Randig skulderbock i Ryssbergen



Hade en vandring i Ryssbergen för Miljöpartiet i Nacka i lördags, på Världsmiljödagen alltså. Självklart ska Nackas mesta(?) urskog uppmärksammas den dagen! Hade inte väntat mig några nya fynd i skogen men när vi stog vid Ryssbergens största torraka så upptäckte en av deltagarna att det kröp en stor insekt på axeln på en annan deltagare. Vi lyckades få fatt på den stora insekten och kunde snabbt konstatera att den var en skalbagge och närmare bestämt en långhorning. Men vilken art kunde jag inte säga, hade faktiskt ingen aning då. Jag kände igen den randiga teckningen på täckvingaran men inga artnamn dök upp i huvudet på mig. Långhorningar är ju alltid roliga att hitta även om det inte är någon ovanlig art, vilket jag inte trodde att det var. Som jag sa till gruppen så är det nog en ganska vanlig art. Och visst var det så. En snabb titt i Nationalnyckelns långhorningsvolym visade att det rörde sig om en randig skulderbock(Oxymirus cursor). Den randiga teckningen visar att det är en hona. Hanen är helsvart och också betydligt smalare. Det är en allmän art vars larver lever i både löv- och barrved. Den vill ha gamla lågor vars ved är så mjuk att man kan sticka fingrarna rakt igenom den. Efter att ha gnagt omkring i veden i tre år kryper larven ut ur lågan och gör en kokong i förnan på marken. Efter några veckor kryper så den fullbildade skalbaggen ut. Randig skulderbock är i huvudsak nattaktiv men kan sällsynt ses i blommor på dagen. En vanlig skalbagge som man sällan ser alltså, får rikta ett stort tack till Kerstin Nöres dotter som "fångade" den på sin axel! 
Enligt Nationalnyckeln så har arten minskat i Sverige på grund av minskad tillgång på grövre gamla lågor men den är fortfarande utbredd. Men frågan är förstås hur det ska gå för den i framtiden, den och alla andra arter beroende av död ved. Jag tycker att just den typen av riktigt gamla lågor med mjuk ved är väldigt ovanliga i de flesta skogar idag. Även i "finare" skogar så hittar man inte många av de här gamla lågorna. I Nacka finns det en del områden med hyfsad tillgång på den typen av död ved, förutom Ryssbergen kan man nämna Tollare, Skarpnäs, delar av Velamsund och Nackareservatet. Så frågan är hur vanlig den randiga skulderbocken kommer att vara om nuvarande trender i skogslandskapet håller i sig?



Det blev en väldigt trevlig vandring med bra diskussioner om Ryssbergen och den eländiga bron som planeras. Ett fullkomligt vansinnigt projekt på alla sätt! Här ska alltså Nacka kommun slänga ut flera hundra miljoner kronor av skattebetalarnas pengar på en bro som ingen vill ha och ingen behöver och som kommer att förstöra en unik urskog! Dessutom kommer trafiken att öka i området runtomkring(Vikdalen,Birka m.fl.) samtidigt som de nya bostäderna på Kvarnholmen kommer att bli bullerstörda!
En idé som kom upp var att ha en hearing om bron med ansvariga politiker samt banderoller vid Värmdövägen och att få upp en hemsida om Ryssbergen(vi hade ju en tidigare). Det gäller att lyfta bron som en viktig valfråga, eller snarare motståndet mot bron.

Kommentarer
Postat av: Elisabeth Karlsson

Tack för guidningen Ronny! Alltid lär man sig något nytt. Tänk att få stifta bekantskap med en randig skulderbock. Så vacker den är. Måtte den få leva länge i Ryssbergen.

2010-06-08 @ 22:47:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback