Naturbloggen

Såg idag en aspfjäril i Nackareservatet, min första för i år! Det är en stor och vacker fjäril som man inte kan förväxla med någon annan. Ofta reagarer man direkt på storleken och när man tittar närmare, om man hinner med det, så ser man det tydliga vita bandet på bakvingen och de vita fläckarna på framvingen. Den håller sig för det mesta högt upp i trädkronorna men går ibland ner på marken för att dricka vid en vattenpöl eller för att få i sig mineralsalter från t.ex. djurspillning. Aspfjärilen lockas också av savande träd men man ser den aldrig på blommor.

Aspfjäril fotad i Nackareservatet förra året.

Larven lever på aspblad och den övervintrar genom att bygga sig ett litet bo av asplöv. När löven slår ut  på våren vaknar den till igen och fortsätter äta tills det är dags att förpuppa sig. Efter ungefär tre veckor kläcks den fullbildade fjärilen och det brukar vara runt midsommar. Sen så ser man den under några veckor bara, den har en kort flygtid. Det gäller med andra ord att passa på nu och några veckor framöver om man vill se den. Om man går längs med skogsvägar där det finns aspar så är chanserna stora men man måste som alltid ha tålamod. Det är verkligen värt det för det är en praktfull syn tycker jag! Ofta ser man att den har trasiga vingar efter att fåglar har försökt fånga den.

Vid golfbanedammen flög det två hanar bred trollslända och en hona satt i skogskanten bredvid.

Nu har också luktgräsfjärilarna börjat flyga.
   Luktgräsfjäril

Stötte på en stjärtmesfamilj också, vilken fantastisk liten fågel det är. Man blir så glad när man ser den. De är väldigt sociala och håller ofta ihop i tätt sammanhållna grupper, ständigt i kontakt med varandra genom locklätet. De höll till vid en av skogsvägarna i Nackareservatet, det passerade förbi en del vandrare och cyklister men ingen lade märke till att familjen stjärtmes höll till där just då. Tänk vad folk missar mycket när de är ute i naturen, lite artkunskap gör skogspromenaden så mycket mer givande!