Förstör bävrar sjöar?
Bävrarna i Söderbysjön har varit flitiga. De bygger på hyddan verkar det som, ska det bli en våning till? Har de bygglov för det i så fall? Bävrarna verkar strunta i allt vad lagar och regler heter. Dessutom ökar de tydligen explosionsartat i Nacka också. Enligt artikeln så kan bävrarna tydligen förstöra sjöar, hur framgår dock inte. Kan sjöarna verkligen förstöras om bävrarna fäller träd? Jag kan komma på en massa andra saker som verkligen förstör sjöar, övergödning och exploatering av stränder t.ex. Men bäver? Nja, det verkar något överdrivet.
Jag fick ett mail om att man skulle skjuta en bäver i Sågsjön i Nacka för att den varit och gnagt på ett fruktträd på en tomt. Det är klart att sådana problem kan uppstå men är verkligen jakt ett vettigt alternativ? Det kommer såklart en ny bäver dit. Varför inte klä in de träd man vill skydda med hönsnät t.ex?
Nu är det ju så att vi har många lämpliga livsmiljöer för bäver i våra sjöar och för att hålla tillbaka bäverstammen måste det nog skjutas bra många bävrar. Om det nu verkligen är möjligt att begränsa bävern genom jakt. Jo, det klart man kan, man utrotade ju faktiskt bävern på det sättet, men det måste till en omfattande jakt om man ska begränsa stammen antar jag, och vill vi verkligen det? Är det nödvändigt? Och hur mycket ökar den? Jag tycker det verkar som att de flyttar runt lite, försvinner från platser där de varit och etablerar sig på nya platser. Även Nackas viltvårdare verkar ju väldigt osäker på antalet bävrar i Nacka.
Nyligen avgnagt träd vid Söderbysjön. Bävern skapar massor med livsmiljöer för andra arter genom att fälla träd och skapa nya miljöer i skogslandskapet. En viktig störningsfaktor i den naturliga skogsdynamiken. Under hösten lägger de upp vinterförråd med kvistar och små stammar. Det blir en enahanda barkdiet under vintern för bävrarna.
De lever i familjegrupper där årsungarna stannar kvar och hjälper till med att uppfostra sina yngre syskon innan de vid två års ålder ger sig av för att hitta egna revir.
Fin bävermiljö vid Söderbysjön, Nackareservatet.
Bland vedsvampar i Dalkarlskärret.
Fick ett uppdrag att kolla efter svampar i ett område i Nacka som ska detaljplaneras. Området inventerades under sommaren men nu ville man(Tomas Fasth, Pro Natura på uppdrag av Nacka kommun) att jag skulle kolla av området efter svampar. Det finns mycket asplågor och flera fina arter knutna till aspved har hittats i området tidigare. Det gäller de tre rödlistade arterna veckticka, ostticka och vågticka. Nu var frågan om inte det skulle finnas fler arter där som kandelabersvamp t.ex. Den är inte direkt ovanlig i trakterna här i områden med god tillgång till död aspved.
Området ligger i Boo i Nacka kommun och utgörs av en gammal soptipp omgiven av smala skogsstråk varav det mesta är klassat som nyckelbiotop av Skogsstyrelsen. I söder avgränsas området av en brant med gammal granskog med stort inslag av asp och björk samt en del sälg. Det hade regnat mest hela dagen vilket gjorde att skogen visade sig från sin bästa sida.
Här är en vacker skinnsvamp, vet inte vilken dock, sammetskinn kanske?
Branten var som sagt rik på aspar, både levande och döda, men jag kunde inte finna någa roliga vedsvampar på asplågorna.
Några ovanliga tickor hittade jag alltså inte men det var annars gott om de lite mer vanliga tickorna. Till vänster ses sprängticka som man ser lite här och var på framförallt björkar men den går även på al också. Det som syns på bilden är en steril knota av sprängticka vars funktion tydligen är ett mysterium! Man kan göra te av de i allafall och sprängticka har använts i rysk folkmedicin sedan 1500-talet för att motverka cancer. Avkok av de sterila knotorna ska kunna hindra tillväxt av tumörer i lungorna och magen.
På de två bilderna i mitten ses eldtickor på en björkstam. Det är en vanlig, och mångformig, ticka som växer på levande lövträd. Den sitter väldigt hårt fast i veden och brukar bara att gå att få loss med ett visst användade av våld! En sak som skiljer den från fnösktickan som brukar vara ganska lätt att få loss. Eldtickan brinner långsamt och man kan lägga på elden för att bevara glöden längre.
Till höger syns en klibbticka som växer på en sälglåga. Klibbtickan är en av våra vanligaste tickor som man ofta ser på nyligen döda granar men den förekommer på alla slags träd.
Här är vårtig röksvamp, det växte massor av dem på ett ställe nedanför branten.
Mossorna kommer till sin rätt nu på hösten.
Ett spindelnät med vattendroppar.
Väster och norr om tippen är terrängen flackare och skogen utgörs av en fin blandskog med inslag av en del äldre tallar, flera med talltickor, en del gran och även här mycket asp.
Här är en signalart som inte var angiven från området tidigare, zontaggsvamp, en s.k. korktaggsvamp. Hela det släktet, Hydnellum, är bra signalarter och några är också rödlistade. Korktaggsvampar bildar mykhoriza med framförallt gran och tall men ibland också ek. De är känsliga för avverkningar och indikerar äldre skog med lång kontinuitet.
Det blir nog ett besök till i Dalkarlskärret, får se om det dyker upp några mer ovanliga svampar då.
Storlom
Gick ner till Söderbysjön för att se om det fanns nåt kul att se och fota. Och det gjorde det! Ett storlomspar låg mitt ute i sjön, inte så ofta man ser dem i Söderbysjön. Däremot i närbelägna Källtorpssjön så är det varje år ett par som håller till. Förmodligen är det de mest stadsnära storlommarna som finns!
Det var en perfekt lomkväll, lungt och stilla. Det skulle kunna vara paret från Källtorpssjön som prövar fiskelyckan i Söderbysjön även om de oftast håller sig till sin häckningssjö för sitt fiske. Nu är ju också storlommen på flyttning så det kan vara ett par som rastar också.
Lommarna låg för det mesta rätt långt ut i sjön.
Plötsligt dök en av lommarna upp precis där jag satt och spanade. Den simmade förbi mig och kollade ner i vattnet några gånger. Den sökte efter fisk kan man förmoda. Det är viktigt med bra siktförhållanden i sjöarna om storlommen ska trivas. Detta för att lättare kunna se fisken såklart. I sjöar med klart vatten har storlommen också större häckningsframgång än om vattnet är lite grumligare.
Nu är storlommen på flyttning söderut och de flesta flyttar mot sydost till östra Medelhavet och Svarta havet. En del flyger istället mot sydväst och övervintrar i Nordsjön, Skagerrack och Biscayabukten. Men det är fortfarande många frågetecken kring storlommens flyttning och var den övervintrar.
En morgon vid Söderbysjön.
Klockan är strax före 5 på morgonen och Söderbysjön ligger spegelblank.
Det verkligen gnistrar om det daggvåta gräset. 
Morgondimmorna börjar lätta. Här simmade bävern förbi, de har en hydda i närheten, men fick inga bilder på den tyvärr.
Skäggdoppingarna vaknar.
Doppingungarna åker gärna på föräldrarnas rygg. Visst är skäggdoppingen en av våra vackraste fåglar?
En spindel väntar på frukosten.
Solen har kommit upp en bit och insekterna har vaknat till.
Här är ett av de nyvakna krypen. En Ichneumonid av något slag tror jag. Ichneumonidae, eller brokparasitsteklar, är en stor grupp inom parastisteklarna med ca 3000 arter i Sverige. De brukar vara väldigt livliga och rörliga och smått omöjliga att få på bild men nu gick det ju bra.
Det är mycket fågelungar ute i markerna nu och fågelföräldrarna har bråda dagar. Träffade på en talgoxefamilj med två stressade föräldrar som for som skottspolar för att hinna med att mata sina hungriga ungar. Något lungnare var faktiskt bofinkfamiljen, där en unge ställde upp på att fotograferas, men skenet bedrog kanske.
Avslutar med några bilder på några flitiga pollinerare. När morgonen övergick till förmiddag var humlor, getingar och blomflugor i full gång bland hundkäxen. Blomflugan är en fönsterblomfluga, en stor art med ett brett vitt band på bakkroppen. Vågar inte säga vilken humla det är, ska försöka lära mig lite humlearter, det är ju en ganska liten insektsgrupp ändå.
En kväll vid Söderbysjön.
Tog en liten promenad till Söderbysjön(Nackareservatet) häromkvällen. Koltrastar och rödhakar sjöng flitigt i skogen och även en del lövsångare stämde in i kören. Medan jag stod och lyssnade så flög något på mig, eller snarare ramlade ner på mig, studsade på bröstet och föll pladask på marken. Kollade efter och såg två svartgulrandiga insekter som parade sig. Säkert svårt att flyga och kunna styra som man vill då. Getingar var min första tanke, hade som tur var kameran framme och han ta en bild.
Inte var det getingar, det var istället någon slags blomfluga. De ser ut som getingar för att luras att de är farliga och kan stickas och jag gick på det. Ett tag i allafall. Man ser att det inte är getingar bl.a. på de stora flugögonen och de korta antennerna.
Här är en annan fluga, vet inte vad för slags fluga, någon blomsterfluga kanske(blomsterflugor är något annat än blomflugor). Det finns många olika slags flugor och jag har inte den bästa kollen kan jag säga.
Det här kan jag säga var det är i allafall, de långa trådformiga antennerna, vingformen och små sporrar på benen avslöjar att det är två nattsländor. De svärmade vid stranden tillsammans med diverse andra insekter som dansflugor och andra för mig okända sorter. Det är nattsländans larver som brukar kallas för husmaskar. De lever i vatten och klär in sig med små stenar, gruskorn, växtdelar och annat material som de hittar för att skydda sig.
Här glider en av Söderbysjöns skäggdoppingar fram över den spegelblanka vattenytan, en stilla kväll var det som ni ser. Fisktärnan satt i kvällsolen och njöt av den fina kvällen. Båda arterna trivs bra i Söderbysjöns fiskrika vatten.
Svaveltickans gula fruktkroppar har redan börjat komma fram, här i en hålek. Färska svaveltickor är verkligen vackra. Det är en verklig nyckelart eftersom det är en av de första vednedbrytarna på ek och skapar hål- och mulmekar. Svaveltickan banar väg för hundratals andra arter, från små vedinseker till kattugglor och skogsduvor som bor i de håligheter svaveltickan ger upphov till.
Hittade även talltickor på ett ställe där jag inte sett den tidigare, men den är ju ganska vanlig här i Stockholmstrakten trots att den numera återfinns på den svenska rödlistan. Att den hamnat där är verkligen ett underbetyg till den svenska skogspolitiken och skogsnäringen.
Avslsutar med några bilder från Söderbysjön och "vildmarkslandskapet" där. Visst är det svårt att tro att det bara ligger ca 7-8 km från Sergels torg och knappt en km från Stockholms södra förorter?
Mer vårblommor.
Här kommer lite fler vårblommor.
Först ut är den märkliga vätterosen som man hittar i mullrika lövskogar, ofta i samband med hassel. En köttig och fjällig växt som helt saknar klorofyll och därmed inte kan tillverka sin egen energi utan istället parasiterar på andra växter. Den är rotparasit på olika lövträd, vanligast på hassel, klibbal och asp. Vätterosen är nära släkt med lejongapsväxterna.
Så har vi smånunneörten som man också finner i mullrika lövskogar. Det är den vanligaste och mest utbredda av våra nunneörter. Den blir inte stor, som mest upp till 15 cm, och är inte alltid så lätt att upptäcka. 
Här är en mycket vanlig men väldigt oanselig vårblomma som ni kanske inte lagt märke till men säkert trampat på många gånger utan att tänka på det, vårfryle. Som vanligt med dessa små och oanseliga blommor förtjänar de ett närmare studium, helst med lupp! Vårfryle kan kanske vid en första anblick tas för ett gräs eller halvgräs men tillhör tågväxterna. Precis som nästföljande blomma så har vårfrylets frön ett oljerikt bihang som eftertaktas av myror. Myrorna hjälper därmed till med spridningen.
Och så blåsippan, det har inte blivit så många bilder på den denna vår men här är två i allafall. Blåsippan växer ofta på samma slags marker där man hittar vätteros och nunneört. Efter blomningen böjer blåsippan ned fruktskaftet mot marken så att myrorna lättare kommer åt fröna.
Vitsippor
Jag tycks aldrig tröttna på att fota vitsippor, tänker varje år att man är väl klar med det men det är man ju inte. Här är en del av vårens bildskörd, fotat i Nyckelviken och Nackareservatet.
Tollare har börjat skövlas!
Nu har exploateringen av Tollare börjat. Eller nu och nu, det började för flera veckor sedan men jag hade inte tillfälle att bevittna eländet förrän förra veckan då jag tillsammans med Margareta och Kerstin från Boo Miljö- och naturvänner guidade miljöpartiet i Nacka där. Och jag har inte orkat skriva om det förrän nu!
Vi skulle framförallt titta på naturen inom detaljplan Tollarehöjden men några av oss fortsatte och gick ner till Tollare-träskområdet. 
På de tidigare hästhagarna har man lagt upp stora mängder jord och sprängsten. Stora delar av de fina brynen vid den stora ekbacken har man tagit bort.
Så här ser det alltså ut vid Tollare träsk. Här låg en fin blandskog, klassad som naturvärde av skogsstyrelsen, alltså nära nyckelbiotop, med bl.a. tallticka och inte minst den sällsynta skalbaggen Ipidia binotata.
Så här se det ut från Sockenvägen. Nu ser man Tollare träsk från vägen och trafikbuller från vägen hörs nu där det tidigare var en lugn grön oas. Men det är det som händer när man minskar på de redan relativt små naturområdena i Tollare. Hela Tollares grönområde är sammanlagt ca 80 hektar(efter den planerade exploateringen återstår kanske 60 ha) men det är ett utspritt skogsområde och inte särksilt väl sammanhållet redan i nuläget. Än värre blir det om alla planer går igenom förstås.
Man kan inte ströva alltför länge i Tollareskogen innan man stöter på hus och vägar eller hör buller från trafik och vägar. Men det finns några områden där man känner att man är i en riktig gammelskog, man hör nästan bara fågelsång och naturens egna ljud. Översatt till upplevelsevärden kallas det för "skogskänsla" och "trolska miljöer". I Tollare har fyra områden klassats som kärnområden för rekreation, tre av dem kommer att exploateras bort och Tollare träskskogen var en av dem.
Även från den fina utsikts och fågelskådarplatsen på andra sidan Tollare träsk(man ser den på bilden ovan) kommer nu trafiken på Sockenvägen att bli väldigt påtaglig, för att inte tala om de 19 villor som ska byggas.
Här ska villorna varsamt placeras i terrängen som jag tror NCC uttryckte det någonstans. På bilden till höger syns stubben av en fin gran i 40-50 årsåldern som står utanför staketet, varför kunde inte den fått stå kvar?
Om ni tycker att den här skövlingen av skogen vid Tollare träsk är en betydande påverkan på miljön så har ni fel! Denna exploatering innebär inte en betydande miljöpåverkan. Det har Nacka kommun bestämt. Och om de säger så så är det så. Att ändra en sådan bedömning tycks inte vara möjligt. Trots att en massa ny information om områdets värden tillkommit under planeringens gång. Trots att denna relativt begränsade detaljplan hänger ihop med hela Tollareprojektet med totalt ca 900 lägenheter. Det här är en av de saker vi tagit upp i våra(Nacka Naturskyddsförening och Boo Miljö- och naturvänner) överklaganden men varken länsstyrelsen eller miljödepartementet har ens försökt att bemöta vår argumentation. Man konstaterar bara att Nacka kommun i samråd med länsstyrelsen bestämt så och då är det så, punkt! Men enligt Naturvårdsverket ska man kunna ompröva sådana beslut om ny information tillkommer. I det här fallet har det visat sig förekomma flera rödlistade arter i området, skogsstyrelsen har naturvärdesklassat området och det har identifierats som en rekreativ värdekärna.
Tyvärr är det väl så att man har satt en alldeles för hög ribba för vad som anses vara betydande påverkan. Detta för att inte man ska behöva lägga ner alltför mycket tid och resurser på besvärliga mkb-processer. Det som händer om det bedöms ha en betydande påverkan är att då måste en miljökonsekvensbeskrivning göras enligt miljöbalkens krav. Nu kommer man undan med en enklare miljöredovisning. Dessvärre verkar inställningen vara att mkb:er är nåt som man gör i undantagsfall och att det bara ställer till besvär för kommunerna och exploatörerna. Mkb:n är bara ett hinder som man vill undvika eller komma äver så lätt som möjligt, men det kan väl aldrig ha varit tanken när man införde mkb:er en gång i tiden? Och det är väl knappast därför vi har ett helt EG-direktiv om miljöbedömningar av planer och program? Tanken är väl att det ska vara något som påverkar planeringen så att vi når miljömålen och en hållbar utveckling.
Avlutningsvis två bilder från området vid Tollare träsks utloppsbäck. Här är det meningen att två villor ska byggas men ännu har inte träden sågats ner. Det här är ett biologiskt mycket rikt område. Granarna hyser signalarten granbarkgnagare, bäcken är förstås viktig för en mängd olika djur, det finns flera gamla björkar varav några är döda med mängder av fnösktickor, fågellivet är rikt men en fantastisk sång tidiga majmorgnar. Vi har vädjat om att åtminstone stryka de här två villorna men det går varken NCC och Nackas styrande politiker med på! Ynkligt!
Tollare folkhögskola kom undan för lindrigt.
Miljö- och stadsbyggnadsnämnden i Nacka har beslutat att folkhögskolan måste återplantera 11 av de 35 träd som de avverkade i höstas. Det är en ask och 11 bokträd som de måste återplantera inom ett halvår annars får de ett vite om 350.000 kr. Alltid något men visst kom folkhögskolan för indrigt undan?
Märkligt också att de ska återplantera bok som ju inte har något större biologiskt värde egentligen. Hur många arter har vi i Stockholmsområdet som lever och växer på och i bokträd? Det borde väl vara viktigare att återplantera ek och lind? Fast det klart, vi har ju snart Skåneklimat här så vi kanske får upp bokkantlav, bokvårtlav, liten stinksvamp och andra bokspecialister hit!
Livsvillkoren får djur- och växter ska inte ha påverkats av avverkningarna säger folkhögskolans rektor i NVP-artikeln, vilket struntprat! Varje ek är värdefull och för varje ek som försvinner så minskar livsutrymmet för en mängd både vanliga och ovanliga arter. Med tanke på hur många ekar som sågas ned runt om i Stockholms eklandskap så är det en betydande utarmning som sker! Och i Tollare kommer ju de finaste ekbackarna att bli kringbyggda med hus om inget mirakulöst inträffar. Sammantaget är det helt klart en mycket stor negativ påverkan på ekmiljöerna i Tollare.
Protestbrev till Nackas politiker om skövlingen av Tollares skogar
Vi i Naturskyddsföreningen i Nacka är mycket oroade över de förestående planerna på en exploatering av Tollare och har därför tagit fram en film som beskriver de extremt höga naturvärden som idag finns i området.
Värdena handlar både om naturen i sig d.v.s. de ekosystem och de tjänster i form av upptag av koldioxid, minskning av föroreningar och buller, gröna korridorer för spridning av arter m.m. samt om de enskilda arterna, där flera är rödlistade.
Dessa hotade arter kan inte flytta någon annanstans om Tollare exploateras enligt de planer som finns och kommer därmed att bli lokalt utrotade. Skogsstyrelsen har dessutom pekat ut stora delar av Tollare som nyckelbiotop d.v.s. skog med mycket höga naturvärden som bör undantas från exploatering.
De inventeringar som Nacka kommun låtit göra om natur- och rekreationsvärden visar tydligt att värdena är koncentrerade till den södra delen av Tollare, just där det nu planeras för bostäder. Om planerna går igenom förlorar vi, för all framtid, ett skogsområde som aldrig berörts av modernt skogsbruk, där skogen fått vara just skog och träden levt och dött i ett naturligt kretslopp. För många människor betyder detta enormt mycket, just för att det är orört, naturligt och genuint.
Än finns möjlighet att påverka.
Rektor löper amok i Tollare!
I söndags hade vi moss- och lavexkursion(Naturskyddsföreningen i Nacka och Boo Miljö- och Naturvänner). På väg till Tollare folkhögskolas fina park så såg vi, till vår stora bestörtning, detta timmerupplag. 
Vad har hänt undrade vi, vem har gjort detta och varför? 
Calle från Stockholmskretsen räknar årsringar på denna grova ask. Runt 150 år fick den bli innan nån kom på idén att såga ner den!
Som ni ser så är det många grova träd som fällts. Mest ask, lind och ek.
Så här ser det ut i Tollares park numera. Man har alltså fällt en mängd träd i den vackra parken och många som sagt gamla och grova! 
Här är stubben till den 150-åriga asken. 
Här var det en lindallé! Alléer omfattas av ett generellt biotopskydd så man måste ha tillstånd från länsstyrelsen om man ska fälla eller beskära något träd i en allé. Lindarna var dessutom hamlade. 
I slänten ner mot Skurusundet har flera ekar fällts. Men aspar och björkar har man sparat! Vilket naturvårdtänk de har haft!
Här en av ekarna som tydligen utgjorde något slags problem! Som ni ser på bilderna så är alla träd kärnfriska så det är inte fråga om några "farliga" träd som när som helst skulle kunna falla.
Det visade sig vara Tollare folkhögskolas nytillträdda rektor som ligger bakom detta illdåd! Anledning ska vara att man vill ha mer ljus i parken och bättre sjöutsikt. Men att fälla så fina träd i dennna gamla kulturmiljö är inget annat än fullständig galenskap! Det värsta är att de kommer undan med det också. Det är skolans mark och deras träd och de för göra så här. Det man kan klämma åt dem på är lindallén eftersom den är biotopskyddad.
Det är fullständigt obegripligt att man kan göra så här. Tollare folkhögskla brukar ju alltid tala om sin fina miljö med den gamla parken och de vackra träden. Som gammal Tollareelev så är det extra sorgligt att se förödelsen.
De har gjort allt själva utan att konsultera någon expertis alls för att det "hade vi inte råd med".
Nacka kommun har uppmärksamamt detta efter tips och de kommer att anmäla detta, jag blev tillfrågad att ta en titt på träden igen och se om det finns några ovanliga arter på dem. Ska göra det så fort jag kan så att de inte hinner undanröja bevisen. Återkommer snart om detta. 
Nog blir sjöutsikten från folkhögskolan bättre nu!
Här sörjer vi ännu en fälld ek.
Ett dåligt skämt!
Här, mitt i Ryssbergens gammelskog, är det alltså meningen att man ska spränga upp ett stort schakt i berget för att bygga en betongtunnel och sen täcka över den med sprängsten och jord. Sen så ska naturmiljön återställas! Jo, det står faktiskt så i planhandlingarna.
Det är alltså Kvarnholmsbron det handlar om som nu är på ny utställning. Man har kommit på att berget vid den norra tunnelmynningen inte höll så hög kvalitet som man tidigare trott och att man då inte kan borra en tunnel där utan måste spränga bort berget helt och hållet och bygga en betongtunnel istället. Och sen så ska naturmiljön förstås återställas. Det kan väl inte vara så svårt? Tar lite tid bara. Man undrar om de som skrivit detta verkligen tror på det själva? Det verkar som om de tror att naturen är som något slags lego som man kan bygga om lite hur man vill och sen sätta tillbaka bitarna igen och så, vips, så är allt som förr!
Det finns tyvärr många sådana exempel, jag kommer direkt att tänka på Årstafältet där det talas om(i programförslaget) att man ska flytta en torrbacke(!) föra att bygga en fotbollsplan där istället. Det finns visserligen en fotbollsplan i närheten på Årstafältet men där ska man bygga hus. Så istället för att rita om planerna så vill man hellre flytta på naturen som om det skulle vara enklare! Ska det vara så svårt att anpassa sina planer till de naturliga förutsättningarna i ett område?
Höst i Nackareservatet
Baldersbrå, Nyckelviken, aug 2009
Raggbock i Duvnäs Utskog(åtminstone förr)
Mängden död ved är tyvärr inte så stor men enstaka någorlunda grova lågor och torrakor förekommer. Det var på en sådan låga jag fann de stora kläckhålen. Det speciella med dessa kläckhål var storleken, ca 11 m, och den oregelbundna formen. Ofta ser man kläckhål av barkbockar på tall men de är ovala och som mest ca 8 mm breda. De här liknade inte de alls i formen utan är tydligt oregelbundna. Min första tanke var då såklart raggbock! Denna numera sällsynta och rödlistade(VU, sårbar)långhorning gör just stora och oregelbundna kläckhål. Men jag vågade inte vara helt säker så därför passade jag på att fråga Bengt Ehnström och han tyckte utan tvekan att det ser ut som raggbock! Vi hittade även tallar med färska kläckhål från raggbock på forskningsresan och då kunde jag konstatera att det kan inte vara något annat djur som gjort dessa kläckhål i Duvnäs utskog!
Jag var ute häromdagen för att leta efter fler spår av raggbock i området och hittade faktiskt flera tydliga kläckål på en annan låga.
Men finns raggbocken kvar i området idag? Med största sannolikhet inte!
De kläckhål jag hittat är allt annat än färska, de kan vara flera årtionden gamla. Möjligen skulle den kunna finnas i Nyckelviken som är naturreservat men jag tror inte chanserna är så stora. Även där är mängden lämpliga lågor nog alldeles för liten för att kunna hysa en population. Frågan är om den finns kvar alls i Nacka, eller Värmdö för den delen? Söker man i Artportalen så finns det rapporter från skogarna norr om Mölnbo i Södertälje kommun. Vi har ju mycket hällmarkstallskog här men frågan är om inte skogarna är alldeles för städade? Ta bara de annars underbara hällmarkstallskogarna i Erstavik, tänker närmast på Harberget, där det tyvärr är alldeles för glest mellan lågorna.
Raggbocken finns kvar i många små populationer i begränsade områden där den har mycket dåliga överlevnadsmöjligheter på sikt. Det finns fortfarande några större sammanhängade områden där den kan fortleva i livskraftiga bestånd som tur är. Raggbocken har minskat kraftigt under lång tid i Sverige och orsaken är bristen på lämplig ved för larverna. Det ska vara tallågor som har en viss fuktighet samtidigt som lågan ska ligga öppet och solexponerat. Raggbocken är en av alla dessa arter som gynnas av skogsbränder. Bränderna ger både öppna skogar och skapar död ved. Läs mer om raggbocken i artdatabankens faktablad, skrivet av Bengt Ehnström förståss.
Kan det vara spillkråkan som varit framme och hackat efter larver? Spillkråkan kan vara en fara för raggbocken och på några av de raggbocklågor vi såg i Dalarna hade spillkråkan varit framme och letat efter de feta och proteinrika larverna.
Raggbocken är en imponerande skalbagge som blir upp till 3 cm lång plus antenner. Att kläckhålen ser ut som de gör beror på att skalbaggen inte gnager upp ett hål som är tillräckligt stort utan pressar sig ut sista biten så flisorna ryker!
Här är tallen med raggbockspåren, både låga och torraka i ett!
Den fina hällmarkstallskogen i Duvnäs Utskog. Som förhoppningsvis får vara skog även i framtiden, med eller utan raggbock.
Det här med kompensationsåtgärder
Den här tallen(och många andra med den) kommer inte att överleva om Nacka kommuns och NCC:s byggplaner i Tollare blir verklighet. Jag var, som jag skrev om tidigare, ute och inventerade skyddsvärda träd i Tollare på Nacka kommuns uppdrag. Man kan undra varför? Planerna är i stort redan fastlagda och de lär inte ändra något bara för att det råkar stå ett gammalt träd ivägen! Den här tallen är definitivt skyddsvärd, vilka träd är inte det förresten? Vilken natur är inte skyddsvärd? Värdelös natur, finns det? Hur som helst, den här tallen är nog uppemot 300 år gammal, den har flera bohål varav ett var upptaget av en familj större hackspettar. Hackspettarna gör nya bohål varje år så de skapar bostäder åt en mängd småfåglar. Tallen är dessutom påväxt med flera talltickor, en numera rödlistad art, och även grovticka på några ytliga rötter. Vi har här alltså en rödlistad art, en signalart och bohål samt hög ålder. Bara ett av dessa kriterier skulle räcka för att det trädet skulle tas med i inventeringen. Men vad hjälper det? Här ska NCC bygga vägar och lyxbostäder!
En idé man har i Tollare är att man ska lägga upp vedkyrkogårdar, alltså lägga upp högar med död ved, som en kompensationsåtgärd när man tar bort gammelskogen! Jo, det är sant! Det är inget fel med att skapa vedkyrkogårdar men det kan knappast kompensera för att man skövlar gamla levande träd. Just tallen på bilden ovan ska tas ned och läggas i en vedkyrkogård. Tydligen så funderar man på att frakta träden till vedkyrkogårdarna med helikopter! Detta för att inte behöva köra med tunga maskiner och förstöra marken. Vilket i och för sig är en bra tanke. Men hela idén att såga ner de gamla träden och sen flyga dem med helikopter och släppa ner dem i en sån här vedkyrkogård som kompensationsåtgärd, nä det är inte klokt! Är det så vi skapar ett hållbart samhälle? Tror inte det!
Det är också ett antal tallar med reliktbock som kommer att läggas upp i dessa vedkyrkogårdar. Tallar med en rödlistad skalbagge som behöver levande träd läggs på vedkyrkogården, bra kompensation va? Kanske blir det de första reliktbockarna i världen som får flyga med helikopter?
Här är en av hackspettungarna som kikar ut från ett av bohålen i tallen. Blir det fler fågelhäckningar i denna tall tro?
Tranbär
En promenad i Nyckelviken bland orkidéer, långhorningar och drillsnäppor
Här är några bilder från en kort promenad i Nyckelviken för en dryg vecka sedan.
Jungru Marie nycklar blommar på sitt vanliga ställe. När jag gick fram för att ta några bilder så såg jag att det flög några insekter runt de blommande orkidéerna. Något förvånande var det ängsblombockar, de brukar man se på älgört, rölleka, prästkrage och andra vita blommor annars. Men tydligen duger jungfru Marie nycklar också! Jumgfru Marie nycklar är en av få orkidéer som inte är kalkberoende utan växer på sura marker. Som syns på bilderna växer det örnbräken där också och det verkar som att de håller på och ta över hela lokalen!
Ängsblombocken är en av våra vanligaste långhorningar och man kan se den under hela juli månad. Det är lätt att skilja på hanar och honor av ängsblombock, hanarna har gulbruna täckvingar och honorna svarta med en stor avlång röd fläck på varje täckvinge. På bilden ovan är det alltså en hane.
Här ser vi fläckhornad blombock som också den är en av de vanligaste långhorningarna. Den känns igen på de gulfläckade antennerna. De allra flesta långhorningar lever i sitt larvstadium i död ved. De vanligaste arterna kan ofta gå i både barr och lövträdsved och i klenare död ved som grenar och pinnar. Därför så är de fortfarande vanliga medan de som är mer kräsna i sitt val av död ved alltmer får problem. En del vill bara ha grov död ved som också ska ha en viss halt av kåda t.ex. och då är det svårare att hitta lämpliga ställen för larvutvecklingen.
Här är en annan liten långhorning, smalbocken, även den vanlig och föredrar också vita blommor. Den känns igen på ljusgula ben och täckvingar. De blir, precis som ängsblombocken, som mest en centimeter långa. Larverna kan leva i både död och levande ved av många olika träd och buskar och även i mycelrik mark under granar, en verklig generalist alltså vilket också förklarar att den kan vara så pass vanlig och utbredd.
Så här grönt och lummigt är det i Nyckelviken nedanför himmelsbacken. Det här är ett spännande område med högstammig frodig ädellövskog som ofta erbjuder intressanta obsar. Och om man inte är så kunnig om arter så är det ändå ett härligt område med kanske Nyckelvikens bästa fågelkör! Det är nog ingen tillfällighet att Nyckelvikens enda mindre flugsnappare satt just vid himmelsbacken och sjöng. Det var några år sedan och jag väntar bara på att det ska dyka upp en till mindre flug här. Eller varför inte sommargylling! Under maj/juni blommar också tandrot, ormbär, trolldruva och nunneört här. Det ska också finnas desmeknopp men den har jag inte hittat trots sökande och trots att jag krupit runt ganska mycket på alla fyra just här när jag fotat vitsippor. De flesta av mina vitsippsbilder från Nyckelviken är nämligen från detta område.
Den här gången sjöng svarthätta och trädgårdssångare väldigt ivrigt trots att det var mitt på dagen. just de två sångarna ger en närmast tropisk känsla.
Skogsduvan kom igång också med sitt pumpande revirläte, mycket renare i klangen än ringduvans hesa skrovlande. Skogsduvan är en bra indikator på fina marker med mycket hålträd. Den togs bort från rödlistan vid den senaste revideringen och anses nu alltså, glädjande nog, ha en livskraftig population i Sverige!
Nere från vattnet hörde jag ett högt oroligt pipande, drillsnäppa med bo/ungar tänkte jag direkt. Den brukar hålla till i den inre delen av Nyckelviken och gör årliga häckningsförsök här.
Här står den på det gamla vraket i Nyckelviken. Drillsnäppa är en fågel som också den fått förändrad status i rödlistan, från livskraftig till nära hotad. Orsaken till minskningen är inte klarlagd och det kan bero på förändringar i häckningsplatserna i Sverige, tex att stränder växer igen, eller så förändras miljön i övervintringsområdena. De svenska drillsnäpporna övervintrar huvudsakligen i västafrika norr om ekvatorn och det kan ju också vara något i miljön längs med flyttvägen som orsakar nedgången. Eller faktorer i samtliga dessa miljöer, inte helt lätt att klarlägga! Men vad vi kan göra i Sverige är väl att ta det här med strandskydd på allvar. Ett problem som jag ser det är att stränder alltid ska göras tillgängliga, tillgängliga för människor alltså. Det ska vara strandpromenader överallt! Annars tycks stranden inte ha något värde men då har man glömt bort att strandskyddet är till också för den biologiska mångfalden, alla stränder ska inte vara tillgängliga helt enkelt, drillsnäppan och många andra djur och växter behöver få vara ifred från mänsklig störning också. Nu nämns inte störning under häckningstid som en tänkbar orsak i artdatabankens artfaktablad om drillsnäppan, men det borde väl kunna vara en orsak kan jag tycka. Minskningen tycks ju också vara störst i södra delen av Sverige där det rimligen borde vara störst problem med störningar.
Avslutar med några bilder på en talgoxunge, ganska nyss utflugen som tillsammans med sina syskon hoppade runt bland örnbräken, samma bestånd där jungfru Marie nycklarna ovan är fotade.
Ädelguldbagge vid Gammeludden.
Den här juvelen hittade vi igår i den förvildade parken vid Gammeludden. Vi gick förbi ett område med blommande kirskål och jag tänkte att det kan vara värt att kolla efter skalbaggar då vi var i en park med en mängd gamla ädellövträd. Kanske en ädelguldbagge eller något annat skoj dyker upp. Och mycket riktigt, en stor metallglänsande grön bagge satt i kirskålen mumsande på pollen. Att det är en ädelguldbagge och inte någon av de två vanligare gröna guldbaggarna ser man på att den har en mer tydlig tredelad kropp med väl avsatt huvud, halssköld och bakkropp. De två vanligare guldbaggarna är mycket mer kompakta ,nästan som de blivit ihoptryckta, i jämförelse.
Ädelguldbaggens larver lever inne i håligheter i olika lövträd, ofta ek men även andra lövträd går bra. Larverna kryper runt i mulmen och äter av veden. Den fullbildade skalbaggen besöker ofta blommor för att äta pollen och nektar. Två exemplar hittade vi vid Gammeludden. Den är inte tidigare rapporterad härifrån så en ny lokal för denna rödlistade art alltså! Det är bara några kilomter till Tollare där vi funnit den tidigare och jag vet att den har åtminstone en lokal i Kummelnäs(norra Boo)också. Den tycks vara rätt spridd i Boo, däremot har jag inte sett den på Sicklaön. Den borde kunna förekomma i Nyckelviken och Skuruparken, två områden med mängder av mulmekar och som dessutom kan erbjuda blomsterrika marker för de fullbildade skalbaggarna. Borde vara en tidsfråga innan jag hittar den i Nyckelviken!
Kulturreservat vid Baggensstäket - bra för naturen?
Igår gjorde jag, tillsammans med Margaretha och Kerstin från Boo Miljö-och naturvänner, en rundvandring i det område som ska bli Baggensstsäkets kulturreservat. Tidigare har det planerats som Saltstigens naturreservat men innan förslaget gick ut på remiss så döptes det om. Det är samma paragrafer i miljöbalken så det är ingen skillnad i skydd jämfört med ett naturreservat. Däremot kan det vara en risk att man vidtar åtgärder som missgynnar naturvärden, ofta går natur- och kulturvärden hand i hand men inte alltid. I förslaget till kulturreservat finns det en del saker som jag tycker är väldigt tveksamma. 
Enligt reservatsförlslaget ska detta område vara park med vissa anläggningar! Vadå för anläggningar undrar man. Det framgår inte av förslaget, bara att det ska vara anläggningar som tillgodoser behov hos besökarna! Lite tydligare kan de väl vara!
Här några bilder från den härliga, numera förvildade, parken med många grova och gamla ädellövträd som alm, ask och lind. I parken finns flera införda trädslag som sykomorlönn, silverlönn, parklind och ädelgran. Trots att vi var där mitt pådan så sjöng svarthätta, trädgårdssångare, bofink och lövsångare flitigt. Från den lilla vassviken hördes sävsångarens skorrande sång och några ladusvalor jagade över Baggensstäket. Jag tyckte också att jag hörde stenknäckens skarpa lockläte.
Baggensstäket är platsen för slaget vid stäket. I området finns tre skansar(befästningar) från den tiden och i reservatsförslaget talas det om att öka de visuella sambanden mellan skansar och slagfält. Men det ska göras så att naturvärden bibehålls. Skansarna ska också skyddas mot skador som trädrötter kan orsaka.
Då undrar man om den här stora linden kan vara kvar? Bilden är tagen från den jordtäckta skansen nere vid vattnet. Om så stora träd måste tas ner så förstår jag inte hur man samtidigt ska kunna behålla naturvärdena.
Här är utsikten från en av de högt belägna skansarn, den jordtäckta skansen ligger nedanför berget. Om man ska kunna ett visuellt samband och synliga riktlinjer mellan skansarna så undra man hur mycket träd som måste tas bort. Alldeles orimligt mycket tycker jag! Visst ska man kunna röja fram skansarna men det får vara med måtta! Tallen på bilden är ett par hundra år gammal och jag tycker det är viktigare att behålla de gamla träden än att till varje pris röja fram de gamla skansarna. Den här skansen är nu övervuxen med ett flertal flerhundraåriga tallar. Om trädrötter inte ska få skada skansarna, eller snarare det som är kvar av dem, så lär väl varenda gammeltall sågas ner! Inte klokt! Problemet med reservatsförslaget är att man inte låtsas om den här konflikten. Man måste bestämma sig, ska skansarna fram med riktlinjer och allt, ja, då lär många värdefulla träd ryka. Eller ska vi låta de vara som de är idag, synliga men delvis igenväxta med många skyddsvärda och vackra träd?
Tallen på bilden är värd för två signalarter. Svart praktbagge och grynig blåslav.
Kläckhål av svart praktbagge. Grynig blåslav.
Samma tall som ovan, fin tallåga i förgrunden också. Är det verkligen vettigt att röja bort både tall och låga för att få fram en gammal stenhög!?
Ett problem när man gör reservat är att det ska anläggas en massa överdimensionerade gångvägar som ska "trygghetsröjas", alltså att man tar bort små träd och buskar bakom vilka diverse våldsmän ofta(!?) gömmer sig!
Stigen ovan ska omvandlas till gångväg, 1-2 m bred och beläggas med grus. Helt onödigt tycker jag. En kostnad man lätt kan spara in på. Stigen funkar alldeles utmärkt idag och har gjort så länge.
Det blir en del saker att ta upp i vårt remissvar med andra ord!
Gjorde ett fynd av en rödlistad art också, men den får ett eget inlägg snart!