Naturbloggen

Samrådsförslag  RUFS 2010

Synpunkter på samråd av RUFS 2010 från Naturskydsföreningen i Nacka

Sågtorp-Gungviken.

Detta område mellan Saltsjöbadsleden och Saltsjöbanan anges som regional stadsbygd med utvecklingspotential i RUFS 2010. Naturskyddsföreningen i Nacka anser att området, som är en del av Erstavik, bör bevaras som natur och friluftsområde. Vi vill påpeka att området föreslogs "för bebyggelse och verksamheter samt förslag till nytt stationsläge" i förslaget till översiktsplan för Nacka kommun 2002 vilket efter stort opinionstryck ändrades till "utredningsområde" i den nu gällande översiktsplanen.

Avgränsning av Nacka - Värmdökilen.

Enligt RUFS 2010 sträcker sig Nacka-Värmdökilen genom Nyckelviken och slutar vid Jarlaberg. Hela västra Sicklaön anges sedan som "regional stadskärna". I detta område finns en unik tallurskog samt Svindersvik(tillhörande Nordiska museet), det bäst bevarade sommarnöjet från 1700-talet med en ädellövskogspark. Vår uppfattning är att Nacka- Värmdökilen bör gå ända in till Svindersvikens inre delar för att få med dessa regionalt skyddsvärda och för Nackaborna betydelsfulla områden i denna annars kraftigt exploaterade del av Nacka.

I rapporten "Upplevelsevärden i Nacka-Värmdökilen, RTK 2004" går gränsen för kilen strax väster om Nacka strand. Varför man inte redan då tog med det extremt skyddsvärda Ryssbergen som en del av den gröna kilen är en gåta men det är ett misstag som nu kan rättas till. Med en sådan avgränsning skulle Jarlaberg-Nacka strand förstås utgöra ett svagt avsnitt liksom även den inre delen av kilen som skulle understiga 500 m i bredd. Då det finns andra kilar med svaga avsnitt och områden som är helt eller delvis avskurna torde inte detta utgöra ett hinder för att förlänga Nacka - Värmdökilen ända in till Svindersvik. I övrigt uppfyller området de krav man kan ställa på en grön kil. Många människor utnyttjar områdena för besök, även om kännedomen om Ryssbergen kan öka. En strandpromenad håller på att byggas  längs med Svindersviken till Nacka strand. Svindersvik har mycket höga kulturhistoriska värden och en intressant ädellövskogspark.

I Ryssbergen förekommer ett flertal rödlistade arter och signalarter. Här finns sällsynta skalbaggar, mossor, svampar och lavar som alla är beroende av gamla träd, död ved, hög luftfuktighet och lång skoglig kontinuitet. Exploatering av området hotar naturvärdena på sikt och skulle dramatiskt försämra upplevelsevärdena av orördhet och vildmark.  En trädinventering av östra delen av Ryssbergen har gjorts av Tomas Fasth, Pro Natura, på uppdrag av Nacka kommun. Den slår klart fast att Ryssbergens naturvärden är av regionalt intresse och att dem planerade Kvarnholmsbron inte är förenligt med områdets unika natur- och upplevelsevärden.

Större delen av Ryssbergen har blivit klassad som nyckelbiotop av Skogsstyrelsen som också säger att naturvärdena "är i paritet med Tyresta nationalpark" samt "ett Tyresta i miniatyr".

Området erbjuder flera upplevelsevärden trots närheten till Värmdöleden: orördhet och trolska naturmiljöer, skogskänsla och fantastiska utblickar över inloppet till Stockholm. Det utgör också en stor resurs i undervisningen för de många skolor som finns i närområdet. Möjligheter till aktivitet och utmaning erbjuds genom områdets topografiska egenskaper. Med enkla åtgärder som skyltning och förbättring av vissa stiger skulle tillgängligheten ökas och Nackaborna och även andra länsinvånare få tillgång till en unik tallurskog som ligger bara 5 km fågelvägen från Stockholms city och i en del av Nacka som annars mest karakteriseras av motorvägar och köpcentra.

I norra delen av Ryssbergen understiger bullernivåerna 40 db(A) vilket innebär att det är ett s.k. "tyst område". En oerhört viktig resurs i en annars exploaterad del av Nacka.

Området Svindersvik - Ryssbergen är även riksintresse för kulturminnesvården

Saltsjöbanans framtid.

Saltsjöbanan bör behållas som järnväg för att bibehålla och i framtiden kraftigt kunna öka kapaciteten med fler mötesspår (den planerade konverteringen till tvärbanestandard skulle innebära en halvering av kapaciteten).

Nuvarande plattformar i höjd med vagnsgolvet gör den bekväm och handikappvänlig.

Banan är energieffektiv har helsvetsad räls och betongslipers. Signaler och ställverk är enligt järnvägsinspektionen i mycket bra skick. Det gäller även det elektriska med luftledningar mm enligt elsäkerhetsverket.  Järnvägen håller samma höga sittkomfort som tunnelbana och pendeltåg. Den är mycket klimatvänlig i jämförelse med bussar och biltrafik.

Vid Slussens ombyggnad kan en ny plattform byggas med två spår öster om nuvarande,

Om behov av ombyggnad av bilbroarna förutsätter en ny järnvägsbro, bör denna byggas norr om nuvarande järnvägsbro. En sådan bro bör från början byggas för dubbelspår och om möjligt med högre segelfri höjd för att minimera antalet broöppningar, men utan att bygga en högbro.

Tvärbanan bör dras fram till Nacka för att möjliggöra bekväma omstigningar mellan järnväg och tvärbana.

Med en bibehållen järnväg enligt ovan anser vi att rockaden mellan bilväg och järnväg vid Henriksdalsberget blir en onödig kapitalförstörelse.

Man bör utreda spårtrafik till Mölnvik på Värmdö. En första etapp skulle kunna vara en förbindelse mellan Saltsjö-Järla och Forum Nacka.

Mot ovanstående bakgrund är det helt fel att konvertera Saltsjöbanan till tvärbanestandard.

Österleden.

Detta är ett helt onödigt projekt som bara skulle innebära mer biltrafik och ökade utsläpp av växthusgaser samt exploatering av naturmark i både Nacka och Stockholm.

Ronny Fors

V:e ordf.

Naturskyddsföreningen i Nacka

Åter tid för örnskådning kring Hörningsholms slott på norra Mörkö. Någon snö är väl inte att räkna med i dessa dagar, så gäss och sångsvanar betande på fälten kan kommer vi att få se.

Avfärd från Nacka kl. 09.00.

Anmälan till Pelle Ragnarsson på tel 550 609 26. Senast 1/12.

Deltagaravgift 50:-. Ungdomar fritt!
Arrangör: Nacka Biologiska Förening

Som bekant innebär den nya skogspolitiken att tillväxten i skogen ska ökas och då bl.a. med hjälp av ökad gödsling av skogsmark. Detta för att rädda klimatet förstås. Hur tokigt det är har jag skrivit om här och här. Nu har det kommit en avhandling(Åsa Forsum,  institutionen för skoglig genetik och växtfysiologi, SLU i Umeå) om vilka effekter kvävegödsling av skogsmark kan få på markfloran. Man har sedan 1996 gjort fältförsök utanför Vindeln i Västerbotten där man tillfört skogsmarken kväve och studerat hur markvegetationen påverkas. Att bredbladiga gräs som kruståtel gynnas av ökat kvävenedfall är ju känt sedan tidigare och något som också bekräftas i denna undersökning. Kruståtel tar upp det extra kvävet som tillförs medan blåbär inte kan göra det i samma omfattning. Kruståteln breder då ut sig på blåbärens bekostnad. Samtidigt gynnas två fiender till blåbären, en parasitsvamp och en larv, så blåbären missgynnas dubbelt när kvävetillgången ökar. Även husmossan minskar vid kvävetillförsel. Läs mer här och här.  

Det låter inte särskilt betryggande inför framtiden tycker jag! Man kan fråga sig vad vi ska ha för skogar i framtiden, gödslade produktionsskogar med genetiskt modifierade trädslag för att maximera tillväxten och korta omloppstiderna för att försörja massafabriker och biobränsleeldade kraftvärmeverk? Allt för att hålla den heliga BNP- tillväxten uppe! Och så öar av skyddad skog där naturen får fungera någorlunda ostört. Jag tror inte att vi klarar av att uppfylla miljömålet "levande skogar" på det sättet.



Blommande blåbär, Nyckelviken, maj 2008

Var i Tollare igen för att fota och eventuellt göra något intressant fynd. Lasse Hole var med och vi letade framförallt efter roliga marksvampar i den örtrika granskogen med gräns- och trådticka. Men inga svampfynd gjordes. Lasse kan ju skalbaggar också och vi kollade i några fnösktickor efter den rödhalsade svartbaggen(Neomida haemorroidalis) men hittade inga. Däremot fann vi den betydligt vanligare vanlig svampsvartbagge(Bolitophagus reticulatus) samt små trädsvampbaggar. Jag finkammade marken efter svamp, och då framförallt taggsvampa, när Lasse ropade på mig. Det var något jag borde se så jag gick fram till honom och på undersidan på en björkticka satt en liten skalbagge. Den hade glänsande svartblå täckvingar, röd halssköld och var ca 4 mm lång. Ser man en sådan skalbagge på en björkticka är det med stor sannolikhet en blåvingad lövsvampbagge(Tetratoma fungorum), signalart som tidigare var rödlistad men som numera åtminstone har status som regionalt skyddsvärd. Alltid något!
Lasse tog med sig baggen i sitt glasrör för säker artbestämning hemma. Den var ganska trög, det var inte mer än kanske 5-6  plusgrader, men Lasse såg en indvid till som tydligen fick en väldig fart och sprang och gömde sig! Fick den syn på röret måntro? Den ville väl inte gå samma öde till mötes som sin kamrat!

Den blåvingade lövsvampbaggen är beroende av områden med mycket björktickor, alltså ännu en art som behöver död ved för sin överlevnad. Undersökningar har visat att den, som så många andra arter, föredrar solexponerade träd och alltså gynnas av bl.a. skogsbränder och andra störningar som skapar en mer luckig skog med gläntor och öppna ytor. Till skillnad från många andra trädsvamplevande arter så lever den inte hela sitt liv inne i tickorna eller i dess omedelbara närhet. Den rödhalsade svartbaggen t.ex. rör sig inte gärna långt från sin fnöskticka! Den blåvingade lövsvampbaggen lägger sina ägg i barken på björkstammar och det har visat sig(föga förvånande) att den föredrar bark med sprickor och oregelbundenheter i strukturen. Den gynnas alltså av gamla träd med skrovlig bark. När larven kläckts så kryper den till en färsk björkticka och börjar äta av den. När det är dags för förpuppning så kryper larven ner i marken och förpuppas där. 

Måste nämna också att Lasse blev  imponerad av naturen i Tollare. Av de fina ekhagarna, den gamla hällmarkstallskogen, Tollarebergets utsikt över Lännerstasundet och den imponerande gamla granskogen.

Här är sötnosen som jag såg på Järvafältet tidigare i höstas. Den låg och lapade i sig de sista värmande solstrålarna innan vinterdvalan. Nu ligger den säkert i sin håla och "sover" gott.  Ni kan läsa mer om snoken här.

      

Visst är den vacker?