Bevara den gröna kilen mellan Bagarmossen och Skarpnäck!
Nedanstående skickade jag in idag innan nämndmötet.
Till ledamöterna i stadsbyggnadsnämnden.
Bevara den gröna kilen mellan Bagarmossen och Skarpnäck!
På dagens möte i stadsbyggnadsnämnden finns bl.a. frågan om att bygga
en väg mellan Bagarmossen och Skarpnäck samt exploatering av
Bagarmosskogen. Naturskyddsföreningarna i Stockholm och Söderort
uppmanar ledamöterna att avbryta vägplanerna samt att inte tillåta
bebyggelse i den gröna kilen mellan stadsdelarna.
Grönområdet mellan Bagarmossen och Skarpnäck fyller flera viktiga
funktioner, både för människor som för djur och växter. Den gröna
kilen är ovärderligt som närnaturområde, här kan storstadsmänniskan
finna ro och avkoppling, promenera under flerhundraåriga trädkronor
och njuta av fågelsång på våren. Grönområdet har också en enormt stor
betydelse för de skolor och förskolor som finns i närområdet och
nyttjas också flitigt som pedagogisk miljö av dessa. Hela den gröna
kilen är en fantastisk lekmiljö för de barn som finns i området.
Betydelsen av närnatur för just barns hälsa och utveckling är väl
belagd i forskning.
Förutom de stora värdena ut ett folkhälsoperspektiv har också den
gröna kilen stora ekologiska värden och är ett viktigt inslag i
Stockholms grönstruktur. I området finns flerhundraåriga tallar och
ekar med rödlistade(hotade) djur- och växtarter. Områdets läge gör det
till en viktig länk i grönstrukturen mellan Nackareservatet och andra
grönområden i söderort.
Den tätortsnära skogen tillför samhället en rad viktiga
ekosystemtjänster i form av vattenrening och magasinering, luftrening,
hälsobefrämjande rekreationsvärden och bindande av koldioxid för att
nämna några.
En av de stora förtjänsterna med den gröna kilen mellan Bagarmossen
och Skarpnäck är att området är bilfritt. Att dra en väg rakt genom
området skulle allvarligt försämra de rekreativa värdena, inte minst
som det barnvänliga närnaturområde det är idag. Vi ifrågasätter att
det över huvudtaget finns ett behov av en bilväg mellan Bagarmossen
och Skarpnäck. Det rimmar illa med Stockholms stads vision om
promenadstaden. Det är just promenadstad vi har i Bagarmossen och
Skarpnäck, varför ska man då bygga en bilväg undrar vi? Vi vill
uppmana ledamöterna att noga studera den trafikutredning som finns i
planhandlingarna. Enligt vår uppfattning är den inte seriös, man kan
bl.a. läsa att ”denna utredning tar inte hänsyn till de olika
färdmedelsvalen i området utan fokus ligger på den bilburna trafiken.”
Detta citat borde räcka för att diskvalificera utredningen som
underlag för beslutsfattande.
Det är väl belagt i forskning att nya väger generar mer trafik.
Trängseln på vägarna kan inte byggas bort. Istället måste biltrafiken
minska genom att underlätta för kollektivtrafik, cykel och gång.
Vi vill därför uppmana stadsbyggnadsnämndens ledamöter att inte anta
startpromemorian för planprogram för översiktsplanens samband mellan
Bagarmossen och Skarpnäcks gård.
Med vänlig hälsning
Monica Attebrant
Ordförande, Söderorts Naturskyddsförening
Anna Nilsson
Ordförande, Stockholms Naturskyddsförening
Ronny Fors
Grönområdesgruppen i Stockholms och Söderorts Naturskyddsföreningar
Miljöhuvudstadens hyggen.
Stockholmskretsens nystartade skogsgrupp har genomfört två exkursioner i Hemfosaskogarna och undersökt vad Stockholms stad egentligen gör med sina skogar. Trots att Stockholm sålt av mycket av sitt marikinnehav utanför kommungränsen så har man fortfarande ca 5500 hektar skogsmark i sin ägo. Förra året togs en ny strategi för stadens markinnehav utanför kommungränsen som innebär att man har högre avkastningskrav än tidigare. Skogen ska alltså ge mer pengar till staden. Samtidigt ska man öka andelen gammal skog och öka naturvärdena i skogen. Frågan är om detta går ihop? Det låter lite för bra för att vara sant kan man tycka.
Skogsgruppen startades för att just undersöka vad som händer i stadens skogar och vi har fokuserat på Hemfosaskogen som ligger ungefär halvvägs mellan Stockholm och Nynäshamn. Här äger staden rätt stora sammanhängade skogar. Staden har lämnat in ett antal avverkningsanmälningar i området runt Träsksjön och det är där vi har tittat nämare på skogen och även de hyggen som finns där sedan tidigare. Jag tänker i detta inlägg visa en del bilder från de hyggen vi besökte.
Ja, så här ser det alltså ut när Europas miljöhuvudstad bedriver skogsbruk. Även om hyggena inte är i "norrlandsklass"(alltså helt överjävligt enormt stora) så är de ju inte små heller tycker jag. Och hur är det med hänsynen? Visst lämnas det en del frötallar och några högstubbar och det ser säkert bättre ut än på många andra håll i landet, men ändå, ska Stockholms stad bedriva skogsbruk på det här sättet? Ska Stockholm, Capital of Scandinvavia, En stad i världsklass, och vad de nu hittar på för fåniga slogans, dessutom Europas miljöhuvudstad 2010, ägna sig åt detta?
Stadens skogsbruk är självklart FSC-certifierat. Och vi vet ju vad det betyder, i stort sett ingenting!
Naturskyddsföreningen har motsatt sig stadens utförsäljningar av sina lantegendomar och ville att man skulle föra över egendomarna till en stiftelse som skulle förvalta områdena utifrån friluftslivets och naturvårdens intressen.
Här har man huggit längs med en bäck och bara sparat några enstaka träd. Detta kan väl inte vara förenligt med den generella hänsynen man ska ta och än mindre med FSC-standarden? Bilden till höger visar bäcken några hundra meter nerströms då det faktiskt är skog kvar längs med bäckfåran. Det sparade partiet är registrerat som nyckelbiotop av skogsstyrelsen. Men man har huggit precis ända fram till nyckelbiotopen. Detta måste väl ändå vara ett rejält övertramp?
Vi kommer att göra fler besök i områdena kring Hemfosa och det blir någon slags rapport om vad vi hittar och hur vi ser på stadens skogsbruk. Jag kommer också skriva mer om vad vi hittat i skogarna och hur de ser ut i övrigt, de som inte ännu blivit hyggen.
Bilder från Isbladskärret.
Gjorde ett besök vid Isbladskärret på Djurgården för några dagar sedan.
En ekorre visade upp sig och var inte alls rädd för kameran.
En av flera ringduvor vi såg.
Sjungande rödhakar var det gott om.
En häger spanar.
Djurgårdsbrunnskanalen.
Ett gräsandpar kom upp på skådarplattformen.
Knölsvan, hane.
Såg mina första grodor för i år.
Två av 11 sångsvanar som flög förbi.
Kniphane i Djurgårsbrunnskanalen.
Underkänt för Stockholms naturreservat!
Detta säger faktiskt stadens egen miljöförvaltning kunde man se i kvällens ABC-nytt. Miljöförvaltningen i Stockholms stad gör varje år en uppföljning av naturreservatens bevarandestatus i fråga om naturvärden och rekreationsvärden. Rapporten för 2010 redovisas till miljö- och hälsoskyddsnämnden i morgon. Vad som gör att 2 av 8 reservat får underkänt är framförallt att det byggs i reservaten och i anslutning till dem samt bristande skötsel av natur- och kulturvärdena i reservaten. Detta är inget som kommer som någon överraskning direkt! Men jag är faktiskt lite överraskad av att miljöförvaltningen så tydligt reagerar på den utarmning som pågår. Man säger bl.a. att byggen i spridningszoner kommer att minska naturreservatens värde på sikt, något som vi från Naturskyddsföreningen påpekar i varenda remissyttrande vi skriver.
De två naturreservat som får helt godkänt är Nackareservatet och Hansta som anses ha gynnsam status för natur- och rekreationsvärdena. Hansta känner jag inte till så väl men när det gäller Nackareservatet håller jag inte med om den positiva bedömningen. Jag tycker man helt har missat de väldigt stora skötselbehov som finns i Nackareservatets ek- och ängsmiljöer. Dessa områden växer igen samtidigt som de ängar som slås tycks förlora mer och mer mångfald. Något fel är det med ängsskötseln, jag kan bara konstatera att under de 6 år jag bott i Bagarmossen så har blommor och fjärilar minskat kraftigt på ängarna väster om Söderbysjön och förmodligen även i övriga delar av reservatet. Förra sommaren såg jag inte en enda bastardsvärmare i Nackareservatet!
Men man höjer ett varningens finger inför framtiden och man konstaterar att Skarpnäcks stadsdelsförvaltning saknar tillräckliga resurser för skötsel.
Dessutom har man lagt ned stadens Fornminnesgrupp som bidrog till skötsel av ek- och ängsmarker. Vidare säger man att det inte är realistiskt att ideella krafter, som Lilla Sicklas vänner, ska sköta naturreservat, vilket förstås är helt riktigt och ett välkommet klargörande i dessa tider då man tycks vilja lämpa över mer och mer ansvar på den ideella naturvården!
Sämst är situationen för Igelbäckens kulturreservat som drabbas av bygget av den nya E 18. Även om vägbygget sker utanför reservatet, vilket förstås beror på att gränsdragningen gjordes med hänsyn till var man vill bygga vägen, så blir det en stor negativ påverkan på reservatet. Hela torrbackar och fuktängar exploateras eller tippas över med schaktmassor! Även om det sker utanför reservatet så påverkas förstås naturvärdena i reservatet. Naturen hänger ju liksom ihop, något som en del fortfarande verkar ha svårt att förstå.
I judarnskogens naturreservat är det framförallt situationen för groddjuren som är bekymmersam. Större vattensalamander planterades in där under 2009 och man vet ännu inte om hur framgånsrikt det har varit. Men under 2010 så röjdes det i en kraftledningsgata som till viss del ligger i ett viktigt område för salamandern som därmed skulle kunna påverkas negativt. Annars kan ju kraftledningsgator vara intressanta som miljöer för många arter beroende av ett öppet eller halvöppet landskap men här har man röjt i ett område med fuktlövskog som var viktig för salamandern.
Sätraskogens kulturreservat påverkas negativt av den nya ridanläggningen då naturmark tas i anspråk inom reservatet. Detta var något som vi också tog upp i vårt remissyttrande för några år sedan. Även här hotas kulturmiljöerna av igenväxning p.g.a. bristande resurser. Sätraskogen berörs också av Förbifart Stockholm och några dispenser har givits för provborrningar utmed vägens sträckning. Hur illa det kan bli kan man se i Ryssbergen i Nacka där spåren efter provborrningarna fortfarande syns!
Grimstaskogens naturreservat anses vara ett kärnområde för barrskogslevande arter men skogsområden precis utanför själva reservatet, men inom kärnområdet, har bebyggts. Återigen detta med att man bygger sönder den ekologiska infrastrukuren, något som på sikt kommer att utarma de värden man säger sig vilja bevara med reservaten!
Hoppas nu att den här rapporten kommer att att få genomslag och verkligen ändra inställningen och resurstilldelningen i Stockholms stad. Men det är väl att hoppas på för mycket kanske men vi kan åtminstone använda rapporten i vår argumentation.
15000 nya träd i Stockholm?
De flesta kanske redan har sett det här men jag upptäcktde det nyligen. Kristina Alvendal, moderat stadsbyggnads- och fastighetsborgarråd i Stockholms stad, har visst fått en grön uppenbarelse och kommit på att träd och grönska är bra i staden! Behovet av grönområden ökar med ett växande Stockholm säger hon. Jag hade verkligen inte väntat mig något sådant från henne och M i Stockholm! Man vill införa en trädnorm med ett nyplanterat träd per nybyggd lägenhet! Ja, varför inte, men vore det inte bättre att i första hand behålla de träd som redan finns här? På det sätt som Stockholm planeras nu kan knappast ett träd per ny lägenhet inte på långa vägar kompensera för de träd som kommer att försvinna.
Det här ska tydligen vara del av en grön stadsbyggnadsstrategi som innebär att avståndet till parker inte ska öka, små pocketparker ska inrättas, nya grönområden ska anläggas i nya stadsutvecklingsområden och skötselprogrammet för Stockholms parker ska uppdateras. Det låter väl bra men hur seriöst detta är kan man förstås fråga sig.
Förra året kunde man läsa om hur träden i Stockholm förtvinar och dör för att det inte finns resurser! I ett perspektiv där 10 000 träd riskerar att dö p.g.a. resursbrist så är det inte särskilt imponerande att plantera 15000 nya. Och det är dessutom en väldig skillnad på redan befintliga gamla träd och nyplanterade. Både när det gäller trädens funktion för den biologiska mångfalden och upplevelsevärdet av träden.
Majroskogen - en tätortsnära skog med höga natur- och rekreationsvärden
Ett inlägg av Anders Tranberg (sitter i styrelsen i Naturskyddsföreningens Stockholmskrets och är aktiv i kretsens Grönområdesgrupp) med anledning av en skog som behöver få betydligt mer uppmärksamhet.
Skogen heter Majroskogen och ligger strax söder om Stockholms city, 5 km från Gamla stan, mellan stadsdelarna Svedmyra och Gubbängen. Storlek: 64 ha.
Som tätortsnära skog har Majroskogen ypperliga kvaliteter med en bra balans mellan tydliga stigar och mer orörd terräng. Skogen är omringad av villor och flerfamiljshus varför det finns tusentals potentiella besökare endast 200 m från skogen.
Vad har då denna skog att bjuda på? Majroskogen utgör spetsen av Hanvedelkilen och är en omväxlande skog med flera intressanta biotoper som fått utvecklats under lång tid. Hällmarkstallskogen dominerar, men här finns också trädklädd myr, lövsumpskog, hassellundar, granskog, ekbackar och fuktlövskog.
En skogsbrand för knappt två år sedan har skapat ett spännande område (0,5 ha.) uppe i hällmarkstallskogen som ytterligare varierar terrängen. Bränd död ved och en kraftig decimering av ungträd är resultatet, ett mycket positivt inslag ur naturvårdsynpunkt. Ingen närmare undersökning har tyvärr gjorts över eventuellt brandgynnade växter och insekter. Spår av brandljud i skogen vittnar om tidigare bränder.
Höga naturvärden präglar stora delar av skogen då här finns indikatorarter på gammelskog och sådana som visar exempelvis tallbestånd med höga naturvärden. Flera rödlistade arter och s.k. signalarter, som indikerar skyddsvärd skog, visar även på detta.
Majroskogens signum är hällmarkstallskogen som också innehar de högsta kvaliteterna. Riktigt gamla tallar återfinns här, vilket tydligt framgår av den ovanligt stora mängden tallar med s.k. pansarbark. Även tickorna tallticka (Phellinus pini) och grovticka (Phaeolus schweinitzii), som båda kräver tallar som minst är 100-150 respektive 200 år, tyder på hög ålder. Detta gör det rimligt att tro att åldern ligger på kring 300 år på ett antal tallar, kanske ännu äldre. Talltickan är talrik på stammar och grenar (nio fruktkroppar har hittats på en enda tall). Förekomst av reliktbock (Nothorhina punktata) och blåmossa/falsk vitmossa (Leucobryum glaucum) visar också på de höga kvaliteterna.
Granskog som passerat avverkningsålder finns också, något som inte är så vanligt runt Stockholm. Grova dimensioner och förekomst av granbarkgnagare (Microbegma ematginata), en gammelskogsart, visar att granarna stått länge. En hel del granlågor och torrakor återfinns, vilka bär spår av diverse kläckhål och larvgångar.
Skogskänslan är mycket hög med lågor, torrakor, rotvältor, olikåldriga träd, högstubbar, mossbeklädda stenar, ormbunksbranter, små bäckar etc. Den biologiska mångfalden är rik då här finns utrymme för många arters speciella nischer. Fågellivet är inget undantag vilket ger liv åt skogen året om. Flera krävande arter häckar bl.a. skogsduva (Columba oenas), kattuggla (Strix aluco), stenknäck (Coccothraustes coccothraustes) och spillkråka (Dryocopus martius). Mindre hackspett (Dendrocopus minor), entita (Parus palustris) och morkulla (Scolopax rusticola) häckar eventuellt. Duvhök (Accipiter gentilis) häckar troligen inte, men ses födosöka regelbundet. Alla mesarter har observerats i skogen. Bidragande till den rika fågelfaunan är inslaget av lövträd, flerskiktad skog och stor förekomst av hålträd.
Tyvärr finns det byggplaner i och i kanten av skogen (tänkt byggstart 2009) vilket inte alls är bra. Grönområdesgruppen kommer bl.a. jobba med denna fråga framöver.
Mossor i Solbergaskogen
Var häromdagen i Solbergaskogen, Älvsjö, tillsammans med Vive-Ann från Naturskyddsföreningen i Stockholm och Helge som uppmärksammat oss på området. Vi gjorde en liten snabbinventering och jag fick med mig en del mossor för artbestämning. Detta är vad jagkom fam till:
Den gulgröna mossan som täckte stora ytor av bergväggen är kakmossa, Hedwigia ciliata. Det är inte en kalkgynnad art som jag först trodde, enligt mossfloran växer den på sura bergarter i öppet landskap. Enligt ekologisk katalog över mossor(finns på artdatabanken.se) är den kultur och stoftgynnad och kan växa i halvöppen skog. Men enligt en tysk(!) websida om mossor som jag hittade är kakmossan kalkgynnad! De små mörkgröna kuddarna är kuddmossa, Grimmia trichophylla, som också växer på sura bergarter.
Hade vi då helt fel om kalk/grönstenspåverkan? Inte alls, takmossan är kalkgynnad och den ljusgröna mosssan som växer i revor tätt mot berget är guldlockmossa, Homalothecium sericeum. Sidogrenarna böjer upp sig i torka och mossan får då det lockiga utseendet. Jag la mossan på tork och vips så böjde sidogrenarna upp sig! Den är en signalart. Men knappast så värdefull att man stänger av skogen p.g.a. den! Enligt Signalartsboken är den en medelgod signalart i våra trakter och den är kalkgynnad. Den placeras i basen på en värdepyramid för naturvärdesbedömning av ädellövskog.
Den lilla mossan med krusiga blad är skruvnickmossa, Bryum capillare, som växer på klippor i lövskog på både surt och basiskt underlag.
Det finns nog inslag av någon basisk bergart i klippbranten, förmodligen grönsten. Såg också en mossa med underliga sporhus som kanske är någon klockmossa, Encalypta, som är ett kalkgynnat släkte, tog tyvärr inte med mig något ex av den så det blir nog fler expeditioner till Solbergaskogen.
Den stora gröna mossan vid kärret är kärrskedmossa, Calliergon cordifolium, en vanlig art som inte indikerar något särskilt egentligen.
Spiklaven på torrakorna vid kärret är någon Calicium-art(svart spormassa), troligen den vanliga svarta spiklaven, Calicium glaucellum. den ska vara vit på undersidan av huvudet men jag kunde inte se något sådant så den borde vi titta närmare på också.
Tickan på den omkullfallna tallen är troligen timmerticka, Antrodia sinuosa, ingen ovanlig art men det finns en sällsynt skalbagge(Skrovlig flatbagge) som vill ha gammal tallved som är angripen av just timmerticka....
Vintertagging i Solbergaskogen
Idag fann vi den sällsynta och rödlistade vintertaggingen i Solbergaskogen i Älvsjö. Vi i grönområdesgruppen i Stockholms Naturskyddsförening ska ha en vandring i Solbergaskogen och Långbrogårdsparken den 22 april tillsammans med Helge Torstensson. Idag rekade vi inför vår vandring och jag har ända sedan vårt första besök i Solbergaskogen i höstas tänkt att vintertagging bör finnas på några av de gamla och grova tallarna. Tallticka finns på många av tallarna och idag när jag tittade närmare på en av jättetallarna så fann jag också vintertagging. Som jag skrivit tidigare så är den en mycket bra signalart för skyddsvärda tallskogar och den finns bara på riktigt gamla tallar. Vet inte om den har observerats tidigare här men det finns inga fynd i artarken i alla fall.
I övrigt kan nämns att grodleken(vanlig groda) i det stora kärret har kommit igång.
Bofink
Tofsvipa och korsnäbb
Nu har tofsviporna anlänt till Erstaviksfälten och hannarna tumlar runt på sina breda svartvita vingar igen. En av de finaste vårupplevelserna tycker jag. Det var åtminstone 6 vipor vid fälten nedanför Överby tillsammans med en liten starflock(ca10 st) och 3 vackra "blåduvor", eller skogsduva som den heter numera. En mycket vacker fågel som har minskat alarmerande under de senaste årtiondena. Den är beroende av gamla lövträd, framförallt ek, med stora hål, naturliga eller gjorda av spillkråka. I takt med att sådana träd blir allt sällsyntare i det svenska skogslandskapet ökar konkurrensen om de lämpliga bohål som finns kvar och framförallt kajan konkurerar ut skogsduvan. Ofta så tvingas skogsduvan senarelägga sin häckning till efter att kajan har häckat färdigt i början på juni. Erstavik erbjuder lämpliga miljöer för skogsduva med gamla lövträd och fält och åkrar där den kan födosöka. Jag är inte säker om skogsduva häckar någonstans i Erstavik, något att undersöka under våren/sommaren.
Vid Sandasjön hörde jag korsnäbbens lockläte men fick tyvärr inte syn på några. Troligen var det mindre korsnäbb, den har ett mer metalliskt "klippande" läte som ligger högre i ton än större korsnäbb. Den mindre är också den vanligaste korsnäbben i stockholmstrakten. Den är specialiserad på att plocka frön ur grankottar och häckar tidigt under vårvintern innan granen släppt sina frön. Man hör ganska ofta korsnäbb när man går i Erstavik. Den större korsnäbben är mer knuten till tall och föredrar tydligen senvuxna tallar(då dessa har en mer jämn frösättning än tallar på rikare marker), gärna i myrkanter. Den kanske kan häcka vid Orrmosen?
Vid knipträsk hörde jag ett ganska kraftigt, kort, surrande läte. Stjärtmes tänkte jag direkt och visst var det det. Två stycken som hoppade runt bland grenarna i ett litet lövskogskärr. Det är nog något av det näpnaste man kan se i fågelväg, ja i övrigt också. En vit dunboll med lång stjärt och små svarta pepparkornsögon och en liten svart näbb i kontrast till det helvita huvudet. De klänger vigt omkring bland de tunna grenarna på jakt efter små insekter och spindlar.
Till slut kom jag fram till Drevingefälten på min Erstavikspromenad och där sjöng gulsparven och ormvråken hördes jama, eller var det en nötskrika?
Rutskinn i Skarpnäck
Tog en promenad i Skarpnäcks friområde, grönområdet mellan Bagarmossen och Skarpnäck, på eftermiddagen. Strålande sol, 6-7 minusgrader och så gott som vindstilla, riktigt skönt! Det är ett väldigt trevligt område, småkuperat och varierat. Det är mest hällmarkstallskog men ned mot Skarpnäck finns en hel del gamla och fina ekar. Det finns många gamla tallar och några av de uppnår imponerande dimensioner. Jag spanande efter tallticka och vintertagging men kunde inte hitta någon av arterna. Förutsättningarna borde vara goda tycker jag. I synnerhet tallticka är inte alltför ovanlig i våra trakter på gamla tallar så det vore märkligt om den inte fanns här. Men jag kunde inte finna någon tallticka och inte heller vintertaggingen som mycket väl skulle kunna trivas på någon av de riktigt gamla tallarna.
Passade på att titta lite på några av ekarna men kunde inte finna några uppseendeväckande arter. Tänkte att en ek till sen går jag hem och värmer mig, det är kallt att leta lavar i minusgrader! Det var en riktigt stor ek med en omkrets uppåt 3,14 m skulle jag tro, alltså ett jätteträd eller på gränsen till det, däremot inte så grovbarkig. Kunde inte heller där finna några speciella lavar förutom grå nållav och grön spiklav men de är ju ganska triviala. Jag tittar upp på stammen och grenarna och ser att på en av grenarna har barken lossnat och kärnveden är blottad, och där syns ett rutmönster, ungefär som uppsprucken torkad jord. Kan ju bara vara en sak, rutskinn! Det är en sällsynt och rödlistad skinnsvamp som växer på kärnved på gamla ekar. Den är rödlistad som missgynnad. När jag kom hem kollade jag i artarken på Stockholms stads hemsida och det fanns inga uppgifter om rutskinn från Skarpnäcksområdet, däremot två fynd från Hanveden. Så det blir till att rapportera, de har för övrigt gjort om artarken(www.artarken.stockholm.se) så att man kan söka på arter och områden vilket man inte kunde tidigare, mycket bra!
Kan nämna att rutskinn förekommer på flera ekar i Nyckelviken och på åtminstone en ek så breder den ut sig över stora ytor, den finns också i Skuruparken.
Såg och hörde en del fåglar också, seglits(sång), grönsiska, grönfink, nötväcka, st. hackspett, domherre och en sparvhökshona.
Sångsvanar och steglits
Tog en löprunda i skogen idag, hann inte mer än komma utanför huset så hörde jag sångsvanar som ropade, det var en flock på 18 individer som flög i en snygg plogformation åt sydväst. Det har varit en vanlig syn denna märkliga vinter. Är det någon som inte tror på klimatförändringar orsakade av våra utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser? Ja, det finns de som inte gör det, Chryslers "chief economist", Van Jolissaint t.ex. Han talar om kvasi-hysteriska européer med en absurd inställning i klimatfrågan. Representanter från Ford och GM satt tysta(tyst medhåll kan man förmoda). Detta utspelade sig på en privat frukost med underleverantörer i anslutning till Detroit Motor Show. Läs här: http://news.bbc.co.uk/1/hi/business/6247371.stm
Egentligen är ju allt bara påhittat och det är miljörörelsen som styr världen! Det finns faktiskt de som tror det.
Hann gå 10 meter innan jag hörde steglitsens sång från en björktopp. Som de flesta finkar har den en "kvittrande" sång och den väver ofta in det karakteristiska loklätet som gett den dess namn. Det brukar skrivas som ett mjukt "stickelit" i fågelböckerna. Det finns mycket steglits här i Bagarmossen och det är en art som har ökat mycket under de senaste åren. Urspungligen en fågel som tillhörde det gamla småskaliga och varierade jordbrukslandskapet. Den tycks numera finna sig väl tillrätta i trädgårdar och bebyggda områden. På östra Öland häckar den i glesa talldungar och den gör förmodligen likadant i Bagarmossen. Det är mycket tallar mellan husen här och vid Bagarmossens skola finns ett glest tallbestånd där man så gott som alltid hör steglitsens lockläte när man går förbi.
Under själva löprundan var det(som tur var, kanske) inget som distraherade men på hemvägen satte talgoxkören igång ordentligt. Säkert fyra-fem hanar som "duellerade", som en konsert av osmörjda cykelpumpar. Det är intressant att lyssna till hur mycket sången varierar från individ till individ. Talgoxens sång har också förändrats under de senaste årtiondena, förr hade den nämligen en trestavig sång, nu hörs bara den tvåstaviga sången. En anpassning till en allt bullrigare miljö.