Fåglar och tickor i Ågesta

I söndags hade Stockholmskretsen örnspaning i Ågesta. Några örnar blev det dock inte men väl en del annat spännande. Ågesta var tyst och grått, eller snarare svartvitt, och det kändes oms att idag behöver man jobba för att se några fåglar. Det hade utlovats sol men molnen hängde tunga och tillät inte mycket solljus att tränga igenom. Särskilt kallt var det inte, bara några minusgrader så man slapp frysa faktiskt.

Ett svartvitt Ågesta.

 
Här ett fågellöst stopp på vägen till Örnberget.



Äntligen dök det upp lite fågel! Kungsfåglar, talgoxar, blåmesar och en större hackspett beskådades här. Strax innan hade några gråsiskor flugit över oss och en nötskrika hade både hörts och setts. En gröngöling ropade en gång men tyvärr ingen obs på den. På väg upp på Örnberget började skogen bli riktigt intressant med gamla grova träd och död ved.

  
Tallticka                       Hasselticka

Att skogen här har naturvärden vittnar dessa två tickor om. Först en snöbeklädd tallticka, numera rödlistad signalart som bara kan växa på gamla tallar och sedan en hasselticka, bra signalart för hassellundar med lång kontinuitet. Den växer på döda hasselstammar och det krävs att det ständigt tillkommer död ved i ett område om den ska finnas kvar. I nyligen uppkomna hasselbesånd finns den inte om det inte i närheten finns gamla hasselbestånd. Talltickan har rödlistats p.g.a. skogbrukets ständigt pågående skövling av vår gammelskog. I Stockholmstrakten kan man lätt tycka att den är ganska vanlig men det beror på att skogsbruket inte är så intensivt runt Stockholm. Ett bra exempel på att de tätortsnära skogarna är viktiga även för hotade arter och inte bara som friluftsområden för stadsborna.


På väg upp på Örnberget genom snöig skog.

 
Väl uppe på Örnberget möts av denna utsikt!


Här spanas det efter örn! De brukar visst hålla till över Gladö soptipp som man ser härifrån, men som sagt uteblev örnarna idag.

         
Gammal talltorraka.                               Gällav på tall.


Örnspaningsledare Anders Tranberg.


Efter Örnberget begav vi oss ner till ån som rinner mellan Orlången och Ågestasjön. Örnspaningen övergick nu till strömstarespaning. Strömstaren dök upp men det satt hårt inne. Innan den visade sig såg vi fler hackspettar och nötskrikor samt några korpar. Medan jag fotade strömmande vatten så såg resten av gruppen strömstare och dessutom ormvråk! Jag missade de båda, typiskt!


Istället för strömstare fick jag denna bild. Den borde ha stått på iskanten här istället.


På väg tillbaka till Ågesta gård.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback