Smalvingad blombock i Hellasgården
Äntligen!
Jag har, utan framgång, letat efter den här sällsynta långhorningen de senaste somrarna i ekhagarna kring Hellasgården. Så det är riktigt skönt att hitta den! Det var för flera år sedan jag läste, i skötselplanen, att den smalvingade blombocken(Strangalia attenuata) skulle ha en förekomst i Nackareservatet och då vid det område som heter Stengärdet, en bit nordost om Hellasgården vid den stora badplatsen i Källtorpssjön, för er som är bekanta med området. Det var också dit jag var på väg idag men jag gjorde en liten avstickare till nedre Lusse gärde vid Dammtorpssjön. Och man ska alltid göra avstickare, det är då det händer saker! Nedre Lusse gärde är en av mina favoritplatser i Nackareservatet. Det är en ek-hassellund som delvis betas av får, vilka tyvärr inte var på plats idag(på semester kanske?). Området är ganska igenvuxet och ekarna behöver frihuggas för att kunna utvecklas och utgöra livsplats för alla de 100-tals arter som är beroende av gamla fristående ekar. Men det är en mycket vacker plats ändå och det är förvånansvärt lite människor som hittar dit, trots att det ligger bara ca 6-700 m från Hellasgården och precis söder om Ältavägen. Närheten till Dammtorpssjön gör att det är ett bra ställe att spana trollsländor på också, det är överhuvudtaget mycket olika kryp och flyn av alla möjliga sorter där. Det finns också några små fläckar med torrbacksvegetation med bl.a. den vackra backnejlikan.
Det var mycket röllika på ängen och jag tänkte att det är bäst att kolla in de noga eftersom den smalvingade blombocken gärna sitter och äter pollen i vita blommor. Det var flera olika arter av blomflugor, några flugbaggar och enstaka humlor. Men så såg jag en lång och smal insekt på en röllika. Den påminde mer om en stor stekel än en skalbagge. Den smalvingade är, som framgår av namnet, just smal. Och ganska lång, uppemot 17 mm kan den bli. När jag kom närmare så var det uppenbart att det verkligenvar en skalbagge och det var ingen tvekan om att det var just den smalvingade blombocken! Den går inte att förväxla med någon annan även om det finns några andra långhorningar som har liknande färgteckning, bandad gulorange/svart, på täckvingarna. Men den är verkligen smal medan de andra arterna är rätt kraftiga och breda. De långa benen, inte minst bakbenen, gör också att den ser väldigt gänglig ut. Se här.
Jag lyckades ta ett antal bilder på den också men det var inte helt lätt. Jag uppfattade den som ganska skygg av sig och den flög ofta iväg och gömde sig i gräset när den tyckte att jag blev för närgången. Bilderna får ni se vid något senare tillfälle, jag är ju kvar i stenåldern när det gäller fototeknik!
Den smalvingade blombocken är rödlistad som sårbar(VU), hotkategori 3. Enligt Nationalnyckeln så har den ett sammanhängande utbredningsområde genom södra Småland, Blekinge och upp längs ostkusten till södra Östergötland. Norr därom finns bara enstaka spridda förekomster upp till norra Uppland. Jag skrev nyligen om ädelguldbaggen och att den behöver både gamla ekar och blomsterrika marker för sin överlevnad och detsamma gäller för den smalvingade blombocken. Larven utvecklas i klena stammar och grenar av i huvudska ek men äggläggning på björk har observerats. Så här står det i arftaktabladet: "På de lokaler där arten ännu förekommer vore det angeläget att via riktat sök försöka komma underfund med vilken typ av yngelmaterial arten utnyttjar, så att man fortlöpande kan förse den med lämpligt sådant."
Så nu är det bara att leta upp honor och följa efter dem för att se var de lägger sina ägg någonstans!
Jag har, utan framgång, letat efter den här sällsynta långhorningen de senaste somrarna i ekhagarna kring Hellasgården. Så det är riktigt skönt att hitta den! Det var för flera år sedan jag läste, i skötselplanen, att den smalvingade blombocken(Strangalia attenuata) skulle ha en förekomst i Nackareservatet och då vid det område som heter Stengärdet, en bit nordost om Hellasgården vid den stora badplatsen i Källtorpssjön, för er som är bekanta med området. Det var också dit jag var på väg idag men jag gjorde en liten avstickare till nedre Lusse gärde vid Dammtorpssjön. Och man ska alltid göra avstickare, det är då det händer saker! Nedre Lusse gärde är en av mina favoritplatser i Nackareservatet. Det är en ek-hassellund som delvis betas av får, vilka tyvärr inte var på plats idag(på semester kanske?). Området är ganska igenvuxet och ekarna behöver frihuggas för att kunna utvecklas och utgöra livsplats för alla de 100-tals arter som är beroende av gamla fristående ekar. Men det är en mycket vacker plats ändå och det är förvånansvärt lite människor som hittar dit, trots att det ligger bara ca 6-700 m från Hellasgården och precis söder om Ältavägen. Närheten till Dammtorpssjön gör att det är ett bra ställe att spana trollsländor på också, det är överhuvudtaget mycket olika kryp och flyn av alla möjliga sorter där. Det finns också några små fläckar med torrbacksvegetation med bl.a. den vackra backnejlikan.
Det var mycket röllika på ängen och jag tänkte att det är bäst att kolla in de noga eftersom den smalvingade blombocken gärna sitter och äter pollen i vita blommor. Det var flera olika arter av blomflugor, några flugbaggar och enstaka humlor. Men så såg jag en lång och smal insekt på en röllika. Den påminde mer om en stor stekel än en skalbagge. Den smalvingade är, som framgår av namnet, just smal. Och ganska lång, uppemot 17 mm kan den bli. När jag kom närmare så var det uppenbart att det verkligenvar en skalbagge och det var ingen tvekan om att det var just den smalvingade blombocken! Den går inte att förväxla med någon annan även om det finns några andra långhorningar som har liknande färgteckning, bandad gulorange/svart, på täckvingarna. Men den är verkligen smal medan de andra arterna är rätt kraftiga och breda. De långa benen, inte minst bakbenen, gör också att den ser väldigt gänglig ut. Se här.
Jag lyckades ta ett antal bilder på den också men det var inte helt lätt. Jag uppfattade den som ganska skygg av sig och den flög ofta iväg och gömde sig i gräset när den tyckte att jag blev för närgången. Bilderna får ni se vid något senare tillfälle, jag är ju kvar i stenåldern när det gäller fototeknik!
Den smalvingade blombocken är rödlistad som sårbar(VU), hotkategori 3. Enligt Nationalnyckeln så har den ett sammanhängande utbredningsområde genom södra Småland, Blekinge och upp längs ostkusten till södra Östergötland. Norr därom finns bara enstaka spridda förekomster upp till norra Uppland. Jag skrev nyligen om ädelguldbaggen och att den behöver både gamla ekar och blomsterrika marker för sin överlevnad och detsamma gäller för den smalvingade blombocken. Larven utvecklas i klena stammar och grenar av i huvudska ek men äggläggning på björk har observerats. Så här står det i arftaktabladet: "På de lokaler där arten ännu förekommer vore det angeläget att via riktat sök försöka komma underfund med vilken typ av yngelmaterial arten utnyttjar, så att man fortlöpande kan förse den med lämpligt sådant."
Så nu är det bara att leta upp honor och följa efter dem för att se var de lägger sina ägg någonstans!
Kommentarer
Postat av: Anders Tranberg
Bra jobbat! Det finns säkert fler rödlistade insekter däromkring.
Trackback