Naturbloggen

Under  mina besök i Tollare den senaste veckan har några nya fynd av signalarter gjorts. Inga märkvärdigheter som gör att det blir omöjligt att exploatera Tollare, men det höjer väl statusen lite och bilden av att Tollare har mycket höga naturvärden förstärks. Nedanstående arter finns inte omnämnda i naturvärdesinventeringen. Hur mycket man än inventerar så finns det alltid mer att hitta!

Trådticka(Climacocystis borealis)
I förra veckan rekade jag lite inför vandringen och i det område där den sällsynta gränstickan växer fann jag flera ganska stora gulvita fruktkroppar på basen av en död gran. De var väldigt sega, hade stora oregelbundna porer och var raggludna och trådiga på hattovansidan. Kan bara vara trådticka. Så här står det i signalartsboken om trådticka: "är en medelgod signalart på fuktiga granskogsbiotoper som ofta hyser ovanliga och rödlistade arter." Vidare att "svampen är knuten till fuktiga lägen i granskog"  som har "karaktär av exempelvis välsluten grannaturskog, gransumpskog, granskog med källflöden." Precis som gränstickan förknippas trådtickan med bördiga och örtrika granskogar. Det är gott om blåsippsblad på marken här och även ganska mycket harsyra så det är definitivt lite rikare mark och det är ju alltid spännande med granskog på näringsrik mark! Bilder på trådticka kommer.

Åttafläckig praktbagge(Buprestis octoguttata)
Under vandringen i söndags så tog vi fikarasten på Tollareberget med fina hällmarkstallskogar. Det finns både reliktbock och svart praktbagge här och det har brunnit i ett område för några år sedan. Det borde finnas möjlighet att finna de4-5 mm stora kläckhålen av den åttafläckiga praktbaggen i döda tallrötter här tänkte jag och började leta. Det dröjde inte så länge innan jag faktiskt hittade några kläckhål i en tallrot vid en bränd tall. Fann sedan fler kläckhål i en annan tallrot. Den åttafläckiga var tidigare rödlistad men togs bort i och med revideringen 2005 men det är en signalart och den ska betraktas som regionalt skyddsvärd(som alla arter som föll bort då).

Fingersvamp (Ramaria sp)
Fingersvampar av undergruppen Ramaria är alla goda signalarter och flera är rödlistade. De är dock mycket svåra att artbestämma men ett sätt att skilja de från andra fingersvampar är att de inte har något vitt mycelludd vid foten. Häromdagen var jag återigen i Tollare, i första hand för att fotografera, men kollade runt i området med gräns- och trådticka lite extra. Örtrika granskogar brukar ju ha en rik och ovanlig svampflora och jag hade varit lite besviken över att jag inte hade sett något som verkade intressant där tidigare, även om jag borde ha kollat där tidigare under hösten. Vilken miss, varför gjorde jag inte det? Nåja, nu så hittade jag faktiskt fingersvampar, ganska rikligt faktiskt. Men vilken art? Och framförallt, hör de till "signalartsfingersvamparna"? Något vitt mycelludd kunde jag inte se och i den gråbruna grundfärgen kunde man ana en lila ton,  vilket några av de ovanligare fingersvamparna har. Det tyder ju lite på att det kan vara en intressant art men det är inget jag vågar säga säkert. Borde skicka ett exemplar till någon expert. Man kan ju alltid höra med Naturhistoriska om de kan hjälpa till med en artbestämning. Har berättat det för Tomas Fasth, som gjorde naturvärdesinventeringen, och han ska också försöka kolla upp svampen när han är i Stockholm nästa gång. Fortsättning följer...

Det vore roligt med någon riktigt tung rödlistad art i denna del av Tollareskogen, som inte ens i det första förslaget till naturreservat skulle ligga inom reservatet. Gränstickan är förstås rödlistad men "bara" som missgynnad(hotkat. 4) och det är framförallt de tre första hotkategorierna som räknas om man t.ex. vill få länsstyrelsen intresserad av området. Nu har jag inga illusioner om länsstyrelsen sen de påstod att Ryssbergen "ej har primärt regionala värden" och att Kvarnholmsbron inte skulle beröra någon värdekärna! Vilket är helt fel eftersom hela strandremsan i Ryssbergen är en värdekärna! Och dessutom säger de det utan att ens ha varit där. Man blir upprörd!

Jag har tidigare skrivit om Tollare naturreservat och byggplanerna i området här på bloggen. Ett förslag till naturreservat var ute på remiss under sommaren. Naturskyddsföreningens synpunkter finns här. Vi var bl.a. kritiska mot att ett område med mycket höga naturvärden, nära det numera nedlagda pappersbruket , inte skulle ingå i naturreservatet. För ett tag sedan kom ett nytt förslag till avgränsning av reservatet. Man hade lyssnat på kritiken. Ja, inte vår kritik, eller Boo miljö- och naturvänners kritik, eller kritiken från Boo-borna utan från NCC! Som vill att all mark söder om Sockenvägen ska undantas från reservatet. Vilket betyder att 3 värdekärnor för natur- och rekreation hamnar utanför reservatet! Man låter konsulter göra inventeringear och utredningar för att identifiera de skyddsvärda områdena för att sedan fullständigt ignorera deras slutsatser. Varför ens lägga kommunala medel på inventeringar när byggbolagen ändå får bestämma?Pratade idag med Tomas Fasth, som gjorde naturvärdesinventeringen, och han har aldrig varit med om eller hört talas om något liknande! Detta skrev vi till Miljö- och stadsbyggnadsnämnden i ärendet:

Naturreservat Tollare

Naturskyddsföreningen i Nacka ser med förvåning och stor oro på det nya förslaget till Naturreservat i Tollare. Det förslag till avgränsning av naturreservat som nu föreligger Miljö- och Stadsbyggnadsnämnden är inget annat än ett stort svek mot naturvården och de tusentals människor i denna del av Boo som har Tollare som sitt närnaturområde. Det enda som återstår av naturreservat söder om Sockenvägen är ett litet område vid Frankenburgs väg samt ett område i öster som till största delen utgörs av en kraftledningsgata!  De flesta områden som klassats som högsta naturvärde lämnas utanför naturreservatet. Det gäller den mycket värdefulla och vackra ekbacken, Tollareberget, Mårtens holme och den fina granurskogen öster om bruksområdet.  Av 5 identifierade värdekärnor för rekreation ligger 3 helt utanför och 1 ligger delvis inom den föreslagna avgränsningen för naturreservatet, se sid 8 i "Tollare - rekreationsvärden".  I samma underlag finns på sid 11 en sammanställning av natur- och rekreationsvärden. Det framgår tydligt att de största sammanfallande värdena ligger söder om Sockenvägen i områden som undantas från naturreservatet.  Däremot ingår Kocktorpssjön med omgivningar i naturreservatet som har jämförelsevis låga natur- och rekreationsvärden. Detta är enligt vår uppfattning en stor felprioritering.  Ingen förklaring ges till den kraftiga bantningen av naturreservatet men vi kan läsa oss till att NCC vill att all mark söder om Sockenvägen undantas från reservatet.  Man kan undra varför det läggs ned resurser på att ta fram underlagsmaterial, i detta fall två förnämliga rapporter om Tollares natur- och rekreationsvärden, när det ändå till sist tycks vara byggbolagen som bestämmer?

Vi vill uppmana ledamöterna i Miljö- och Stadsbyggnadsnämnden att ej anta det nya förslaget till naturreservat. Om det antas så kräver vi, p.g.a. de stora och drastiska förändringarna,  ett nytt samråd med det nya förslaget.

Detaljplan för Tollare träskväg samt Mellanbergsvägen.

Vi kräver att de båda detaljplanerna läggs vilande i avvaktan på beslut om naturreservatet. Vad gäller Tollare träskväg har vi i särskild skrivelse inkommit med invändningar mot det enkla planförfarandet. Detaljplan Mellanbergsvägen påverkar områden av högsta naturvärdesklass, bl.a. den mycket värdefulla ekhagen.  Som framgår av miljöredovisningen har ingen hänsyn tagits till detta.

Ronny Fors

Naturskyddsföreningen i Nacka

Söndagen den 26 oktober kl 10:15

Tollare, det största och viktigaste naturområdet i södra Boo, hotas av byggplaner. Detta trots pågående arbete med naturreservatsbildande. Följ med på denna vandring där vi bekantar oss med de hotade områdena som har mycket höga natur- och rekreationsvärden.

Denna vandring är ett samarrangemang mellan Naturskyddsföreningen i Nacka och Boo miljö- och naturvänner.

Samling vid busshållplats Johannes Petri-skolan/Tollare.Buss 414 från Slussen 09.52 eller från Orminge C 09.57.
Ledare: Ronny Fors och Margaretha Josefson.

Vandringen på Järvafältet lockade 10 deltagare. Solen sken och temperaturen höll sig en bit ovanför 10-gradersstrecket. Strax efter Hägerstalund visade en sparvhökshona upp sig fint då hon jagade i en ekhage. Hon kretsade över oss en liten stund innan hon drog iväg. Bra planerat tyckte en av deltagarna!
Sedan hände inte så mycket på en stund men en korp, några ringduvor och enstaka ängspiplärkor visade sig.
I en björktrastflock kunde vi hitta några rödvingetrastar. De avslöjar sig med sitt tydliga lite sträva och sugande lockläte. Man kan ofta höra det under nätterna i oktober då rödvingetrasten är en nattflyttare. Det ljusa ögonbrynsbandet sågs tydligt trots det ganska stora avståndet.
Sen hörde vi ljusa trestaviga tsi-tsi-tsi , var inte säker på var det var inann jag såg dem. En liten vit boll med lång vidhängande stjärt: stjärtmes! En flock stjärtmesar togs sig över ett öppet fält. Stjärtmesar gillar inte att flyga över öppna marker och de brukar stanna till i skogskanten och tveka inför det stora språnget, som om de tänker att måste vi verkligen göra det här. Sen tar de sig över en efter en i en lång rad vilket ser ganska lustigt ut.

I Säbysjön var det inte mycket fågel, en skäggdopping, några gräsänder och en storskarv som satt på en flotte. Det är alltid bra att se skarv när man är ute och naturguidar efersom man får tillfälle att tala väl om denna i vissa kretsar hatade fågel. Skarven bidrar till den biologiska mångfalden på flera sätt. T.ex. så kan svärta, tordmule och andra fåglar som har minskat kraftigt i skärgården klara sig bättre på skarvarnas häckningsöar eftersom de får skydd mot rovdjur som mink. Många skarvar blir också havsörnsmat och havsörnen gillar väl alla! Har inte hört nån klaga över att det är för mycket havsörn.

Nu började deltagarna bli riktigt utsvultna(det hade tagit längre tid än jag trodde, som vanligt) så det var dags att bege sig till fikastället vilket låg på andra sidan 30-meterskärret. Vi gick över spången och där gjorde vi ett kort stopp för att spana efter varfågel, som setts här dagen innan och kanske någon rovfågel. Och rätt snart så kommer en långvingad och långstjärtad rovfågel in från nordost med vingarna i ett grunt v i glidflykt. Ser att den har en vit övergump och förstår att det är en blå kärrhök. En hona visar det sig och som den visade upp sig. Hon flög ett par gånger fram och tillbaka över 30-meterskärret(ja, det heter så) och vi kunde studera henne på nära håll. Kärrhökar är så graciösa i flykten, de liksom dansar fram på lätta vingar. Min bästa blåhöksobs på flera år! Det var dessutom livskryss för en av deltagarna!
Sen intogs matsäcken utan att så mycket hände i fågelväg. Några sånglärkor och ängspiplärkor flög förbi.

Så var det dags att bege sig in i Hanstaskogen. Men vi gjorde ett stopp till innan vi lämnade de öppna fälten. "Var är ormvråkarna" frågade jag, utan att få svar. Hur skulle deltagarna veta det? Men precis då så kommer en ormvråk flygande rakt över våra huvuden. Och sen såg vi en till, och yterligare några lite längre bort och så har vi 5 st på kort tid. De var vältajmade!
Vi tänkte att man kanske ska prata om fåglarna så kommer de. Fast det funkade inte så bra, hur mycket vi än pratade om skrikörna så såg vi ingen. Däremot observerades en större skrikörn på Järvafältet under veckan som följde!

Så var det Hanstaskogen. Vi gick in vid ett ställe med några stora gammelekar. Jag sa att bakom den här eken ligger det en snok och solar sig, för det gjorde det när jag var rekade inför vandringen några dagar tidigare. Trodde inte att den skulle vara där men det var den! Den låg på precis samma ställe. Nu hann inte alla med att se den tyvärr(som tur var för somliga ormrädda). Vi skrämde den så den ringlade iväg och tog skydd. Det var med all säkerhet samma snok jag såg där tidigare och den har nog en lämplig håla för övervintring i närheten. Bilder på snoken kommer senare här på bloggen.
Sedan höll den deltagare som inte gillar ormar på att trampa på en vacker liten huggorm också! Men inann huggormen hände något annat spännande. Jag gjorde ett kikarsvep över skogen och fick syn på en stor och kraftig rovfågel med långa vingar och lång stjärt, men det var definitivt ingen kärrhök. Mitt första intryck var kungsörn vilket också bekräftades av den yngste deltagaren som var den enda förutom jag som såg den. Vi såg den inte någon längre stund och den försvann snart bakom skogen. Vi hade båda samma intryck, en mycket stor rovfågel men absolut ingen havsörn, den har ju en helt annan profil. Storlek är ofta svår att bedöma men sättet den rörde sig på och den långvingade profilen påminde väldigt mycket om kungsörn. De gamla kungsörnarna stannar oftast i sina häckningsområden under vintern medan ungfåglarna rör sig söderut. Unga kungsörnar känns igen på sina tydliga vita vingfält men något sådant kunde jag inte se på den här fågeln. Nu var det långt avstånd och motljus men ändå. Ofta är det första intrycket rätt och ingen av oss kunde komma på vad det annars skulle kunna vara. En mycket trolig kungsörn alltså!

Efter ekarna passerade vi ett parti med mycket fin gammal och härligt mossig granskog. Vi kunde studera gnagspår av granbarkgnagare(2 mm runda hål i barken på levande granar) och vågbandad barkbock(4 mm breda gångar tydligt inskurna i stående döda granar).
Det blev förstås tillfälle att bekanta sig med våra vanligaste mossor som husmossa, väggmossa, kvastmossa och kammossa.
Den sista biten innan Hägerstalund gick vi genom de fantastiska hassellundarna som är så unika för Hansta. Här finns också många grova gammelekar och vi kunde titta på bl.a. den rödlistade blektickan som växer på undersidan på grova ekgrenar.
Det finns också mycket intressant kulturhistoria att studera här med många fornlämningar av olika slag. Lövskogen här har obruten kontinuitet ända sedan bronsåldern! Här kanske det finns hassel som är tusen år gammal! Även om stammarna i en hasselbuske inte blir mer än kanske hundra år så kan hasseln som genetisk individ bli kanske tusen år gammal eftersom den skjuter nya skott när stammar dör.

Någon nötkråka blev det inte men ingen verkade alltför besviken för det. Jag hade ju skrivit om den i programmet.

Innan vi började gå tillbaka till Akalla och tunnelbanan kom vi överens om att vi har en vandring här i maj också . Tänk en majmorgon med fågelsång och enorma vit- och blåsippshav!

Det finns fler naturbloggare, kolla in NatureFootstep.  

Nacka Biologiska Förenings traditionsenliga svamputflykt i Erstavik blev sedvanligt trevlig och lyckad. Lägger ut några bilder från exkursionen.
Vi hittade inte så mycket matsvamp till en början men vid en sydslänt med ek och hassel fann vi mängder med svart trumpetsvamp. En mycket fin matsvamp men enligt min svampbok bör "den beska foten kasseras".

Hann ta en bild på en svart trumpetsvamp innan den plockades!


Lasse Hole, som ledde exkursionen, berättade om mykohrizza och annat spännande om svampar, här flankerad till vänster av Pelle Ragnarsson, NBF:s ordförande.

                      

Här examineras musseroner, riskor och kremlor. (Ja, jag borde ha retuscherat den färgglada kepsen, visst skär den sig mot den vackra skogen i bakgrunden!?)

Mycket av den mark vi gick i var tidigare ängs- och hagmark. Ett tydligt tecken på det är de s.k. spärrgreniga ekar vi såg. Alltså ekar med långa grenar långt ner på stammarna. Ekarna blir så när de växer i ett öppet landskap. Nu har ängs- och hagmarkerna planterats igen med gran och skogen blir alltmer mörk och sluten. Vi hittade den ovanliga och rödlistade scharlakansvaxskivlingen i ett grandominerat område, ett tecken på ett tidigare öppnare landskap med ek och andra ädellövträd.. Hur länge finns den kvar här?

Efter ett tag kom vi fram till en spännande sydbrant med mycket ek, hassel och parklind. Där hittade vi bitter vaxskivling, en liten orangeröd vaxskivling med en mycket bitter smak. Det är en signalart som också är kalkgynnad. Den växer på bar jord i lövskog och i naturbetesmarker. Här borde man kolla floran mer noggrant, kan finnas fler spännande arter om det finns kalk eller grönsten i berget.
Sedan intogs matsäck och efter det var det dags för trattkantareller. Lasse visade oss till fina marker för trattkantareller och vi hade kunnat plocka flera hinkar fulla. Det var mängder med trattisar och de var stora också! Efter det var det dags att gå tillbaka mot Ältavägen för hemfärd.

       

Järvafältet bjuder på spännande och varierad natur. Kom

med och upplev rastande och flyttande änder, gäss, rovfåglar

med mera. I Hanstaskogen hamstrar nötkråkorna hassel.

Vi passar också på att studera de fina ek- och hassellundarna

i Hansta.