget vid stäket. I området finns tre skansar(befästningar) från den tiden och i reservatsförslaget talas det om att öka de visuella sambanden mellan skansar och slagfält. Men det ska göras så att naturvärden bibehålls. Skansarna ska också skyddas mot skador som trädrötter kan orsaka.
                                             
Då undrar man om den här stora linden kan vara kvar? Bilden är tagen från den jordtäckta skansen nere vid vattnet. Om så stora träd måste tas ner så förstår jag inte hur man samtidigt ska kunna behålla naturvärdena.
                                             
Här är utsikten från en av de högt belägna skansarn, den jordtäckta skansen ligger nedanför berget. Om man ska kunna ett visuellt samband och synliga riktlinjer mellan skansarna så undra man hur mycket träd som måste tas bort. Alldeles orimligt mycket tycker jag! Visst ska man kunna röja fram skansarna men det får vara med måtta! Tallen på bilden är ett par hundra år gammal och jag tycker det är viktigare att behålla de gamla träden än att till varje pris röja fram de gamla skansarna. Den här skansen är nu övervuxen med ett flertal flerhundraåriga tallar. Om trädrötter inte ska få skada skansarna, eller snarare det som är kvar av dem, så lär väl varenda gammeltall sågas ner! Inte klokt! Problemet med reservatsförslaget är att man inte låtsas om den här konflikten. Man måste bestämma sig, ska skansarna fram med riktlinjer och allt, ja, då lär många värdefulla träd ryka. Eller ska vi låta de vara som de är idag, synliga men delvis igenväxta med många skyddsvärda och vackra träd?
Tallen på bilden är värd för två signalarter. Svart praktbagge och grynig blåslav.

                                      
                        Kläckhål av svart praktbagge.    Grynig blåslav.
                                           
Samma tall som ovan, fin tallåga i förgrunden också. Är det verkligen vettigt att röja bort både tall och låga för att få fram en gammal stenhög!?

                                          
Ett problem när man gör reservat är att det ska anläggas en massa överdimensionerade gångvägar som ska "trygghetsröjas", alltså att man tar bort små träd och buskar bakom vilka diverse våldsmän ofta(!?) gömmer sig! 
Stigen ovan ska omvandlas till gångväg, 1-2 m bred och beläggas med grus. Helt onödigt tycker jag. En kostnad man lätt kan spara in på. Stigen funkar alldeles utmärkt idag och har gjort så länge. 

Det blir en del saker att ta upp i vårt remissvar med andra ord! 

Gjorde ett fynd av en rödlistad art också, men den får ett eget inlägg snart!