Randig skulderbock i Ryssbergen
Hade en vandring i Ryssbergen för Miljöpartiet i Nacka i lördags, på Världsmiljödagen alltså. Självklart ska Nackas mesta(?) urskog uppmärksammas den dagen! Hade inte väntat mig några nya fynd i skogen men när vi stog vid Ryssbergens största torraka så upptäckte en av deltagarna att det kröp en stor insekt på axeln på en annan deltagare. Vi lyckades få fatt på den stora insekten och kunde snabbt konstatera att den var en skalbagge och närmare bestämt en långhorning. Men vilken art kunde jag inte säga, hade faktiskt ingen aning då. Jag kände igen den randiga teckningen på täckvingaran men inga artnamn dök upp i huvudet på mig. Långhorningar är ju alltid roliga att hitta även om det inte är någon ovanlig art, vilket jag inte trodde att det var. Som jag sa till gruppen så är det nog en ganska vanlig art. Och visst var det så. En snabb titt i Nationalnyckelns långhorningsvolym visade att det rörde sig om en randig skulderbock(Oxymirus cursor). Den randiga teckningen visar att det är en hona. Hanen är helsvart och också betydligt smalare. Det är en allmän art vars larver lever i både löv- och barrved. Den vill ha gamla lågor vars ved är så mjuk att man kan sticka fingrarna rakt igenom den. Efter att ha gnagt omkring i veden i tre år kryper larven ut ur lågan och gör en kokong i förnan på marken. Efter några veckor kryper så den fullbildade skalbaggen ut. Randig skulderbock är i huvudsak nattaktiv men kan sällsynt ses i blommor på dagen. En vanlig skalbagge som man sällan ser alltså, får rikta ett stort tack till Kerstin Nöres dotter som "fångade" den på sin axel!
Enligt Nationalnyckeln så har arten minskat i Sverige på grund av minskad tillgång på grövre gamla lågor men den är fortfarande utbredd. Men frågan är förstås hur det ska gå för den i framtiden, den och alla andra arter beroende av död ved. Jag tycker att just den typen av riktigt gamla lågor med mjuk ved är väldigt ovanliga i de flesta skogar idag. Även i "finare" skogar så hittar man inte många av de här gamla lågorna. I Nacka finns det en del områden med hyfsad tillgång på den typen av död ved, förutom Ryssbergen kan man nämna Tollare, Skarpnäs, delar av Velamsund och Nackareservatet. Så frågan är hur vanlig den randiga skulderbocken kommer att vara om nuvarande trender i skogslandskapet håller i sig?
Det blev en väldigt trevlig vandring med bra diskussioner om Ryssbergen och den eländiga bron som planeras. Ett fullkomligt vansinnigt projekt på alla sätt! Här ska alltså Nacka kommun slänga ut flera hundra miljoner kronor av skattebetalarnas pengar på en bro som ingen vill ha och ingen behöver och som kommer att förstöra en unik urskog! Dessutom kommer trafiken att öka i området runtomkring(Vikdalen,Birka m.fl.) samtidigt som de nya bostäderna på Kvarnholmen kommer att bli bullerstörda!
En idé som kom upp var att ha en hearing om bron med ansvariga politiker samt banderoller vid Värmdövägen och att få upp en hemsida om Ryssbergen(vi hade ju en tidigare). Det gäller att lyfta bron som en viktig valfråga, eller snarare motståndet mot bron.
Nya fynd i Tollare
Häromdagen var också Tomas Fasth med och vi gick bl.a. igenom den nordvända brant som vetter ned mot den f.d. hästhagen. Hästarna och stallet är borta och på hagarna ska det bli hus är det tänkt. Detta område ingår i detaljplanen för Mellanbergsvägen som vi nyligen överklagade till regeringen. Jag har alltid tyckt att den branten är väldigt fin med alla gamla träd och den rikliga tillgången på död ved gör den ännu mer spännande. Mörk husmossa(Hylocomiastrum umbratum) förekommer rikligt i branten, vet faktiskt inte om någon skog i Nacka där jag sett så mycket av den som just här. Den är en mycket bra signalart som är svårspridd och därför bara hittas i områden där skogen fått stå orörd under lång tid. Den har inte den vanliga husmossans typiska våningar och är dessutom mer gracil och späd samt har en mörkare färg som går mer i grönbrunt. Den är inte ny för detta område men i den östra delen av branten gjorde vi flera nya fynd av signalarter.
På en murken granlåga hittade vi stubbspretmossa(Herzogiella seligeri). En inte så ovanlig art men trevlig ändå! På basen av en björkhögstubbe hittade Tomas gammelgranlav( Lecanactis abietina). Även den en art som vittnar om att skogen stått orörd under lång tid. Även om den hetter gammelgranlav så växer den på flera olika trädsorter. I riktigt fina granskogar kan man se att trädbaserna är ljusgråa, då är det ofta gammelgranlaven man ser. Läs mer om den här.
Sen hittades den i våra trakter ovanliga västlig hakmossa(Rhytidiadelphus loreus) och inte långt ifrån den skoghakmossa(Rhytidiadelphus subpinnatus). Båda är mycket bra signalarter som kräver ostörda miljöer med hög och jämn luftfuktighet. Skogsstyrelsen säger om västlig hakmossa att den" indikerar mer eller mindre intakta skogsekosystem". Inte långt från de två sistnämnda mossorna hittade vi också skriftlav på en hassel. Även den en signalart som kräver hög luftfuktighet. Även den lite ovanligare valktickan såg vi på en död björk, Tomas menade att den också kan betraktas som en signalart. Här har vi alltså en hel drös signalarter, samt den numera rödlistade talltickan också, som alla tydligt indikerar orörd skog. Detta alltså utanför Tollare naturreservat!
Jo, faktiskt! NCC, som vill bygga ca 900 lägenheter i Tollare varav det mesta i orörda skogar, ville inte att branten skulle ingå i reservatet och då blev det förstås så. NCC vill istället gallra i den här branten så att husen som byggs på den gamla hästhagen får lite mer solljus! Nacka kommun har visserligen sagt ifrån om det men så länge inte branten ingår i reservatet så är jag rädd för att vad som helst hända där.
Nordbranten med mossbeklädda block, ser det inte härligt ut?
Från de befintliga husen vid Mellanbergsvägen går en stig upp i skogen och där såg vi den här döda granen. Kan det vara den tretåiga hackspetten som varit framme och skalat bort barken i jakt på långhorningar? Det ser i allafall misstänkt ut. Ekologigruppen har i sin senaste inventering i Tollare uppgett att de sett spår av tretåig hackspett men varken Tomas eller jag har kunnat hitta några tydliga spår av den sällsynta spetten. Men kanske detta kan vara det, det vore fantastiskt om man kunde få bekräftat att den verkligen förekommer i Tollare, det skulle stärka våra argument ytterliggare. Även om jag tycker att det vi hittat hitills borde räcka för att skydda hela Tollare(exklusive bruket och den nu förstörda godtemplarbyn) som naturreservat.
Skyddsvärda träd i Tollare...
Jag håller iallafall på och inventerar sådana just nu. Det är Tomas Fasth på Pro Natura som fått uppdraget men jag hjälper till och tar det mesta av fältarbetet. Kul, men deprimerande! Roligt med ett sådant jobb men man blir rätt bedrövad när man går i Tollares fina skogar och tänker på vad som planeras. Tanken är att vi ska identifiera skyddsvärda träd och att några av dem ska sparas när NCC sätter spaden i marken och börjar bygga. Egentligen är det helt meningslöst, kan jag tycka! Det är ju själva skogen som är skyddsvärd, med både gamla och unga träd, lågor och torrakor. Att spara några enstaka träd här och var gör ju knappast att skogens mångfald består, eller att den kommer att ha samma rekreativa värde som idag.
Egentligen borde jag ta med vartenda träd i inventeringen! De är ju skyddsvärda allihopa!
Blir de här träden kvar? Skogen blir definitivt inte kvar om NCC:s och Nacka kommuns planer blir verklighet. Tallarna på bilderna är väl en 300 år gamla. I torrakan, den högra bilden, så höll en nötväcka på att bygga bo när jag var där och mätte in den. Den murade igen ingångshålet så som nötväckor gör. Nötväckan var märkbart oberörd av min närvaro, den höll på med sitt bara någon dryg meter ovanför mig när jag mätte omkrets och tog gps-koordinater.
Tollareberget, bakom de närmsta tallarna på bilden ska det bli lyxvillor är det tänkt! Med utsikt över Lännerstasundet, fint ska det vara. Lär säkert göra mycket för att hjälpa ungdomar, studenter, arbetslösa och andra som inte har egen bostad! De där gamla tallarna lär nog inte bli kvar heller, de stör ju sjöutsikten!
Tibast i Erstavik
Några bilder på blommande tibast från Erstavik, Mellanberg närmare bestämt. De togs förra våren i april.
Tibasten har nog blommat över nu, den är tidig och man kan se den blomma redan i mars, men man kan känna igen den på de smala bladen som sitter samlade i grenspetsarna. Den är kalkgynnad och inte dierkt vanlig, man hittar den framförallt i mullrika lövskogar. Den får röda bär som är giftiga för människor, ja hela växten är faktiskt giftig, men fåglar kan äta bären och sprider då tibasten. Tibasten räknas som signalart av Skogsstyrelsen, den indikerar alltså marker med höga naturvärden.
Ny broschyr om naturen i Nacka
Sen en tid tillbaka är den nya broschyren om naturområden i Nacka klar och vi har börjat sprida den i olika sammanhang, inte minst på våra naturguidningar. Den verkar vara mycket uppskattad och går åt som smör verkligen! Den finns också som pdf här.
Även kretsarna i Stockholm, Täby, Sollentuna och Vaxholm har gjort broschyrer om sina vitkigaste naturområden, de finns alla här för nedladdning.
Några bilder från broschyren.
Saffransticka Citronfläckad Jungfru Marie Ädelguldbagge
kärrtrollslända Nycklar
Så var det dags igen då...
Här något som skulle kunna likna en naturvårdsåtgärd men om man ville frihugga ekarna så hade man väl tagit lite mer. Det är ju så att det finns ett stort behov av att öppna upp kring ekarna, inte minst vid Hellasgården men där händer inte mycket. Däremot en massa märkliga avverkningar längs med stigarna i skogen, som sagt. Mycket av det kan jag inte förstå alls, även om man skulle köpa det här med att det ökar tryggheten! Då ska väl famförallt mindre träd och buskar röjas bort men man har tagit ned stora granar här och var! Däremot är de tråkiga och biologiskt torftiga granplanteringarna helt intakta!
Det här tycker jag är mycket allvarligt, man har tagit ned en massa alar längs med Dammtorpssjöns strand! Tidigare var det en tät bård av al längs med stranden, så som det förstås borde vara vid en sådan våtmark. Det är ju faktiskt Natura 2000-område där man i skötselplanen säger att strandskog inte bör avverkas därför att det kan leda till grumling av vattnet vilket påverkar de värden man vill skydda. Ska kolla detta med länsstyrelsen!
Jag begriper verkligen inte vad de håller på med i Nackareservatet, det som borde hända(frihugga ekar bl.a.), händer inte medan det som inte borde hända(ta ned alar vid våtmarker, t.ex.), händer! Uppenbarligen finns resurser för att gå ut och ta ned en massa träd, varför inte göra det som är bra för naturen då? Ok, man har skapat högstubbar också har jag sett vilket är bra men röjningarna verkar ändå inte ett dugg genomtänkta och det i sig(högstubbarna) är inget som t.ex. kan kompensera för förlust av värdefull alstrandskog! Och jag tror inte ett dugg på att folk inte skulle "våga" eller vilja ge sig ut i Nackareservatet om man inte röjde på det här sättet!
Bibagge i Älta grusgrop.
Bibaggen kan nu beskådas i Älta grusgrop. Var där i torsdags tillsammans med Lasse Hole och vi fick nu äntligen syn på den rödlistade lilla skalbaggen. Vi var där föra året men missade den, det var troligen någon vecka för sent då. Vi har nog bra chanser att få se den på söndagens vandring! Om inte annat så kan vi nog se några döda exemplar! De brukar ligga kvar och skräpa ett tag. Några av bibaggarna vi såg var riktigt tröga men det fanns också dem som var pigga och som livligt kröp omkring i sanden. Några bin syntes däremot inte till. Hoppas det är mer fart på de på söndag. Väderleksrapporterna ser lovande ut så chanserna på både bin och bibaggar är goda.
Här finns bilder på bibagge från Älta grusgrop. Tack också, Staffan, för att du visade oss bibaggarna!
Bibaggen är rödlistad men inte länge till vad det verkar. Den lär inte vara med i den nya rödlista som snart ska presenteras. Visserligen har man upptäckt fler lokaler för den under senare år men dess livsmiljö, solexponerade blottade sandytor där det också finns vårsidenbin(som den parasiterar på), är fortfarande en alltför ovanlig miljö som det knappast sker någon nybildning av. Nåja, vi får väl lita på att experterna på artdatabanken vet vad de gör!
Uppdatering!!!
Väderleksrapporterna ser inte lovande ut! Det lär vara mulet under dagen dessvärre. Men inte ska man sitta inne för det.
Sandbin och svävfluga
Apropå remissyttrandet om Ältadalen, där jag skriver om det gamla sandtagets betydelse för många insekter som lever i sanden, så lägger jag ut några bilder tagna förra våren från Älta och från det gamla grustaget vid Dammtorp.
Här är en sandbihona på En sandbihona kikar fram
väg att gräva en bokammare. efter ett besök i bokammaren.
Honorna lägger sina ägg i bokammaren tillsammans med pollen som hon samlat in. Honan stänger sedan igen hålet och larverna kläcks och äter av pollenet. Larverna övervintrar i bokammaren och förpuppas nästa vår.
Jag tror att det är sälgsandbin(Andrena vaga) på bilderna men artbestämning av vildbin är inte min starka sida. Men den silvergråa "koftan" och svart bakkropp verkar vara typisk för sälgsandbiet efter att ha kollat en massa bilder på artportalen och andra ställen.
Sälgsandbin samlar bara in pollen från sälg och vide, de är vad man kallar oligolektiska, de samlar bara från en eller några få närbesläktade arter. Oligolektiska arter är förstås känsligare för förändringar i miljön än de som är mer generella i sitt födoval.
Här är ett par av vårsidenbiet(Colletes cunicularius) från Dammtorp i Nackareservatet. Vårsidenbiet parasiteras av den rödlistade bibaggen(Apalus bimaculatus) som också påträffats i Ältadalen. Tyvärr har jag inte sett den själv trots flera försök. Den lever bara en mycket kort tid som skalbagge, det är under några veckor tidigt på våren som man har chans att se den. På en enskild lokal kanske den bara visar sig under någon vecka.
Stor svävfluga(Bomblius major) kan man också träffa på i grus/sandtäkter. Det är en fluga som parasierar på binas larver. Honan hovrar över binas bokammare och släpper ner äggen i boet. Svävflugans larver äter sedan av både larv och pollen i boet. Den långa sugsnablen används för att suga i sig nektar från blommor.
Det finns en massa andra roliga djur i de här sandmiljöerna som sandjägare, myrlejon, grävsteklar m.m. En verkligt spännande och förbisedd miljö. Funderar på att ha en naturguidning i Älta med fokus på grusgropen.
Ännu en sjöfågelräkning genomförd.
Så har man gjort en insats för vetenskapen igen. Det handlar förstås om den årliga sjöfågelräkningen som gick av stapeln i helgen. Jag fick faktiskt damma(!) av kikaren, man är tydligen ingen hårdskådare längre. Det var verkligen ett lager damm på handjagaren, när var jag ute senast egentligen? Alltför länge sedan tydligen.
Frågan var om det skulle vara öppet vatten i något av mina tre områden, en sådan här isvinter har vi inte haft sedan jag började räkna i Saltis. Första stopp var Restaurantholmen och hotellviken, utanför Grand hotell alltså. Här var det helt isbelagt, 0 sjöfåglar! Lätträknat i alla fall. Men de gamla tallarna på Restaurantholmen är alltid vackra att se och man kan hitta spår av reliktbock på många av dem. Två fåglar lyckades vi faktiskt se, en rödvingetrast och en nötväcka. Det är mycket rödvingetrast i hela södra Sverige denna vinter.
Nästa stopp var Vårgärdssjöns utlopp till Baggensfjärden. Tänkte innan att där borde det vara öppet då det är lite strömt i utloppet. Och visst var det så. Dags att räkna änder alltså. Det är oftast mest gräsänder man räknar även om förra året dominerades av knipa och vigg. Jag fick det till hela 330 gräsänder. Även två sothöns och en knipa uppehöll sig här. Mer blev det inte, inga storskrakar eller viggar som det annars brukar vara.
Gräsanden är en art som har ökar kraftigt som övervintrare. Sammanställningarna av inventeringarna, som görs på Zooekologen i Lund, visar på en fördubbling av antalet gräsänder vintertid i Sverige sedan slutet på 1980-talet. Samma trend uppvisar många andra arter som knipa, vigg och sothöna.
Den tredje räkningslokalen, Dragviken på Svärdsö, var även den helt isbelagd, liksom hela Erstaviken vad det verkar.
Räkningen gick snabbt denna gång och man hade inte någon större lust att vara ute så länge heller då det var en riktigt rå och fuktig kyla samt lätt snöfall också. Bara några minusgrader men hellre 10 minus och torr fin luft än det här råa!
Ny naturfolder på gång!
För några år sedan tog vi i Nacka-kretsen fram en folder om Nackas naturområden. Den inspirerade länsförbundet till att starta ett projekt för att hjälpa fler kretsar till att göra liknande naturfoldrar. Vi i Nackakretsen är med och passar på att göra en ny foler med lite annorlunda urval än förra gången. Jag tänkte lägga ut presentationerna av områdena här på bloggen och börjar med:
Drottninghamn och Norra Skuru
Det här området är en viktig länk i Nacka – Värmdökilen. Det är fortsättningen på Nyckelvikens naturområde österut. Här finns en dramatisk natur med branta klippväggar som störtar ner mot Lilla Värtan. Man har en magnifik utsikt över inloppet till Stockholm. På klipporna häckar flera par av den hotade silltruten.
I Norra Skuru finns flera urskogsrester kvar. Mestadels gammal hällmarkstallskog men även ett område med fin gammal blåbärsgranskog. Här finns, som på så många andra ställen i Nacka, den hotade reliktbocken. Den lever under barken på gamla solexponerade tallar och i Nacka har vi många lokaler för den här långhorningen(ett släkte inom skalbaggarna). Det visar att vi har ganska gott om gammal tallskog kvar i Nacka och därmed goda förutsättningar att bevara reliktbocken, samt många andra arter knutna till gamla tallar, i en livskraftig population.
Här finns också gammelekar med ovanliga svampar och lavar. Vid Anneberg finns den akut hotade saffranstickan på en ek och på flera ekar växer den ovanliga rödbruna blekspiken.
Drottninghamn och norra Skuru är ett viktigt rekreationsområde, mängder med stigar genomkorsar området, och är viktigt också för flera skolor och förskolor.
Ta sig hit:
Tre busslinjer passerar området, 409, 411 samt 449.
Drottninghamn 300-åriga tallar
Saffransticka Silltrut
Vågig sidenmossa också vid Aborrträsk
När jag skulle skriva remissvaret på Munkkärrsvägen så gjorde jag två korta besök i Aborrträsks naturreservat. Ett väldigt fint litet område, väl värt ett besök! Eller flera! Naturen är rätt dramatisk här, med branta berg som stupar ner i den lilla sjön. Jag hade förstås läst skötselplanen för naturreservatet men den lämnade en hel del frågor. Den behandlar egentligen bara blomväxter och kärlkryptogamer(ormbunksväxter) så den är lite begränsad, får man ändå säga. Nu är det inget fel på själva skötselplanen ändå, Aborrträsk är ett område där det inte behövs så mycket skötsel. Det är nog ganska vanligt att gamla naturreservat inte är särskilt välinventerade vad gäller kryptogamer och även insekter, inte minst vedinsekter. Det gäller många av Nackas naturreservat i alla fall. Vilket kan få till följd att skötselplanerna inte är så väl utformade som de borde vara.
Skulle jag hitta några spännande arter i Aborrträsk undrade jag? Med tanke på att området är starkt kuperat och relativt opåverkat av skogsbruk så finns ju förutsättningarna, kan man tycka. Och det dröjde inte länge innan första signalarten dök upp, precis vid stigen ned mot sjöns sydsida så växte det en blomkålssvamp vid en tall. Blomkålssvampen vill ha 150- 200-åriga tallar och är en indikator på tallnaturskogar.
Söder om sjön, nedanför hällmarkerna med de gamla tallarna finns ett fint område med blåbärsgranskog och vackra mossbeklädda branter. Det dröjde inte länge förrän jag såg en stor vitgrön, nästan glänsande, platt mossa. Vågig sidenmossa förstås! En trevlig art som man bara hittar i äldre naturskogsliknande områden. Här borde man kunna hitta fler roliga mossor men jag fann bara mera vanliga arter. Det var ett kort besök så det kan mycket väl finnas mer trevligt om man har lite mer tid. En koll på granarna avslöjade att den snart(?) rödlistade granbarkgnagaren förekommer här. Några ytterligare artfynd gjorde jag inte denna gång men potential finns verkligen. Ska försöka återvända dit snart. Det är ett väldigt vackert område som verkligen ger vad man kallar ”skogskänsla”, ni vet, de där upplevelsevärdena man talar om.
Mossbeklädd brant med vågig sidenmossa. Aborrträsk
Vad gör Stockholms stad med Nackareservatet?
I senaste Mitt i Nacka kan man läsa att Stockholms stad vill ta bort aspar och björkar vid Källtorpssjöns stränder. Detta för att inte bävrarna ska fälla träden! När de ska fälla stora träd så gnager de av ca två tredjedelar av stammen och låter sedan vinden avsluta jobbet. Träden faller vid nästa storm och då finns förstås risken att någon som passerar förbi får trädet över sig. Och därför ska man alltså ta bort asparna vid Källtorpssjön! Hur stor risken är att någon får ett träd över sig kan man förstås fråga sig. Och att ta bort strandnära aspar och björkar, dessutom i ett naturreservat, är ju inte någon lysande idé! Varför sätter man inte hönsnät runt de träd som kan bli ett eventuellt problem?
Helt idiotiskt är det!
Hörde för ett tag sedan att man har tagit ner stora sälgar i Nackareservatet i närheten av Björkhagen. Vad håller Stockholms stad på med i Nackareservatet? Bort med sälgar och aspar och fram för överdimensionerade fula grusvägar i skogen! Har de ansvariga tjänstemännen någon som helst ekologisk kunskap? Troligen inte!
Vågig sidenmossa i Gärdesudden
I söndags besökte jag då äntligen Gärdesudden, med mig hade jag inte bara Carl-Cedric Coulianos utan också Gunilla Ingmar(Aktiongsgruppen rädda Skuruparken) och Lennart Nilsson(FP Nacka). När vi efter visst besvär(ingen av oss är särskilt hemma i dessa trakter) hade hittat Carl-Cedric så började vi vår rundvandring. Vi började med att gå ut på själva Gärdesudden. På vägen dit gick vi genom en ganska fin tallskog med en del "halvgamla" träd och rätt så mycket ungskog. Ett område som har framtiden för sig, med tiden så kommer träden förstås att bli äldre och mängden död ved att öka vilket gör att skogen kommer att bli biologiskt mer intressant och värdefull. Men redan idag en strövvänlig och vacker skog!
När man närmar sig udden så tar hällmarkerna över och tallarna här är äldre samtidigt som det också finns några grövre torrakor och lågor. Och inte minst en härlig utsikt över inloppet till Stockholm.
Sedan bar det vidare till den äng som Boo Miljö- och Naturvänner håller öppen. Markerna hålls öppna genom slåtter och unga aspar ringbarkas. Det är på den här ängen den sällsynta striten Mocydiopsis parvicauda förekommer. Här finns också blommor som jungfrulin, vit fetknopp, johannesört, gråfibbla m.m. I brynen finns det också en del gamla tallar varav några hyser den rödlistade reliktbocken.
Sen kom vi till det "perifera" området som kan bebyggas med endast en "marginell påverkan" på reservatet.
Det visade sig vara ett riktigt fint område med barrblandskog av naturskogsartad karaktär. Gamla träd, flerskiktad skog, ganska mycket död ved och inte minst en vacker och fin rekreationsskog. Under det korta besöket kunde jag i alla fall konstatera förekomst av granbarkgnagare och vågig sidenmossa. Den senare är en mycket bra signalart för områden med lång skoglig kontinuitet och hög luftfuktighet. Det har med andra ord varit sluten skog här under mycket lång tid utan att några avverkningar gjorts! Vågig sidenmossa är vanlig i sydvästra Sverige där man har ett beydligt fuktigare klimat men här i östra Sverige finns den bara i områden som har varit opåverkade under lång tid.
Villorna skulle dessutom byggas på en höjd så att de skulle verkligen komma att dominera området på ett olyckligt sätt. Det är föreslaget en villa också i ett område som visserligen ligger utanför det föreslagna reservatet men som ändå hör ihop med området. Det ligger också på en höjd med en fantastisk utsikt ut över både vatten och skog. Strandskydd gäller här men det tänker man så klart söka dispens för. Här borde det väl ändå vara ett starkt allmänintresse att ha den här utsikten tillgänglig för alla. Dessutom finns det naturvärden här i form av gamla tallar med reliktbock och åttafläckig praktbagge samt torrbacksflora.
I senaste Nacka Värmdö posten finns det en artikel om Gärdesudden.
Igelkottröksvamp och korallfingersvamp i Skuruparken
Kunde förstås inte låta bli att ta en bild på den med min mobilkamera. Har bättre bilder sedan tidigare som jag får återkomma om.
I Skuruparken finns den i en sydvästvänd sluttning med ek, lind och hassel.
Den kan vara riktigt svår att få syn på då den har samma färg som de torra löven men jag hittade snabbt några färska och fina exemplar. Visst ser den rolig ut med de långa toviga taggarna? Det finns andra röksvampar med taggar men de är bara någon millimeter långa medans igelkottröksvampen har 3-4 mm långa taggar.
Det var en härligt varm och solig dag så gick jag en runda i Skuruparken för att se om det hade kommit fram några andra roliga svampar, förutsättningarna finns ju verkligen.
Bredvid igelkottröksvampen växte några äggformade svampar med kort fot.
En rotttryffel, Scleroderma, måste det vara tänkte jag. Lasse Hole visade mig en sådan för inte så länge sedan vid Hellasgården. Jag tror att det är potatisrottryffel, en av de vanligaste arterna även om ingen av de är särskilt vanlig alls. I min svampbok står den som mindre allmän. Den växer på bar jord i ädellövskog eller med tall på sandig mark.
Och så hittade jag en annan och betydligt vanligare röksvamp.
Päronformiga fruktkroppar och tätt ihopgyttrad på död lövved, alltså gyttrad röksvamp.
Förutom några fina oxtungssvampar så gjorde jag inga fynd förrän jag kom till den här fina ekbacken.
Ett av de finaste ekbestånden i Skuruparken. På ekarna kan man hitta rödbrun blekspik, grå skärelav och annat roligt. Här har jag också sett mängder med den vackra och rödlistade scharlakansvaxskivlingen. Den kommernog lite senare underhösten, nu kunde jag inte hitta ett spår av den. Men däremot den här:
En stor gul fingersvamp, det är alltid roligt att hitta! Gula fingersvampar, eller korallfingervampar, är mycket goda signalarter för skyddsvärda skogsmiljöer. Vilken art det är vågar jag verkligen inte säga, man ska helst lägga den under mikroskop och kolla sporerna för att kunna artbestämma den. Vem vet, det kan ju vara en mycket sällsynt art det där! Egentligen borde jag samla in ett exemplar och skicka det till någon expert. Korallfingersvampar finns inte med i de listor över signal/rödlistade arter i Skuruparken som jag har sett. Ytterligare en signalart i Skuruparken alltså!
Så mycket mer än så här blev det inte men så var det bara ett snabbesök. Det borde finnas fler ovanliga svampar i Skuruparken. Det borde ju vara en bra lokal för jordstjärnor t.ex.
På fågelfronten var det lungt sånär som på en sjungande svartmes.
Saffransticka och några andra eklevande svampar
Var i Nyckelviken igår för att kolla in saffranstickan. För någon månad sedan såg jag att nya fruktkroppar var på gång,. Det är 3 år sedan den bildade fruktkroppar senast. Det är det som är besvärligt med svamparna, de visar sig inte varje år även om mycelet finns i marken eller i veden. Nu har det blivit riktigt fina saffranstickor av de små "embryon" jag såg tidigare. Kolla här:
Visst är det en väldigt vacker svamp? Lika vacker som den är sällsynt. Som jag skrivit tidigare här så är det en av de bästa signalarterna för ekområden med mycket höga naturvärden. I signalartsboken från Skogsstyrelsen kan man läsa att den är "knuten till de mest exklusiva jätteträden i eklandskapet." Den är också rödlistad som akut hotad. Nu är en bra tid att spana efter den, ska kolla i Skuruparken så snart jag kan och även i andra ekområden i Nacka. Vore roligt att hitta den i Tollare!
På samma ek fanns också några oxtungsvampar. Även den rödlistad(missgunnad) och en bra signalart för fina ekområden med lång kontinuitet. Färska och småfruktkroppar som synes men även den är en vacker och praktfull svamp. Såg denpå flera ekar så det kanske blir en bra oxtunge-höst. Den uppträder rikligast efter varma somrar.
Det var inte slut med det, vid den stora eken närmast Lilla nyckelviken så var även koralltickan på gång. Även den rödlistad som missgynnad och signalart. Och även den en riktigt vacker och pampig svamp! 
Som synes på bilden är det väldigt färska exemplar men när de växer till sig så blir de väldigt praktfulla!
Lilla Nyckelviken verkar vara ett hyfsat intressant område, eller vad säger ni? Det finns dessvärre behov av viss frihuggning och röjning för att gammelekarna, och alla invånarna i dem, ska överleva på sikt.
Avslutningsvis en betydligt vanligare vedsvamp, svavelticka. 
Också det en ung fruktkropp som ser ut att rinna ut ur eken! Den har inte ännu fått den typiska formen med de solfjäderformade fruktkropparna.
Alla de här vedsvamparna(oxtungsvampen är ingen ticka!) är verkliga nyckelarter då de rötar veden och påbörjar hålbildningen som är så viktig för så många andra arter, alltifrån skalbaggar till skogsduvor, kattugglor och fladdermöss!
Eken med saffransticka.
Tenntorp, Erstavik sep 2008
Här ska vi gå på söndag!
Ännu ett stympat naturreservat!
Gärdesudden i norra Boo ska bli naturreservat. Det är ju bra. Naturreservatsförslaget är ute på remiss till den 30 september. Nacka kommuns exploateringskontor har redan sagt vad de tycker. Föga förvånande har de hittat mark att bygga hus på inom det föreslagna reservatet. Föga förvånande har kommunstyrelsens arbetsutskott gått på exploateringskontorets linje.
Man blir bara så trött!
Kan vi inte nån gång inrätta ett naturreservat utan att det först ska naggas i kanten? Det handlar om 4 villor!
Så här säger exploateringskontoret:
"Med hänsyn till det tänkta planområdets perifera läge i det föreslaget naturreservat och befintlig infrastruktur (väg, VA) bör denna begränsning av naturreservatet endast få en marginell påverkan."
Lustigt det där med perifert läge. Det låter verkligen som om det är en obetydlig liten naggning i kanten nånstans där ingen skulle märka nåt ändå! Det tänkta naturreservatet är bara 11 hektar stort(+ 11 ha vatten) och husen skulle ligga i det som är själva ingången till området. Så mycket var det med det perifera läget och den marginella påverkan!
Men självklart så ska man inte äventyra naturvärdena(det gör man väl inte i Tollare heller). Så här lyder KSAU:s beslut:
"Arbetsutskottet föreslår kommunstyrelsen fatta följande beslut.Kommunstyrelsen föreslår Miljö- och stadsbyggnadsnämnden att den ska överväga att justera gränsen för naturreservatet Gärdesudden så att villatomter utmed Annedalsvägen kan prövas, utan att det äventyrar naturvärden."
Jag ska dit på måndag och få en guidning i området av ingen mindre än Carl-Cedric Coulianos, som bor alldels intill Gärdesudden. Han har under sommaren hittat några rödlistade insekter i en hålek just i det område som föreslås bebyggas "utan att det äventyrar naturvärdena"! Gärdesudden är för övrigt den enda aktuella lokalen i Sverige för en strit som heter Mocydiopsis parvicauda!
Nu säger man visserligen att det ska "övervägas" och "prövas" men när exploateringskontoret har fått för sig något brukar det oftast bli så. Men det ska vi sätta stopp för!
Återkommer med rapport därifrån!
Hotad gammelskog i norra Skuru
Det finns faktiskt en del hus utspridda i området men att slänga ut ytterligare några hus i skogen kan väl knappast kallas förtätning? Dessutom ska husen i huvudsak byggas på redan bebyggd mark, det låter ju jättebra! Det står så i miljöredovisningen, att i huvudsak exploaterad mark tas i anspråk. Titta på bilderna igen, det är tydligen redan exploaterad/ianspråktagen mark! Ianspråktagen av skog förvisso, men inte är det väl det som menas?
De två första bilderna visara på den barrblandskog som är klassad som naturvärde av skogsstyrelsen och medan tallskogen är klassad som nyckelbiotop. Bland intresssanta arter som jag hittade vid mitt korta besök kan nämnas tallticka, grovticka, reliktbock och granbarkgnagare. Många av tallarna är 3-400 år gamla. Granskogen var förutom väldigt vacker med härliga mossmattor också mycket promenadvänlig. Här ska det byggas hus tycker Nacka kommun. Det tycker inte jag! De få bostäder det handlar om borde man kunna tillgodose på annat sätt och i betydligt bättre kollektivtrafikläge.
Kommer snart med Naturskyddsföreningens remissvar på detaljplanen!
För mycket buller för länsstyrelsen
Nu har länsstyrelsen kommit på att bron/tunneln över Svindersviken och genom Ryssbergen kommer att öka bullret i den orörda skogen! Bullernivåerna i skogen kommer att ligga en bra bit över riktvärdet för rekreationsområden enligt en artikel i Nacka-Värmdö-posten. Länsstyrelsen vill också att det ska ställas krav på att sprängningar och schaktningar inte ska skada naturen under byggandet av bron/tunneln. Hur man nu ska kunna spränga utan att skada naturen!?
Det verkar som om länsstyrelsen är mer kritiska nu än vid programsamrådet. De säger också att "det är att gå lite väl långt" att bygga bostäder i Ryssbergen. Och det kan man ju verkligen hålla med om! Intressant är också att de säger att Ryssbergen är en del av en grön kil! Något som Landstingets Region- och trafikplankontor inte verkar förstå. I förslaget till Regional utvecklingsplan för Stockholm(RUFS) slutar Nacka-Värmdökilen vid Nyckelvikens västra gräns mot Jarlaberg. Något jag protesterade mot i Nacka-kretsens svar på RUFS:en.
Men trots kritiken så accepterar länsstyrelsen brobygget. De verkar inte ha några synpunkter på att man bygger en trafikalstrande väg som kommer att bidra till ökade utsläpp av koldioxid. Har de glömt bort miljömålet Begränsad klimatpåverkan?
Mer om den smalvingade blombocken.
Den är uppenbart smalare än någon annan skalbagge med liknande svartgul färgteckning så man kan knappast ta fel på den. Även om man aldrig sett den förut så är den omisskänlig! Under förutsättnnig att man har lite koll på andra långhorningar förstås.
Tanken var, förutom att visa Lasse det roliga fyndet, att kolla av ängarna vid övre och nedre Lusse gärde samt Stengärdet uppe vid badplatsen som jag skrev om i förra inlägget. Det är det sistnämnda stället som den är angiven ifrån tidigare. Vi började förstås vid nedre Luse gärde och där fann vi den på en gång. Lasse var snabbt framme med kameran och tog ovanstående bilder innan skalbaggen försvann ner i gräset för att inte synas till mer alls under dagen. Det var ju en liten besvikelse faktiskt. När jag var där häromdagen så gick den och gömde sig sig ett tag för att efter 5-10 min sitta på en röllika igen. Vi spanade av hela gärdet men inga fler smalvingade syntes. Likadant på de andra lokalerna. Förutom en hona gulröd blombock på älggräs och någon enstaka ängsblombock syntes inga långhorningar till och inte så mycket andra skalbaggar heller för den delen.
Något som också lyste med sin frånvaro var dagfjärilarna. Visst såg vi någon citronfjäril och ängspärlemorfjäril men så mycket mer var det inte. Just det, två ängsblåvingar och liten guldvinge också. Men det är tyvärr så att det är förfärande få dagfjärilar i Nackareservatet. Man ser de vanligaste arterna men oftast bara enstaka exemplar och de mer krävande arterna ser man inte alls. I år har jag faktiskt inte sett en enda bastardsvärmare i Nackareservatet. Under de 5-6 år jag bott i Bagarmossen och regelbundet varit i Nackareservatet så har det hela tiden blivit färre och färre fjärilar, både vad det gäller antal arter och individer. Ängarna sköts uppenbarligen på fel sätt.
Nog om detta, för tillfället iallafall, och tillbaka till den smalvingade. Vi hittade alltså bara ett exemplar och man frågar sig hur stor populationen verkligen är. Är den livskraftig eller är det bara en restpopulation som ännu så länge håller sig kvar här men utan chans att långsiktigt leva vidare(s.k. utdöendeskuld)? Det är inte lätt att avgöra och även vanliga arter ser man inga mängder av, tycker jag. I förslaget till skötselplan talas det om att ett inrätta ett särskilt uppföljningsprogram för den smalvingade blombocken. Jag tvivlar på att det finns något sådant eller att det är på gång.
Jag får ta upp de här frågorna med miljöförvaltningen, eller park och fritid eller vilka det nu är som har hand om reservatsskötsel!