Naturbloggen

I förra veckan gick NBF:s årliga kvällsexkursion i Erstavik av stapeln. Denna gång tyvärr utan deltagare! Så då fick exkursionsledarna, undertecknad och Lars Hole, exkurera själva. Det var för en gångs skull en varm kväll, denna exkursion brukar vara ganska kylig annars(vädret alltså, kanske bäst att förtydliga).

                                        
Det var en strålande vacker vårkväll! Var var alla andra någonstans? Här får ni se lite av vad ni missade!

                                    
Det hade avverkats en del och vi kollade in de färska timmerupplagen då de brukar locka till sig en hel del vedinsekter. Ok, timmerupplag i skogen är väl inte riktigt vad man vill se kanske men det kan vara värt att kolla in dem ändå.
                            
En skalbgge man ofta hittar på sådana ställen är den vackra myrbaggen. Den här var lite ovillig till att låta sig fotas, den sprang och gömde sig under en barkflaga först men efter lite övertalning så kom den fram och visade sig tillräckligt länge för att jag skulle hinna få några bilder på den. Myrbaggen är en rovinsekt som lever på små vedskalbaggar som märgborrar och olika barkborrar. De springer fram och tillbaka på trädstammarna och letar efter byten. En myrbagge kan sätta i sig 10 barkborrar om dagen! Även larven äter barkborrar och myrbaggen kan lokalt gå hårt åt populationen av bark eller märgborrar. Något som skogsnäringen borde uppskatta då barkborrar och märgborrar kan orsaka skador på levande träd. Myrbaggehonan lägger sina ägg vid barkborrarnas ingångshål så larverna har nära till maten när de kläckts.

Det flög också en del märgborrar runt timmerupplaget, enligt Lasse så var det mindre märgborre, hur man nu ser det? 

Även en barrträdlöpare hittades men tyvärr ingen timmerman trots idogt letande. 

                           
Lasse hittade denna fina snytbagge istället. Den anses som en av de svåraste s.k. skadeinsekterna i skogen. Snytbaggarna gnager på unga barrträdsplantor så att många av plantorna dör. Det beräknas kosta skogsbruket flera 100 miljoner kr årligen! Samtidigt så är kalhyggesbruket det som gjort snytbaggen så vanlig. Snytbaggens larver utvecklas i stubbar och rötter av tall och gran. Stubbar och hyggesrester utsöndrar kådsubstanser som lockar till sig svärmande snytbaggar. Ett hygge är med andra ord ett eldorado för snytbaggen! Dessvärre används insektsgifter på plantorna för att skydda dem mot snytbaggarnas näringsgnag. Det finns andra och giftfria sätt att skydda plantorna. Plantorna behandlas med ett tunt lager sand som skyddar mot snytbaggarnas gnagande. Man kan också undra om inte andra skogsbruksmetoder skulle minska problemen med snytbaggegnagda ungplantor?  

                          


Vi hittade också de här vackra gnagspåren av björksplintborre. Från den sk modergången utgår larvgångar som blir allt bredare vartefter larverna växer.  Under barken hittade vi små rovskalbaggar av släktet Rhizophagus(tror jag det var). Små skalbaggar som lever av bl.a. björksplintborrens larver. Jag fick tyvärr ingen bra bild på dem men ni får i allafall en uppfattning om hur de ser ut. 


           
Vid Sandasjön blommade, och inte minst doftade, porsen. Som vanligt på denna exkursion låg vattenytan blank som en spegel och solen sken! Här intogs förstås kvällsfikat. Taltrastarna sjöng flitigt hela kvällen, även lövsångarna höll igång bra och en järnsparv drog igång sin filande ramsa vid ett tillfälle. Vid Sandasjön hörde vi också de första morkullorna för kvällen.
                                      
I porsen hittade jag den här vattenbaggen. De är inte lika väl anpassade till att simma som dykarna, vattenbaggarna har inga "åror" till bakben t.ex. Vad den gjorde i porsen kan man undra? 

                                     
En silltrut kom förbi och tittade till oss. Den hoppades väl på matrester.

Efter fikat så gick vi ner till Erstaviksfälten och fick se dovhjortar och tre älgar på bete. Nu kom morkullorna igång också och drog konstant under promenaden tillbaka till Ältavägen och bussen hem. Som vanligt var det en mycket givande vandring med många trevliga naturupplevelser, synd bara att inte fler fick uppleva dem!