Oxel, rönn och sjungande svartmes

Men först lite tickor!
Var i Nyckelviken (igen) häromdagen. Hann inte kolla kolla av ekarna vid St. Nyckelviken förra gången. Vem vet, det kanske finns fler saffranstickor i Nyckelviken? Men det verkar inte som det, hittade inga lysande gula tickor på någon av ekarna. Inte ens en svavelticka faktiskt men däremot 4 oxtungssvampar på lika många ekar. Detfinns också andrasällsynta tickor som växer på gammelekar som tårticka och tungticka men de verkar inte förekomma alls i Nyckelviken eller någonstans i Nacka vad jag vet. Förutsättningarna finns iallafall för fler krävande arter, både i Nyckelviken och Nacka som helhet, tycker jag.

En ticka man ser rätt mycket av i Nyckelviken är förstås ekticka. Den kan kännas igen på att både kanten och porlagret ofta är vackert kanelbrunt. Ovansidan är gråaktig och sprickig, men den ser man sällan då ektickan ofta växer högt upp i träden. Äldre exemplar blir mörka och gråaktiga. I min svampbok(Svampar - en fälthandbok, Ryman och Holmåsen) kan man läsa att " inte sällan hittar man hackspettbon omedelbart under ektickans fruktkroppar". Som på bilden nedan.

Även om hackspettbona är ovanför tickorna. Det är förstås lättare att hacka i rötad ved än i frisk ved.  Tänk att hacka upp ett bohål i frisk ekved!. Man ser ofta hackspettbon i närheten av tickor på alla slags träd.

Det finns såklart annat än ekar och tickor i Nyckelviken. Jag gick förbi några vackra rönnar och kunde inte låta bli att ta en bild med mobilkameran(vilket förklarar kvaliteten). Bredvid rönnen stod en oxel, också den med bär.
            
Rönn                              Oxel

De hör till samma släkte, oxlar(Sorbus), där de flesta utom rönnen är s.k. apomikter. Alltså att de har könlös förökning, klonar sig själva så att säga. Precis som daggkåpor, björnbär och fibblor t.ex. Därför finns det en mängd olika arter av oxlar som ofta är sällsynta och har en lokal utbredning. Om den här oxeln är någon sällsynt art eller inte vet jag inte. Troligen inte.
Oxelbären är inte lika lysande röda som rönnbären och de är också mer avlånga i formen. Rönnbären är så vackra! Har nån bild på rönnbär som jag gillar, ska leta fram den och lägga ut den här. Måste lägga ut lite "riktiga" foton här också, inte bara de här mobilkamerabilderna! Jag behöver verkligen en bra digitalkamera, får starta en insamling här på bloggen kanske!

Både rönnbär och oxelbär är förstås viktig fågelmat under höst/vinter. Tydligen så föredrar fåglarna oxelbären eftersom de är sötare än de mycket sura rönnbären. Oxelbär är inte giftiga har bl.a. använts till att dryga ut mjöl förr i tiden. På Wikipedias sida om oxel finns följande Linné-citat: Bären äro smakelige at äta; men hafwa den olägenheten, at de förorsaka mycket wäder. Af torkade bären kan bröd bakas, brännewin brännas, och dricka bryggas. Carl von Linné; Flora Oeconomica.

Vad det gäller fågellivet var det väldigt lungt förutom de två sjungande svartmesarna! Det är inte helt ovanligt med s.k. skuggsång under hösten och vintern, rödhake och gärdsmyg hör man rätt ofta och även koltrast kan ta ton utanför häckningstid. Det handlar då oftast inte om några tydliga klara strofer så som man är van att höra de på våren utan en mer lågmäld eller diffus variant. Svartmesen hör också till de fåglar som ofta stämmer upp i sång när som helst på året. Det som förvånade mig var intensiteten i sången och att de duellerade mot varandra! De kanske hade fått riktiga vårkänslor av den varma och soliga septemberdagen? Det är ett intressant fenomen det där med skuggsång som mig veterligen inte har fått någon ordentlig vetenskaplig förklaring. Det var hursomhelst väldigt trevligt att höra de ivriga svartmesarna gå loss mot varandra i en sångduell! Svartmesen låter som en uppspeedad talgoxe(cykelpumpen, ni vet) och har, liksom alla mesar, en väldig variation i sången och växlar ofta tempo.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback