Naturbloggen

Här är några bilder från en kort promenad i Nyckelviken för en dryg vecka sedan.

                                                    
Jungru Marie nycklar blommar på sitt vanliga ställe. När jag gick fram för att ta några bilder så såg jag att det flög några insekter runt de blommande orkidéerna. Något förvånande var det ängsblombockar, de brukar man se på älgört, rölleka, prästkrage och andra vita blommor annars. Men tydligen duger jungfru Marie nycklar också! Jumgfru Marie nycklar är en av få orkidéer som inte är kalkberoende utan växer på sura marker. Som syns på bilderna växer det örnbräken där också och det verkar som att de håller på och ta över hela lokalen!

                                             
Ängsblombocken är en av våra vanligaste långhorningar och man kan se den under hela juli månad. Det är lätt att skilja på hanar och honor av ängsblombock, hanarna har gulbruna täckvingar och honorna svarta med en stor avlång röd fläck på varje täckvinge. På bilden ovan är det alltså en hane.


                                         
Här ser vi fläckhornad blombock som också den är en av de vanligaste långhorningarna. Den känns igen på de gulfläckade antennerna. De allra flesta långhorningar lever i sitt larvstadium i död ved. De vanligaste arterna kan ofta gå i både barr och lövträdsved och i klenare död ved som grenar och pinnar. Därför så är de fortfarande vanliga medan de som är mer kräsna i sitt val av död ved alltmer får problem. En del vill bara ha grov död ved som också ska ha en viss halt av kåda t.ex. och då är det svårare att hitta lämpliga ställen för larvutvecklingen.
                                              
Här är en annan liten långhorning, smalbocken, även den vanlig och föredrar också vita blommor. Den känns igen på ljusgula ben och täckvingar. De blir, precis som ängsblombocken, som mest en centimeter långa. Larverna kan leva i både död och levande ved av många olika träd och buskar och även i mycelrik mark under granar, en verklig generalist alltså vilket också förklarar att den kan vara så pass vanlig och utbredd. 

                                               
Så här grönt och lummigt är det i Nyckelviken nedanför himmelsbacken. Det här är ett spännande område med högstammig frodig ädellövskog som ofta erbjuder intressanta obsar. Och om man inte är så kunnig om arter så är det ändå ett härligt område med kanske Nyckelvikens bästa fågelkör! Det är nog ingen tillfällighet att Nyckelvikens enda mindre flugsnappare satt just vid himmelsbacken och sjöng. Det var några år sedan och jag väntar bara på att det ska dyka upp en till mindre flug här. Eller varför inte sommargylling! Under maj/juni blommar också tandrot, ormbär, trolldruva och nunneört här. Det ska också finnas desmeknopp men den har jag inte hittat trots sökande och trots att jag krupit runt ganska mycket på alla fyra just här när jag fotat vitsippor. De flesta av mina vitsippsbilder från Nyckelviken är nämligen från detta område.

Den här gången sjöng svarthätta och trädgårdssångare väldigt ivrigt trots att det var mitt på dagen. just de två sångarna ger en närmast tropisk känsla.
Skogsduvan kom igång också med sitt pumpande revirläte, mycket renare i klangen än ringduvans hesa skrovlande. Skogsduvan är en bra indikator på fina marker med mycket hålträd. Den togs bort från rödlistan vid den senaste revideringen och anses nu alltså, glädjande nog, ha en livskraftig population i Sverige!

Nere från vattnet hörde jag ett högt oroligt pipande, drillsnäppa med bo/ungar tänkte jag direkt. Den brukar hålla till i den inre delen av Nyckelviken och gör årliga häckningsförsök här.
                                              
Här står den på det gamla vraket i Nyckelviken. Drillsnäppa är en fågel som också den fått förändrad status i rödlistan, från livskraftig till nära hotad. Orsaken till minskningen är inte klarlagd och det kan bero på förändringar i häckningsplatserna i Sverige, tex att stränder växer igen, eller så förändras miljön i övervintringsområdena. De svenska drillsnäpporna övervintrar huvudsakligen i västafrika norr om ekvatorn och det kan ju också vara något i miljön längs med flyttvägen som orsakar nedgången. Eller faktorer i samtliga dessa miljöer, inte helt lätt att klarlägga! Men vad vi kan göra i Sverige är väl att ta det här med strandskydd på allvar. Ett problem som jag ser det är att stränder alltid ska göras tillgängliga, tillgängliga för människor alltså. Det ska vara strandpromenader överallt! Annars tycks stranden inte ha något värde men då har man glömt bort att strandskyddet är till också för den biologiska mångfalden, alla stränder ska inte vara tillgängliga helt enkelt, drillsnäppan och många andra djur och växter behöver få vara ifred från mänsklig störning också. Nu nämns inte störning under häckningstid som en tänkbar orsak i artdatabankens artfaktablad om drillsnäppan, men det borde väl kunna vara en orsak kan jag tycka. Minskningen tycks ju också vara störst i södra delen av Sverige där det rimligen borde vara störst problem med störningar.

                     
Avslutar med några bilder på en talgoxunge, ganska nyss utflugen som tillsammans med sina syskon hoppade runt bland örnbräken, samma bestånd där jungfru Marie nycklarna ovan är fotade.