Aspfjäril

Såg idag en aspfjäril i Nackareservatet, min första för i år! Det är en stor och vacker fjäril som man inte kan förväxla med någon annan. Ofta reagarer man direkt på storleken och när man tittar närmare, om man hinner med det, så ser man det tydliga vita bandet på bakvingen och de vita fläckarna på framvingen. Den håller sig för det mesta högt upp i trädkronorna men går ibland ner på marken för att dricka vid en vattenpöl eller för att få i sig mineralsalter från t.ex. djurspillning. Aspfjärilen lockas också av savande träd men man ser den aldrig på blommor.

Aspfjäril fotad i Nackareservatet förra året.

Larven lever på aspblad och den övervintrar genom att bygga sig ett litet bo av asplöv. När löven slår ut  på våren vaknar den till igen och fortsätter äta tills det är dags att förpuppa sig. Efter ungefär tre veckor kläcks den fullbildade fjärilen och det brukar vara runt midsommar. Sen så ser man den under några veckor bara, den har en kort flygtid. Det gäller med andra ord att passa på nu och några veckor framöver om man vill se den. Om man går längs med skogsvägar där det finns aspar så är chanserna stora men man måste som alltid ha tålamod. Det är verkligen värt det för det är en praktfull syn tycker jag! Ofta ser man att den har trasiga vingar efter att fåglar har försökt fånga den.

Vid golfbanedammen flög det två hanar bred trollslända och en hona satt i skogskanten bredvid.

Nu har också luktgräsfjärilarna börjat flyga.
   Luktgräsfjäril

Stötte på en stjärtmesfamilj också, vilken fantastisk liten fågel det är. Man blir så glad när man ser den. De är väldigt sociala och håller ofta ihop i tätt sammanhållna grupper, ständigt i kontakt med varandra genom locklätet. De höll till vid en av skogsvägarna i Nackareservatet, det passerade förbi en del vandrare och cyklister men ingen lade märke till att familjen stjärtmes höll till där just då. Tänk vad folk missar mycket när de är ute i naturen, lite artkunskap gör skogspromenaden så mycket mer givande!

Stor sjötrollslända och fiskgjuse vid Ältasjön

Var häromdagen vid Ältasjöns nordväst-strand, alltså där Ältakanal mynnar ut i Ältasjön. Där finns bladvass-ruggar omväxlande med klippstränder och alkärr vid kanalmynningen. Ett trevligt område att vandra runt i. Det finns också ängsmark och områden med reativt ung ekskog där. Jag var där mest för att spana in trollsländefaunan och för att eventuellt få se tvåfläckad trollslända igen.

När jag gick ut på en solbelyst strandklippa så flög en trollslända upp med ljusblå bakkropp, stor sjötrollslända, som jag inte tidigare har sett i området. Det var åtminstone 5 st hanar där. Det gör att jag nu har observerat 25 trollslände-arter i sjösystemet Dammtorpssjön-Söderbysjön-Ältasjön. Det är väldigt vaksamma och snabba trollsländor, svåra att komma nära. De sitter gärna på marken och spanar efter byten som de förstås fångar i luften. Det var som sagt 5 hanar som jagade varandra fram och tillbaka över klippan och bort över en liten vassrugge i närheten. De är väldigt aggresiva mot varandra och det kan vara riktigt tuffa luftstrider mellan hanarna.

Medan jag tittade på sländorna kom en fiskgjuse och gjorde några dykningar men den fick ingen fisk vad jag kunde se. Hur ofta ser man fiskgjuse vid Ältasjön förresten, jag har aldrig gjort det tidigare men jag är inte där så ofta heller. Andra fiskande fåglar här var fisktärna och silltrut och skäggdopping, den senare med ungar också. En rörsångare sjöng då och då från vassen. Det var också mycket talgoxe och blåmesfamiljer lite överallt i strandsnåren.

Jag satt på klippan en stund och fotade rödögonflicksländor. De ser man oftas ute på blad av näckros eller dyblad och här växte det gul näckros precis vid strandkanten. Hanarna verkar vara ganska aggresiva mot varandra och små jakter förekom då och då. Jag följde ett par som lade ägg i tandemställning. Hanen håller alltså kvar sitt grepp om honan efter parning så att han föjer med och leder honan när hon lägger ägg. Detta för att ingen annan hane ska kunna para sig med henne och befrukta hennes ägg. Rödögonflicksländan lägger gärna äggen i stjälken på gul näckros. Honan har en liten äggläggare som hon sticker in i växten när hon lägger äggen. Det här paret satt på en näckrosstjälk och honan började krypa ned under vattenytan, hanen brukar ofta följa med då men den här släppte taget om henne, han ville inte bli blöt tydligen, och flög och satte sig på ett näckrosblad i stället. Honan försvann ner under vattenytan och kom inte upp igen förrän efter ca tio minuter. De kan vara nere i vattnet en halvtimme faktiskt. Det är verkligen roligt att sitta och titta på trollsländor så här och studera hur de beter sig.

Vid ett ställe har det bildats en liten "lagun" mellan strandskogen och bladvassen och där såg jag citronfläckad kärrtrollslända och förstås den obligatoriska fyrfläckade trollsländan. Citronfläckad kärrtrollslända är en sk Natura 2000-art och anses vara skyddsvärd i ett europeiskt perspektiv men den är inte ovanlig i Sverige. Den vill ha näringsrika vatten men det får inte vara för igenvuxet för att den ska trivas. Det är en art som också fungerar som mångfaldsindikator, där den hittas brukar trollsländefaunan vara rik med många olika arter.

Här stötte jag upp en skogsnäppa också, den flög iväg ut över sjön och tog riktning mot det stora bladvassområdet vid Ältakanals utlopp.

Om man går västerut på träbron/spången över Älta kanal så kommer man till det stora bladvassområdet, man börjar tänka på skäggmes faktiskt, men den är nog aldrig observerad här. En sävsparvhane visade upp sig en kort stund, vilken vacker fågel det är! En av våra finaste tror jag faktiskt! Såg sedan en trollslända sitta på träräcket några meter framför mig, den var gul och svart och jag tänkte att det är väl en hona av stor sjötrollslända, och mycket riktigt var det så. Bakkroppen är gul med ett svart längsgående band. Försäkte fota den och lyckades få några bilder på den men sjötrollsländorna är verkligen svåra att fånga!


En kväll vid Söderbysjön

Stötte upp en enkelbeckasin i Söderbysjön i kväll. Jag hade vandrat ut en bit i starrmaden i den inre delen av badviken för att kolla trollsländor. Det var mycket magert med trollsländor men så flög det upp en fågel några meter framför mig, randig på ryggen och lång näbb så det måste vara en enkelbeckasin. Den lät också ätsch- ätsch- ätsch när den flög iväg, som enkelbeckasiner brukar låta när man stöter upp dem. Jag tror att det är första gången jag ser enkelbeckasin i Söderbysjön. Den häckar troligen inte där, då borde jag väl ha hört dess spelläte någon gång, så den rastade nog på sin färd till vinterkvarteren. De har en utdragen sträckperiod från juni/juli till oktober.

Som vanligt hördes rörhönans pjorrl-läte, den har en unge här men jag såg den inte nu.

Som vanligt kom en häger och landade på sydstranden av viken och som vanligt kom fiskmåsparet som häckar här och försökte jaga bort den. Ibland kan de faktiskt jaga upp den i någon trädtopp.

En ormvråk visade upp sig också över Söderbysjön, den kretsade några minuter med en orm, faktiskt, i klorna. Trots sitt namn är smågnagare ormvråkens stapelföda men den tar ormar också.

Vid träbron över Dammtorspsjön flög det i alla fall en del trollsländor. Ett tjugotal allmän kustflickslända höll till i säven närmast bron. Den kan man bl.a. känna igen på det tvåfärgade vingmärket, ena halvan mörk och andra halvan nästan vit. Några rödögonflicksländor flög ute över näckrosbladen, den håller sig oftast ute över flytbladsvegetation och sitter gärna på näckros eller nateblad. En fyrfläckad trollslända var där också, vilket verkar lite tycker jag. Hade väntat mig fler av den arten men de har kanske haft sin peak redan eller så är de inte så kvällsaktiva. Men solen sken och det var varmt i luften. Det fanns i alla fall några citronfläckade kärrtrollsländor där och jag såg också ett parningshjul bildas bara för att upplösas efter några sekunder. Vet inte om de hann med någon parning, en del arter är väldigt snabba medan andra kan hålla på i en halvtimme eller mer. Några guldtrollsländor kom också förbi och jagade insekter och efter en stund dök det upp en riktigt stor trollslända i snabb och kraftfull flykt, tänkte direkt att det måste vara en mosaikslända. I kvällsolen såg jag tydligt att hela trollsländan gick i brunt och även vingarna var tydligt bruna, alltså en brun mosaiktrollslända. Min första mosaikslända för året. Mosaiksländorna är de största trollsländorna hos oss och de börjar flyga nu i slutet av juni och fram till långt in på hösten om det är soligt och varmt.

En vigghona med 7 st dunungar kom förbi också, de kan nog bara vara några dagar gamla. De 7 ungarna höll sig tätt samlade i en liten flock medan honan låg någon meter ifrån. Ungarna klev glatt omkring på näckrosbladen som höll för deras (ringa) vikt utan problem.

Tänk vad man kan uppleva i närnaturen på bara en dryg timme!


Blomstervandring i Nyckelviken

Jag hade en blomstervandring i Nyckelviken för Nacka Naturskyddsförening i torsdags. Tre deltagare i snålblåsten, det var faktiskt kyligt. Värmen och torkan hade gjort att många växter var överblommade och söndertorkade, i synnerhet torrbacksfloran hade drabbats såklart. Men vi såg i alla fall jungfrulin, brudbröd, tjärblomster, stinknäva, johannesört(som inte blommar än), m.m. Vi tittade också på tandrot som förstås var överblommad, den blommar i maj, men man kan lätt känna igen den på groddknopparna i bladvecken. Om man undrar varför den heter tandrot så beror det på att jordstammen är täckt av stora vita fjäll som ser ut som tänder. Norr om den stora parkeringen i Nyckelviken leder en liten stig ned i en brant ned mot Saltsjön. Ett spännande område som inte har så många besökare. Här finns ett par grova jätteekar, varav en har blåst omkull, och täta hasselbuskage. Vi var här framförallt för att titta på myska som växer i täta mattor. Den är nästan helt överblommad men några vita blommor fanns kvar. Den är liksom tandroten en signalart för skyddsvära skogar. Av andra lundväxter som vi tittade på kan nämnas trolldruva och spenört. Den senare är en flockblomstrig som blommar i juli. Den kan kännas igen på de stora, sågade, äggrunda bladen. Den har använts för att få kor att få bättre aptit och mjölka bättre!

På en blomsterandring i Nyckelviken måste man förstås prata om Nyckelvikens daggkåpor. Här ska de flesta av Sveriges daggkåpearter ha hittats, bl.a. de sällsynta stubbdaggkåpa och njurdaggkåpa. Daggkåporna är apomiktiska, d.v.s. de sätter frö utan befruktning. De släpper alltså ifrån sig frön som är kloner av de själva. Bl.a. maskrosor, vissa fibblor, björnbär och majsmörblommor är apomiktiska. Eftersom avkomman är genetiskt indentisk med moderplantan så utvecklar apomiktiska arter med tiden en mängd småarter. Det kan röra sig om hundratals eller till och med tusentals småarter.

Detta var något av vad vi hann med, hoppas på fler deltagare nästa år!


Sydsträcket har börjat

Var vid Hjälstaviken i Onsdags med Nacka Biologiska Förening på nattsångarexkursion. Så mycket nattsångare blev det inte förutom en fin gräshoppsångarkonsert vid norra kullen. Inte illa det, men tyvärr ingen vassångare.

Från tornet kunde en hel del rastande vadare beskådas. Svartsnäppa, brushane, grönbena, storspov och en trolig småsnäppa förutom de vid Hjälstaviken häckande enkelbeckasin och tofsvipa. Svartsnäpporna och de andra nordliga vadarna vi såg är inte på väg norrut utan det är faktiskt sydsträcket som har börjat. Nästan skrämmande! Det hade observerats smalnäbbad simsnäppa i Hjälstaviken dagen innan och den var troligen på norrsträck, de är sena av sig, men alla svartsnäppor och brushanar är på väg söderut. Känns som om det blir tidigare för varje år nu.

Det är också mycket fågelungar ute i markerna nu, också det tidigt. Jag skulle tro att talgoxe och blåmes och många andra småfåglar har sina ungar ute åtminstone en vecka tidigare än normalt.


Tvåfläckad trollslända i Ältasjön

Såg på artportalen att tidig mosaikslända(Brachytron pratense) var rapporterad från Ältakanalens utlopp i Ältasjön i lördags. Tänkte att det måste jag kolla upp och gick dit idag, passade på att spana efter bred trollslända som rapporterats från Brotorpsbron men såg ingen sådan. Däremot var det röd flickslända där, en art som jag tänkt borde finnas där då den vill ha långsamt rinnande vatten. Jag kollade av området kring Ältakanalens utlopp men såg ingen tidig mosaikslända. Det var däremot gott om fyrfläckad trollslända och guldtrollslända. Gick sedan bort till den ängsmark där den tidiga mosaiksländan var rapporterad ifrån men såg ingen sådan. När jag gick ner till strandkanten såg jag en slända sittande på ett vass-strå, jag reagerade på den först för att den verkadae lite större än fyrfläckad trollslända, som finns här i stora antal, och när jag tittade närmare på den i kikaren så såg jag att den hade bakkroppsspetsen uppvikt och längst ut på bakkroppen hade den en stor klump av, ja vad då? Ägg tänkte jag först men jag har aldrig sett något sådant tidigare. Sedan tänkte jag att den kanske är skadad på något sätt. Men vilken art är det? Den hade gula sidofläckar längs med bakkroppen, vingarna var gultonande med stora, mörka, basala vingfläckar. Den hade inga svarta fläckar vid vingnoderna som den fyrfläckade har. Då kom jag att tänka på tvåfläckad trollslända(Epitheca bimaculata). Det är också den enda trollslända där honan lägger äggen i en stor klump. Det är en sällsynt art som det mig veterligen bara finns några få observationer av i Stockholms län. Jag sprang iväg för att hämta kameran som förstås låg en bit bort. När jag kom tillbaka satt den inte kvar men så såg jag den flyga några meter fråns stranden över några näckrosblad. Den flög fram och tillbaka med bakkroppen uppåtböjd innan den doppade bakkroppsspetsen i vattnet och släppte ned äggsamllingen. Då förstod jag att det måste vara en hona tvåfläckad trollslända! Så fort hon släppt äggen i vattnet flög hon ut över sjön occh försvann snabbt utom synhåll. Jag har tidigare tänkt att den tvåfläckade trollsländan borde vara vanligare än vad man tror. Det är en art som är svår att upptäcka, den håller mest till långt ut över vattnet och inte nära stranden som de flesta trollsländor. Den är säkert förbisedd på många lokjaler men det är säkert ganska ovanlig ändå. Den verkar ha vissa speciella miljökrav för att kunna fortplanta sig. Sjön får inte vara alltför näringsrik och övergödd men inte heller för näringsfattig. Den ska vara djup med mycket undervattensvegetation där honan kan lägga sina ägg. Vattnet får inte vara förorenat och den verkar vara känslig för miljöförändringar och vad jag kan förstå är det en art som man skulle kunna använda som miljöindikator. Det är verkligen spännande att hitta den i Ältasjön, jag har funderat på vilka sjöar man borde kolla med tanke på den tvåfläckade men Ältasjön hade jag inte tänkt på. Trodde att den skulle vara för övergödd för den men tydligen inte. Man har ju verkligen försökt att förbättra Ältasjöns vattenkvalitet och den har blivt bättre men att hitta den tvåfläckade trodde jag ändå inte på. Ibland är det roligt att ha fel!


Ädelguldbagge och makaonfjäril

Ägnade lördagen åt trollslände och fjärils-spaning i Erstavik tillsammans med Lasse Hole. När jag kom till Österviks station mötte Lasse upp och ville att visa mig några skalbaggar han hittat medan han väntat på mitt tåg. Öster om Östervik finns ett område med en del gammla ekar. Han visade mig en stor och grönglänsande skalbagge som satt i en buske. En guldbagge sa jag, en Gnorimus nobilis, sa Lasse. Det är inte den vanliga guldbaggen(Cetonia aurata) man ser under somrarna utan en betydlig ovanligare art. Den är faktiskt rödlistad som missgynnad(Hotkategori 4). Ädelguldbaggen är en av dessa arter som är beroende av gammla ekar med håligheter med mulm. Det är larverna som lever i ekmulmen medan den fullbildade skalbaggen visar sig under sommaren och sitter då gärna på blommor. Ett roligt fynd!

När vi kom ut till Drevingefälten fick jag direkt syn på en hane bred trollslända(Libellula depressa), lätt igenkännd på den ljusblå bakkroppen. Kan den komma från rötslammsdammarna kanske, eller var den ute och letade efter en lämplig vattensamling?
Vi gick sedan ned till viltvattnet V. om Drevingefälten och där flög, förutom de vanligare trollsländorna, även citronfläckad kärrtrollslända(Leucorrhinia pectoralis). Lätt igenkännlig på den stora gula fläcken på bakkroppen. Det är en Natura 2000-art och alltså skyddsvärd i ett europeiskt perspektiv. Den är inte så ovanlig i Sverige men anses vara en bra indikator på lokaler med en rik trollsländefauna. Här håvade vi in en pärlemorfjäril som visade sig vara en prydlig pärlemorfjäril(Boloria euphrosyne). Ja, den heter faktiskt så. Det finns många insekter med lustiga namn, förvånad trägnagare, t.ex. Hur kommer man på dessa namn? Med tanke på att man vill att alla arter ska ha ett svenskt namn och att man hittar nya arter hela tiden blir det inte enklare att komma på namn, förstås.
I skogen mellan rötslammsdammarna och Saltsjöbadens golfbana såg vi först en svartfläckig glanssmygare(Carterocephalus silvicola), en ganska ovanlig art som jag inte tidigare observerat i Erstavik. Lite senare på skogsvägen nedmot Knipträsk håvade Lasse in en ganska liten och mörkbrun fjäril som visade sig vara en berggräsfjäril(Lasiommata petropolitana). Inte heller den så vanlig och också ny i Erstavik för mig. Dessa två arter har jag tänkt borde finnas här och det känns bra att vi har lyckats hitta dem nu. Det är inom min inventeringsruta i Dagfjärilar i Sörmland-projektet så det känns bra att artlistan blir mer komplett. Efter en lång fikapus(fikapauser ska vara långa)vid Knipträsk, vilken vacker sjö det är, bar det iväg ned mot fälten vid Överby och Sandabäcken. Här håvade vi in en juvenil stor sjötrollslända(Orthetrum cancellatum). Den är vacker tecknad i gult och svart. Vid sandabäcken, som här rinner genom Erstaviksfälten, såg vi röd flickslända som är en typisk art vid svagt rinnande vatten. Det är den enda röda flicksländan i Sverige. Här flög också fantastiska, blåskimrande, jungfrusländor. Man skulle kunna tycka att i det öppna landskapet här så skulle man hitta den blåbandade jungfrusländan(Calopteryx splendens) men vi såg bara den blå jungfrusländan(Calopteryx virgo). Den senare brukar annars föredra rinnande vatten i skog men det verkar vara den enda art av jungfruslända i Sandabäcken. Hur som helst är det en av de vackraste syner i svensk natur, tycker jag!
Vi gick längd med Sandabäcken en bit och efter några hundra meter så fick jag syn på ännu en bred trollslända. De ska väl inte gilla rinnande vatten tänkte jag men det verkade som om den hade revir här. Sen kom en hanne till och slog sig ned i närheten. Kan de verkligen fortplanta sig här kan man undra. Efter en stund då drog de båda iväg över fälten utan att, vad vi kunde se i allafall, komma tillbaka.
Vi tömde våra kafftermosar vid en skogsdunge och då får jag syn på en jättestor fjäril, jag hinner få in den i kikaren(i synfältet alltså!) och ser att den har svans, alltså ett långt utskott på bakvingen, och färgen är gulvit och svart. Den försvinner snabbt iväg på hög höjd utan att jag fått se den riktigt ordentligt. Men det kan bara vara en makaonfjäril(Papilio machaon)! Det är en sällsynt art, jag kollade i artportalen och den är rapporterad fem gånger i Stockholms län i år och sex gånger förra året. Och inte tidigare i Erstavik!  Det är den enda svenska representanten för släktet Papilio, med ca 500 arter varav de flesta finns i tropikerna. Den ser verkligen "tropisk" ut, min första tanke när jag såg den var att det måste vara en rymling från Fjärilshuset!
Efter det hände inte så mycket på vägen mot Erstaviksbadets station och tåget hem. Fast rödbenorna vid strandängen var fina och en härmsångare hördes nära herrgården och vi passerade ett stort bestånd av den ovanliga sårläkan(signalart) vid Hermansdal.
Det var en rätt så lyckad Erstaviksvandring får man väl säga!

Bred trollslända åter i Nackareservatet

Idag flög 3 st bred trollslända(Libellula depressa) vid groddammen(finns det verkligen grodor där?) vid Björkhagens golfbana i Nackareservatet, 2 hanar och 1 hona. Det finns säkert fler indivder där, hade bara tid till en 5-minuters koll idag. Jag såg denna fantastiska trollslända där förra året och nu är de tillbaka. Hanarna far fram som små ljusblåa pilar över vattenytan. Honan, som har gulfärgad bakkropp ser ut som en stor humla eller geting i flykten. Det är en ovanlig art i Stockholmstrakten och den tycks föredra små, grunda och stillastående vatten som helst inte ska ha så mycket vegetation. Längre söderut i Sverige förekommer den också vid större vegetationsrika sjöar som Tåkern och kan där vara ganska vanlig. Det är en mycket stark och bra flygare och kan färdas långa sträckor och är ofta den första trollslända som koloniserar nyskapade vattenmiljöer som t.ex. grävda vattenhål för boskap och tydligen också golfbanedammar.

Namnet har den fått för den, framförallt hos honan, breda och platta bakkroppen. Hos honan är den gulbrun medan den hos hanen, när den blivit könsmogen, får ett vackert ljusblått vaxöverdrag som täcker hela bakkroppen sånär som på de gula sidofläckarna. Hos riktigt gamla hanar kan även sidofläckarna bli övertäckta av det blå vaxöverdraget.

Den har också väldigt vackra vingar med stora mörkbruna, gulådrade, basalfläckar.


Bred trollslända fotad förra året i Nackareservatet.

Förra året såg jag bara bred trollslända samt någon blå flickslända vid dammen, idag flög där också guldtrollslända(Cordulia aena),en fyrfläckad trollslända(Libellula quadrimaculata) och flera blå flicksländor. Det verkar alltså som om flera trollsländor har upptäckt denna nya vattenmiljö.

Det är verkligen en upplevelse att se den breda trollsländan så jag tycker att alla som går i Nackareservatet ska passa på och kolla in den nu under dess ganska korta flygtid som varar under juni/juli. Förra året såg jag den fram till i början på juli.


Tofsmes

Blåbärstjärn är ett litet trolskt skogskärr i Nyckelviken. En av mina favoritplatser i Nyckelviken, det ligger lite avskilt och det verkar inte som att så många hittar dit. Ändå är det bara något tiotal meter från motionsslingan. Här har jag tillbringat många timmar, framförallt för att studera trollsländor. Jag har påträffat 9 arter i denna lilla tjärn. Idag så flög det många individer av fyrfläckig trollslända, några nordisk kärrtrollslända samt en guldtrollslända och någon flickslända av släktet Coenagrion. Trollsländorna till trots så var det faktiskt fåglarna som var den största begivenheten idag. Först kom en hel tofsmesfamilj och visade upp sig på bara några meters håll. I tät följd kom sedan en rödhake, en bofink och en lövsångare och visade sig i samma buskage som tofsmesarna och alla på nära håll, man behövde verligen ingen kikare. Inga ovanliga fåglar men det är en väldigt trevlig form av fågelskådning, att bara sätta sig i skogen och låta fåglarna komma till dig. Det är verkligen något speciellt att få se tofsmes på nära håll, en väldigt charmig liten fågel som oftast avslöjar sig på det bubblande eller drillande kontaktlätet. En fågel som vi glädjande nog har ganska gott om i våra tätortsnära skogar runt Stockholm. Det är en barrskogsmes som vill ha skog med ett väl utvecklat och rikt busk och trädskikt med inslag av lövträd. Död ved, och helst död ved av lövträd, är mycket viktig för tofsmesen både för att hitta föda och för själva bobygget. Den hackar själv ut sitt bo och man kan lätt förstå att det är enklare att göra det i en murken och svampangripen trädstam. Det är med andra ord en fågel som inte vill ha några "städade" skogar, utan det ska vara lite risigt i skogen. Trots utarmningen av de svenska skogarna så har tofsmesen inte visat upp samma negativa trend som sina släktingar entita och talltita. Inte ännu iallafall, i  Västerbotten, där den tidigare varit vanlig, så finns där nu bara  ca 100 par tofsmes. Det är kanske en fingervisning om vad som kan hända i framtiden i större skala. De tätortsnära skogarna har ofta ett ganska stort inslag av död ved och är inte så städade som produktionsskogarna ute i landet och är därför väldigt viktiga för den biologiska mångfalden.

Efter en stund kom också en nötskrika fram till tjärnen för att dricka vatten. Småfåglarna blev lite upprörda då nötskrikan dök upp, den är en notorisk boplundrare.

På väg därifrån stötte jag på en ekorre i en gran och på granen bredvid klättrade en trädkrypare uppför stammen.
 

Senare på kvällen var jag vid Källtorpssjön och tittade till storlommsparet där. De låg och putsade sig i kvällsolen, ännu ingen unge.


Trollsländor och en fjäril

Nu har trollsländesäsongen börjat på allvar så idag tänkte jag kolla in läget kring Dammtorp-Söderbysjön. Började vid Nedre Lusse gärde och Dammtorpssjöns östra vik. Det var gott om olika blåa flicksländor av arterna Mörk U-fllickslända, T-flickslända och allmän kustflickslända. Den sistnämnda är, för mig i alla fall, ny för Dammtorpssjön. Det är en vanlig art så jag har på något sätt lyckats missa den tidigare. Det gör att antalet arter i Dammtorp-Söderbysjön nu är uppe i 21 st. Inte illa alls. Vid Söderbysjöns västra vik flög också en vinterflickslända.

Av de s.k. egentliga trollsländorna flög enstaka fyrfläckad trollslända och nordisk kärrtrollslända. Dessa två arter plus de nämnda flicksländorna tycks vara de som flyger just nu i området.

Apropå vinterflickslända flög ett tiotal sådana vid det anlagda viltvattnet(?) väster om Drevinge(Erstavik) förra veckan.

Roligast idag var ändå en fjäril, en vacker hane aurorafjäril flög vid Lusse gärde och visade upp sig fint. Det är verkligen en av mina favoriter bland fjärilarna. Hanen känns igen på den stora oranga teckningen på framvingen som kontrasterar skarpt mot den i övrigt vita vingen. Honan har en svart fläck istället och kan i flykten lätt tas för en rov- eller rapsfjäril. Både hanen och honan har ett väldigt vackert mönster av glänsande mörkgröna teckningar mot en vit botten på bakvingens undersida. Det är en vanlig fjäril men jag har inte lyckats få några bra bilder på den tidigare men denna hane var mycket samarbetsvillig och jag hade gott om tid att fota den från alla möjliga vinklar.


Annat att rapportera från idag är en sjungande sävsångare vid Söderbysjöns västra vik. Har inte hört sävsångre där tidigare. Den sjöng på riktigt bra med massor av härmljud från olika andra fågelarter.


RSS 2.0