Lövgetingbock i Nackareservatet

När jag skrev om de nya motionsspåren i Nackareservatet så nämnde jag att också hittade några trevliga skalbaggar och att jag skulle skriva om det. Så då är det väl bäst att jag gör det! Jag tänkte att vid gamla Dammtorp så ska man väl kunna hitta något roligt, det finns ganska mycket död lövved i området och också mycket hundkäx. Död ved är ju viktigt för de vedlevande skalbaggarna förstås och många långhorningar, vilka jag i första hand tänkte på, sitter gärna i bl.a. hundkäxblommor. Blomrika marker med mycket död ved i närheten kan bjuda på många olika arter av långhorningar. Även andra skalbagar är intressanta men långhorningarna är den skalbaggsfamilj som jag har någorlunda koll på. Och det beror på det begränsade antalet arter, 121 st, och att det finns en Nationalnyckel om dem också. Vilket underlättar betydligt, det är inte lätt att hitta bra bestämningslitteratur om skalbaggar. Dessutom är långhorningarna väldigt karismatiska baggar som det är lätt att fascineras av.  

Efter att ha surnat till över de förskräckliga motionsspåren(som i ärlighetens namn hade varit ännu värre om det första förslaget hade blivit verklighet) var det befrielse att komma ner till Dammtorp. Här rör man sig på små skogsstigar och man känner att man är ute i naturen. Vid gamla Dammtorp, alltså platsen för det gamla torpet, var det en förvånansvärt intensiv fågelsång. Det är ändå i mitten på juni och dessutom kl 2 på eftermiddagen. Det verkar som att det dåliga försommarvädret gjort att fåglarna har mycket att ta igen nu när det äntligen blivit sommar på riktigt! Koltrastarna var nog de som sjöng mest av alla, och de var flest också. Svarthättorna var inte långt efter i sångaktivitet, sedan följde rödvingetrast, trädgårdssångare, lövsångare och bofink. En grå flugsnappare gnolade på sin lilla enkla ramsa, inte mycket till sång jämfört med de andra men jag gillar den verkligen!
Jag började kolla av hundkäxen efter några roliga insekter och direkt så fick jag syn på långhorningen smalbock. En liten bagge som inte blir över centimetern lång. Den har ljust brungula täckvingar och ben och långa antenner. Det är en vanlig art vars larver lever i död ved av både löv och barrträd. Det breda födovalet och det faktum att larverna kan utvecklas även på skuggiga platser göra att smalbocken är en av våra vanligaste långhorningar. Man ser de ofta sitta i blommor som hundkäx t.ex. Att de lockas till blommor beror på att de äter pollen och nektar. Om de äter något alls, en del arter tycks faktiskt inte äta under de veckor de lever som fullbildad skalbagge! Även ängsblombock fanns i hundkäxen. Också det en liten och vanlig långhorning. Till skillnad från smalbocken har den svarta ben och honorna har röda täckvingar med en stor svart fläck mitt på.
Det var såklart en massa andra insekter som surrade runt bland hundkäxen, humlor, blomflugor och olika steklar och diverse annat för mig obekanta kryp. Det är spännande att krypa runt med kameran på en sommaräng, man får se de mest underliga och vackra varelser!
Och apropå vackra varelser, så dök dagens finaste upp när jag började fundera på om jag ska gå vidare upp mot dammarna på golfbanan och spanan in trollsländor. Jag fick syn på en smal och påfallande långbent skalbagge, svart med flera tvärgående smala gula band. En lövgetingbock alltså! Det är ingen sällsynthet alls men det är alltid lika roligt att se dem. Och de är så vackra! Och det säger jag inte bara för att jag är gnagare! Det man skulle kunna förväxla den med är den smalbandade ekbarkbocken som har en liknande teckning men den är lite kraftigare och bredare. Lövgetingbocken satt även den i hundkäxblommor. Dess larver lever oftast i döda ekgrenar och man hittar den således oftast i områden med mycket ek där nedfallna grenar får ligga kvar på marken.
Den svartgula teckningen är förstås till för att lura andra att det är en geting de har fått syn på, s.k. mimikry. Den är verkligen påfallande getinglik vid en hastig blick!
Apropå svartgult, jag såg också några tioprickiga nyckelpigor. Den förekommer i flera olika färgvarianter och det här var den mycket snygga varianten med gula fläckar mot en svart botten. Mycket tjusig den också!

Det blev en hel del fotat, återkommer med bilderna senare!


Remissvar på detaljplan för ny förbindelse mellan Kvarnholmen och Nacka Centrum.

Som jag nämnde tidigare så har jag knåpat på ett remissvar på detaljplanen för Kvarnholmsbron. Det blev långt, hoppas ni orkar läsa! Roligt att länsförbundet är med också!
Så här blev det:
Sammanfattning


•·  Vi säger nej till en högbro för biltrafik över Svindersviken och att en bilväg byggs genom Ryssbergens unika och känsliga naturområde.

•·  Vi föreslår att Ryssbergens unika natur och rekreationsvärden - klassad som nyckelbiotop - bevaras genom att området avsätts som naturreservat i den fördjupade översiktsplanen för centrala Nacka.

•·  Trafikprognoserna är orealistiska och uppblåsta i syfte att motivera brobygget.

•·  Utred möjligheterna att bygga en gång- och cykelbro som inte skadar den känsliga miljön i Ryssbergen och utveckla Kvarnholmen som en eko-stadsdel med modern kollektivtrafik och låg biltäthet. T.ex. kan båttrafik mellan Kvarnholmen och Stockholm införas.


Föreningarna anser att detaljplanen är helt oacceptabel utifrån ett miljö- och naturskyddsperspektiv. Planen strider mot Nacka kommuns egna mål om långsiktigt hållbar utveckling, att Nackas karaktär av grön kommun bibehålls, att tillförseln av koldioxid, kvävedioxid och andra skadliga ämnen ska minskas med stöd av fysisk planering(Översiktsplanen 2002).  Planen strider också mot de nationella och regionala miljömålen Levande skogar, Ett rikt djur- och växtliv, Begränsad klimatpåverkan samt mot riksintressena för kust och skärgård och kulturminnesvården Nacka - Norra Boo - Vaxholm - Oxdjupet  - Lindalssundet.

Ryssbergen är också angett som grönområde i översiktsplanen och föreslås där att få utökat strandskydd till 300m. I fördjupad översiktsplan Sickla(1999) rekommenderas att Ryssbergen(tillsammans med Svindersvik) utvecklas till ett centralt rekreationsområde för Västra Sicklaön. 

Vi ifrågasätter också starkt den trafikutredning som ligger till grund för projektet. Fyrstegsprincipen har inte följts och några alternativ till den nu föreslagna bilbron har inte utretts. Vår uppfattning är att projektet bör läggas ned och att Kvarnholmen istället planeras som en eko-stadsdel med modern kollektivtrafik och låg biltäthet. Nedan anger vi våra skäl till att säga nej till en vägförbindelse mellan Kvarnholmen och centrala Nacka.

  

Natur- och rekreationsvärden.

  

Kvarnholmen

Beskrivningen i MKB:n av naturen på Kvarnholmen är bristfällig. Enligt MKB:n så "saknas för kommunen kända riks- eller regionalt intressanta naturmiljöer". Senare kan man läsa att en stor ek kommer att försvinna. Alla gammelekar har ett otvivelaktigt skyddsvärde. Det finns också fler gammelekar på Kvarnholmen. Med tanke på att Kvarnholmen ligger som en länk mellan Nationalstadsparkens ekbestånd och Sicklaöns ekbestånd (med kärnområden som Nyckelviken och Skuruparken) så är varje gammelek på Kvarnholmen viktig. Vi anser att Kvarnholmens ekar bör ses som en viktig länk i ett regionalt spridningsamband för eklevande arter . Vi har även hittat signalarten piskbaronmossa(Anomodon attenuatus) på Kvarnholmen. Det är enligt skogstyrelsen en mycket bra signalart som "indikerar skog med lång kontinuitet och biotoper med höga naturvärden" [1]. Vidare att den " placeras i den övre halvan av en värdepyramid med mossor för naturvärdesbedömning av ädellövskog".  Vi har även funnit gnagspår av den rödlistade reliktbocken (Nothorina muricata) på några tallar i naturområdet på Kvarnholmen liksom signalarten tallticka på ett flertal tallar. Kvarnholmen har enligt vår uppfattning mycket värdefulla tall och ekmiljöer som åtminstone skulle kunna klassas som naturvärde (om inte nyckelbiotop) av skogsstyrelsen. Vi finner det märkligt att inget nämns om den intressanta och värdefulla floran på södra och sydöstra delen av Kvarnholmen.

Ryssbergen

Området Ryssbergen och Svindersviken är av "riksintresse för kulturminnesvården" och skall enligt den antagna översiktsplanen för Sickla 2000 användas som "bevarandeområde från natur- och kultursynpunkt samt rekreationsområde". Ryssbergens unika karaktär av gammal tallurskog beskrivs av Skogsstyrelsen som ett "Tyresta nationalpark i miniatyr" och större delen av området är klassad som nyckelbiotop.  Flera tallar har en omkrets på omkring 2 meter och vissa t.o.m. 3 meter och många av träden är 300-500 år gamla.

I området finns också en rikedom av död ved i form av torrakor och lågor som torde vara unik i Stockholmsområdet och inte minst i en så tätortsnära skog. Anmärkningsvärt är också mängden grov död ved. Förmodligen har skogsbruk aldrig bedrivits i området och ingen vedtäkt skett under större delen av 1900-talet.

I Ryssbergen förekommer ett flertal rödlistade arter och signalarter. Här finns sällsynta skalbaggar, mossor, svampar och lavar som alla är beroende av gamla träd, död ved, hög luftfuktighet och lång skoglig kontinuitet. Området är så pass litet att ytterligare fragmentisering av skogen hotar naturvärdena på sikt och skulle dramatiskt försämra upplevelsevärdena av orördhet och vildmark.  En trädinventering av östra delen av Ryssbergen har gjorts av en konsult(Tomas Fasth, Pro Natura) på uppdrag av Nacka kommun. Den slår klart fast att Ryssbergens naturvärden är av regionalt intresse och att ett vägbygge inte är förenligt med områdets unika natur- och upplevelsevärden. Vår uppfattning är att hela området, mellan Ryssvikens båtklubb och Vikdalen, har mycket höga naturvärden och borde avsättas som naturreservat.

Ryssbergen har fina utsiktspunkter mot Saltsjön och är det enda större närströvområde för befolkningen i Alphyddan, Finntorp, Talliden och Birka på västra Sicklaön. I särskilda rekommendationer anges att Ryssbergen "tillsammans med Svindersvikens vattenområde ska utvecklas till ett centralt rekreationsområde för Västra Sicklaön" och att "områdets värde ökas genom bullerskydd mot Värmdöleden"[2]. I den av Kommunfullmäktige antagna översiktsplanen 2002 föreslogs "en utvidgning av strandskyddet till 300 m för naturområdet Ryssbacken på Svindersvikens södra sida".

Ryssbergens upplevelsevärden är lika unika som naturvärdena.

I Ryssbergen kan man uppleva orördhet och trolska naturmiljöer, skogskänsla och fantastiska utblickar. Ryssbergen utgör en stor resurs i undervisningen för de många skolor som finns i närområdet. Möjligheter till aktivitet och utmaning erbjuds genom områdets topografiska egenskaper. Med enkla åtgärder som skyltning och förbättring av vissa stiger skulle tillgängligheten ökas och Nackaborna och även andra länsinvånare få tillgång till ett unikt område som ligger bara 5 km fågelvägen från Stockholms city och i en del av Nacka som annars mest karakteriseras av motorvägar och köpcentra. Nacka behöver inte fler vägar och mer biltrafik.


Vägprojektet försämrar allvarligt natur-och rekreationsvärdena i Ryssbergen. Vi anser att MKB:n inte tillräckligt redovisar konsekvenserna för upplevelsevärdena. En så orörd miljö som Ryssbergens branter ned mot Svindersviken är extra känslig även för små störningar. Enligt MKB:n kommer ljudnivån att öka från idag under 45 dB(A) till mellan 45-55 dB(A).

Större delen av Ryssbergen är idag ett s.k. tyst område där ljudnivån understiger 45 dB(A). Den beräknade ökningen av ljudnivån i Ryssbergen innebär en betydande ljudförorening i en del av Nacka som verkligen behöver sina tysta områden.

Som det sägs i MKB:n går tunneln under flera små svackor med lövskog som utgör lokala grundvattenmagasin under blötare perioder. Vidare sägs det att det under byggskedet och när tunneln är klar "inte kan uteslutas att dessa lokala svackor dräneras vilket kan påverka växtligheten".  En oacceptabel risk enligt vår mening.

  

Vi vill också påpeka att skogen på Ryssbergen hör till den enligt EU:s art och habitatdirektiv prioriterade naturtypen "västlig taiga".

  

Trafikprognoser

Vår kritik mot trafikutredningen som vi hade i programsamrådet står kvar.

I samtliga lägenheter antas det bo två personer som använder bilen till 1,5 resor person/dag, dvs. 3 bilresor per lägenhet/dag. Som jämförelse ligger antalet bilresor invånare/dag på 0,56 i innerstan och 1,07 i halvcentrala bandet dit bl.a. Sicklaön och Älta hör. Ett mer rimligt antagande borde vara 1,0 bilresor/person/dag dvs. 2 bilresor/lägenhet/dag.

Samtliga som arbetar i området kommer att använda bil för att ta sig till jobbet. Ingen som bor i området kommer att jobba där. En bilandel på 100% är uppenbart orimlig, ett realistiskt antagande borde ligga på 40-50%, möjligen något lägre med tanke på det centrala läget.

Vi kommer fram till att av de 30600 fordonsrörelser/dygn som beräknas så uppstår 5566 av planer som antingen är obsoleta eller som ännu inte påbörjats. Vidare 7248 eftersom man räknar med att samtliga kontorsantällda åker bil till jobbet istället för mer realistiska 50%. 4484 eftersom man räknat med ett bilåkande av invånarna på 1,5 bilresor/dag istället för realistiska 1,0. Om man dessutom räknar bort uppenbara felaktigheter som att klassificera Operans lokaler som kontor och de boende på Danvikshems äldreboende som aktiva bilister så hamnar man på en trafikalstring på ca. 13000 fordon/dygn. Även om alla projekt skulle genomföras så skulle man ändå inte kunna hamna på en siffra som översteg 16000 fordon/dygn.

Vi anser att den s k "fyrstegsprincipen" ( prop.2003-04:95) bör tillämpas vid all planering av vägbyggen, dvs att man i första hand ska överväga åtgärder som påverkar transportbehov och transportsätt. Om dessa åtgärder inte är tillräckliga övervägs om det befintliga transportsystemet kan nyttjas effektivare och därefter begränsade ombyggnadsåtgärder. Först som en sista utväg ska man pröva om det är nödvändigt med nyinvesteringar och större ombyggnadsåtgärder.

Fyrstegsprincipen rekommenderas av Vägverket som arbetsstrategi. I rapporten " Fyrstegsprincipen för planering - för hållbara åtgärder i transportsystemet", Sveriges kommuner och landsting, sägs följande: " En planeringsmetod för att hushålla med resurser och minska vägtransportsystemets miljöpåverkan är fyrstegsprincipen. Den har lanserats av Vägverket som ett sätt att använda vägnätet effektivare. I korthet går principen ut på att steg för steg analysera hur ett trafikproblem bäst kan lösas och om det finns andra alternativ än att bygga nytt". Någon sådan analys har inte gjorts i detta fall. Gång på gång upprepas bara att bron är en förutsättning för att utveckla Kvarnholmen utan att någon analys eller utredning presenteras som kan stödja det påståendet.

För boende på Kvarnholmen och i nordvästra Sicklaön torde det mest naturliga vara att söka sig in till Stockholm och Sickla snarare än Nacka centrum.  Det finns för övrigt många Nackabor som inte har den tillgänglighet till centrala Nacka som de framtida Kvarnholmsborna tydligen inte kan klara sig utan! De boende på  nordvästra Sicklaön klarar sig nog också bättre utan den genomfartstrafik som bron skulle alstra. Trafikprognosen visar också tydligt på det fullkomligt orimliga i att planera för ökad biltrafik. Det konstateras att köbildningar uppstår och att trafikmängderna ökar i centrala Nacka. Det är den logiska följden av att man bygger ut vägnätet istället för att planera nya områden så att biltrafiken kan minska till förmån för kollektivtrafik/gång- och cykel samt ökad närhet till service.

Klimat

Under programsamrådet påpekade vi att klimatfrågan inte alls belyses i MKB:n. Vi är oerhört förvånande att klimatfrågan inte heller nu tas upp i MKB:n.  Hur är det över huvud taget möjligt att planera för ett utökat vägnät utan att nämna klimatpåverkan från trafiken?  Bygger man mer vägar så ökar också biltrafiken, det är ett välkänt samband. Ökar trafiken så ökar utsläppen av klimatstörande ämnen. Inom överskådlig tid är fossila bränslen att räkna med som det huvudsakliga drivmedlet. Alla drivmedel har sina miljöproblem och ett hållbart transportsystem innebär en kraftig minskning av biltrafiken till förmån för gång/cykel och kollektivtrafik samt ökad närhet till service istället för att bara öka mobiliteten vilket leder till allt mer igenkorkade väger oavsett hur mycket vägar som byggs. Koldioxidutsläppen från trafiken i Nacka har ökat med 30% mellan 1996 - 2005, från 69 000 ton till 90 000 ton. Något som borde innebära en tankeställare inför nya vägprojekt!

Att inte ta upp klimatpåverkan i MKB:n torde också strida mot Miljöbalken kap 6 12§ om vad en MKB ska innehålla: "en beskrivning av hur relevanta miljökvalitetsmål och andra miljöhänsyn beaktas i planen eller programmet". Miljökvalitetsmålet Begränsad  klimatpåverkan borde rimligen ha stor relevans inför ett nytt vägbygge.


Vi vill också påpeka några slutsatser från Naturvårdsverkets rapport Tvågradersmålet i sikte, för att klara en minskning av koldioxidutsläppen med 85 % till 2050(från 2005 års nivå):

"Även med stor effektivisering behöver efterfrågan på vägtransporter, flygresande, konsumtionsvaror, boyta mm, påverkas mot en lägre nivå. Det behövs ett paradigmskifte i planeringen från mobilitet till tillgänglighet. Detta innebär bl.a. en stadsplanering som ökar cykel- och kollektivtrafikens konkurrenskraft och bidrar till korta avstånd till service (livsmedel, dagis mm) samt ersättande av en viss del arbets- och tjänsteresor (upp till ca 20 %) med högkvalitativ IT-kommunikation. Stor restriktivitet bör iakttas för investeringar i ökad vägkapacitet som leder till nygenererat resande och ökade utsläpp. Ökad vägkapacitet i städer leder i allmänhet till ett ökat bilresande och högre utsläpp av klimatpåverkande gaser (Sactra, 1994; ECMT, 1996; Transek, 2000)."

Hur når vi målet ett miljöanpassat transportsystem i Nacka och i Stockholmsregionen? Är det genom att bygga nya trafikleder som miljön förbättras, köerna och trängseln på vägarna försvinner? Vi menar att den starkt växande biltrafiken och dess negativa konsekvenser måste bemästras med en kombination av bl a miljöstyrande avgifter, utökad kollektiv- och cykeltrafik samt kapacitetshöjande åtgärder i det befintliga vägnätet."

Alternativa lösningar ej utredda

Enligt "Handbok med allmänna råd om miljöbedömning av planer och program Handbok 2009:1, Naturvårdsverket", står det att  "I miljöbedömningen ingår bl.a. att:

• utarbeta en miljökonsekvensbeskrivning inklusive alternativ" . 

Vidare kan man läsa "att identifiera/utveckla, beskriva och bedöma alternativ kan beskrivas som själva kärnan i miljökonsekvensbeskrivningen som i sin tur utgör kärnan i miljöbedömningen. Arbetet med alternativ utgör således en viktig faktor för att själva syftet med miljöbedömningar ska kunna nås (Europeiska kommissionen 2004 s. 27, se avsnitt 1.1 ovan)". Det står också "man bör eftersträva alternativ som vid genomförandet inte medför betydande miljöpåverkan men som innebär att syftet med planen eller programmet kan uppnås". 

 Att beskriva tre olika vägalternativ som gjordes i programsamrådet torde inte uppfylla kraven som ställs på redovisning av alternativ enligt Miljöbalken 6 kap 12§.

  

Kostnader

Enligt företrädare för Nacka kommun ska exploatering bekosta bron. Enligt avtalet mellan Nacka kommun och KF-fastigheter ska KF betala 75 miljoner kr av den totala kostnaden på 260 miljoner kr. Varifrån ska de resterande ca 200 miljonerna komma från? Det torde vara uppenbart för alla, även om det inte sägs rakt ut, att det är exploatering av Ryssbergen som ska finansiera Kvarnholmsbron. Byggs bron kommer Ryssbergen att exploateras, det är i det närmaste ofrånkomligt.



Ronny Fors                                               Mårten Wallberg

Naturskyddsföreningen i Nacka              Naturskyddsföreningen i Stockholms län




[1] Signalarter, Skogsstyrelsen

[2] Fördjupad översiktsplan Sickla(1999)


Trollsländeskådning i Nackareservatet

 den 27 juni kl 10.00

Trollsländor är den nya flugan har vi kunnat läsa i Sveriges Natur. Vill du upptäcka dessa fascinerande insekter ska du följa med på denna vandring runt Dammtorp och Söderbysjön i Nackareservatet. Här har vi goda "jaktmarker", nära hälften av alla Sveriges trollsländearter förekommer i sjösystemet. 

OBS! Inställs vid regn! Medtag matsäck!

Samling: vid Hellasgården kl 10.00.

Naturskyddsföreningarna i Nacka och Stockholm arrangerar. Guidar gör undertecknad.

Några av trollsländorna vi kan se:

   
Bred trollslända               Nordisk kärrtrollslända
              
Smaragdflickslända      Sjöflickslända
          

Jag gillar inte de nya motionsspåren i Nackareservatet!

Var en sväng i Nackareservaten, som det heter numera, under dagen. Att det heter reservaten, och inte reservatet beror på att det anses som två reservat, ett i Stockholm och ett i Nacka. Är det inte rätt fånigt? Jag skriver och säger nog Nackareservatet ändå!

Det är trevligt att äntligen få se reservatsskyltar uppsatta vid Kärrtorp, Björkhagen och andra ingångar till reservatet.
Mindre trevligt att den vid Kärrtorp är helt nedklottrad!
Vad som är ännu mindre trevligt är de alldeles enorma autostradorna till vägar, eller stigar, eller vad man nu ska kalla det! Motionsspår tror jag att det heter officiellt. Det finns skyltar uppsatta om att "här anlägger Stockholms stad nya motionsspår" så det är väl vad det är. Men måste de vara tre meter breda, och måste de gå parallellt med redan befintliga vägar långa sträckor? Tydligen måste de det,  jag antar att frågan har utretts ordentligt av fritidsförvaltningen i Stockholm och att man kommit fram till att enda sättet att få ut folk i skogen är att bygga vägar i den! Det påminner ju mer om vägar än motionsspår tycker jag. Riktigt fult är det! Och är det verkligen nödvändigt? Visst kan det vara bra att öka "tillgängligheten" som det brukar heta men inte behöver man dra fram på det här sättet genom hela norra Nackareservatet!? Och vad kostar det? Varför tycks det alltid finnas pengar till en massa dumheter men inte till sånt som verkligen är viktigt?

Ett annat exempel är den nya strandpromenaden i Svindersviken mellan Vikdalen och Marinstaden(längs med Ryssbergen f.ö.), en sträcka på 500 m till en kostnad av 8 miljoner kr! Av kommunens(Nacka) egna pengar, eller snarare Nackas skattebetalares pengar! Är det vettigt? Ok att en strandpromenad där har sina poänger men måste den vara så bred, och dyr? Men just det, glömde ju det, den måste vara så bred (typ 3 m) för att kommunens snöröjningsmaskiner ska kunna komma fram! OBS, det är INTE ett skämt! Även den utgör ett väldigt påtagligt inslag i landskapsbilden, precis som de nya spåren i Nackareservatet. Det börjar bli problematiskt med dessa anlagda stigar och vägar i nya naturreservat. Även i Tollare vill man dra fram rejält breda stigar i områden som verkligen inte lämpar sig för sådan exploatering. Områden som erbjuder mycket "skogskänsla"  och andra upplevelsevärden vilka kommer att förtas om man anlägger alltför stora och breda stigar. Visst ska naturen vara tillgänglig men det måste (och kan) göras med mycket mer känsla än vad som är fallet med dessa två exempel!




Inte snyggt!

Mycket gnäll, men jag har ägnat mycket tid de senaste dagarna åt detaljplanen för Kvarnholmsbron(vägen genom Ryssbergen) så det är inte så konstigt om jag är på lite dåligt humör! Annars hade jag en riktigt trevlig dag i Nackareservatet med bl.a. några trevliga skalbaggar! Återkommer snart om det!

Preliminär rödlista ute!

Den nationella rödlistan ska uppdateras vart 5:e år och eftersom den senaste är från 2005 så är det alltså dags för det nästa år. Men redan nu presenterar Artdatabanken en preliminär rödlista. Tanken är att olika experter ska ha möjlighet att tycka till om rödlistan innan den "klubbas". Det blir en del förändringar förstås men inte så omfattande som 2005 då man anpassade rödlistan till de internationella reglerna för hotklassning. En del arter som då försvann från rödlistan återkommer medan andra avförs från listan. Jag har bara snabbt kollat igenom vissa artgrupper(alla artgrupper har inte presenterats heller) och då efter sådana arter vi har i Nacka och de områden vi vill rädda undan exploatering. Totalt sett verkar vi få fler rödllistade arter i Nackaskogarna. Inte minst i Tollare och Ryssbergen. Kan det, trots allt, vara goda nyheter? Inte för att det är roligt att arter behöver föras in på rödlistan men det smäller ju alltid högre om man kan påvisa rödlistade arter i ett område man vill skydda! De arter jag tänker på i första hand är skalbaggarna granbarkgnagar, bronshjon och grön aspvedbock. Granbarkgnagare förekommer på många loklaer i Nacka som ännu inte är skyddade, som t.ex. Ryssbergen och Tollare. Bronshjon finns bl.a. i Tollare och där förekommer också granbarkgnagare på flera ställen, bl.a.i det område, Tollare träskväg, som nu är aktuell för exploatering. Jag har sett kläckhål och larvgångar av grön aspvedbock i Erstavik. Reliktbocken kvarstår i hotkategori 4, vilket föreslås uttydas Nära hotad istället för Missgynnad som idag. Med tanke på att NT står för Near threatened så är det väl bara logiskt, man kan undra varför man inte gjorde så från början?


Att granbarkgnagare, bronshjon och grön aspvedbock föreslås återinföras på rödlistan beror på att gammelskogar fortfarande avverkas vilket gör att deras livsmiljöer krymper hela tiden. Och detsamma gäller för reliktbocken och uppemot hälften av alla rödlistade arter. Sett i det perspektivet är Nackaskogarna, och förstås även de övriga tätorsnära skogarna i Stockholms län, oerhört viktiga för bevarandet av dessa arter. Jag har skrivit tidigare om att Nacka har väldigt många lokaler för reliktbock och detsamma kan sägas om granbarkgnagare. Mängden lokaler och att de finns utspridda över hela kommunen, alltså även i små skogsområden som ligger insprängda i bebyggelsen, borde göra att vi har goda möjligheter att behålla dessa arter. Och självklart också alla andra arter som följer med på köpet, så att säga!


Men då får vi inte exploatera sönder den natur vi har kvar!


Återkommer snart med mer om den preliminära rödlistan. Ejder, tornseglare och gråsparv föreslås bli rödlistade!


Jubileumsvandring 3 Erstavik

Erstavik "För 100 år sen - idag - om 100 år"
den 14 juni kl 10.00

Det här blir en heldag i Erstavik tillsammans med Nacka Hembygdsförening. Carl af Petersen, nuvarande fideikommisarien, kommer också att medverka. På förmiddagen vandrar vi i de gamla hagmarkena söder om gården och efter lunch besöker vi området kring Halvörestorp. Frågor vi ställer oss är hur såg det ut och hur brukades markerna för 100 år sedan jämfört med idag? Och inte minst, vad är framtiden och hur vill vi ha det?
Guidar gör Charlie Wijnbladh, Ronny Fors och Susanne Carlsson från Nacka Hembygdsförening.

För info ring Ronny Fors: 0708-96 36 07, eller maila: ronnyfors@gmail.com

Sista rapporten från Öland. Ett

6300549bf60a7b00621ff6afd6c6ad38.png

Sista rapporten från Öland. Ett tjugotal kärrsnäppor rastade vid södra udden. Några roskarlar gjorde dem sällskap. Det varnästan vindstilla för en gångs skull. En ensam alfågel låg på en sten och lite längre ut låg det knubbsälar och njöt av kvällssolen. Några alkor(obest tordmule/sillgrissla) sträckte söderut. En gravand med minst 10 små randiga dunbollar i släptåg simmade i strandkanten. Även ejder, småskrake, st strandpipare, rödbena m.m kunde beskådas i perfekt medljus. Och kärrsnäpporna började spela.


Några botaniska...

0-6da48d991145c80f4fe8f9992b27986d.png

Några botaniska notiser. En kort(pga regn och blåst) på alvaret vid Skärlöv gav bl.a följande: Alvarfibbla, liten och gråhårig, finns bara på Öland. Dikesveronika, brunlila stjälk, små blommor, rosa med röda strimmor(jättefina, hoppas bilderna blev bra), sällsynt. Ängsnycklar,grov stjälk, lansettlika blad utan fläckar, ljust röda blommor med otydligt treflikig läpp.


Höskallra och kornknarr.

79ef047a4e3846f3999d29b1cbd0bc4c.png

Höskallra och kornknarr. <br> Promenaden till Skärlövs hamn blev givande. Det mulnade på under kvällen och vinden tilltog. Ibland bröt solen igenom lyste upp strandängarna. Sånglärkorna sjöng flitigt, vilar de aldrig? Tofsvipor och rödbenor spelade, och varnade när jag passerade lite för nära. Ett storspovspar spelade en kort stund. Törnsångare sjöng från varenda buske. En brun kärrhök jagade över ängarna och snart kom en ängshök och jagade över samma äng. Klart mindre och med en mer elegant och lättare flykt än sin större släkting. Nere vid stranden sjöng en kärrsångare från hundkäxsnåren och äntligen hörde jag kornknarrens snärpande. Vet inte om den minskat men tidigare kunde man höra den överallt. Stötte upp en rapphöna, lätt igenkännlig på den rödbruna stjärten. Vid hamnen också strandskator, skärfläckor(vilken osannolikt vacker fågel), snatter- och skedänder, små- och silvertärna! Och så denna äng nästan helt täckt av höskallra(bilden)!


Sommargylling och svart rödstjär

0-487dded6d636ec38267953a0cc86f6db.png

Sommargylling och svart rödstjärt. Fick äntligen SE sommargyllingen! Brukar ju alltid höra den notoriskt svårsedda fågeln men fick nu äntligen se den svartgula skönheten också. Detta ägde rum i Norra lunden såklart. Bilden är därifrån också.<br> <br> Även svart rödstjärt kunde beskådas. Vi var där(Degerhamn) igår men missade den då. Då hade vi gulhämpling där men den var tyst nu. De svarta rödstjärtarna har häckat vid bruket och vi såg en av ungarna.


Kväll på allvaret.

670d66ffe492331e20ae6db49b798caf.png

Kväll på allvaret. Luften är fylld av sången från oräkneliga sånglärkor, spelande rödbenor, enkelbeckasiner och storspovar, varnande tofsvipor och stenskvättor, och såklart de ständigt närvarande näktergalorna. Och för att fullborda konserten så kommer ljungpiparen in med sin sorgsna och ödsliga sång. <br> Finns det något vackrare?


Gulhämpling och myrspov. En gulh

04237b9a19320d1af8b8b22ccc5a9b4c.png

Gulhämpling och myrspov. En gulhämpling sjöng flitigt i Degerhamn. Den har en vass och gnisslig sång som inte liknar någon annan. Den är utbredd över hela kontinentala europa från södra Danmark ungefär. <br> Senare vid Västerstadsviken några dvärgmåsar, bläsänder, mängder med gravänder och skärfläckor och mycket annat. Två smalnäbbade simsnäppor och en myrspov var annars den stora behållningen. Det är något visst med dessa arktiska vadare! Och inte minst myrspoven!<br> Så otroligt vacker med sin tegelröda dräkt och långa lite svagt uppåtböjda näbb. Honorna är betydligt blekare i färgen. Simsnäpporna är också roliga. Men där är det fakiskt honorna som har den mer färgstarka dräkten. <br> Under kvällen kunde även kustpipare beskådas vid Ottenby samt rödspov och återigen en jagande jorduggla. <br> En Ölandsvistelse är inte komplett utan att man bommar en eller flera rariteter. Idag missade vi en rödhuvad törnskata vid Ottenby och tydligen också en medelhavsstenskvätta också! Suck!


Kvällsskådning vid Stenåsabadet

7e55951a231d179e75da9fd6981f9767.png

Kvällsskådning vid Stenåsabadet bjöd bl.a på en fight mellan en tornfalk och en jorduggla! Något man inte ser så ofta. Kanske hade de spanat in samma sork? Vem som avgick med segern vet jag inte. Tornfalken satte sig på en stolpe en stund och pustade ut innan den drog iväg mot Stenåsa. Jordugglan kom sedan tillbaka och jagade över fälten. Som ett vitt spöke drog den fram och tillbaka, ibland stannar den upp och ryttlar några sekunder. Jordugglan är en påfallande ljus uggla och i skymning ser den faktiskt spöklikt vit ut. I flykten är det en långvingad och elegant fågel som gärna glidflyger med vingarna hållna i ett grunt V, ungefär som kärrhökar. Vilken uppvisning vi bjöds på! Och samtidigt spelade storspovarna och rödbenorna över strandängarna.


Vid Görans dämme

Ett besök vid Görans dämme gav utdelning i form av: skedänder, kricka, årta, trana, svarttärnor och de ständigt närvarande viporna och rödbenorna. På väg därifrån hör jag hur mängder av måsar och trutar skränar nere från kusten, en havsörn på ingång tänker jag och mycket riktigt, i ett moln av vitfågel ser jag örnen som dessutom attackeras av tofsvipor! Stackars örn!

RSS 2.0