Mera hagvaxskivlingar
Jag har tidigare skrivit om hagvaxskivlingar som bra indikatorer på värdefulla hag- och betesmarker. I Erstavik finns fina hagmarker och jag tänkte att man borde undersöka dessa med avseende just på dessa hagvaxskivlingar av släktet Hygrocybe. Idag åkte jag så till Drevinge i norra Erstavik, tänkte att där finns nog förutsättningar för att hitta något spännande. Det var i detta område jag hittade de rödlistade allmän och liten bastardsvärmare i somras. Området består av öppen betesmark för hästar med mycket slån i skogsbrynen och ekhagar innanför dessa. Jag hade Nacka Biologiska förenings svampkännare Lars Hole med mig och han hade ”svampögonen” med sig. På kort tid fann vi 3 olika Hygrocybe-arter. Det var scharlakansvaxskviling(H. punicea) rödlistad som missgynnad, gul vaxskivling(H. clorophana) samt en tredje art som vi inte är säkra på. Kan vara broskvaxskivling(H. laeta). De växte ute på den öppna gräsmarken så indikatorvärdet kanske inte är så högt som om man finner de i skogsmark men dessa arter minskar i takt med att det finns allt färre naturliga betesmarker. De visar på ogödslade marker med lång hävd-kontinuitet, ju fler arter desto högre naturvärde. Det understryker i alla fall att Drevingedalen har höga naturvärden med flera rödlistade arter. I somras hade jag bålgeting(rödlistad som missgynnad) där och förutom bastardsvärmarna så är det ett fjärilsrikt område med fina blomsterrika torrbackar. Fågellivet är också intressant med häckande dubbeltrast i närheten, man ser de ofta födosöka på fälten, stenknäck, gröngöling, törnskata, buskskvätta m.m. I några gamla rötslammsdammar häckar rörhöna. Drevinge hör nog, tillsammans med Lindskär-Slumnäs, till de mest värdefulla områdena i Erstavik och en noggrann naturinventering skulle behöva göras.