Långsjön runt.

Hade en naturguidning vid Långsjön i Nacka i helgen. Det blev en mycket trevlig vandring med en lagom liten grupp, ganska skönt efter att ha haft guidningar med som mest 57 personer under hösten. Långsjön är ett litet naturreservat mitt på Sicklaön i Nacka och som blev reservat framförallt för dess rekreativa värden. Det är verkligen en oas på Sicklaön och området är mycket lättillgängligt. Och väldigt populärt och flitigt använt. Skogen runt Långsjön är inte klassad som värdefull i Nacka kommuns grönprogram, vilket väl beror på att ingen har varit där och kollat ordentligt, men den håller höga värden med en del lite ovanligare arter också.

Samtliga bilder är tagan av Beatrice Sundberg som i vanlig ordning tog kameran ifrån mig... fast det är ok, man hinner ändå inte fota när man guidar.

             
Långsjön i höstskrud.

                    
Skogen runt Långsjön utgörs mestadels av en fin blandskog med gott om äldre granar och också ganska mycket torrakor och lågor. På bilden till vänster en död gran med mycket gnagspår av olika vedinsekter. På bilden i mitten syns spåren efter den vågbandade barkbockens larver. De är lätta att känna igen, 4-5 mm breda och tydligt nerskurna i vedytan. Det är en ganska ovanlig art som behöver nyligen döda granar som vuxit långsamt. Det behöver inte vara särskilt grova träd, det räcker om stammen är 10-20 cm tjock. Den vågbandade barkbocken klarar sig inte i de plantageskogar som mer och mer tar över skogslandskapet idag. 
Det gäller även för arten som syns på bilden till höger. Eller vars kläckhål syns där ska jag väl säga. Det är förstås granbarkgnagaren jag menar vars ca 2 mm breda runda kläckhål syns på bilden. Dess larver lever i den grova barken på gamla, minst 80-åriga, granar. Eftersom granar inte tillåts bli så gamla idag och den dessutom behöver  solbelysta stammar så har den också svårt att klara sig. Den riktiga gammelskogen är ju en ljus och öppen skog, inte alls tät och mörk som produktionsskogen.

Båda dess arter var tidigare rödlistade men plockades bort redan 2005, varför vet jag inte, det verkar ju aningen märkligt att de skulle vara livskraftiga i dagens plantageskogar. Det är inte så svårt att hitta spår av dessa två skalbaggar i de tätortsnära skogarna kring Stockolm men om man kommer ut i det brukade skoglandskapet så blir det genast mycket svårare.


                
Trots att området är litet bjuder det på många olika naturtyper. Här står vi och tittar på ett litet alkärr och till höger syns en av många björkhögstubbar vid Långsjön. 

                        
Till vänster en fnöskticka på en död björk. Skogen vid Långsjön har ett stor lövinslag av både asp, björk och sälg, förutom alarna då. Mängden död björk är stor vilket bidrar till områdets naturvärden. Till höger syns de karakteristiska hålen efter björksplintborren. En liten skalbagge vars larver lever under barken på nyligen döda björkar. Björksplintborren är viktig hackspettmat, famförallt vintertid.

                          
På bilden ovan syns dagens fynd! Det är vågig sidenmossa, lätt igenkännlig på sin storlek och de vitgröna glänsande ogrenade skotten. Det är en mycket bra signalart för skogar med konstant hög luftfuktighet som varit opåverkade under lång tid. Märkligt att jag missat den där tidigare! Den växte bara några meter från stigen också! Den är ett bra kvitto på att skogen där har lång kontinuitet.

                               
Vid Långsjöns östra sida finns också ett antal gammelekar där den här ovan nog är den vackraste. Den rödlistade ektickan växer på åtminstone en av ekarna.

                     
Avslutningsvis några bilder till på Långsjön, som ni ser var det en fantastiskt fin höstdag!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback