En kväll vid Söderbysjön.

Tog en liten promenad till Söderbysjön(Nackareservatet) häromkvällen. Koltrastar och rödhakar sjöng flitigt i skogen och även en del lövsångare stämde in i kören. Medan jag stod och lyssnade så flög något på mig, eller snarare ramlade ner på mig, studsade på bröstet och föll pladask på marken. Kollade efter och såg två svartgulrandiga insekter som parade sig. Säkert svårt att flyga och kunna styra som man vill då. Getingar var min första tanke, hade som tur var kameran framme och han ta en bild.
                
 
Inte var det getingar, det var istället någon slags blomfluga. De ser ut som getingar för att luras att de är farliga och kan stickas och jag gick på det. Ett tag i allafall. Man ser att det inte är getingar bl.a. på de stora flugögonen och de korta antennerna.

                 
Här är en annan fluga, vet inte vad för slags fluga, någon blomsterfluga kanske(blomsterflugor är något annat än blomflugor). Det finns många olika slags flugor och jag har inte den bästa kollen kan jag säga.

                  
Det här kan jag säga var det är i allafall, de långa trådformiga antennerna, vingformen och små sporrar på benen avslöjar att det är två nattsländor. De svärmade vid stranden tillsammans med diverse andra insekter som dansflugor och andra för mig okända sorter. Det är nattsländans larver som brukar kallas för husmaskar. De lever i vatten och klär in sig med små stenar, gruskorn, växtdelar och annat material som de hittar för att skydda sig.

      
Här glider en av Söderbysjöns skäggdoppingar fram över den spegelblanka vattenytan, en stilla kväll var det som ni ser. Fisktärnan satt i kvällsolen och njöt av den fina kvällen. Båda arterna trivs bra i Söderbysjöns fiskrika vatten. 

                  
Svaveltickans gula fruktkroppar har redan börjat komma fram, här i en hålek. Färska svaveltickor är verkligen vackra. Det är en verklig nyckelart eftersom det är en av de första vednedbrytarna på ek och skapar hål- och mulmekar. Svaveltickan banar väg för hundratals andra arter, från små vedinseker till kattugglor och skogsduvor som bor i de håligheter svaveltickan ger upphov till. 
                         
Hittade även talltickor på ett ställe där jag inte sett den tidigare, men den är ju ganska vanlig här i Stockholmstrakten trots att den numera återfinns på den svenska rödlistan. Att den hamnat där är verkligen ett underbetyg till den svenska skogspolitiken och skogsnäringen.

Avslsutar med några bilder från Söderbysjön och "vildmarkslandskapet" där. Visst är det svårt att tro att det bara ligger ca 7-8 km från Sergels torg och knappt en km från Stockholms södra förorter?

   

         

 


Kommentarer
Postat av: sandra

Vilken fin kväll du hade :-)

ja, det är verkligen världsunikt att denna miljö kan få finnas så nära en storstad/sandra

2011-07-04 @ 09:22:32
Postat av: Beatrice

De fem sista bilderna är SÅÅÅ underbara!!!!! Man får verkligen känslan av lugnet vid vattnet. Fint ljus och skarpa bilder. Superfina!

2011-07-06 @ 00:32:58
Postat av: Ronny

Tack Beatrice!

Ja Sandra, världsunikt är det!

2011-07-08 @ 21:08:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback