Naturbloggen

Yttrande över förslag till Detaljplan för Skarpnäs 2:3 m fl, Telegrafberget i Boo .

Nacka  Naturskyddsförening ställer sig starkt kritiskt till föreliggande detaljplan och anser att den bör avslås . Vi har följande skäl till vår kritiska hållning:

Ingen kollektivtrafikförsörjning

Den planerade bebyggelsen har ingen kollektivtrafikförsörjning i dagsläget och enligt SL kommer man inte dra någon busslinje till området. Någon närservice lär inte vara aktuell i området så det förutsätts att samtliga boende har tillgång till bil. Den föreslagna detaljplanen är ett tydligt exempel på en direkt klimat- och miljöfientlig samhällsplanering. Detaljplanen strider direkt mot den politiska majoritetens program för 2006-2010. Där står, under avsnittet "Miljö", att  "All ny bebyggelse ska kunna nås med god kollektivtrafik".  Om den politiska majoriteten i Nacka ska ha någon trovärdighet i miljö- och klimatfrågor kan man inte göra annat än att avbryta detaljplanearbetet. 

Området är synnerligen illa valt för bostadsexploatering.  All bebyggelse - bostäder, kontor eller industri - som läggs i utkanten av befintligt vägsystem genererar onödig trafik (och onödiga utsläpp) och är svåra att kollektivtrafikförsörja. Det handlar inte bara att komma till och från arbetet, det handlar lika mycket om resor till "dagis" skolor och butiker.

Vi vill också påpeka några slutsatser från Naturvårdsverkets rapport "Tvågradersmålet i sikte" För att klara en minskning av koldioxidutsläppen med 85 % till 2050(från 2005 års nivå) konstateras följande:

• Även med stor effektivisering behöver efterfrågan på vägtransporter, flygresande, konsumtionsvaror, boyta mm, påverkas mot en lägre nivå.
• Det behövs ett paradigmskifte i planeringen från mobilitet till tillgänglighet. Detta innebär bl.a. en stadsplanering som ökar cykel- och kollektivtrafikens konkurrenskraft och bidrar till korta avstånd till service (livsmedel, dagis mm) samt ersättande av en viss del arbets- och tjänsteresor med högkvalitativ IT-kommunikation.
• Stor restriktivitet bör iakttas för investeringar i ökad vägkapacitet som leder till nygenererat resande och ökade utsläpp.
• Ökad vägkapacitet i städer leder i allmänhet till ett ökat bilresande och högre utsläpp av klimatpåverkande gaser (Sactra, 1994; ECMT, 1996; Transek, 2000). På sikt bidrar de också till en utglesning av städerna som sin tur ger sämre möjligheter för kollektivtrafiken att konkurrera.

I miljökonsekvensbeskrivningen står att: " Antalet fordonsrörelser kommer att

öka men sett i ett regionalt perspektiv är detta marginellt". Detta torde kunna sägas om varje detaljplan som tas i Stockholmsregionen och håller inte som argument för den föreslagna exploateringen. Ska vi lyckas klara klimatfrågan måste varje enskild detaljplan bidra till totalt sett minskad vägtrafik och klimatpåverkan.

Intrång i naturområde och försämrade upplevelsevärden.

Länsstyrelsens regeringsuppdrag för Stockholmsregionen " Aldrig långt till naturen", innehåller ett antal naturområden som ska skyddas av kommuner och länsstyrelser under perioden 2003-2013. Skarpnäs  lyfts här fram som ett viktigt område. Nuvarande politiska majoritet i Nacka kommun har tagit fasta på det och har poängterat behovet av att inrätta naturreservat för Skarpnäs  under mandatperioden. Det borde därför vara en rimlig förutsättning att man först utreder hur syftet med ett sådant naturreservat kan säkerställas, bl a genom att tidigt fastställa naturreservatets geografiska gränser.

Den planerade bebyggelsen och utvidgningen av den befintliga vägen skulle effektivt skära av Skarpnäs-skogen i två halvor. Bullerstörningarna skulle öka i stora delar av det framtida naturreservatet.  Skarpnäs är det enda större sammanhängande grönområde i Norra Boo och är av stor betydelse för den regionala grönstrukturen. Den utgör ett kritiskt och svagt område i en av Storstockholms gröna kilar, den s.k. Nacka-Värmdökilen. Området är unikt i sitt slag i Nacka då det utgör ett stort sammanhängande naturområde med trolska naturmiljöer som dessutom inte är bullerstört. För boende i Björknäs, Krokhöjden, Orminge, Mensättra, och Rensättra är Skarpnäs ett lättillgängligt område med en stark skogskänsla, tystnad samt lugn och ro. Dessa värden är identifierade och beskrivna i rapporten  "Upplevelsevärden i Stockholmsregionens gröna kilar - 5:2004" från Region och Trafikplanekontoret.  Värden att bevara och utveckla, inte avveckla genom att exploatera områdets centrala delar!

Strandskydd och riksintressen hotas.

Området ned mot Saltsjön  är av riksintresse för Kulturmiljövård och Kust och skärgård. Strandskydd gäller inom området. Vi anser att strandskydd och riksintressen måste respekteras i planeringen av nya bebyggelseområden.

I övrigt vill vi gärna tillägga, i dessa tider då klimatproblematiken har blivit uppenbar för alla, att såväl denna plan som all planering av ny bebyggelse i kommunen bör ta hänsyn till denna fråga. Här är två förslag:

- Vid ny exploatering anser vi att Nacka kommun skall ställa krav på nya byggnader och service. Det är rimligt att sätta ett tak för ny bebyggelse angående hur mycket CO2 den får bidra med per år. Detta bör inkludera de transporter bebyggelsen genererar.

- Miljökonsekvensutredningen borde ta upp en särskild rubrik som tar upp klimatpåverkan, eftersom det är uppenbart att man under rubriken luftkvalitet enbart tar hänsyn till lokal påverkan. Under rubriken trafik tar man upp antalet fordonsrörelser men en djupare analys av klimatpåverkan bör göras.

Naturskyddsföreningen i Nacka genom

Ronny Fors

2008-05-23

Näktergals- och storlomskväll
Torsdagen 22 maj, 18.00-21.00. Samling vid Hellasgårdens parkering.

Omgivningarna runt Dammtorpssjön är en pålitlig lokal för näktergal, vi vandrar runt och lyssnar efter den och andra skönsjungande fåglar. Vi spanar såklart efter sjöfåglar i Dammtorpssjön också med bl.a. eleganta skäggdoppingar och grälsjuka sothönor. Vi avslutar vid Källtorpssjöns strand för att titta på, och förhoppningsvis höra, Sveriges mest stadsnära (?) storlommar. Medtag matsäck!

Info: Ronny Fors, 08-651 39 73
Arrangör: Nacka Naturskyddsförening

Rapport från Erstaviksvandringen. 5 deltagare(var var alla andra?). Solen gjorde några försök att bryta igenom molntäcket utan att lyckas och det blev lite kyligt mot kvällningen. På väg till Sandakällan stannade vi till vid en kraftledningsstolpe och kikade på diverse små hål i den blottade sanden. Det är väldigt sandigt här vilket beror på att vi befinner oss på en utlöpare till Stockholmsåsen(en grusås alltså).  Många insekter är beroende av sådana här bara sandpartier i landskapet. När gamla grus- och sandtag läggs igen vill man ofta återställa marken och plantera skog vilket så klart missgynnar alla de arter som är beroende av öppna och varma sandmiljöer. Flera sådana arter är också rödlistade, som bibaggen t.ex. Därför är det viktigt att bevara de här miljöerna och även små partier som det vid kraftledningsstolpen är viktiga. Nu var det för kyligt för att några av de sandboende skulle visa sig.
Vi gick vidare mot källan och där visade jag förstås den rödlistade dunmossan och berättade att den vill ha kalk eller mineralrikt vatten för att trivas. Vatten som passerat grusåsar är ofta mineralrikt vilket förklarar dunmossans förekomst här. I omgivningarna hittar man också andra mossor som tydligt indikerar kalk eller mineralrika marker som kärrkammossa och praktkrokmossa.

Vi gick förbi ett väldigt vackert parti hällmarkstallskog med säkerligen 300-åriga tallar och ganska mycket död ved för att snabbt hamna i en ung tallplantering. Hundratals träd, alla lika gamla, i raka rader. Vissa kallar det skog, jag kallar det virkesåker. Inte mycket liv i en sådan skog. Så är det i Erstavik, fläckvis med fin skog i ett landskap som mer och mer förvandlas till virkesåker! Ska det verkligen vara så i Sverige mest besökta friluftsområde?

Sen hamnade vi på ett hygge, vilket faktiskt var meningen. Murklor hittar man gärna på hyggen. Hos murklorna, liksom många andra svampar, gynnas bildandet av fruktkroppar av störningar i markytan. Det är förmodligen  en anpassning till en tid då olika s.k. jätteväxtätare befolkade(?) Europas skogar. Det var djur som skogselefant, visent, uroxe, ullhårig noshörning m.m. som skapade ett luckigt skogslandskap med omväxlande mer slutna och öppna partier. Det är i detta landskap som våra arter har utvecklats i och då är det inte så konstigt att så många arter är beroende av öppna och halvöppna miljöer. I det perspektivet kan ett hygge likna sådana naturliga störningar, brand och stormar är två andra mycket viktiga naturliga störningar som också bidrar till att skapa det luckiga skogslandskapet, men så som skogbruket bedrivs för det mesta så blir det alltför slutna och täta skogar med alldeles för få gamla träd och alltför lite död ved. Kortsiktigt kan däremot vissa arter gynnas av hyggen.

Tillbaka till vandringen och murklorna. Vi började leta på hygget men inga murklor syntes. Det är inte så lätt att hitta murklor, de är bruna och välkamouflerade med en skrynklig hatt som ser ut lite som hjärnvindlingar faktiskt. Det brukar vara så varje gång vi gör det här, vi kollar runt utan att hitta något tills Lasse Hole böjer sig ner och tittar under någon rotvälta och plockar upp en stor och fin stenmurkla. Sen kommer han igång ordentligt och springer på den ena murklan efter den andra medan vi andra inte hittar några alls och vi undrar hur han bär sig åt. Det ska sägas också att det var mulet och det började skymma redan. Men"murkelhunden" som vi började kalla honom prickade in några murklor till! Vi började faktiskt misstänka att han hade varit ute dagen innan och "planterat" murklorna. Murklor måste förvällas ordentligt innan man kan äta de och det diskuteras om man verkligen får bort allt gift och att man inte ska äta murklor alls.

Efter murkeljakten gick vi till fikaklippan vid Sandasjön. Jag lovade sol i programmet,  då vi alltid har sol när vi fikar där, men inte denna gång. Det gjorde inte så mycket eftersom det var en på alla sätt mycket skön kväll ändå med mycket trevligt sällskap!

Hittills hade det inte varit någon vidare fart på fågelsången men när vi började närma oss Erstaviksfälten kom trastarna igång ordentligt. Det blev en fantastiskt fin trastkväll med tal-, kol- och rödvingetrast och fina obsar på rödvingen i tubkikarna. Det är nog min favorit bland trastarna med de roströda flankerna och det gräddgula strecket genom de stora svarta ögonen. Och en så härlig sång också. Det är kanske det bästa med våren, trastkonserten på kvällarna. Ute vid fälten så kom också morkullorna igång. De ser ut lite som stora fladdermöss när de kommer på sina stela vingar som förs hastigt och knyckigt och som inte kan misstas för något annat.  Våren är liksom inte komplett förrän man har sett den typiska siluetten av en rundmagad morkulla med den långa näbben pekande snett nedåt ovanför skogskanten i skymningen.

Inga älgar eller dovhjortar denna gång, eller skrikande vattenrall som förra året, men några rådjur ute på fälten i alla fall. Sen gick vi tillbaka  i skymningen och lyssnade på trastarna som inte ville sluta sjunga.



                                                             Foto: Lasse Hole
Vid Sandakällan. Om exkursionsdeltagarna vänder ryggen till en, gör man nåt fel då kanske?

                                                             Foto: Lasse Hole
                                                                  Stenmurkla

Det har kommit en mycket intressant rapport från Naturvårdsverket i dagarna, "Populationstrender för fågelarter häckande i Sverige". 
Den kan laddas ner här: http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/620-5813-5.pdf

I rapporten analyserar man trendutvecklingen för Sveriges ca 250 häckande fågelarter under de senaste 30 respektive 10 åren. Utvecklingen under hela 30-årsperioden är så som man förväntar sig, en minskning av många arter knutna till jordbruks- och skoglandskapet p.g.a. mer intensiv  "skötsel"  och "rationella" metoder.  Svanar, gäss och tranor samt rovfåglar går det allt bättre för medan t.ex. vadare som häckar på strandängar i södra Sverige har svårigheter.

Mer överraskande är att det under den senaste 10-årsperioden ser bättre ut för många arter som har haft en negativ trend tidigare. Flera av arterna som lever i jordbruksbygder och i skogen har slutat minska och stabiliserats och t.o.m. ökat i vissa fall. Det kanske är så att ökande naturvårdshänsyn inom skogs- och jordbruket börjar betala sig men det kan också vara så att många av de här arterna har stabiliserats på en nivå, mycket lägre än tidigare, som det nya, hårt rationaliserade, landskapet medger.

Att det generellt sett går bra för rovfåglar förklaras av minskade miljögifter, uppfödningsprojekt, utläggning av åtel och liknande åtgärder. Att se havsörn i Stockholms skärgård är ju närmast vardagsmat numera men den var verkligen på randen till utrotning i Sverige så sent som på 1970-talet. Likadant är det med pilgrimsfalken(inte så vanlig i Stockholms skärgård såklart, däremot i Västsverige). Tyvärr går det inte bra för alla rovfåglar, fjällvråk, bivråk, ängshök och blå kärrhök har minskat under de senaste 30 åren.

Jag skriver mer om detta när jag hunnit sätta mig in i rapporten lite mer.

Här är några nytagna foton från Nyckelviken i Nacka.

Vitsippor

                                

Blåsippor

                     


Och en tussilago.

KVÄLLSEXKURSION TILL Erstavik - onsdagen den 7 maj

Återigen beger vi oss ut till Erstaviks skogar, fält och sjöar. Denna kvällsexkursion brukar bjuda på trastsång, morkulledrag, murklor, älgar och annat trevligt. Fika intages på en solbelyst klippa vid Sandasjön(vi har alltid sol just då, faktiskt!).

Ledare Ronny Fors och Lasse Hole.

Samling vid hpl. Tenntorp (Ältavägen) kl. 18.00. Buss 401 från Slussen avgår 17.45 . Medtag matsäck.
Info: Ronny Fors på tel 651 39 73