Ejdern minskar - vem bryr sig?

Skärgårdsstiftelsen rapporterade för någon vecka sedan att ejdern minskar kraftigt i Östersjön. Det resulterade faktiskt i en del inslag i tv och artiklar i tidningarna. Men man kan verkligen hålla med SOF som undrar varför det dröjt så länge för medierna att uppmärksamma ejderns allvarliga tillbakagång. Och när det väl rapporteras så blir det bara ett inslag utan uppföljning och dagen därpå har frågan glömts bort av de flesta.

Den pågående valrörelsen är nästintill kliniskt ren från allt vad natur-och miljöfrågor heter. Visst är det lite klimatprat men det har en rätt undanskymd roll, trots att vi nu verkligen börjar se effekterna av ett varmare klimat med skyfallen och översvämningarna i Pakistan och den extrema vämeböljan i Ryssland, för att nämna några av de extrema väderhändelserna vi sett under sommaren.

Hur är det med ejdern då? Jo, den har minskat kraftigt under den senaste 10-årsperioden efter att ha ökat under lång tid. Uppsvinget för ejdern hänger ihop med övergödningen av Östersjön som gjorde att blåmusslan, ejderns stapelföda, ökade. Men under 1990-talet vände utvecklingen och ejderpopulationen började snabbt minska istället. Den senaste tioårsperioden har ejderpopulatinen minskat med 30 procent och prognosen är att tillbakagången kommer att fortsätta. Detta har gjort att ejdern numera är upptagen i den Svenska rödlistan som nära hotad. En del av förklaringen till tillbakagången kan vara att havsörnstammen vuxit kraftigt under de senaste årtiondena. Men det är inte hela förklaringen. Den stora boven är snarare tiaminbristen, som även drabbar många andra fåglar. Ni kanske kommer ihåg att det började komma rapporter om trutdöd längs våra kuster för några år sedan. Nu har forskarna kommit fram till att trutdöden orsakas av brist på vitamin B1,tiamin, hos fåglarna. Vad som i sin tur orsakar tiaminbristen är däremot inte klarlagt. Men forskarna tror att det handlar om störningar i de biogeokemiska cyklerna. Eftersom djur inte kan bilda tiamin själva så måste de få i sig det via födan. Tiamin bildas långt ner i näringskedjan i växtplankton vilket gör att hela ekosystemet påverkas. Det kan vara övergödningen av Östersjön som påverkar planktonen som blåmusslorna lever av och som i sin tur äts av ejdrarna. Tiaminbrist hos fåglar och även andra djur har observerats över hela världen och de Svenska forskarna tror att en stor del av våra fågelarter kan vara drabbade. Och förmodligen alla andra djur också! Om det som orsakar tiaminbristen sker längs ner i näringsväven så kommer förstås alla djur att påverkas.
Det här är verkligen läskigt!

Nu får man hoppas att det forskas vidare om det här. Jag lyssnade på ett föredrag av Lennart Balk, som drivit den här forskningen, och han sa då att det är svårt att få forskningsmedel för detta. Åtminstone i Sverige verkar intresset ljummet från naturvårdsverk såväl som regeringen medan man däremot verkar mer intresserade i bl.a. USA.

Att ejdern minskar kanske inte verkar så dramatiskt för en del som tror att vi människor på något sätt är frikopplade från naturen, vilket det tyvärr verkar vara alltför många som tror. Men för oss andra så är det riktigt oroande. Och det är här man skulle önska att rapporteringen om den minskande ejderpopulationen skulle vara bättre och mer fullödig. Varför följs det inte upp med frågor om orsakerna och om det är kopplat till männniskans påverkan på miljön? Vad säger politikerna om detta i dessa valtider, vad säger de om att det är svårt att få anslag för vidare forskning om tiaminbristens orsaker? Tyvärr har det nog mycket att göra med den allt mer utbredda naturanalfabetismen. Inte rör det väl mig om ejdern minskar kanske många tänker. Hur många vet förresten att ejder är en fågel? Under den senaste vandringen var det faktiskt en person som inte visste vad en gråtrut är för nåt!

I naturguidekretsar brukar det diskuteras om artkunskap och naturkänsla är nödvändigt för att man ska kunna känna ett engagemang för miljöfrågor. Det finns inte något entydigt svar att få i någon forskning och det brukar råda delade meningar om detta även om de flesta som tror att kunskap och vistelse i naturen också föder engagemang och känsla för miljöfrågor. Det borde göra det kan man tycka. Har man upplevt det skådespel som ejdersträcket är, eller sett de osannolikt vackra gudingarna(hanarna) och hört deras mjuka vårsång i skärgården , eller följt ådorna(honorna) med sina ungar under sommaren så känns det förstås ända in i själen när man läser om tiaminbrist och vikande ejderpopulationer.  Så nog tror jag ändå att det spelar roll om vi lyckas få ut fler människor i naturen. Men det räcker nog inte bara med det, tror att det finns många som vistas i naturen men som mer använder den som kuliss för olika andra aktviteter så det behövs också att man berättar och förklarar och framförallt lär folk att se, lyssna och upptäcka i naturen.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback