Naturbloggen

Stockholmskretsens vinterskådning på Södertörn blir allt mer populär för varje år. Nu var det 24 deltagare och jag var tyvärr tvungen att tacka nej till några då vi inte hade plats i bilar så det räckte. Vi får väl hyra en buss nästa år! Vi började skådningen vid Torö-butik där det finns en matning som det brukar löna sig att kolla in. Dock inte denna gång, det var nästintill fågelfritt! Efter ett tag hade vi fått ihop några "tunga" arter som koltrast och blåmes! Några lyckliga hade sett nötskrika också.



Här skådas det vid Ankarudden och här fanns det också något att skåda. Bland ett hundratal viggar hittade vi snabbt 5 salskrakhonor, en brunand och efter lite letande också en bergandhane. Vi såg även några knipor och något femtontal storskrakar. Och så de där stora vita med lång hals förstås. Det var som sagt en ganska stor grupp och som det ofta blir då en stor nivåspridning vad det gäller fågelkunskaper. Jag började genast peka ut salskrakar och leta efter berganden men så visade det sig att flera aldrig hade sett storskrake förut! Det var ju att börja i lite fel ände kan man tycka.
Det blev ett längre stopp vid Ankarudden än vad jag hade tänkt mig, mest för att den där berganden gäckade några av deltagarna hela tiden och vi kunde ju inte åka därifrån utan att alla hade fått se den. Det är bara att leta efter en förvuxen vigg med silverrygg, inte så svårt tyckte jag men den envisades med att dyka och gömma sig bakom viggarna så det var väl inte så enkelt kanske. Men då och då låg den alldeles själv helt öppet som tur var. Det är alltid roligt att se bergand, den har dessvärre så gott som helt försvunnit som häckfågel i Stockholms skärgård, ja hela södra Sverige faktiskt. Den har minskat så pass mycket att den är rödlistad som sårbar. Troligaste orsaker till minskningen är störningar från människor och ökningen av mink i skärgårdarna. Fler fredade områden behövs nog för denna vackra and, och för många andra fåglar också såklart, t.ex. svärta som också haft en väldigt negativ populationstrend.

 

Här letas det efter bergand!


De var en vacker och stilla dag.



Efter Ankarudden bar det av till Örudden. På bilden ovan är det fikadags, nu hade det mulnat på lite och blivit lite bistrare väder. Vid  Örudden låg det som vanligt vintertid stora flockar med knipa, säkert mer än 1000 ex. Efter en stunds spanande hade en av deltagarna fått span på något som såg ut som en sittande havsörn på ett skär rätt långt ut. Visst var det örn! Snart hittade vi en till och när de tog till vingarna var det såklart ingen tvekan. De fick fart på alla kniporna också! Men ganska snart lungnade det ner sig, en av örnarna hade nu satt sig på ett skär som inte låg så väldigt långt ut så vi fick hyfsade obsar på den. Den verkade inte på något jakthumör så kniporna och skrakarna brydde sig inte om den. Lungnet återvände till Örudden.



Annars hände inte mycket annat än att folk började frysa i vinden som nu hade ökat något. Men det var ändå inte mycket till vind för att vara på Örudden. Och särskilt kallt var det egentligen inte, inte bara om man jämför med förra årets vinterskådning då det var omkring 20-25 minusgrader! Nu hade man ju kunnat haft shorts och kortärmat! Nästan i alla fall.
Jag ville inte att vi skulle ge upp alltför snabbt då vi inte hängt in några alfåglar ännu. Det var också några som var väldigt angelägna om att vi skulle se alfågel och det brukar ju inte vara några problem med det på Örudden. Jag såg en liten flock alfåglar men det var bara jag som hann med!
Folk började frysa och bli otåliga så det var bara att börja gå tillbaka mot parkeringen. Vi var några som stannde till då och då för att spana efter alfågel och även tobisgrissla som hade setts här tidigare, det brukar ju ligga lite alkor utanför Örudden vintertid. Så precis innan jag tänkte säga att nu får vi ge oss, halva gänget var redan vid parkeringen nu, så ropar någon ut att de har sett nåt! Är det inte tobisgrisslan frågar de och visst är det det! En tobisgrissla i vinterdräkt ligger och guppar i vågorna till stor glädje för de uthålliga i gruppen! Alltid kul att se alkor! Nu går ytterligare en massa tid, den gäckar flera av deltagarna och jag vill inte att vi ska gå därifrån innan alla fått kryssa tobis.

Men så småningom har alla fått se den lilla alkan och vi går tillbaka till parkeringen och berättar den goda nyheten för resten av gänget. Nu delas gruppen i två, några åker hemåt medan några ihärdiga vill fortsätta skådandet. Vi åker till Alhagens våtmark och ser en ung sångsvan samt kollar in fågelmatningen där som gav betydligt mer än den vid Torö-butik. Vi ser ett stort gäng gulsparvar, grönfinkar, och några entitor och svartmesar förutom talgoxe och blåmes såklart. Jag hade tänkt att vi skulle spana vråkar vid Berga ängar och Sorunda men det blir tyvärr inget av då klockan är mycket och det börjar skymma så smått. Så kan det gå men det var en riktigt fin dag med en del trevliga obsar.