Huggorm



Träffade på denna skönhet i Erstavik förra veckan. Var där tillsammans med Lasse Hole för att kolla efter intressanta svampar som indikerar höga naturvärden. Vi gjorde(som vanligt) en hel del intressanta fynd som jag får skriva om lite senare. Nu får ni hålla till godo med den här svarta huggormen. Huggormen, som är vår enda giftorm, har oftast ett svart eller mörkt sicksackband över ryggen mot en ljusgrå bakgrund. Men en del blir som synes svarta, ofta ser man svarta huggisar i skärgården. Okej, man kanske inte ser de ofta men de man ser där är ofta svarta. Den här ormen verkade ganska trög och stel först och jag kunde komma nära med kameran. Trodde inte att det skulle bli någon bra bild, tid på 1/15 och handhållet 100-tele med mellanring. Kände mig inte så stadig på handen men det funkade bra, får man väl säga. Man kan se den vertikalt ställda och avlånga pupillen vilket är ett kännetecken för huggorm då snokarna har runda pupiller. Det är hög tid för den här ormen och alla andra att leta upp ett bra övervintringsställe. Huggormen tål inte minusgrader i mer än kanske 30 minuter så det måste vara en håla som är tillräckligt djup, och som gärna ligger i en sydsluttning,  för att undvika vinterkylan.
Något som det lär bli lättare att göra i framtiden, dessvärre. 

Nu mätte vi den inte(faktiskt) men intrycket vi fick var att den var stor och kraftig. Huggormen kan bli uppåt 100 cm lång men det är bara riktigt gamla indivder som blir så stora. Ormar växer faktiskt hela livet. De flesta huggormar blir runt 65-70 cm långa och kan leva i 15-20 år.
Huggormen är ovovivipar, vilket betyder att äggen kläcks inne i moderns kropp och sedan föds levande, efter att hon burit på äggen/ungarna några månader. Så gör även hasselsnoken men den "vanliga" snoken lägger ägg. Huggormshonan föder upp till 20 ungar.

Efter en stund hade huggormen fått nog av vår uppmärksamhet och började väsa och göra några små utfall. Vi ville verkligen inte störa den så det var bara att avlägsna sig och önska den en skön vintersömn!

Vi såg en huggis till lite senare, ett mycket mindre exemplar men den var ljusgrå med ett distinkt svart sicksackband över ryggen. Ett mycket vackert exemplar som snabbt ringlade iväg i gräset.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback