Naturbloggen

Apropå remissyttrandet om Ältadalen, där jag skriver om det gamla sandtagets betydelse för många insekter som lever i sanden, så lägger jag ut några bilder tagna förra våren från Älta och från det gamla grustaget vid Dammtorp.

                
Här är en sandbihona på           En sandbihona kikar fram
väg att gräva en bokammare.   efter ett besök i bokammaren.

Honorna lägger sina ägg i bokammaren tillsammans med pollen som hon samlat in. Honan stänger sedan igen hålet och larverna kläcks och äter av pollenet. Larverna övervintrar i bokammaren och förpuppas nästa vår.  


Jag tror att det är sälgsandbin(Andrena vaga) på bilderna men artbestämning av vildbin är inte min starka sida. Men den silvergråa "koftan" och svart bakkropp verkar vara typisk för sälgsandbiet efter att ha kollat en massa bilder på artportalen och andra ställen.
Sälgsandbin samlar bara in pollen från sälg och vide, de är vad man kallar oligolektiska, de samlar bara från en eller några få närbesläktade arter. Oligolektiska arter är förstås känsligare för förändringar i miljön än de som är mer generella i sitt födoval.

            

Här är ett par av vårsidenbiet(Colletes cunicularius) från Dammtorp i Nackareservatet.  Vårsidenbiet parasiteras av den rödlistade bibaggen(Apalus bimaculatus) som också påträffats i Ältadalen. Tyvärr har jag inte sett den själv trots flera försök. Den lever bara en mycket kort tid som skalbagge, det är under några veckor tidigt på våren som man har chans att se den. På en enskild lokal kanske den bara visar sig under någon vecka.  



Stor svävfluga(Bomblius major) kan man också träffa på i grus/sandtäkter. Det är en fluga som parasierar på binas larver. Honan hovrar över binas bokammare och släpper ner äggen i boet. Svävflugans larver äter sedan av både larv och pollen i boet. Den långa sugsnablen används för att suga i sig nektar från blommor.

Det finns en massa andra roliga djur i de här sandmiljöerna som sandjägare, myrlejon, grävsteklar m.m. En verkligt spännande och förbisedd miljö. Funderar på att ha en naturguidning i Älta med fokus på grusgropen.

Nacka　 Naturskyddsförening ser gärna att Ältadalen utvecklas till en grön och hållbar stadsdel.

Som grundläggande målsättning anges att långsiktigt hållbar utveckling ska vara en ledstjärna vid planeringen av Ältadalen. Vidare sägs att "hållbarhetsaspekten ska beaktas i överväganden och beslut om placering av nya byggnader, val av byggnadsmaterial

och uppvärmning etc." Detta är något som vi givetvis helt instämmer i och det glädjer oss att se att hållbarhetsfrågorna ska vara en ledstjärna vid planeringen. Men vi saknar en djupare analys av hur Ältadalen kan bebyggas på ett hållbart sätt. Det verkar redan vara bestämt att det är 230 – 250 bostäder i friliggande småhus som ska byggas. Är det optimalt utifrån ett hållbarhetsperspektiv? Vi ställer oss tveksamma till det. Det är ett bebyggelsemönster som oftast innebär ett stort bilinnehav och lågt kollektivtrafikåkande.

 

Vi menar att man måste göra en analys av hur mycket Ältadalen kan exploateras och vilken typ av bebyggelse som är mest optimal i ett hållbarhetsperspektiv.

Vilken typ av bebyggelse skapar närhet och ger bäst förutsättningar för kollektivtrafik och lågt bilinnehav samt gynnar gång- och cykeltrafik?

Hur ska området planeras för att ge förutsättningar för spridningskorridorer för djur och växter?

Hur kan området planeras så att naturens ekosystemtjänster gynnas och tas tillvara?

Hur ska området planeras för att tillfredsställa barns behov med plats för lek och rörelse?

Detta är bara några frågeställningar som man bör behandla innan man bestämmer sig för hur mycket området ska exploateras och med vilken typ av bebyggelse.

Vi hoppas att det hållbarhetsprogram som ska tas fram ger svar på dessa frågor och att planeringen inte är alltför låst vid den idéskiss som finns i detaljplaneprogrammet.

När man talar om ekologiskt byggande så handlar det oftast om byggmaterial och energifrågor, det är dags att vidga begreppet så att det innehåller alla hållbarhetsaspekter.

Naturvärden

I detaljplaneprogrammet står det att man vill bevara dalkaraktären och knyta ihop området med naturområdet i öster och övriga Älta, via det centrala parkstråket. Detta är en alldeles utmärkt ambition som vi helt stödjer. Vi utgår från att grönstrukturen kommer att studeras noga i det fortsatta planarbetet och att de gröna stråken blir tillräckligt breda både för att kunna fungera som spridningskorridorer för djur- och växter samt kunna ge rekreationsvärden för människor.

Vi ser gärna att de bevarandevärda områdena 1, 2 och 3 införlivas i naturreservatet Strålsjön-Erstavik och att område 5 bevaras i sin helhet.

Ältadalens största naturvärden ligger i de blottade sand- och grusytorna. Sydvända och solexponerade sand- och grussluttningar är mycket värdefulla för en rad olika arter, framförallt insekter, som har svårt att klara sig i dagens landskap. Tidigare har blottade sandytor kunnat upprätthållas genom bl.a. bete och tramp från både tama och vilda djur och bränder. Nuförtiden växer många lämpliga miljöer igen och många grustag restaureras genom skogsplantering. Detta har gjort att solexponerade blottade sandytor är en stor bristvara i landskapet och många djur beroende av dessa miljöer är nu sällsynta och hotade. Det gäller bl.a. många bin och andra steklar som har sina bon i sanden. I den norra delen av planområdet är den rödlistade(NT) skalbaggen bibagge(Apalus bimaculaus) rapporterad. Den parasiterar på vårsidenbiet och förekomsten av olika sand- och sidenbin är också stor i Ältadalen.

Sandmiljöerna måste skyddas och skötas för att gynna förekomsten av bibaggen och alla andra arter knutna till dessa speciella miljöer.

Vi utgår från att ytterligare naturinventeringar kommer att göras och att de äger rum under vår/sommartid.

Vattenfrågor

Det ytliga grundvattnet och att en del planområdet i norr ligger inom Sandasjöns vattenskyddsområde gör att dagvattenhanteringen måste studeras mycket noggrant i det fortsatta planarbetet. Inga risker får tas med grundvattnet.

Kollektivtrafik

Trots att långsiktigt hållbar utveckling ska vara en ledstjärna vid planeringen av Ältadalen står det ingenting om busstrafik i programförslaget. Inte kan det väl vara meningen att man måste ha bil om man ska bo i Ältadalen? Om de höga miljöambitionerna ska tas på allvar så måste kollektivtrafiken naturligtvis finnas med i planeringen från början.

Miljöbedömning

Med tanke på exploateringens omfattning, den känsliga grundvattensituationen, de mycket värdefulla sandytorna, närheten till och eventuell påverkan på Erstavik och naturreservatet Strålsjön-Erstavik samt en bilrafikalstrande bebyggelsestruktur är det vår uppfattning att detaljplanen innebär en betydande miljöpåverkan och att en miljökonsekvensbeskrivning enligt miljöbalken ska upprättas.

Naturskyddsföreningen i Nacka genom

Ronny Fors

2010-01-15

Så har man gjort en insats för vetenskapen igen. Det handlar förstås om den årliga sjöfågelräkningen som gick av stapeln i helgen. Jag fick faktiskt damma(!) av kikaren, man är tydligen ingen hårdskådare längre. Det var verkligen ett lager damm på handjagaren, när var jag ute senast egentligen? Alltför länge sedan tydligen.

Frågan var om det skulle vara öppet vatten i något av mina tre områden, en sådan här isvinter har vi inte haft sedan jag började räkna i Saltis. Första stopp var Restaurantholmen och hotellviken, utanför Grand hotell alltså. Här var det helt isbelagt, 0 sjöfåglar! Lätträknat i alla fall. Men de gamla tallarna på Restaurantholmen är alltid vackra att se och man kan hitta spår av reliktbock på många av dem. Två fåglar lyckades vi faktiskt se, en rödvingetrast och en nötväcka. Det är mycket rödvingetrast i hela södra Sverige denna vinter.

Nästa stopp var Vårgärdssjöns utlopp till Baggensfjärden. Tänkte innan att där borde det vara öppet då det är lite strömt i utloppet. Och visst var det så. Dags att räkna änder alltså. Det är oftast mest gräsänder man räknar även om förra året dominerades av knipa och vigg. Jag fick det till hela 330 gräsänder. Även två sothöns och en knipa uppehöll sig här. Mer blev det inte, inga storskrakar eller viggar som det annars brukar vara.

Gräsanden är en art som har ökar kraftigt som övervintrare. Sammanställningarna av inventeringarna, som görs på Zooekologen i Lund, visar på en fördubbling av antalet gräsänder vintertid i Sverige sedan slutet på 1980-talet. Samma trend uppvisar många andra arter som knipa, vigg och sothöna.

Den tredje räkningslokalen, Dragviken på Svärdsö, var även den helt isbelagd, liksom hela Erstaviken vad det verkar.

Räkningen gick snabbt denna gång och man hade inte någon större lust att vara ute så länge heller då det var en riktigt rå och fuktig kyla samt lätt snöfall också. Bara några minusgrader men hellre 10 minus och torr fin luft än det här råa!

Ja, den var tydligen "nödvändig" enligt Olof Liberg, forskare och koordinator för Skandulv! Vi har lite drygt 200 djur och då är det tydligen nödvändigt med jakt. Varför det då undrar man? Jo, för att "naturen kan inte reglera beståndet själv". Jaså! Det är väl självklart att naturen kan reglera beståndet. Eller skulle de svenska skogarna snart svämma över av varg? Märkligt påstående från en ekolog! Han kanske har lärt sig av kungen, två blir sju och sen exploderar det! Hans Majestät är nog en duktig ekolog och populationsbiolog!
 
Man får hoppas att Liberg är felciterad, man vet ju hur det kan vara med tidningarna, men när man läser artikeln och chatten så verkar det inte så. Han verkar på fullt allvar mena att vargjakten var nödvändig. Det skulle tydligen vara katastrof att släppa vargstammen helt fri. Är det 280 vargar som skulle vara katastrof, eller redan vid 260? Om vi hade en ordentlig vargstam på ett par tusen djur så skulle vi självklart kunna ha licensjakt på varg! Men vi är inte ens i närheten av en livskraftig vargstam så att vargjakt i dagsläget skulle vara nödvändigt är fullständigt obegripligt. Det finns fler som reagerat på de märkliga påståendana från Liberg.

Det verkar finnas lite olika uppfattningar om hur många vargar som behövs för att stammen ska vara livskraftg men omkring 1000 djur behövs nog. Det är vad Hans Ellegren, professor i evolutionsbiologi vid Uppsala Universitet säger i en intressant intervju.

"Ur en vetenskaplig synvinkel så är dagens 200 djur alldeles för litet för att man ska ha en långsiktigt hållbar livskraftig vargstam. Så alla åtgärder som reducerar antalet djur kommer att inverka negativt på vargstammen." Han säger också att de viktigaste åtgärderna för att minska inavlen hos vargarna är att "låta stammen växa så snabbt som möjligt så att den kommer upp i antal och 2. Se till att det kommer till nytt blod på ett eller annat sätt". Och eftersom den svenska vargstammen härstammar från endast tre individer och den genetiska variationen är så låg så är nog även 1000 vargar i underkant.


Så var det med miljöminister Carlgrens främsta argument, det var ju för att minska inavlen jakten behövdes, vi skulle få en friskare vargstam om vi sköt 27 vargar. Ett argument som uppenbarligen inte har något stöd i vetenskapen. Vilket också Fredrik Widemo på Svenska Jägareförbundet(faktiskt) säger i ett blogginlägg.

Han skriver bl.a. att "jakten är inte tänkt att minska inaveln, utan att skapa de nödvändiga förutsättningarna för de åtgärder som gör det. Det handlar helt om acceptans bland människor som bor och verkar där vargarna finns. Det är länge sedan man inom rovdjursförvaltningen kom till insikten att nyckeln till framgång är människorna och deras attityder."

Man kan ha olika åsikter om vargjakten verkligen ökar acceptansen eller inte men det är i alla fall ett ärligt
argument.

Man skulle ju möjligen kunna acceptera en vargjakt i dagsläget om det fanns konkreta planer på utsättning av djur från Finland/Ryssland men de lyser med sin frånvaro. Undrar om Jägarförbundet och de andra vargjaktförespråkarna kommer att stå på barrikaderna när det gäller inplantering av varg? Jag tvivlar!

Är det inte konstigt att man inte avblåser vargjakten nu, man har ju skjutit 27 vargar som det var sagt? Man får hoppas att vargarna i Örebro län(de få som är kvar)håller sig undan tills jakttiden har gått ut! De kan ju vandra in i Värmlands län så är de fredade. Är det inte märkligt, förresten, att man har tilldelat varje län ett visst antal djur att skjuta? Rör sig inte vargarna över länsgränserna? Eller meddelar de respektive länsstyrelse om var de befinner sig kanske?

 

Nu har 25 vargar skjutits i Sverige. 25 individer av en akut hotad art!

Ytterligare 2 vargar ska skjutas innan jakten avslutas för denna gång. I Dalarna har man skjutit åtminstone 1 varg för mycket och det skulle inte förvåna om det visar sig bli betydligt fler än 27 skjutna vargar. Man har ju valt ett sällsynt korkat sätt att bedriva vargjakten på! Skicka ut 12000 jägare samtidigt i samtliga län som jakt får bedrivas i gör ju att risken för "överskjutning" är uppenbar, även om varje jaktlag ska kolla av hur många vargar som skjutits varje timme. Varför inte ta ett län i taget åtminstone? Eller helst av allt inte bedriva någon vargjakt alls förstås. Miljöminister Carlgren hävdar att jakt är precis vad den inavlade vargstammen behöver! Den blir tydligen bättre av ännu färre individer. Sannerligen en ny strategi för artbevarande! Jag har inte lyckats hitta något stöd i forskningen för att inaveln minskar om vi skjuter av ett antal vargar, men jag har kanske inte kollat ordentligt? Hur vet man att det är just de mest inavlade vargarna som skjuts?
En kontrollerad och säker jakt sägs det, jomenvisst!
Jakten kan följas här.

Det hela är skamligt och pinsammt för Sverige! Det finns 20 länder i Europa som har högre vargtäthet än Sverige och de tycks överleva ändå. Vi bryter också mot EU:s art- och habitatdirektiv och nu anmäler bl.a. Naturskyddsföreningen Sverige till EU-kommisionen.

Ingen vidare inledning på det internationella året för biologisk mångfald.

Just vargens positiva inverkan på mångfalden är något som man inte hör så mycket om. Det blir förstås förändringar när ett topprovdjur återetablerar sig i områden som den länge varit försvunnen ifrån. I USA har man kunnat studera vad som händer när vargen kommer tillbaka och det är uppenbart att effekterna blir positiva för ekosystemet totalt sett. I Sverige verkar forskningen mest handla om påverkan på älg och rådjur och i viss mån andra däggdjur medan det inte verkar finnas någon forskning om hur hela ekosystemen påverkas. Åtminstone har jag inte kunnat hitta något sådant.

I somras var jag och skådade fågel med ett gäng européer, däribland en rumän. De har flera tusen vargar i Rumänien och jag frågade honom om hur de klarar av "vargproblemen" där. Vilka problem frågade han, visst de tar väl några får ibland men man håller de instängslade och tar in djuren på kvällarna. Något problem var det inte, det är väl bara helt naturligt att det är på det viset. Jag frågade om folk är rädda för varg och han gav mig en frågande blick och undrade varför ska man vara rädd för varg. När jag sedan sa att vi har regeringsbeslut på att vi ska ha max 210 vargar i Sverige tittade han på mig och såg ut att tänka att "ni svenskar är fan i mig inte kloka".

 

Så var det dags för årets sista(hoppas jag) remissvar! Det gäller centrala Kvarnholmen och bron över Svindersviken. De båda planerna hänger ihop, det är utbyggnaden på Kvarnholmen som gör att bron måste byggas påstås det. Samtidigt visar det sig att centrala Kvarnholmen blir bullerstört, eller som det sägs i miljöredovisningen att bullersituationen inte är "tillfredsställande". Och varför det då? Jo, för en massa genomfartstrafik från bron! Smart planering, eller?

Remissvar från Naturskyddsföreningen i Stockholms län och Naturskyddsföreningen i Nacka (föreningarna) på utställningsförslag för detaljplan för del av Sicklaön 13:3 m.fl, ny förbindelse mellan Kvarnholmen och Nacka Centrum.

Sammanfattning

• Vi säger nej till en högbro för biltrafik över Svindersviken och att en bilväg byggs genom Ryssbergens unika och känsliga naturområde.
• Vi föreslår att Ryssbergens unika natur och rekreationsvärden - klassad som nyckelbiotop - bevaras genom att området avsätts som naturreservat i den fördjupade översiktsplanen för centrala Nacka.
• Trafikprognoserna är orealistiska och uppblåsta i syfte att motivera brobygget.
• Utred möjligheterna att bygga en gång- och cykelbro som inte skadar den känsliga miljön i Ryssbergen och utveckla Kvarnholmen som en eko-stadsdel med modern kollektivtrafik och låg biltäthet. T.ex. kan båttrafik mellan Kvarnholmen och Stockholm införas.

 

Föreningarna avvisar förslaget till detaljplan. Vi ifrågasätter behovet av en vägförbindelse mellan Kvarnholmen och Nacka centrum. Kvarnholmen kan utvecklas utan denna vägförbindelse.

Planen strider mot Nacka kommuns egna mål om långsiktigt hållbar utveckling, att Nackas karaktär av grön kommun bibehålls, att tillförseln av koldioxid, kvävedioxid och andra skadliga ämnen ska minskas med stöd av fysisk planering(Översiktsplanen 2002). Planen strider också mot de nationella och regionala miljömålen Levande skogar, Ett rikt djur- och växtliv, Begränsad klimatpåverkan samt mot riksintressena för kust och skärgård och kulturminnesvården Nacka – Norra Boo – Vaxholm - Oxdjupet - Lindalssundet.

Ryssbergen är också angett som grönområde i översiktsplanen och föreslås där att få utökat strandskydd till 300m. I fördjupad översiktsplan Sickla(1999) rekommenderas att Ryssbergen(tillsammans med Svindersvik) utvecklas till ett centralt rekreationsområde för Västra Sicklaön.

Av- och påfarten västerut finns inte med i denna detaljplan eftersom Vägverket inte accepterar att den planläggs innan deras förstudie och arbetsplan är klara. Detta innebär att man inte får helheten i projektet vilket vi anser är mycket olyckligt. Det är ett stort problem att dela upp stora projekt i små delar och behandla varje del för sig istället för att få ett helhetsgrepp om projektet och vilka konsekvenser det kan få.

Vi ifrågasätter också starkt den trafikutredning som ligger till grund för projektet. Fyrstegsprincipen har inte följts och några alternativ till den nu föreslagna bilbron har inte utretts. Vår uppfattning är att projektet bör läggas ned och att Kvarnholmen istället planeras som en eko-stadsdel med modern kollektivtrafik och låg biltäthet. Nedan anger vi våra skäl till att säga nej till en vägförbindelse mellan Kvarnholmen och centrala Nacka.

Natur- och rekreationsvärden.

Kvarnholmen

Kvarnholmen har enligt vår uppfattning mycket värdefulla tall och ekmiljöer och enligt rapporten "Biologisk mångfald i Nacka, underlagsrapport till grönstrukturplan för Nacka kommun", så uppfyller grönområdet på Kvarnholmen "kvalitetskrav för skogligt objekt med naturvärde". Vi anser att Kvarnholmens ekar bör ses som en viktig länk i ett regionalt spridningsamband för eklevande arter.

Vi finner det märkligt att inget nämns om den intressanta och värdefulla floran på södra och sydöstra delen av Kvarnholmen och eventuell påverkan på den av vägbygget.

Vägen innebär ett stort ingrepp i naturområdet på Kvarnholmen vilket allvarligt försämrar tillgången till närnatur för Kvarnholmsborna. Även om en gång och cykelbana byggs över Svindersviken till Ryssbergen, vilket vi gärna ser, så är grönområdet på Kvarnholmen viktigt som närnaturområde.

Ryssbergen

Området Ryssbergen och Svindersviken är av "riksintresse för kulturminnesvården" och skall enligt den antagna översiktsplanen för Sickla 2000 användas som "bevarandeområde från natur- och kultursynpunkt samt rekreationsområde".

Ryssbergen har med tanke på sitt läge unika natur- och upplevelsevärden. I Ryssbergen kan man uppleva orördhet och trolska naturmiljöer, skogskänsla och fantastiska utblickar. Ryssbergens unika karaktär av gammal tallurskog beskrivs av Skogsstyrelsen som ett "Tyresta nationalpark i miniatyr" och större delen av området är klassad som nyckelbiotop. Flera tallar har en omkrets på omkring 2 meter och vissa t.o.m. 3 meter och många av träden är 300-500 år gamla.

I området finns också en rikedom av död ved i form av torrakor och lågor som torde vara unik i Stockholmsområdet och inte minst i en så tätortsnära skog. Anmärkningsvärt är också mängden grov död ved. Förmodligen har skogsbruk aldrig bedrivits i området och ingen vedtäkt skett under större delen av 1900-talet.

I Ryssbergen förekommer ett flertal rödlistade arter och signalarter. Här finns sällsynta skalbaggar, mossor, svampar och lavar som alla är beroende av gamla träd, död ved, hög luftfuktighet och lång skoglig kontinuitet. Området är så pass litet att ytterligare fragmentisering av skogen hotar naturvärdena på sikt och skulle dramatiskt försämra upplevelsevärdena av orördhet och vildmark.

Det står klart fast att Ryssbergens naturvärden är av regionalt intresse och att ett vägbygge inte är förenligt med områdets unika natur- och upplevelsevärden. Vår uppfattning är att hela området, mellan Ryssvikens båtklubb och Vikdalen, har mycket höga naturvärden och borde avsättas som naturreservat.

Ryssbergen har fina utsiktspunkter mot Saltsjön och är det enda större närströvområde för befolkningen i Alphyddan, Finntorp, Talliden och Birka på västra Sicklaön. I särskilda rekommendationer anges att Ryssbergen "tillsammans med Svindersvikens vattenområde ska utvecklas till ett centralt rekreationsområde för Västra Sicklaön" och att "områdets värde ökas genom bullerskydd mot Värmdöleden". I den av Kommunfullmäktige antagna översiktsplanen 2002 föreslogs "en utvidgning av strandskyddet till 300 m för naturområdet Ryssbacken på Svindersvikens södra sida".

MKB:n har kompletterats med en bullerutredning vilket vi välkomnar. Den visar att även med bullerskärm på bron så kommer bullernivåerna att öka i Ryssbergen, om än inte lika mycket som utan bullerskärm. Ryssbergen kommer inte längre att upplevs som ett tyst och orört skogsområde om bron byggs.

Som det sägs i MKB:n går tunneln under flera små svackor med lövskog som utgör lokala grundvattenmagasin under blötare perioder. Vidare sägs det att det under byggskedet och när tunneln är klar "inte kan uteslutas att dessa lokala svackor dräneras vilket kan påverka växtligheten". En oacceptabel risk enligt vår mening.

Trafikprognoser

Vår kritik mot trafikutredningen som vi hade i samrådsförslaget står kvar.

Vi anser att den s k "fyrstegsprincipen" ( prop.2003-04:95) bör tillämpas vid all planering av vägbyggen, dvs att man i första hand ska överväga åtgärder som påverkar transportbehov och transportsätt. Om dessa åtgärder inte är tillräckliga övervägs om det befintliga transportsystemet kan nyttjas effektivare och därefter begränsade ombyggnadsåtgärder. Först som en sista utväg ska man pröva om det är nödvändigt med nyinvesteringar och större ombyggnadsåtgärder.

Fyrstegsprincipen rekommenderas av Vägverket som arbetsstrategi. I rapporten " Fyrstegsprincipen för planering — för hållbara åtgärder i transportsystemet", Sveriges kommuner och landsting, sägs följande: " En planeringsmetod för att hushålla med resurser och minska vägtransportsystemets miljöpåverkan är fyrstegsprincipen. Den har lanserats av Vägverket som ett sätt att använda vägnätet effektivare. I korthet går principen ut på att steg för steg analysera hur ett trafikproblem bäst kan lösas och om det finns andra alternativ än att bygga nytt". Någon sådan analys har inte gjorts i detta fall. Gång på gång upprepas bara att bron är en förutsättning för att utveckla Kvarnholmen utan att någon analys eller utredning presenteras som kan stödja det påståendet.

För boende på Kvarnholmen och i nordvästra Sicklaön torde det mest naturliga vara att söka sig in till Stockholm och Sickla snarare än Nacka centrum. Det finns för övrigt många Nackabor som inte har den tillgänglighet till centrala Nacka som de framtida Kvarnholmsborna tydligen inte kan klara sig utan! De boende på nordvästra Sicklaön klarar sig nog också bättre utan den genomfartstrafik som bron skulle alstra. Miljöredovisningen för Kvarnholmen etapp 2 visar också att det blir väldigt höga bullernivåer där p.g.a. genomfartstrafik som bron genererar. Trafikprognosen visar också tydligt på det fullkomligt orimliga i att planera för ökad biltrafik.

Det konstateras att köbildningar uppstår och att trafikmängderna ökar i centrala Nacka. Det är den logiska följden av att man bygger ut vägnätet istället för att planera nya områden så att biltrafiken kan minska till förmån för kollektivtrafik/gång- och cykel samt ökad närhet till service.

Klimat

Under samrådet påpekade vi att klimatfrågan inte alls belyses i MKB:n. Nu tas klimatfrågan upp vilket vi tycker är bra men vi är besvikna över att frågan inte behandlas mer seriöst än vad som är fallet. Det konstateras att utsläppen av växthusgaser minskar jämfört med nollalternativet eftersom det blir kortare ressträcka mellan Kvarnholmen och Nacka centrum. Det är inte en trovärdig slutsats. Alla studier visar att fler och bättre vägar totalt sett leder till mer biltrafik. Om det är snabbt och enkelt att ta bilen, väljer fler det sättet att ta sig fram på, det är ett välkänt samband. Ökar trafiken så ökar utsläppen av klimatpåverkande ämnen. Inom överskådlig tid är fossila bränslen att räkna med som det huvudsakliga drivmedlet. Alla drivmedel har sina miljöproblem och ett hållbart transportsystem innebär en kraftig minskning av biltrafiken till förmån för gång/cykel och kollektivtrafik samt ökad närhet till service istället för att bara öka mobiliteten vilket leder till allt mer igenkorkade väger oavsett hur mycket vägar som byggs. Koldioxidutsläppen från trafiken i Nacka har ökat med 30% mellan 1996 – 2005, från 69 000 ton till 90 000 ton. Något som borde innebära en tankeställare inför nya vägprojekt!

Hur når vi målet ett miljöanpassat transportsystem i Nacka och i Stockholmsregionen? Är det genom att bygga nya trafikleder som miljön förbättras, köerna och trängseln på vägarna försvinner? Vi menar att den starkt växande biltrafiken och dess negativa konsekvenser måste bemästras med en kombination av bl a utvecklade trängselavgifter, utökad kollektiv- och cykeltrafik samt kapacitetshöjande åtgärder i det befintliga vägnätet. Vi lär även få se kraftigt höjda bensinpriser i framtiden vilket också påverkar resandet till förmån för kollektivtrafiken.

 Alternativa lösningar ej utredda

Enligt "Handbok med allmänna råd om miljöbedömning av planer och program Handbok 2009:1, Naturvårdsverket", står det att "I miljöbedömningen ingår bl.a. att "utarbeta en miljökonsekvensbeskrivning inklusive alternativ" .

Vidare kan man läsa "att identifiera/utveckla, beskriva och bedöma alternativ kan beskrivas som själva kärnan i miljökonsekvensbeskrivningen som i sin tur utgör kärnan i miljöbedömningen. Arbetet med alternativ utgör således en viktig faktor för att själva syftet med miljöbedömningar ska kunna nås (Europeiska kommissionen 2004 s. 27, se avsnitt 1.1 ovan)". Det står också "man bör eftersträva alternativ som vid genomförandet inte medför betydande miljöpåverkan men som innebär att syftet med planen eller programmet kan uppnås".

Att beskriva tre olika vägalternativ som gjordes i programsamrådet torde inte uppfylla kraven som ställs på redovisning av alternativ enligt Miljöbalken 6 kap 12§.

Kostnader

Enligt företrädare för Nacka kommun ska exploatering bekosta bron. Enligt avtalet mellan Nacka kommun och KF-fastigheter ska KF betala 75 miljoner kr av den totala kostnaden på ca 300 miljoner kr. Varifrån ska de resterande ca 225 miljonerna komma från? Det torde vara uppenbart för alla, även om det inte sägs rakt ut, att det är exploatering av Ryssbergen som ska finansiera Kvarnholmsbron.

Remissvar angående utställningsförslag till detaljplan för Kvarnholmen, etapp 2 - Centrala kvarnområdet

Naturskyddsförening i Nacka är positivt till att gammal industrimark används till bostadsbebyggelse och att i stort sett ingen naturmark tas i anspråk. Självklart är det viktigt att hänsyn tas till de riksintressen som gäller inom området. Vi har dock flera allvarliga invändningar på planförslaget som berör infrastruktur och bullersituationen.

Infrastruktur, parkeringstal och buller.

Vi har enormt stora utmaningar framför oss för att undvika en skenande klimatförändring. Utsläppen av koldioxid och andra klimatpåverkande ämnen måste minska med 90% till 2050 för att undvika en temperaturhöjning på två grader. Den fysiska planeringen är en avgörande komponent för ett framgångsrikt klimatarbete. Samhället måste planeras för kraftigt minskade utsläpp och minskad biltrafik. Det finns inget bränsle som snabbt kan ersätta den fossila olja bilarna drivs med idag. Biltrafiken är också oerhört utrymmeskrävande, stora markarealer asfalteras och naturområden hotas av en ständigt ökande biltrafik och bullret ökar i bebyggda områden med hälsorisker som följd. Hur vi planerar samhället idag påverkar framtidens miljö och klimat.

Därför bör parkeringstalen sänkas. I samrådshandlingarna sägs att parkeringstalen är lägre än generellt i Nacka. Det är inte anledning till att inte gå ännu längre! Istället ska förstås kollektivtrafik, och då i första hand spårtrafik, byggas ut samt att områden planeras så att det finns bra närservice så att transporterna minimeras. Självklart ska gång och cykeltrafik underlättas.

Miljöredovisningen säger att" ljudnivån inom planområdet är inte tillfredsställande" och "bullerfrågan har dock utretts mycket grundligt." Det är alltför vanligt att olika miljöfrågor utreds grundligt för att man sedan bara konstaterar att problemen blir stora! Man behöver också dra slutsatser av utredningarna. I det här fallet är det genomfartstrafiken som är problemet. Då vore det på sin plats att ifrågasätta om denna genomfartstrafik verkligen är nödvändig. Behöver bron över Svindersviken, som genererar denna genomfartstrafik, verkligen byggas. För boende på Kvarnholmen och i nordvästra Sicklaön torde det mest naturliga vara att söka sig in till Stockholm och Sickla snarare än Nacka centrum.

Vi tycker att det är häpnadsväckande att man planerar en ny stadsdel som blir bullerstörd! Vi anser att man istället ska bygga en miljövänlig "eko-stad" med låg biltäthet och modern kollektivtrafik. T.ex. kan båttrafik mellan Kvarnholmen och Stockholm införas. De här frågorna borde ha studerats mer ingående i programskedet.

Redovisa klimatpåverkan av byggförslaget.

I miljöredovisningen finns ett avsnitt som heter klimatpåverkan och lokalklimat. Man skulle kunna tro att det handlar om hur byggförslaget påverkar klimatet, sådana redovisningar borde vara en självklarhet inför alla detaljplaner. Men det står fortfarande inte ett ord om det utan det handlar enbart om hur klimatet påverkar Kvarnholmen. Visst ska sådant också redovisas men hur utsläppen av klimatpåverkade ämnen påverkas av den föreslagna exploateringen borde rimligen finnas med. Istället för att bara skriva att "Utformning av bebyggelse på kajplanet ska ta hänsyn till stigande havsnivåer" borde det finnas en analys av hur planen skulle kunna utformas för att minska biltrafiken och utsläppen av klimatpåverkande ämnen så att vi förhoppningsvis inte behöver uppleva alltför kraftiga havsnivåhöjningar! I samrådshandlingarna kommenteras våra synpunkter med att "det är svårt att veta hur planförslaget i framtiden kommer att påverka klimatet". Att det är svårt är inte ett skäl till att
inte försöka!

Bygg energisnålt

Vid all ny bebyggelse anser vi att Nacka kommun skall ställa krav på nya byggnader och service. Det är rimligt att sätta ett tak för ny bebyggelse angående hur mycket energi som får förbrukas och hur mycket klimatpåverkande ämnen den får bidra med per år. Detta bör inkludera de transporter bebyggelsen genererar. Vi menar att kommunen visst kan ställa tuffa krav om bl.a. ekologiskt byggande. Kommunen har planmonopol, använd det!

Naturskyddsföreningen i Nacka genom

Ronny Fors

 

Som jag skrivit här tidigare så överklagade vi detaljplanen för Tollare träskväg i Boo, Nacka kommun, till länsstyrelsen. Men de avslog den och lämnade ett förvånansvärt slarvigt svar, de verkar inte ha satt sig in i frågan alls! Märkligast är att de hänvisar till ett beslut angående strandskyddet som inte hör ihop med denna detaljplan! De senaste veckorna har vi, Margaretha Josefsson från Boo miljö- och naturvänner (BooM) och undertecknad, jobbat fram en överklagan av länsstyrelsens beslut till regeringen.


Här är utdrag ur överklagan(den är på 6 sidor) om strandskydd och betydande miljöpåverkan. Det är Naturskyddsföreningen i Stockholms län och Nacka Naturskyddsförening som överklagar men det är BooM som är drivande i denna fråga. De hade inte rätt att överklaga detaljplaner då vi började jobba med detta så då gjorde vi i Naturskyddsföreningen det. Men läget har förändrats tack vare EG-domstolen(!) som anser att gränsen på 2000 medlemmar för att en natur/miljöförening ska ha rätt att överklaga inte är i överensstämmelse med EG-rätten och Århuskonventionen.

Överklagande av Naturskyddsföreningen i Stockholms län och Naturskyddsföreningen i Nacka i fråga om detaljplan för del av fastigheterna Tollare 1:160 m.fl., delplan 1a i Boo, Nacka kommun.

Länsstyrelsen har i beslut daterat 21 oktober 2009 avslagit vårt (och övrigas) överklagande. Länsstyrelsens beteckning i ärendet: 4031 – 2009 – 50957, 50959, 50963, 50967.

Yrkande

Vi anför besvär gentemot beslutet och vidhåller vad vi tidigare anfört. Således yrkar vi att den antagna detaljplanen upphävs.

Betydande miljöpåverkan och miljökonsekvensbeskrivning

Länsstyrelsens skriver i sitt beslut 21/10 2009 följande:

"I ärendet har inte någon miljökonsekvensbeskrivning upprättats. Detaljplanen innebär i huvudsak att hittills tillåten bostadsbebyggelse minskas och att området ansluts till kommunalt VA. Detaljplanen kan inte antas medföra betydande miljöpåverkan. Någon miljökonsekvensbeskrivning har därför inte behövt upprättas."

Därefter har man helt lämnat avsnittet miljökonsekvensbeskrivning, där vi gjort en omfattande genomgång av aktuell lagstiftning och Naturvårdsverkets allmänna råd i frågor rörande Miljökonsekvensbeskrivning och när miljöbedömning ska göras – huruvida en plan kan antas medföra betydande miljöpåverkan.

Även om antalet villor minskas från 24 till 19 så kvarstår en mycket stor påverkan på det orörda skogsområdet. Det kan inte antas för självklart att man genom denna minskning av antalet villor undviker exploatering av just de områden där de rödlistade arterna lever. Denna minskning innebär nämligen inte att de rödlistade arterna (granlevande glansbagge, Ipidia binotata, och granbarkgnagare, Microbregma emarginata) skonas, eftersom den äldre grova granskogen där dessa lever, ligger i det mer sydliga området som planeras för bebyggelse.

Detta är något som borde utredas i en Miljökonsekvensbeskrivning enligt MB 6 kap.

I enlighet med PBL 5 kap, 18 § och bestämmelserna i Miljöbalken 6 kap, 11-18 och 22 §§ ska en Miljökonsekvensbeskrivning upprättas om detaljplanen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.

Biologisk mångfald, vatten, djurliv, växtliv, människors hälsa är bland de förhållanden som enligt 6 kap 12 § miljöbalken ska beaktas vid miljöbedömning och tas upp i en miljökonsekvensbeskrivning. Nacka kommun har i tidigt skede "antagit" att ingen betydande miljöpåverkan sker genom bebyggelsen. Vilka grunder som finns för detta antagande har aldrig redovisats för remissinstanser eller för allmänheten. Vi vet inte varifrån detta mer lösa "antagande" kommer. Att rödlistade arter utplånas, liksom stor del av både växt- och djurlivet samt att ett vattenområde som utgör utloppet från en biologiskt betydelsefull sjö är beläget i en tänkt trädgård, kan inte anses annat än en betydande miljöpåverkan. Människors hälsa påvekas kraftigt negativt efter full utbyggnad av Tollareområdet, då samtliga låglänta, promenadvänliga och rofyllda områden i Tollare utplånas. Detta påverkar rekreationsmöjligheterna för 8.000 människor.

I bilaga II till EG:s direktiv om Miljöbedömningar av vissa planer och program 2001/42 EG uppräknas kriterier för att avgöra om påverkan kan antas vara betydande. Dessa kriterier finns även i bilaga 4 till MKB-förordningen. Det framgår tydligt att man ska bedöma planens ackumulerande effekt (eller totaleffekt som det står i MKB-förordningen). Detta betyder bl.a. att man inte bara ska bedöma den just nu aktuella planen utan att man ska se den i ett sammanhang med t.ex. kommande detaljplaner i samma område. Detaljplanen för Tollare träskväg är den första i en serie planer som berör natur-och friluftsområdet i Tollare. Enligt de planer som finns nu ska totalt ca 800 lägenheter/villor byggas i detta naturområde (att jämföra med 650-700 i det antagna programmet för Tollare). Detta blir förstås en mycket stor totalpåverkan på natur- och rekreationsvärdena och på det blivande naturreservatet i Tollare. Programmet för Tollare bedömdes inte ha någon betydande miljöpåverkan, en häpnadsväckande slutsats när det handlar om en så pass stor exploatering.

Påverkans storlek och fysiska omfattning ska också vägas in. I Bilaga II till EG-direktivet nämns också geografiskt område och antalet personer som kan antas komma att beröras. Området i den nu aktuella detaljplanen kanske inte bedöms som särskilt stort men det bör ses i ett sammanhang av den totala exploateringen av Tollareområdet. T.ex. så försvinner nästan all granskog i Tollare genom de kommande detaljplanerna i etapp 2 och 3. Granskogen i Tollare är till stora delar gammal och opåverkad av skogsbruk och hör till den i EG:s art- och habitatdirektiv prioriterade naturtypen västlig taiga. Eftersom den naturtyp som berörs vid exploateringen av Tollare träskväg utgörs i huvudsak av gammal granskog av typ västlig taiga så blir det inte mer än fragment kvar av granskogen i Tollare. Flera av de rödlistade eller regionalt skyddsvärda arterna som förekommer i Tollare är knutna till gammal granskog. Detta gör att detaljplanen för Tollare träskväg bör ses som en betydande påverkan trots att det geografiska området som avses exploateras är ganska litet.

Ett mycket stort antal människor berörs av exploateringen av Tollare träskväg och de kommande detaljplanerna. Tollare utgör det enda större sammanhängande grönområdet i södra Boo. Ca 8000 människor har Tollare som sitt närrekreationsområde. Stora delar av Tollare består av otillgängliga bergsryggar och branter. De promenadvänliga och lättillgängliga områdena är därför ganska få. Exploateringen av Tollare träskväg berör just ett sådant område som inbjuder till strövtåg och rekreation. Området är viktigt för skolor i närheten, bl.a. för orientering. Med de kommande detaljplanerna i området så kommer så gott som all promenadvänlig skogsmark att bebyggas. Även i detta avseende bör detaljplanen för Tollare träskväg ses som en betydande påverkan.

Enligt de ovan nämnda bilagorna ska också "speciella särdrag i naturen" och "påverkan på områden eller natur som har erkänd nationell, gemenskaps- eller internationell skyddsstatus" vägas in i bedömningen om betydande miljöpåverkan. Det bör alltså vägas in om området har höga naturvärden samt om exempelvis ett naturreservat kan påverkas av exploateringen. Skogen som berörs i detta fall är klassad som naturvärde av Skogsstyrelsen, se bilaga 23. Flera rödlistade och regionalt skyddsvärda arter förekommer i området. Den angränsade naturmarken ska enligt beslut i Nacka kommunfullmäktige den 2009-05-25 bli naturreservat. Syftet med reservatet är "att bevara och utveckla områdets värden för rekreation och biologisk mångfald.

Frågan om planförslagets påverkan på rekreationsvärdena är mycket ofullständigt redovisade i den enkla miljöredovisningen som Nacka kommun upprättat. Där sägs att "den föreslagna bebyggelsen påverkar detta upplevelsevärde, dock i begränsad omfattning". Det upplevelsevärde som hänvisas till är "rofylld natur". Eftersom en stor del av skogen kommer att tas bort och ersättas med villor med allt vad det innebär av påverkan från t.ex. ljud från bilar, motorgräsklippare o dyl långt in i den remsa av skog som blir kvar så bör det, enligt vår mening, anses som en betydande påverkan.
Länsstyrelsen har tidigare framfört synpunkter på detaljplan för Munkärrsvägen, Boo, Nacka kommun, där två villor byggs i anslutning till Abborrträsk naturreservat. Detta bedömde länsstyrelsen som en "betydande påverkan" . I samrådsredogörelsen 2004-08-30 framkommer att " länsstyrelsen anser att den nya bebyggelse som föreslås i ett område som kommunen planerat skydda med reservat, är en betydande påverkan. Landskapsbilden kommer att förändras och upplevelsen av ett ostört naturområde kommer förloras."

Strandskydd.

Länsstyrelsen har i sin avslagsmotivering skrivit: "Strandskyddsfrågan har avgjorts av länsstyrelsen den 16 juni 2008 i ärende enligt miljöbalken och prövas därför inte i det nu aktuella ärendet." Detta är en total missuppfattning, som vittnar om att Länsstyrelsen inte ägnat något större intresse åt inläsning av ens sina egna handlingar. Den strandskyddsfråga som beslutades om den 16 juni 2008 handlar om strandskyddet utmed Lännerstasundet.

Länsstyrelsens upphävande av strandskyddet i beslutet 16 juni 2008 innefattade inte någon del av den nu aktuella detaljplanen, som ingår i etapp 1. I beslutet framgår inledningsvis att beslutet avser detaljplaneetapp 2 och 3. Etapp 2 och 3 gäller strandskydd vid Lännerstasunden. Detta framgår även av Nacka kommuns ansökan daterad 18 september 2007. Detaljplan 1a Tollare Träskväg handlar om en helt annan strand – stranden vid sjön Tollare träsk. Se bilagor 24 och 25.

Således har ännu ingen bedömning gjorts angående det strandskydd som borde gälla kring hela Tollare träsk. Nacka kommun har genom hela program- och detaljplaneprocessen endast som en självklarhet konstaterat att planen inte omfattas av strandskyddsförordnande. Det är rätt såtillvida att inte någon miljöbalk eller medvetet miljötänkande fanns 1938, då byggnadsplanen antogs. Begreppet strandskydd existerade inte, och kunde då varken bedömas eller vara en aktuell fråga. Tollare träsk är en värdefull fågelsjö, där svarthakedopping (rödlistad som sårbar) och småhakedopping häckar. Sedan 1985 är sjön med omgiviningar föreslagen som naturvårdsområde. Därför är det så mycket märkligare med denna fastlåsning till en föråldrad byggnadsplan oavsett att ny kunskap har tillkommit. Nacka kommun har inte tagit någon hänsyn till relationen mellan den värdefulla fågelsjön och det obefintliga strandskyddet. Inte heller Länsstyrelsen har beaktat strandskyddsfrågan, då man felaktigt antagit att frågan redan behandlats.



Vi ser det som nödvändigt att en ordentlig genomlysning av strandskyddets juridiska status i en modern tid 2009 i relation till en byggnadsplan från 1938 görs

Genomförandetiden är för länge sedan utgången. Den gamla byggnadsplanen har upphört och ersatts av en ny, där man bortsett från ett modernt miljötänkande. Byggbolagets intressen har ställts i fokus och prioriterats framför strandskydd i tätort, biologisk mångfald och människors möjlighet till rekreation.

Sammanfattningsvis är således vårt yrkande att den antagna detaljplanen upphävs.

1. Miljöbedömning med åtföljande miljökonsekvensbeskrivning har i strid mot Miljöbalken 6 kap. 11-18 och 22 §§ inte gjorts av Nacka kommun.
2. Länsstyrelsen har i sin motivering till avslag av vårt överklagande felaktigt sagt att strandskyddsfrågan avgjorts av Länsstyrelsen juni 2008.
3. Planhandlingarna uppfyller inte tydlighetskravet i 5 kap. 9 § PBL.

För några år sedan tog vi i Nacka-kretsen fram en folder om Nackas naturområden. Den inspirerade länsförbundet till att starta ett projekt för att hjälpa fler kretsar till att göra liknande naturfoldrar. Vi i Nackakretsen är med och passar på att göra en ny foler med lite annorlunda urval än förra gången. Jag tänkte lägga ut presentationerna av områdena här på bloggen och börjar med:

Drottninghamn och Norra Skuru

Det här området är en viktig länk i Nacka – Värmdökilen. Det är fortsättningen på Nyckelvikens naturområde österut. Här finns en dramatisk natur med branta klippväggar som störtar ner mot Lilla Värtan. Man har en magnifik utsikt över inloppet till Stockholm. På klipporna häckar flera par av den hotade silltruten.

I Norra Skuru finns flera urskogsrester kvar. Mestadels gammal hällmarkstallskog men även ett område med fin gammal blåbärsgranskog. Här finns, som på så många andra ställen i Nacka, den hotade reliktbocken. Den lever under barken på gamla solexponerade tallar och i Nacka har vi många lokaler för den här långhorningen(ett släkte inom skalbaggarna). Det visar att vi har ganska gott om gammal tallskog kvar i Nacka och därmed goda förutsättningar att bevara reliktbocken, samt många andra arter knutna till gamla tallar, i en livskraftig population.

Här finns också gammelekar med ovanliga svampar och lavar. Vid Anneberg finns den akut hotade saffranstickan på en ek och på flera ekar växer den ovanliga rödbruna blekspiken.

Drottninghamn och norra Skuru är ett viktigt rekreationsområde, mängder med stigar genomkorsar området, och är viktigt också för flera skolor och förskolor.

Ta sig hit:
Tre busslinjer passerar området, 409, 411 samt 449.

                
Drottninghamn                          300-åriga tallar


                 
   Saffransticka                                 Silltrut

 

Så har då det stora klimatmötet dragit igång. Många talar om regnskogens betydelse för klimatet och att nord behöver betala syd för att inte avverka skogarna och därigenom både öka utsläppen av och minska upptaget av koldioxid från atmosfären. Det talas däremot mindre om de boreala(nordliga) skogarnas betydelse som kolsänka.

Jag har flera gånger tidigare skrivt här om forskning som visar att de nordliga skogarna tar upp och lagrar in stora mängder kol i marken. Nu finns ännu en rapport på det temat. Rapporten visar att de nordliga skogarna lagrar 703 miljarder ton kol! Dubbelt så mycket per ytenhet som den tropiska regnskogen!

Förklaringen ligger i att de nordliga skogarna finns i ett kallare klimat där nedbrytningen av biomassa går långsammare och kolet lagras sakta in i marken. I de tropiska skogarna finns det mesta av kolet i själva träden medan i våra nordliga skogar så finns det största kolförrådet i marken. Något som jag har nämnt här tidigare också apropå skogsindustrins påståenden att kalhyggen är bra för klimatet eftersom den växande skogen tar upp kol.

Det gör den förstås men det tar omkring 30 år för ungskogen att binda lika mycket kol som avgått från marken! Och med tanke på att man vill korta omloppstiderna ännu mer(avverka skogen efter 60 år eller mindre) så lär ju inte skogen bidra till så mycket upptag av kol! Då är det nog snarare så att andra skogsbruksmetoder än kalhyggesbruket är att föredra även ur klimatsynpunkt. Och all gammelskog borde lämnas orörd såväl för klimatets skull som för den biologiska mångfalden.

Trots all forskning som visar detta, det är ju inte bara någon enstaka rapport, så verkar inte skogsindustrin backa en millimeter. I senaste numret av Biodiverse(tidskrift från Centrum för biologisk mångfald) så säger LRF skogsägarnas chef Linda Hedlund att "i min värld är det en icke-fråga hur mycket kol en urskog lagrar, det kan ändå inte bli lösningen." Att det inte är hela lösningen är väl självklart men en del av lösningen är det naturligtvis! Hon forsätter med att säga att vi inte kan ha för många urskogar! Ja, det är sannerligen ett problem idag, de där urskogarna som breder ut sig överallt och hindrar mänsklig utveckling! Skämtåsido så är det väldigt tråkigt att inte skogsbruket kan ta till sig den här forskningen utan bara tänker på sina egna kortsiktiga intressen men vem är förvånad?

Desto mer glädjande är det att läsa om att man i Kanada har insett detta med skogens betydelse som kolsänka och tänker undanta stora arealer skog från skogsbruk.

Tänk om vi kunde få se något liknande i Sverige!

Har man en blogg borde man kanske skriva i den också, det har varit dåligt med det på sistone. Här kommer i alla fall en liten rapport från förra helgens vandring i Norra Skuru.

Det vackra vädret från lördagen dröjde sig kvar till söndag morgon och det var en ljus och fin morgon. Vid 10-tiden, när vandringen började, hade tunna moln börjat dyka upp på himlen men det var ändå ljust, om än lite kyligt. Hela 15 personer slöt upp! Inte illa med tanke på att vandringen inte fanns med i programmet utan bara annonserades i Nacka-Värmdö posten samt genom några mail till de boende i området som engagerat sig mot byggplanerna. De flesta var från området men även flera från Boo och andra delar av Nacka. Vi började vi den stora eken söder om Lindholmsplan. Det är en riktigt fin ekjätte med mängder av signalarten gulpudrad spiklav på den grova barken. Eken har också flera håligheter och jag berättade om eken som mångfaldsträdet framför andra. Det finns en gammal hålek till alldeles bredvid men den är inte ett jätteträd(3,14 m i omkrets) men försåts viktig ändå. Det här området ska enligt planerna utgöra mark för komplementbebyggelse! Det finns inte inritat några hus så man kan undra vad det är frågan om? Den stora eken ska, enligt planen, stå kvar men marken runt om lär väl hårdgöras så det känns inte särskilt bra ändå.

Sen var det vandring genom hällmarkstallskog med 300-åriga tallar och en del torrakor. Här blev det lite lav och mosskunskap. Renlavar, islandslav och bägarlavara avhandlades bl.a. En deltagare pekade på den vackra kochenillaven och undrade vad det där röda är för något. Det är apothecier, alltså fruktkroppar. Även vitmossa och de vanliga skogsmossorna(hus, vägg, kam, kvast) gicks igenom. Vi stannde till vid en stubbesom var alldeles perforerad av kläckhål från barkbockar(långhorningar). Det blev förstås mycket prat om den döda vedens betydelse för skogens djur- och växtliv. Så kom vi till den fina granskogen som utplånas helt och hållet om byggplanerna blir verklighet. Området är klassat som naturvärde av Skogstyrelsen. Skogen når alltså inte riktigt upp till nyckelbiotopsklass och det är kanske den relativt dåliga förekomsten av död ved som har gjort att det bedöms på det sättet. Men det finns ändå några nydöda granar här och en har dessutom knäckts en bit upp på stammen så att det har blivit en s.k. högstubbe. Den här vackra skogen försvinner alltså om planerna går igenom men det är tydligen inte en betydande miljöpåverkan! Både Nacka kommun och länsstyrelsen har gjort bedömningen att byggplanerna i Norra Skuru inte har en betydande miljöpåverkan trots att ett naturvärdesobjekt försvinner och flera nyckelbiotoper påverkas kraftigt, en hällmarkstallskog försvinner också t.ex. Om det inte har en betydande miljöpåverkan behöver man nämligen inte göra en miljökonsekvensbeskrivning enligt miljöbalken. Är det verkligen en rimlig bedömning? Borde inte alla ingrepp i nyckelbiotoper/naturvärdesobjekt bedömas som betydande påverkan? Vad jag har förstått så vill man i Sverige lägga ribban högt för vad som är betydande påverkan, det blir ju så himla besvärligt om man ska göra en massa miljökonsekvensbeskrivningar hela tiden! Det riskerar väl att sakta ner planprocessen och det är ju inte bra! Eller? Jag lär återkomma om det här med betydande miljöpåverkan.

Vi fikade vid några gammeltallar och jag visade upp signalarterna tallticka, grovticka och blomkålssvamp! Små floickarmed korsnäbbar drog förbi över våra huvuden flera gånger och nötskrikor skränade till några gånger. Den större hackspetten hördes också och en av de boende i området sa att han ofta ser både spillkråka och gröngöling i skogarna här. Nu hade det mulnat på ordentligt och regnet hängde i luften. Vi gick upp till hällmarkstallskogen vid Högvallavägen som kommer att försvinna. Skogen alltså, inte Högvallavägen! Den lär däremot breddas och bli jättefin! Här blev det bra diskussioner om närnaturens betydelse för folkhälsan, bl.a. om vikten av naturvistelser för barnens utveckling. Nu började det regna och det var lika bra att avsluta. Folk var inte riktigt klädda för regn! Men det blev en lyckad vandring med många frågor och bra diskussioner, det är så det ska vara istället för att man bara står och pratar på själv hela tiden!

Det blev en vandring som gick i 100 nyanser av grått i Bagis/Skarpnäck förra helgen. Grått och mörkt var det men ingen nederbörd som tur var. Men trevligt och givande ändå. 6 tappra trotsade det dystra vädret och slöt upp vid Bagarmossens tunnelbana för den här vandringen i närnaturen. Första stopp var hela 10 m från själva t-baneuppgången. Där finns en gammal gran som har fått stå kvar trots all bebyggelse runt om. Tanken med vandringen var bl.a. att visa på att det finns ovanliga arter och viktiga naturvärden även i närnaturen och på den här granen så finns det flera kläckhål av den snart rödlistade(hotade) granbarkgnagaren. En art som har det svårt i det svenska skogslandskapet men som man hittar rätt mycket av i de tätortsnära skogarna runt Stockholm. Den vill ha minst 80-åriga granar med solbelysta stammar för att trivas.

Nästa anhalt blev vid ett litet hällmarksområde väster om Voxgränd. Här finns flera 300-åringar och även några torrakor. På en av tallarna växer det åtminstone 7 talltickor! Talltickan indikerar höga naturvärden och gamla träd, en s.k. signalart.

Vi stannade till vid några sälgar och jag passade på att tala om sälgens år förstås. Det största problemet för sälgen är nog inte skogsbruket, sälgen ökar faktiskt i skogen även om det fortfarande är ont om gamla och grova sälgar, utan snarare parkskötsel och skötsel av den tätortsnära skogen. Jag har hört flera exempel på hur kommunala parkförvaltningar tar bort sälgar för att de är "skräpiga"! Även i Nackareservatet, vid Björkhagen, har Stockholms stad tagit ner stora sälgar för att de på något sätt var i vägen! Och det gör man i ett naturresevat!

Nu var vi inne i det som kallas för Skarpnäcks friområde, den smala skogsremsan mellan Bagarmossen och Skarpnäck. Söder om Bergsrådsvägen finns flera intressanta områden. Bl.a. ett alkärr där alarna börjar utveckla de karaktäristiska socklarna. Här finns också en sydvänd sluttning med 100-åriga ekar och hasselbuskar. Här skulle viss frihuggning av ekarna behövas men Stockholms stad är väl fullt upptagna med att såga ner sälgar!

Skogen domineras annars av tall, uppe på hällmarkerna lite mindre och "tunnare" träd(s.k. senvuxna) medan det i en del svackor med bättre jordmån finns höga och grova träd.

Vi fikade uppe på en av de högsta topparna i området, man har rätt skaplig utsikt på sina håll här faktiskt, omgivna av gamla senvuxna tallar.

Efter fikat så tittade vi till de allra finaste ekarna i området och berättade om Stockholms fina ekbestånd. På Djurgården har vi faktiskt norra Europas största ansamling av grova hålekar! Det är i det perspektivet man borde betrakta ekarna i hela Stockholmsområdet, alltså att vi har ett unikt och värdefullt ekbestånd av Europaintresse! Då gäller det att ha med det i planeringen av Stockholms utveckling och inte bygga sönder och fragmentisera ekområdena ytterligare. För det är ju så att det inte räcker med att bevara Djurgårdsekarna, det måste finnas ett utbyte(av arter och individer) mellan de olika ekbestånden i Stockholmsområdet för att vi ska behålla den biologiska mångfalden i framtiden.

På väg tillbaka till Bagarmossen passerade vi Brotorp och medan jag pratade lite om Nackareservatet passerade ett gäng korsnäbbar över våra huvuden. Det ljusa, metalliska och lite hårda klippande lätet avslöjade att det med största sannolikhet rörde sig om mindre korsnäbb. Det är också den vanligaste korsnäbben i Stockholmsområdet och de gånger jag sett korsnäbb bra i Nackareservatet/Erstavik så har det alltid varit mindre korsnäbb.

Det hade annars varit väldigt lugnt med fågel sånär som på någon nötväcka men i det fina lilla området NV om Brotorpsskolan så small det till. Här var det fullt av trastar, mest björktrast förstås men även en del rödvingetrast och koltrast. De förde ett väldigt liv och det var tjatter och trastgnissel från vartenda träd och buske. Även några talgoxar och blåmesar visade sig liksom en större hackspett. Roligt att det blev lite fågelskådning på slutet också även om det nu hade börjat skymma ordentligt. Så var vi tillbaka i Bagis igen och vandringen avslutades, jag kände mig rätt nöjd och tror att deltagarna också var det. Det är ett fint område som har en hel del att erbjuda så det kan nog bli fler vandringar här framöver.

Närnatur i Bagarmossen/Skarpnäck lördagen 7 november kl 11.00Den verkligt nära naturen är viktig av många skäl, inte minst för folkhälsan. Men den erbjuder också spännande naturupplevelser. Vi vandrar från Bagarmossen till Brotorp och vidare till Skarpnäck och tittar bl.a. på månghundraåriga ekar.

Samling vid Bagarmossens t-bana kl 11.00. Info: Ronny Fors 0708-96 36 07

Stockholmscafé:

Naturen i stan

Söndag 8 november kl. 14.00 Naturskyddsföreningen och Stadsbiblioteket bjuder in till

Stockholmscafé. Kom och lufta dina åsikter över en kopp kaffe!

Vad har vi för nytta av närnaturen?

Är biologisk mångfald så viktigt egentligen?

Är det inte viktigare att bygga tätt än att spara grönområden?

Stadsbiblioteket

Frågebyrån

Arr: Stockholms Naturskyddsförening,

arbetsgruppen för grönområden, i

samarbete med Stadsbiblioteket

När jag skulle skriva remissvaret på Munkkärrsvägen så gjorde jag två korta besök i Aborrträsks naturreservat. Ett väldigt fint litet område, väl värt ett besök! Eller flera! Naturen är rätt dramatisk här, med branta berg som stupar ner i den lilla sjön. Jag hade förstås läst skötselplanen för naturreservatet men den lämnade en hel del frågor. Den behandlar egentligen bara blomväxter och kärlkryptogamer(ormbunksväxter) så den är lite begränsad, får man ändå säga. Nu är det inget fel på själva skötselplanen ändå, Aborrträsk är ett område där det inte behövs så mycket skötsel. Det är nog ganska vanligt att gamla naturreservat inte är särskilt välinventerade vad gäller kryptogamer och även insekter, inte minst vedinsekter. Det gäller många av Nackas naturreservat i alla fall. Vilket kan få till följd att skötselplanerna inte är så väl utformade som de borde vara.

Skulle jag hitta några spännande arter i Aborrträsk undrade jag? Med tanke på att området är starkt kuperat och relativt opåverkat av skogsbruk så finns ju förutsättningarna, kan man tycka. Och det dröjde inte länge innan första signalarten dök upp, precis vid stigen ned mot sjöns sydsida så växte det en blomkålssvamp vid en tall. Blomkålssvampen vill ha 150- 200-åriga tallar och är en indikator på tallnaturskogar.

Söder om sjön, nedanför hällmarkerna med de gamla tallarna finns ett fint område med blåbärsgranskog och vackra mossbeklädda branter. Det dröjde inte länge förrän jag såg en stor vitgrön, nästan glänsande, platt mossa. Vågig sidenmossa förstås! En trevlig art som man bara hittar i äldre naturskogsliknande områden. Här borde man kunna hitta fler roliga mossor men jag fann bara mera vanliga arter. Det var ett kort besök så det kan mycket väl finnas mer trevligt om man har lite mer tid. En koll på granarna avslöjade att den snart(?) rödlistade granbarkgnagaren förekommer här. Några ytterligare artfynd gjorde jag inte denna gång men potential finns verkligen. Ska försöka återvända dit snart. Det är ett väldigt vackert område som verkligen ger vad man kallar ”skogskänsla”,  ni vet, de där upplevelsevärdena man talar om.  

                                    

Mossbeklädd brant med vågig sidenmossa.               Aborrträsk

Sammanfattning

 

• Sågtorp-Gungviken är en del av Erstaviks naturområde med flera nyckelbiotoper och med stor betydelse för friluftslivet och bör därför inte ses som exploateringsområde.
• Hela området Ryssbergen-Svindersvik-Henriksdalsberget bör ses som den innersta delen av Nacka-Värmdökilen.
• Saltsjöbanan bör behållas som järnväg för att bibehålla och i framtiden kraftigt kunna öka kapaciteten med fler mötesspår. Konvertera inte Saltsjöbanan till tvärbanestandard.
• Man bör planera för  spårtrafik från Slussen till Mölnvik på Värmdö via Nacka forum och Orminge.
• Stryk Österleden helt ur planeringen.

 Sågtorp - Gungviken

 

Detta område mellan Saltsjöbadsleden och Saltsjöbanan anges som regional stadsbygd med utvecklingspotential i RUFS 2010. Naturskyddsföreningen i Nacka anser att området, som är en del av Erstavik, bör bevaras som natur och friluftsområde. Vi vill påpeka att området föreslogs ”för bebyggelse och verksamheter samt förslag till nytt stationsläge” i förslaget till översiktsplan för Nacka kommun 2002 vilket efter stort opinionstryck ändrades till ”utredningsområde” i den nu gällande översiktsplanen. Sågtorp-Gungviken innehåller flera nyckelbiotoper och har stor betydelse för friluftslivet vilket gör att det är synnerligen olämpligt som exploateringsområde.

 

Avgränsning av Nacka – Värmdökilen.

 

Enligt RUFS 2010 sträcker sig Nacka-Värmdökilen genom Nyckelviken och slutar vid Jarlaberg. Hela västra Sicklaön anges sedan som ”regional stadskärna”. I detta område finns en unik tallurskog(Ryssbergen), Svindersvik(tillhörande Nordiska museet), det bäst bevarade sommarnöjet från 1700-talet med en ädellövskogspark och Henriksdalsberget med både hällmarktallskog och ädellövskog som används flitigt av Henriksdalsborna som närrekreationsområde. Vår uppfattning är att Nacka- Värmdökilen bör definieras som att den går  ända in till Svindersvikens inre delar för att få med dessa regionalt skyddsvärda och för Nackaborna betydelsfulla områden i denna annars kraftigt exploaterade del av Nacka.

 

I rapporten ”Upplevelsevärden i Nacka-Värmdökilen, RTK 2004” går gränsen för kilen strax väster om Nacka strand. Varför man inte redan då tog med det extremt skyddsvärda Ryssbergen som en del av den gröna kilen är en gåta men det är ett misstag som nu kan rättas till. Med en sådan avgränsning skulle Jarlaberg-Nacka strand förstås utgöra ett svagt avsnitt liksom även den inre delen av kilen som skulle understiga 500 m i bredd. Då det finns andra kilar med svaga avsnitt och områden som är helt eller delvis avskurna torde inte detta utgöra ett hinder för att förlänga Nacka – Värmdökilen ända in till Svindersvik. I övrigt uppfyller området de krav man kan ställa på en grön kil.

Vi vill speciellt uppmärksamma Ryssbergen där det förekommer ett flertal rödlistade arter och signalarter. Här finns sällsynta skalbaggar, mossor, svampar och lavar som alla är beroende av gamla träd, död ved, hög luftfuktighet och lång skoglig kontinuitet. Exploatering av området hotar naturvärdena på sikt och skulle dramatiskt försämra upplevelsevärdena av orördhet och vildmark Ryssbergens naturvärden är av regionalt intresse. Större delen av Ryssbergen har blivit klassad som nyckelbiotop av Skogsstyrelsen som också säger att naturvärdena ”är i paritet med Tyresta nationalpark”.

Området erbjuder flera upplevelsevärden trots närheten till Värmdöleden: orördhet och trolska naturmiljöer, skogskänsla och fantastiska utblickar över inloppet till Stockholm. Det utgör också en stor resurs i undervisningen för de många skolor som finns i närområdet. I norra delen av Ryssbergen understiger bullernivåerna 40 db(A) vilket innebär att det är ett s.k. ”tyst område”. En oerhört viktig resurs i en annars exploaterad del av Nacka.

Området Svindersvik – Ryssbergen är även riksintresse för kulturminnesvården

Vi menar att hela området Ryssbergen-Svindersvik-Henriksdalsberget bör ses som den innersta delen av Nacka-Värmdökilen.

 

Saltsjöbanans framtid och spårtrafik.

 

Saltsjöbanan bör behållas som järnväg för att bibehålla och i framtiden kraftigt kunna öka kapaciteten med fler mötesspår (den planerade konverteringen till tvärbanestandard skulle innebära en halvering av kapaciteten).

Nuvarande plattformar i höjd med vagnsgolvet gör den bekväm och handikappvänlig.

Banan är energieffektiv har helsvetsad räls och betongslipers. Signaler och ställverk är enligt järnvägsinspektionen i mycket bra skick. Det gäller även det elektriska med luftledningar mm enligt elsäkerhetsverket.  Järnvägen håller samma höga sittkomfort som tunnelbana och pendeltåg. Den är mycket klimatvänlig i jämförelse med bussar och biltrafik.

Vid Slussens ombyggnad kan en ny plattform byggas med två spår öster om nuvarande,

Om behov av ombyggnad av bilbroarna förutsätter en ny järnvägsbro, bör denna byggas norr om nuvarande järnvägsbro. En sådan bro bör från början byggas för dubbelspår och om möjligt med högre segelfri höjd för att minimera antalet broöppningar, men utan att bygga en högbro. Tvärbanan bör dras fram till Nacka för att möjliggöra bekväma omstigningar mellan järnväg och tvärbana. Med en bibehållen järnväg enligt ovan anser vi att rockaden mellan bilväg och järnväg vid Henriksdalsberget blir en onödig kapitalförstörelse.

Mot ovanstående bakgrund är det helt fel att konvertera Saltsjöbanan till tvärbanestandard.

 

Man bör planera för  spårtrafik från Slussen till Mölnvik på Värmdö via Nacka forum och Orminge. En sådan Nacka-Värmdöbana är nödvändig för att klara miljömålen och då inte minst målet om en 30 procentig minskning av koldioxidutsläppen till 2030.

 

 

Österleden och ny Skurubro.

 

Österleden är ett helt onödigt projekt som bara skulle innebära mer biltrafik och ökade utsläpp av växthusgaser samt exploatering av naturmark i både Nacka och Stockholm. Regionplanenämnden har satt ett mål om att minska utsläppen av koldioxid med 30 % mellan 2005 och 2030. För att uppnå denna minskning av vägtrafikens koldioxidutsläpp måste den förväntade trafikökningen 2005-2030 begränsas från 70-80 procent till drygt 30 procent. Jämfört med tidigare planeringsförutsättningar måste således var fjärde bil bort!

 

För att åstadkomma en sådan minskning behövs både kraftiga satsningar på kollektivtrafik samt en utveckling av trängselskattesystemet. Att bygga fler vägar leder däremot till ökad vägtrafik. Alltså bör trafikpaneringen göras om och vägprojekt som Österleden strykas helt. Även frågan om en ny vägbro över Skurusundet  bör ses i detta perspektiv.

 

Ronny Fors

V:e ordf.

Naturskyddsföreningen i Nacka