Naturbloggen

Jag hade en blomstervandring i Nyckelviken för Nacka Naturskyddsförening i torsdags. Tre deltagare i snålblåsten, det var faktiskt kyligt. Värmen och torkan hade gjort att många växter var överblommade och söndertorkade, i synnerhet torrbacksfloran hade drabbats såklart. Men vi såg i alla fall jungfrulin, brudbröd, tjärblomster, stinknäva, johannesört(som inte blommar än), m.m. Vi tittade också på tandrot som förstås var överblommad, den blommar i maj, men man kan lätt känna igen den på groddknopparna i bladvecken. Om man undrar varför den heter tandrot så beror det på att jordstammen är täckt av stora vita fjäll som ser ut som tänder. Norr om den stora parkeringen i Nyckelviken leder en liten stig ned i en brant ned mot Saltsjön. Ett spännande område som inte har så många besökare. Här finns ett par grova jätteekar, varav en har blåst omkull, och täta hasselbuskage. Vi var här framförallt för att titta på myska som växer i täta mattor. Den är nästan helt överblommad men några vita blommor fanns kvar. Den är liksom tandroten en signalart för skyddsvära skogar. Av andra lundväxter som vi tittade på kan nämnas trolldruva och spenört. Den senare är en flockblomstrig som blommar i juli. Den kan kännas igen på de stora, sågade, äggrunda bladen. Den har använts för att få kor att få bättre aptit och mjölka bättre!

På en blomsterandring i Nyckelviken måste man förstås prata om Nyckelvikens daggkåpor. Här ska de flesta av Sveriges daggkåpearter ha hittats, bl.a. de sällsynta stubbdaggkåpa och njurdaggkåpa. Daggkåporna är apomiktiska, d.v.s. de sätter frö utan befruktning. De släpper alltså ifrån sig frön som är kloner av de själva. Bl.a. maskrosor, vissa fibblor, björnbär och majsmörblommor är apomiktiska. Eftersom avkomman är genetiskt indentisk med moderplantan så utvecklar apomiktiska arter med tiden en mängd småarter. Det kan röra sig om hundratals eller till och med tusentals småarter.

Detta var något av vad vi hann med, hoppas på fler deltagare nästa år!