Rapport från Erstaviksvandring

Kort rapport från dagens vandring i Erstavik. Tre deltagare vilket är betydligt fler än på förra årets novembervandring, då var det noll deltagare.

På väg till Sandakällan sågs barrklubbsvamp och någon slags taggsvamp som var lite geléartad och genomskinlig. Måste ha varit extremt mycket vätska i svamparna.

Vid Sandakärret tittade vi bl.a. på palmmossa, spjutmossa och praktkrokmossa. De två sistnämnda föredrar rikkärrsmiljöer och är kalkgynnade. Den höga mineralhalten i vattnet gör nog att dessa mossor trivs här. Väl framme vid Sandakällan fann vi bl.a. olika stjärnmossor och jag visade också dunmossan som jag hittade igår. Visade och visade förresten, Tove böjde sig ner och plockade upp en mossa och frågade om det kunde vara dunmossa, och visst var det! Så svårt var det att hitta den, och här har jag letat och letat!

Sedan gick vi vidare mot Erstaviksfälten, matsäck intogs i en ekhage med den obligatoriska granplanteringen förstås. Det är väl för att gynna viltet. Den biologiska mångfald som gynnas i Erstavik är det som går att jaga, verkar det som!

Vi gick ner mot gården och vände strax innan Sågen. Det finns en väldigt gammal och halvdöd ek med många håligheter precis vid vägen. Där har jag sett kattuggla några gånger. Men jag har aldrig tittat närmare på moss och lavfloran men en snabb koll gav direkt sotlav och gulpudrad spiklav. Båda är mycket bra signalarter för gamla jätteträd och fina ekmiljöer. Det finns nog mycket mer att upptäcka på den eken!

Det var sparsamt med fåglar och tyvärr ingen varfågel, till vissa deltagares förtret. Men det står faktiskt "kanske" varfågel i programmet! Däremot stötte vi på ett meståg i skogen, talltita hördes och tre korpar visade upp sig vid Mellanberg.

Under vandringen såg vi flera exempel på igenväxande ekmiljöer, likaså bristen på busk och trädridåer längs med dikena på fälten. Tänk om man lämnande bara en meter på sidorna om dikena så skulle mångfalden gynnas ordentligt. Likadant med skogsbryn, det finns knappt några riktiga brynmiljöer.

Vi måste börja jobba med Erstavikfrågan!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback