Ädelguldbagge och makaonfjäril
Ägnade lördagen åt trollslände och fjärils-spaning i Erstavik tillsammans med Lasse Hole. När jag kom till Österviks station mötte Lasse upp och ville att visa mig några skalbaggar han hittat medan han väntat på mitt tåg. Öster om Östervik finns ett område med en del gammla ekar. Han visade mig en stor och grönglänsande skalbagge som satt i en buske. En guldbagge sa jag, en Gnorimus nobilis, sa Lasse. Det är inte den vanliga guldbaggen(Cetonia aurata) man ser under somrarna utan en betydlig ovanligare art. Den är faktiskt rödlistad som missgynnad(Hotkategori 4). Ädelguldbaggen är en av dessa arter som är beroende av gammla ekar med håligheter med mulm. Det är larverna som lever i ekmulmen medan den fullbildade skalbaggen visar sig under sommaren och sitter då gärna på blommor. Ett roligt fynd!
När vi kom ut till Drevingefälten fick jag direkt syn på en hane bred trollslända(Libellula depressa), lätt igenkännd på den ljusblå bakkroppen. Kan den komma från rötslammsdammarna kanske, eller var den ute och letade efter en lämplig vattensamling?
Vi gick sedan ned till viltvattnet V. om Drevingefälten och där flög, förutom de vanligare trollsländorna, även citronfläckad kärrtrollslända(Leucorrhinia pectoralis). Lätt igenkännlig på den stora gula fläcken på bakkroppen. Det är en Natura 2000-art och alltså skyddsvärd i ett europeiskt perspektiv. Den är inte så ovanlig i Sverige men anses vara en bra indikator på lokaler med en rik trollsländefauna. Här håvade vi in en pärlemorfjäril som visade sig vara en prydlig pärlemorfjäril(Boloria euphrosyne). Ja, den heter faktiskt så. Det finns många insekter med lustiga namn, förvånad trägnagare, t.ex. Hur kommer man på dessa namn? Med tanke på att man vill att alla arter ska ha ett svenskt namn och att man hittar nya arter hela tiden blir det inte enklare att komma på namn, förstås.
I skogen mellan rötslammsdammarna och Saltsjöbadens golfbana såg vi först en svartfläckig glanssmygare(Carterocephalus silvicola), en ganska ovanlig art som jag inte tidigare observerat i Erstavik. Lite senare på skogsvägen nedmot Knipträsk håvade Lasse in en ganska liten och mörkbrun fjäril som visade sig vara en berggräsfjäril(Lasiommata petropolitana). Inte heller den så vanlig och också ny i Erstavik för mig. Dessa två arter har jag tänkt borde finnas här och det känns bra att vi har lyckats hitta dem nu. Det är inom min inventeringsruta i Dagfjärilar i Sörmland-projektet så det känns bra att artlistan blir mer komplett. Efter en lång fikapus(fikapauser ska vara långa)vid Knipträsk, vilken vacker sjö det är, bar det iväg ned mot fälten vid Överby och Sandabäcken. Här håvade vi in en juvenil stor sjötrollslända(Orthetrum cancellatum). Den är vacker tecknad i gult och svart. Vid sandabäcken, som här rinner genom Erstaviksfälten, såg vi röd flickslända som är en typisk art vid svagt rinnande vatten. Det är den enda röda flicksländan i Sverige. Här flög också fantastiska, blåskimrande, jungfrusländor. Man skulle kunna tycka att i det öppna landskapet här så skulle man hitta den blåbandade jungfrusländan(Calopteryx splendens) men vi såg bara den blå jungfrusländan(Calopteryx virgo). Den senare brukar annars föredra rinnande vatten i skog men det verkar vara den enda art av jungfruslända i Sandabäcken. Hur som helst är det en av de vackraste syner i svensk natur, tycker jag!
Vi gick längd med Sandabäcken en bit och efter några hundra meter så fick jag syn på ännu en bred trollslända. De ska väl inte gilla rinnande vatten tänkte jag men det verkade som om den hade revir här. Sen kom en hanne till och slog sig ned i närheten. Kan de verkligen fortplanta sig här kan man undra. Efter en stund då drog de båda iväg över fälten utan att, vad vi kunde se i allafall, komma tillbaka.
Vi tömde våra kafftermosar vid en skogsdunge och då får jag syn på en jättestor fjäril, jag hinner få in den i kikaren(i synfältet alltså!) och ser att den har svans, alltså ett långt utskott på bakvingen, och färgen är gulvit och svart. Den försvinner snabbt iväg på hög höjd utan att jag fått se den riktigt ordentligt. Men det kan bara vara en makaonfjäril(Papilio machaon)! Det är en sällsynt art, jag kollade i artportalen och den är rapporterad fem gånger i Stockholms län i år och sex gånger förra året. Och inte tidigare i Erstavik! Det är den enda svenska representanten för släktet Papilio, med ca 500 arter varav de flesta finns i tropikerna. Den ser verkligen "tropisk" ut, min första tanke när jag såg den var att det måste vara en rymling från Fjärilshuset!
Efter det hände inte så mycket på vägen mot Erstaviksbadets station och tåget hem. Fast rödbenorna vid strandängen var fina och en härmsångare hördes nära herrgården och vi passerade ett stort bestånd av den ovanliga sårläkan(signalart) vid Hermansdal.
Det var en rätt så lyckad Erstaviksvandring får man väl säga!
När vi kom ut till Drevingefälten fick jag direkt syn på en hane bred trollslända(Libellula depressa), lätt igenkännd på den ljusblå bakkroppen. Kan den komma från rötslammsdammarna kanske, eller var den ute och letade efter en lämplig vattensamling?
Vi gick sedan ned till viltvattnet V. om Drevingefälten och där flög, förutom de vanligare trollsländorna, även citronfläckad kärrtrollslända(Leucorrhinia pectoralis). Lätt igenkännlig på den stora gula fläcken på bakkroppen. Det är en Natura 2000-art och alltså skyddsvärd i ett europeiskt perspektiv. Den är inte så ovanlig i Sverige men anses vara en bra indikator på lokaler med en rik trollsländefauna. Här håvade vi in en pärlemorfjäril som visade sig vara en prydlig pärlemorfjäril(Boloria euphrosyne). Ja, den heter faktiskt så. Det finns många insekter med lustiga namn, förvånad trägnagare, t.ex. Hur kommer man på dessa namn? Med tanke på att man vill att alla arter ska ha ett svenskt namn och att man hittar nya arter hela tiden blir det inte enklare att komma på namn, förstås.
I skogen mellan rötslammsdammarna och Saltsjöbadens golfbana såg vi först en svartfläckig glanssmygare(Carterocephalus silvicola), en ganska ovanlig art som jag inte tidigare observerat i Erstavik. Lite senare på skogsvägen nedmot Knipträsk håvade Lasse in en ganska liten och mörkbrun fjäril som visade sig vara en berggräsfjäril(Lasiommata petropolitana). Inte heller den så vanlig och också ny i Erstavik för mig. Dessa två arter har jag tänkt borde finnas här och det känns bra att vi har lyckats hitta dem nu. Det är inom min inventeringsruta i Dagfjärilar i Sörmland-projektet så det känns bra att artlistan blir mer komplett. Efter en lång fikapus(fikapauser ska vara långa)vid Knipträsk, vilken vacker sjö det är, bar det iväg ned mot fälten vid Överby och Sandabäcken. Här håvade vi in en juvenil stor sjötrollslända(Orthetrum cancellatum). Den är vacker tecknad i gult och svart. Vid sandabäcken, som här rinner genom Erstaviksfälten, såg vi röd flickslända som är en typisk art vid svagt rinnande vatten. Det är den enda röda flicksländan i Sverige. Här flög också fantastiska, blåskimrande, jungfrusländor. Man skulle kunna tycka att i det öppna landskapet här så skulle man hitta den blåbandade jungfrusländan(Calopteryx splendens) men vi såg bara den blå jungfrusländan(Calopteryx virgo). Den senare brukar annars föredra rinnande vatten i skog men det verkar vara den enda art av jungfruslända i Sandabäcken. Hur som helst är det en av de vackraste syner i svensk natur, tycker jag!
Vi gick längd med Sandabäcken en bit och efter några hundra meter så fick jag syn på ännu en bred trollslända. De ska väl inte gilla rinnande vatten tänkte jag men det verkade som om den hade revir här. Sen kom en hanne till och slog sig ned i närheten. Kan de verkligen fortplanta sig här kan man undra. Efter en stund då drog de båda iväg över fälten utan att, vad vi kunde se i allafall, komma tillbaka.
Vi tömde våra kafftermosar vid en skogsdunge och då får jag syn på en jättestor fjäril, jag hinner få in den i kikaren(i synfältet alltså!) och ser att den har svans, alltså ett långt utskott på bakvingen, och färgen är gulvit och svart. Den försvinner snabbt iväg på hög höjd utan att jag fått se den riktigt ordentligt. Men det kan bara vara en makaonfjäril(Papilio machaon)! Det är en sällsynt art, jag kollade i artportalen och den är rapporterad fem gånger i Stockholms län i år och sex gånger förra året. Och inte tidigare i Erstavik! Det är den enda svenska representanten för släktet Papilio, med ca 500 arter varav de flesta finns i tropikerna. Den ser verkligen "tropisk" ut, min första tanke när jag såg den var att det måste vara en rymling från Fjärilshuset!
Efter det hände inte så mycket på vägen mot Erstaviksbadets station och tåget hem. Fast rödbenorna vid strandängen var fina och en härmsångare hördes nära herrgården och vi passerade ett stort bestånd av den ovanliga sårläkan(signalart) vid Hermansdal.
Det var en rätt så lyckad Erstaviksvandring får man väl säga!
Kommentarer
Trackback