Vi måste skydda djuren från varandra! Eller åtminstone svärtan från sångsvanen.
Ni kanske har hört att Jägarnas Riksförbund(den mindre av jägarorganisationerna) har skrivit till regeringen om att skyddsjakt borde införas på trana och sångsvan. Motiveringen är att tranorna orsakar skador på jordbruksmark, vilket de kan göra men det finns andra sätt att lösa det problemet, och att sångsvanarna genom sitt starka revirhävdande påverkar andra fåglar negativt! Och då bl.a. då svärta enligt JRF. Att svärtan och sångsvanen inte direkt häckar i samma slags miljö tycks inte räcka för att de vildsinta svanarna inte ska utgöra ett problem för svärtan!
Visst är sångsvanen starkt revirhävdande, jag har själv sett sångsvanar som jagat bort alltifrån sothöns till kanadagäss och knölsvanar från sitt bo men att börja skjuta en art för att den påverkar andra är väl att ta i lite. Alla arter påverkar ju alla andra på något sätt, tur att vi har JRF som kan se till ingen art breder ut sig på någon annans bekostnad! Nu säger JRF att frågan också borde utredas av en opartisk forskargrupp, och det är väl det minsta man kan begära inann man börjar skyddsjaga sångsvan. Även om riksdag och regering har väldigt stort öra för jägarlobbyn kan jag inte tänka mig att JRF kommer att få något gehör alls för detta. SOF har en del synpunkter på förslaget, milt uttryckt!
Vad jag förstår så är sångsvanen i norrland en utpräglad myrhäckare, den lägger sitt bo på en holme eller bland några uppstickande tuvor ute på de stora myrkomplexen. Svärtan däremot håller till i både större och mindre klarvattensjöar från den lågalpina regionen i fjällen och sedan med avtagande täthet ned till skogslandet. Tittar man på utbredningskartor i fågelböcker, eller Svensk fågelatlas så ser man att det knappt är någon överlappning av deras respektive utbredningsområden.
Sångsvanen har glädjande nog ökar de senaste decennierna och häckar nu över hela landet. Den var riktigt illa ute p.g.a jakt och förföljelse och fridlystes 1926. då fanns bara ca 20 par i några otillgängliga myrområden i norra Lappland. Tack vare fridlysningen och utplantering så har sångsvanen återhämtat sig, men det dröjde in på slutet av 1950-talet innan den började öka i antal igen. En intressant fråga är om sångsvanen i södra Sverige återtar gamla områden eller om den utökar sitt historiska utbredningsområde. En sak som skulle tala för att den även historiskt har förekommit i södra Sverige är sjö- och ortsnamn med emt eller ämt i sig. Ämt är det gamla fornnordiska namnet på svan(både sång och knöl, varför kunde de inte vara lite mer noggranna med namngivningen, fanns det inga kryssare då?) och det förekommer i sjönamn som förmodlingen aldrig hyst knölsvan! Knölsvanen vill ju ha grunda, näringsrika sjöar med rik vegetation medan sångsvanen också häckar i andra typer av sjöar.
Elaka mot svärtor?
Visst är sångsvanen starkt revirhävdande, jag har själv sett sångsvanar som jagat bort alltifrån sothöns till kanadagäss och knölsvanar från sitt bo men att börja skjuta en art för att den påverkar andra är väl att ta i lite. Alla arter påverkar ju alla andra på något sätt, tur att vi har JRF som kan se till ingen art breder ut sig på någon annans bekostnad! Nu säger JRF att frågan också borde utredas av en opartisk forskargrupp, och det är väl det minsta man kan begära inann man börjar skyddsjaga sångsvan. Även om riksdag och regering har väldigt stort öra för jägarlobbyn kan jag inte tänka mig att JRF kommer att få något gehör alls för detta. SOF har en del synpunkter på förslaget, milt uttryckt!
Vad jag förstår så är sångsvanen i norrland en utpräglad myrhäckare, den lägger sitt bo på en holme eller bland några uppstickande tuvor ute på de stora myrkomplexen. Svärtan däremot håller till i både större och mindre klarvattensjöar från den lågalpina regionen i fjällen och sedan med avtagande täthet ned till skogslandet. Tittar man på utbredningskartor i fågelböcker, eller Svensk fågelatlas så ser man att det knappt är någon överlappning av deras respektive utbredningsområden.
Sångsvanen har glädjande nog ökar de senaste decennierna och häckar nu över hela landet. Den var riktigt illa ute p.g.a jakt och förföljelse och fridlystes 1926. då fanns bara ca 20 par i några otillgängliga myrområden i norra Lappland. Tack vare fridlysningen och utplantering så har sångsvanen återhämtat sig, men det dröjde in på slutet av 1950-talet innan den började öka i antal igen. En intressant fråga är om sångsvanen i södra Sverige återtar gamla områden eller om den utökar sitt historiska utbredningsområde. En sak som skulle tala för att den även historiskt har förekommit i södra Sverige är sjö- och ortsnamn med emt eller ämt i sig. Ämt är det gamla fornnordiska namnet på svan(både sång och knöl, varför kunde de inte vara lite mer noggranna med namngivningen, fanns det inga kryssare då?) och det förekommer i sjönamn som förmodlingen aldrig hyst knölsvan! Knölsvanen vill ju ha grunda, näringsrika sjöar med rik vegetation medan sångsvanen också häckar i andra typer av sjöar.
Elaka mot svärtor?
Kommentarer
Postat av: Anders Tranberg
Ja vad ska man säga om detta. Det blir absurt när jägarna går ur och anklagar en art för att påverka en annan art negativt. Lite självransakan? Låt gå om det är mårdhund elle någon annan icke-naturlig art men nu var det Svenska arter båda två.
Var det inte så att knölsvanen förts in via diverse kungligheter runt om i Europa och spritt sig på så vis? Knölsvanen är nog inte en naturlig del av Svensk fauna om man ska vara riktigt petig.
Postat av: Ronny
Tror inte knölsvanen blev införd i Sverige däremot hölls den som tamfågel och spreds på det sättet i södra och mellersta Sverige under 1800-talet.
Postat av: Lars Hole
Låt alla skjutgalna jägare skjuta av sig med paintball.
Trackback