Naturbloggen

Har man en blogg borde man kanske skriva i den också, det har varit dåligt med det på sistone. Här kommer i alla fall en liten rapport från förra helgens vandring i Norra Skuru.

Det vackra vädret från lördagen dröjde sig kvar till söndag morgon och det var en ljus och fin morgon. Vid 10-tiden, när vandringen började, hade tunna moln börjat dyka upp på himlen men det var ändå ljust, om än lite kyligt. Hela 15 personer slöt upp! Inte illa med tanke på att vandringen inte fanns med i programmet utan bara annonserades i Nacka-Värmdö posten samt genom några mail till de boende i området som engagerat sig mot byggplanerna. De flesta var från området men även flera från Boo och andra delar av Nacka. Vi började vi den stora eken söder om Lindholmsplan. Det är en riktigt fin ekjätte med mängder av signalarten gulpudrad spiklav på den grova barken. Eken har också flera håligheter och jag berättade om eken som mångfaldsträdet framför andra. Det finns en gammal hålek till alldeles bredvid men den är inte ett jätteträd(3,14 m i omkrets) men försåts viktig ändå. Det här området ska enligt planerna utgöra mark för komplementbebyggelse! Det finns inte inritat några hus så man kan undra vad det är frågan om? Den stora eken ska, enligt planen, stå kvar men marken runt om lär väl hårdgöras så det känns inte särskilt bra ändå.

Sen var det vandring genom hällmarkstallskog med 300-åriga tallar och en del torrakor. Här blev det lite lav och mosskunskap. Renlavar, islandslav och bägarlavara avhandlades bl.a. En deltagare pekade på den vackra kochenillaven och undrade vad det där röda är för något. Det är apothecier, alltså fruktkroppar. Även vitmossa och de vanliga skogsmossorna(hus, vägg, kam, kvast) gicks igenom. Vi stannde till vid en stubbesom var alldeles perforerad av kläckhål från barkbockar(långhorningar). Det blev förstås mycket prat om den döda vedens betydelse för skogens djur- och växtliv. Så kom vi till den fina granskogen som utplånas helt och hållet om byggplanerna blir verklighet. Området är klassat som naturvärde av Skogstyrelsen. Skogen når alltså inte riktigt upp till nyckelbiotopsklass och det är kanske den relativt dåliga förekomsten av död ved som har gjort att det bedöms på det sättet. Men det finns ändå några nydöda granar här och en har dessutom knäckts en bit upp på stammen så att det har blivit en s.k. högstubbe. Den här vackra skogen försvinner alltså om planerna går igenom men det är tydligen inte en betydande miljöpåverkan! Både Nacka kommun och länsstyrelsen har gjort bedömningen att byggplanerna i Norra Skuru inte har en betydande miljöpåverkan trots att ett naturvärdesobjekt försvinner och flera nyckelbiotoper påverkas kraftigt, en hällmarkstallskog försvinner också t.ex. Om det inte har en betydande miljöpåverkan behöver man nämligen inte göra en miljökonsekvensbeskrivning enligt miljöbalken. Är det verkligen en rimlig bedömning? Borde inte alla ingrepp i nyckelbiotoper/naturvärdesobjekt bedömas som betydande påverkan? Vad jag har förstått så vill man i Sverige lägga ribban högt för vad som är betydande påverkan, det blir ju så himla besvärligt om man ska göra en massa miljökonsekvensbeskrivningar hela tiden! Det riskerar väl att sakta ner planprocessen och det är ju inte bra! Eller? Jag lär återkomma om det här med betydande miljöpåverkan.

Vi fikade vid några gammeltallar och jag visade upp signalarterna tallticka, grovticka och blomkålssvamp! Små floickarmed korsnäbbar drog förbi över våra huvuden flera gånger och nötskrikor skränade till några gånger. Den större hackspetten hördes också och en av de boende i området sa att han ofta ser både spillkråka och gröngöling i skogarna här. Nu hade det mulnat på ordentligt och regnet hängde i luften. Vi gick upp till hällmarkstallskogen vid Högvallavägen som kommer att försvinna. Skogen alltså, inte Högvallavägen! Den lär däremot breddas och bli jättefin! Här blev det bra diskussioner om närnaturens betydelse för folkhälsan, bl.a. om vikten av naturvistelser för barnens utveckling. Nu började det regna och det var lika bra att avsluta. Folk var inte riktigt klädda för regn! Men det blev en lyckad vandring med många frågor och bra diskussioner, det är så det ska vara istället för att man bara står och pratar på själv hela tiden!

Det blev en vandring som gick i 100 nyanser av grått i Bagis/Skarpnäck förra helgen. Grått och mörkt var det men ingen nederbörd som tur var. Men trevligt och givande ändå. 6 tappra trotsade det dystra vädret och slöt upp vid Bagarmossens tunnelbana för den här vandringen i närnaturen. Första stopp var hela 10 m från själva t-baneuppgången. Där finns en gammal gran som har fått stå kvar trots all bebyggelse runt om. Tanken med vandringen var bl.a. att visa på att det finns ovanliga arter och viktiga naturvärden även i närnaturen och på den här granen så finns det flera kläckhål av den snart rödlistade(hotade) granbarkgnagaren. En art som har det svårt i det svenska skogslandskapet men som man hittar rätt mycket av i de tätortsnära skogarna runt Stockholm. Den vill ha minst 80-åriga granar med solbelysta stammar för att trivas.

Nästa anhalt blev vid ett litet hällmarksområde väster om Voxgränd. Här finns flera 300-åringar och även några torrakor. På en av tallarna växer det åtminstone 7 talltickor! Talltickan indikerar höga naturvärden och gamla träd, en s.k. signalart.

Vi stannade till vid några sälgar och jag passade på att tala om sälgens år förstås. Det största problemet för sälgen är nog inte skogsbruket, sälgen ökar faktiskt i skogen även om det fortfarande är ont om gamla och grova sälgar, utan snarare parkskötsel och skötsel av den tätortsnära skogen. Jag har hört flera exempel på hur kommunala parkförvaltningar tar bort sälgar för att de är "skräpiga"! Även i Nackareservatet, vid Björkhagen, har Stockholms stad tagit ner stora sälgar för att de på något sätt var i vägen! Och det gör man i ett naturresevat!

Nu var vi inne i det som kallas för Skarpnäcks friområde, den smala skogsremsan mellan Bagarmossen och Skarpnäck. Söder om Bergsrådsvägen finns flera intressanta områden. Bl.a. ett alkärr där alarna börjar utveckla de karaktäristiska socklarna. Här finns också en sydvänd sluttning med 100-åriga ekar och hasselbuskar. Här skulle viss frihuggning av ekarna behövas men Stockholms stad är väl fullt upptagna med att såga ner sälgar!

Skogen domineras annars av tall, uppe på hällmarkerna lite mindre och "tunnare" träd(s.k. senvuxna) medan det i en del svackor med bättre jordmån finns höga och grova träd.

Vi fikade uppe på en av de högsta topparna i området, man har rätt skaplig utsikt på sina håll här faktiskt, omgivna av gamla senvuxna tallar.

Efter fikat så tittade vi till de allra finaste ekarna i området och berättade om Stockholms fina ekbestånd. På Djurgården har vi faktiskt norra Europas största ansamling av grova hålekar! Det är i det perspektivet man borde betrakta ekarna i hela Stockholmsområdet, alltså att vi har ett unikt och värdefullt ekbestånd av Europaintresse! Då gäller det att ha med det i planeringen av Stockholms utveckling och inte bygga sönder och fragmentisera ekområdena ytterligare. För det är ju så att det inte räcker med att bevara Djurgårdsekarna, det måste finnas ett utbyte(av arter och individer) mellan de olika ekbestånden i Stockholmsområdet för att vi ska behålla den biologiska mångfalden i framtiden.

På väg tillbaka till Bagarmossen passerade vi Brotorp och medan jag pratade lite om Nackareservatet passerade ett gäng korsnäbbar över våra huvuden. Det ljusa, metalliska och lite hårda klippande lätet avslöjade att det med största sannolikhet rörde sig om mindre korsnäbb. Det är också den vanligaste korsnäbben i Stockholmsområdet och de gånger jag sett korsnäbb bra i Nackareservatet/Erstavik så har det alltid varit mindre korsnäbb.

Det hade annars varit väldigt lugnt med fågel sånär som på någon nötväcka men i det fina lilla området NV om Brotorpsskolan så small det till. Här var det fullt av trastar, mest björktrast förstås men även en del rödvingetrast och koltrast. De förde ett väldigt liv och det var tjatter och trastgnissel från vartenda träd och buske. Även några talgoxar och blåmesar visade sig liksom en större hackspett. Roligt att det blev lite fågelskådning på slutet också även om det nu hade börjat skymma ordentligt. Så var vi tillbaka i Bagis igen och vandringen avslutades, jag kände mig rätt nöjd och tror att deltagarna också var det. Det är ett fint område som har en hel del att erbjuda så det kan nog bli fler vandringar här framöver.

Närnatur i Bagarmossen/Skarpnäck lördagen 7 november kl 11.00Den verkligt nära naturen är viktig av många skäl, inte minst för folkhälsan. Men den erbjuder också spännande naturupplevelser. Vi vandrar från Bagarmossen till Brotorp och vidare till Skarpnäck och tittar bl.a. på månghundraåriga ekar.

Samling vid Bagarmossens t-bana kl 11.00. Info: Ronny Fors 0708-96 36 07

Stockholmscafé:

Naturen i stan

Söndag 8 november kl. 14.00 Naturskyddsföreningen och Stadsbiblioteket bjuder in till

Stockholmscafé. Kom och lufta dina åsikter över en kopp kaffe!

Vad har vi för nytta av närnaturen?

Är biologisk mångfald så viktigt egentligen?

Är det inte viktigare att bygga tätt än att spara grönområden?

Stadsbiblioteket

Frågebyrån

Arr: Stockholms Naturskyddsförening,

arbetsgruppen för grönområden, i

samarbete med Stadsbiblioteket

När jag skulle skriva remissvaret på Munkkärrsvägen så gjorde jag två korta besök i Aborrträsks naturreservat. Ett väldigt fint litet område, väl värt ett besök! Eller flera! Naturen är rätt dramatisk här, med branta berg som stupar ner i den lilla sjön. Jag hade förstås läst skötselplanen för naturreservatet men den lämnade en hel del frågor. Den behandlar egentligen bara blomväxter och kärlkryptogamer(ormbunksväxter) så den är lite begränsad, får man ändå säga. Nu är det inget fel på själva skötselplanen ändå, Aborrträsk är ett område där det inte behövs så mycket skötsel. Det är nog ganska vanligt att gamla naturreservat inte är särskilt välinventerade vad gäller kryptogamer och även insekter, inte minst vedinsekter. Det gäller många av Nackas naturreservat i alla fall. Vilket kan få till följd att skötselplanerna inte är så väl utformade som de borde vara.

Skulle jag hitta några spännande arter i Aborrträsk undrade jag? Med tanke på att området är starkt kuperat och relativt opåverkat av skogsbruk så finns ju förutsättningarna, kan man tycka. Och det dröjde inte länge innan första signalarten dök upp, precis vid stigen ned mot sjöns sydsida så växte det en blomkålssvamp vid en tall. Blomkålssvampen vill ha 150- 200-åriga tallar och är en indikator på tallnaturskogar.

Söder om sjön, nedanför hällmarkerna med de gamla tallarna finns ett fint område med blåbärsgranskog och vackra mossbeklädda branter. Det dröjde inte länge förrän jag såg en stor vitgrön, nästan glänsande, platt mossa. Vågig sidenmossa förstås! En trevlig art som man bara hittar i äldre naturskogsliknande områden. Här borde man kunna hitta fler roliga mossor men jag fann bara mera vanliga arter. Det var ett kort besök så det kan mycket väl finnas mer trevligt om man har lite mer tid. En koll på granarna avslöjade att den snart(?) rödlistade granbarkgnagaren förekommer här. Några ytterligare artfynd gjorde jag inte denna gång men potential finns verkligen. Ska försöka återvända dit snart. Det är ett väldigt vackert område som verkligen ger vad man kallar ”skogskänsla”,  ni vet, de där upplevelsevärdena man talar om.  

                                    

Mossbeklädd brant med vågig sidenmossa.               Aborrträsk