Naturbloggen

I söndags var det dags för Nacka Biologiska Förenings sedvanliga senhöstexkursion till Mörkö. Örn- och gåsspaning stod på programmet men som vanligt med NBF så blir det alltid mer än bara fåglar som beskådas.  
                        
Det var en strålande vacker dag om än något blåsig, men det blåser ju alltid på Mörkö så det var inet annat att vänta. De första havsörnarna kunde ses från bilen på väg till norra Mörkö, 3 st visade upp sig varav en flög baklänges i den hårda motvinden! Flera örnar visade sig under dagen men tyvärr ingen på särskilt nära håll. Man vill gärna ha lite blåst på Mörkö då de stora och tunga(och lata) örnarna helst vill ha det för att de ska orka flyga.  

                                  
På bilden ovan syns några av Mörkös gammelekar, livsfarliga träd som när som helst kan kollapsa över intet ont anande besökare! I allfal om man ska tro trafikkontoret i Stockholms stad...
Jag har sett den exklusiva gammelekslaven på några av de där ekarna tidigare och läderbagge hittades i det här området för några år sedan. 

En varfågel höll till här och visade upp sig fint när den satt och spanade från olika stolpar och vägskyltar. 


                        
Vid Salsudd finn en fin sandstrand kantad av gammeltallar. Vi tog lunch här i solen och dessutom var det lä så vi kunde inte ha det så mycket bättre. I Skanssundet låg det flockar av knipor och enstaka storskrakar. Både knöl och sångsvanar syntes också.

                       
På flera av tallarna växte det talltickor. Hittade även den här lockespindeln på en av tallarna. De är inga riktiga spindlar men nära besläktade med dem. Hos lockespindlarna har mellan- och bakkropp vuxit samman och de kan inte spinna nät. Det andra benparet är extra långt och fungerar som känselspröt. Lockespindlar har små klosaxar som de fångar sina byten med med de äter även svampar, fågelspillning och honungsdagg. Det breda mörka bandet på ryggen avslöjar att det är en Mitopus morio på bilden, en av ca 20 arter lockespindlar i Sverige.

                       
Vi letade musselskal vid stranden och hade snart hittat samtliga 4 arter som finns i Östersjön(det finns någon mer i absolut sydligaste Östersjön). På bilderna ovanför är det skev hjärtmussla, den ena med påväxt av havstulpaner som egentligen är kräftdjur.

                       
De här fina rosafärgade musslorna är östersjömusslor.

                             
Här är skal av den stora sandmusslan, en art som infördes i Europa på 1500-talet, vid 1900-talets början hade den kommit till västkusten och sydkusten och har sedan fortsatt sprida sig allt längre upp i Östersjön.

                             
Och slutligen den för Östersjöekosystemet så viktiga blåmusslan. Till skillnad från de andra musslorna så gräver inte blåmusslan ner sig på bottnarna utan sitter på klippor eller uppe på bottnarna.

                     
Vattenkikaren är ett bra ställe för information om vad som finns i våra hav.


                    
Och nu över till något helt annat som det heter, på väg till den planterade bokskogen så såg vi den här fina citrontickan(Antrodia xhanta) på en stubbe. Oftast ser man den på tallågor men den förekommer också på lövved.

                                
Mörkös planterade bokskog var ett ställe som man åkte till för att se stenknäck en gång i tiden. Stenknäckarna är förstås kvar men den har spridit sig och ökat i antal under de senaste årtiondena och har nu blivit en parkfågel i Stockholm. 
                     
På väg mot Björkarö passerade vi den här träddungen som utgjordes mest av ekar men även några aspar varav en riktigt stor och fin.
Aspen är ett s.k. rikbarksträd vilket betyder att barken har högt pH-värde samt en hög vattenhållande kapacitet. Det gör att barken är bra för lavar att växa på och aspar är ofta påväxta av en mängd olika lavarter. 

                     
Här är några vanliga lavar som man ofta hittar på aspar. På bilden till vänster syns veckkantlav(Lecanora allophana), tror jag, kanske jag ska tillägga, de är inte lätta de här skorplavarna och det finns ca 110 arter av kantlavar. Men de ihopgyttrade mörkt rödbruna apothecierna(fruktkropparna) med veckade kanter tycker jag pekar på veckkantlaven. Till höger är det den vanliga vägglaven(Xhanthoria parietina) som ofta lyser upp aspstammarna. Den förekommer även på andra lövträd och och är en karaktärsart för rikbarkssamhällen. Den finns också på klippor vid kusten.

                     
Till vänster ovan syns allélaven(Anapthycia ciliaris), en vanlig art som växer på äldre lövträdsstammar i synnerhet i alléer och längs med grusvägar. På bilden syns några apothecier och de för allélaven typiska trådlika utskotten, cilier, som ger den dess typiska taggiga utseende. Till höger sen så är det en asporangelav(Caloplaca flavorubescens) med sina typiska gulkantade apothecier. Det här är bara en bråkdel av de arter som fanns bara på den här aspen.

Eftersom jag tittade på aspen och dess lavar så missade jag fjällvråken, några ormvråkar hann jag med i allafall. 

                     
Här skådas ännu en havsörn som också blev dagens sista obs.