Naturbloggen

Vandringen på Järvafältet lockade 10 deltagare. Solen sken och temperaturen höll sig en bit ovanför 10-gradersstrecket. Strax efter Hägerstalund visade en sparvhökshona upp sig fint då hon jagade i en ekhage. Hon kretsade över oss en liten stund innan hon drog iväg. Bra planerat tyckte en av deltagarna!
Sedan hände inte så mycket på en stund men en korp, några ringduvor och enstaka ängspiplärkor visade sig.
I en björktrastflock kunde vi hitta några rödvingetrastar. De avslöjar sig med sitt tydliga lite sträva och sugande lockläte. Man kan ofta höra det under nätterna i oktober då rödvingetrasten är en nattflyttare. Det ljusa ögonbrynsbandet sågs tydligt trots det ganska stora avståndet.
Sen hörde vi ljusa trestaviga tsi-tsi-tsi , var inte säker på var det var inann jag såg dem. En liten vit boll med lång vidhängande stjärt: stjärtmes! En flock stjärtmesar togs sig över ett öppet fält. Stjärtmesar gillar inte att flyga över öppna marker och de brukar stanna till i skogskanten och tveka inför det stora språnget, som om de tänker att måste vi verkligen göra det här. Sen tar de sig över en efter en i en lång rad vilket ser ganska lustigt ut.

I Säbysjön var det inte mycket fågel, en skäggdopping, några gräsänder och en storskarv som satt på en flotte. Det är alltid bra att se skarv när man är ute och naturguidar efersom man får tillfälle att tala väl om denna i vissa kretsar hatade fågel. Skarven bidrar till den biologiska mångfalden på flera sätt. T.ex. så kan svärta, tordmule och andra fåglar som har minskat kraftigt i skärgården klara sig bättre på skarvarnas häckningsöar eftersom de får skydd mot rovdjur som mink. Många skarvar blir också havsörnsmat och havsörnen gillar väl alla! Har inte hört nån klaga över att det är för mycket havsörn.

Nu började deltagarna bli riktigt utsvultna(det hade tagit längre tid än jag trodde, som vanligt) så det var dags att bege sig till fikastället vilket låg på andra sidan 30-meterskärret. Vi gick över spången och där gjorde vi ett kort stopp för att spana efter varfågel, som setts här dagen innan och kanske någon rovfågel. Och rätt snart så kommer en långvingad och långstjärtad rovfågel in från nordost med vingarna i ett grunt v i glidflykt. Ser att den har en vit övergump och förstår att det är en blå kärrhök. En hona visar det sig och som den visade upp sig. Hon flög ett par gånger fram och tillbaka över 30-meterskärret(ja, det heter så) och vi kunde studera henne på nära håll. Kärrhökar är så graciösa i flykten, de liksom dansar fram på lätta vingar. Min bästa blåhöksobs på flera år! Det var dessutom livskryss för en av deltagarna!
Sen intogs matsäcken utan att så mycket hände i fågelväg. Några sånglärkor och ängspiplärkor flög förbi.

Så var det dags att bege sig in i Hanstaskogen. Men vi gjorde ett stopp till innan vi lämnade de öppna fälten. "Var är ormvråkarna" frågade jag, utan att få svar. Hur skulle deltagarna veta det? Men precis då så kommer en ormvråk flygande rakt över våra huvuden. Och sen såg vi en till, och yterligare några lite längre bort och så har vi 5 st på kort tid. De var vältajmade!
Vi tänkte att man kanske ska prata om fåglarna så kommer de. Fast det funkade inte så bra, hur mycket vi än pratade om skrikörna så såg vi ingen. Däremot observerades en större skrikörn på Järvafältet under veckan som följde!

Så var det Hanstaskogen. Vi gick in vid ett ställe med några stora gammelekar. Jag sa att bakom den här eken ligger det en snok och solar sig, för det gjorde det när jag var rekade inför vandringen några dagar tidigare. Trodde inte att den skulle vara där men det var den! Den låg på precis samma ställe. Nu hann inte alla med att se den tyvärr(som tur var för somliga ormrädda). Vi skrämde den så den ringlade iväg och tog skydd. Det var med all säkerhet samma snok jag såg där tidigare och den har nog en lämplig håla för övervintring i närheten. Bilder på snoken kommer senare här på bloggen.
Sedan höll den deltagare som inte gillar ormar på att trampa på en vacker liten huggorm också! Men inann huggormen hände något annat spännande. Jag gjorde ett kikarsvep över skogen och fick syn på en stor och kraftig rovfågel med långa vingar och lång stjärt, men det var definitivt ingen kärrhök. Mitt första intryck var kungsörn vilket också bekräftades av den yngste deltagaren som var den enda förutom jag som såg den. Vi såg den inte någon längre stund och den försvann snart bakom skogen. Vi hade båda samma intryck, en mycket stor rovfågel men absolut ingen havsörn, den har ju en helt annan profil. Storlek är ofta svår att bedöma men sättet den rörde sig på och den långvingade profilen påminde väldigt mycket om kungsörn. De gamla kungsörnarna stannar oftast i sina häckningsområden under vintern medan ungfåglarna rör sig söderut. Unga kungsörnar känns igen på sina tydliga vita vingfält men något sådant kunde jag inte se på den här fågeln. Nu var det långt avstånd och motljus men ändå. Ofta är det första intrycket rätt och ingen av oss kunde komma på vad det annars skulle kunna vara. En mycket trolig kungsörn alltså!

Efter ekarna passerade vi ett parti med mycket fin gammal och härligt mossig granskog. Vi kunde studera gnagspår av granbarkgnagare(2 mm runda hål i barken på levande granar) och vågbandad barkbock(4 mm breda gångar tydligt inskurna i stående döda granar).
Det blev förstås tillfälle att bekanta sig med våra vanligaste mossor som husmossa, väggmossa, kvastmossa och kammossa.
Den sista biten innan Hägerstalund gick vi genom de fantastiska hassellundarna som är så unika för Hansta. Här finns också många grova gammelekar och vi kunde titta på bl.a. den rödlistade blektickan som växer på undersidan på grova ekgrenar.
Det finns också mycket intressant kulturhistoria att studera här med många fornlämningar av olika slag. Lövskogen här har obruten kontinuitet ända sedan bronsåldern! Här kanske det finns hassel som är tusen år gammal! Även om stammarna i en hasselbuske inte blir mer än kanske hundra år så kan hasseln som genetisk individ bli kanske tusen år gammal eftersom den skjuter nya skott när stammar dör.

Någon nötkråka blev det inte men ingen verkade alltför besviken för det. Jag hade ju skrivit om den i programmet.

Innan vi började gå tillbaka till Akalla och tunnelbanan kom vi överens om att vi har en vandring här i maj också . Tänk en majmorgon med fågelsång och enorma vit- och blåsippshav!