Naturbloggen

Bara en vecka efter själva vandringen kommer här en liten rapport!
Inte mindre än 18 personer följde med varav 2 kom ända från Södertälje! De hade sett inslaget i ABC-nytt om vandringen och blev nyfikna på den unika urskogen. Jag guidade och berättade om vad som kännetecknar en urskog/naturskog, om de olika sällsynta arterna som finns i Ryssbergen, betydelsen av den tätortsnära naturen för människor och om byggplanerna för området. Det blev väldigt bra diskussioner om varför man ska skydda natur med många olika argument från deltagarna . Gillar verkligen när det blir bra diskussioner istället för att jag står och "mässar".  Alla blev verkligen imponerade av de fantastiska gamla tallarna och den trolska skogen. Alla (ja, de flesta iallafall)frågade sig samma sak: hur kan man komma på tanken att bygga här?
Det blir nog någon vandring till under hösten.

I lördags gjorde Nacka Biologiska Förening sin traditionsenliga höstexkursion till ytterskärgården, fast denna gång till Svärtskär istället för Kastö. Svärtskär ligger precis söder om Kastö och är mindre(800x500m) och har mer lövskog som består av framförallt al och björk. Det finns en del äldre tallar som har ganska stor omkrets men de är inte alls lika högvuxna som tallarna på Kastö.

Det blev en fantastisk dag med till en början mycket solsken som senare kom att skymmas av moln, men fram på efermiddgen var himlen nästan klar igen. Blåsten var inte heller besvärande. Tyvärr var det magert med fågel på ön och något sträck syntes inte till. Vi hade däremot en mycket trevlig obs av större korsnäbb vid parkeringen till Stavsnäs hamn. Det var ett 20-tal fåglar som flög runt bland tallarna och det blev verkligen fina obsar i tuben av dessa nästan papegojliknande fåglar. Att det var större korsnäbb kunde man lätt se på den kraftiga näbben och framförallt att den undre näbbhalvan är minst lika tjock som den övre.

Ute på Svärtskär såg vi några flockar av sidensvans, mina första den här hösten. De har ett så härligt läte tycker jag, som små ringande klockspel. Man blir alltid lika förbluffad av hur nästan overkligt vackra de är! I övrigt en del mesar och en havsörn. En måsflock stod ute på ett av skären och hur gärna vi än ville fick vi inte syn på några roliga vadare. Nu höll jag nästan på att glömma den första fågel vi såg när vi "slagit läger" och började spana ut över havet. Det var tre vitmagade sillgrisslor som höll till på ett skär, det är inte så ofta vi ser sillgrissla på Kastö/Svärtskär.

Det är som sagt mycket lövskog på ön och en hel del död eller döende ved också med mycket tickor. I en björkticka hittade Lasse Hole diverse små skalbaggar, varav en var ca 4 mm lång med rött huvud och halssköld och blåsvarta täckvingar. När jag kom hem tittade jag i mina böcker och kom fram till att det var en blåvingad lövsvampbagge(Tetratoma fungorum). En art som tidigare var rödlistad som missgynnad men som plockades bort från den nya rödlistan som kom 2005. Den har påträffats i flera olika slags tickor på lövved men mycket är ännnu okänt om hur den lever. Ett annat roligt fynd var de karakteristiska kläckhålen av jättevampmal(Scardia boletella) i en fnöskticka. Hålen är 5 mm stora och cirkelrunda och man hittar ofta högar av gnagmjöl under tickan som larven kastat ut. Det finns många olika insekter som lever i gamla fnösktickor och man kan hitta kläckhål av olika storlekar men det är bara jättesvampmalen som gör de här stora hålen. Vi hittade också fina gnagspår av björksplintborren som gör väldigt vackra mönster med en modergånga och många larvgångar. Kläckhålen är 2,5 mm stora och sitter ofta i en lång rad tätt efter varandra.

Vi fann en stor sälg som var helt perforerad av olika larvgångar och där hackspettar hade skalat av barken på jakt efter larver. Det fanns många stora larvgångar, kanske efter myskbock(Aromia moschata).

Mossor och tickor studerades också och några försökte fiska men utan någon lycka(utom för fisken).

Det här är bara en del av vad vi hann med under denna härliga höstdag.

Nu på söndag har jag en vandring i Ryssbergen, det har dessvärre förekommit olika uppgifter om när den börjar, det är mycket som strulat med mina programpunkter den här hösten.

Vandringen börjar kl 11.00 och inget annat!

Så var vandringen genomförd, 7 deltagare och alla verkade nöjda! Vi tittade på många fina skogsområden, grannaturskogar, brandfält, gamla tallar, igenväxande ek-hagar, lövurskogar och bergbranter. Det är en väldigt omväxlande och varierande natur i den här delen av Nackareservatet. Bland signalarter visade jag tallticka, gropticka, blåmossa, hasselticka, stenporella, kandelabersvamp, kalkrusmossa, grovticka och blomkålssvamp.

Flera av deltagarna hittade också stora och fina karl-johan!

Nu när överklagan av naturreservatet(Nackadelen) har avslagits och reservatsbelutet vunnit laga kraft så är det verkligen dags att börja genomföra skötselplanen. I de områden vi besökte idag så finns det en del riktigt fula och livlösa granplanteringar på tidigare öppen mark och ek-hasselhagar som håller på att växa igen med gran. Här finns ett stort behov av röjning och gallring.

Ägnade en del av fredagen åt att reka inför lördagens naturguidning i Nackareservatet. Jag hade tänkt visa på de väldigt fina naturskogar som finns öster om Söderbysjön. I Stockholmskretsens program hade jag skrivit att vi skulle titta på nyckelbiotoper och arter som indikerar höga naturvärden, s.k. signalarter. Så nu gällde det att leta upp de förstås, vilket inte är några problem med mossor och lavar som finns där året om på samma ställe men det är något knepigare med svamparna. I synnerhet ett dåligt svampår som i år, även om det har kommit upp en del efter allt regnande. Några arter fann jag i alla fall även om bl.a. mandelriskan, scharlakansvaxskivlingen och korallfingersvampen lös med sin frånvaro. Några roliga arter hittade jag i alla fall, inte minst den sällsynta groptickan som växer på murkna granlågor och den vackra kandelabersvampen som finns på en murken asplåga i den fina dalgången mellan Söderbysjön och Ulvsjön. Sedan gjorde jag vad som mig veterligen är det första fyndet av grovticka i Nackareservatet. Det var i ett område som jag inte gått i tidigare, mellan Ulvsjön och Ältakanalen, som jag tror måste betraktas som en av de finaste tallskogarna i hela Nackareservatet. Ett flertal tallar är med all säkerhet 3-400 år gamla och det finns också ganska mycket död ved, både lågor och grova torrakor. Vid en av de gamla tallarna såväxte alltså denna grovticka, ett stort och vackert exemplar och det fanns även en fjolårssvamp bredvid. Grovtickan växer vid tallbasen eller på ytliga rötter av minst 200-åriga tallar. Det finns inga uppgifter om grovticka i Nackareservatet i naturreservatsutredningen och detta område är inte heller med som ett särksilt skötselområde och inte heller registrerad som nyckelbiotop. Att det håller nyckelbiotopsklass torde vara helt utan tvivel. Det är också en ganska gles skog så de gamla tallarna och lågorna får mycket ljus på sig vilket är viktigt för många vedinsekter. Nu tittade jag inte så noga men jag kunde inte se några spår av reliktbock på tallarna vilket man skulle kunna tänka sig i ett sådant här område med solbelysta gamla tallar. Jag har egentligen bara väntat på att hitta grovticka i Nackareservatet med de fina tallområden som finns där, nu väntar jag bara på vintertaggingen som jag försökte hitta under vårvintern. Den måste bara finnas här någonstans!