Naturbloggen

Var på Orrmossen(vid Nackamasterna) för någon vecka sedan för att inventera fjärilar. En stor del av Orrmossen ligger inom min inventeringsruta(Dagfjärilar i Sörmland). Det var ganska magert med dagfjärilar men desto fler nattfjärilar. Många nattfjärilar är dagaktiva, vad som egentligen skiljer ut dagfjärilar från andra fjärilar är att de har klubbformade antenner, alltså en liten förtjockning längst ut på antennspetsen, samt att de håller vingarna ihopslagna och pekande rakt uppåt över ryggen när de vilar. Sen har de också överlappande fram och bakvinge vilket gör att vingarna får större lyftkraft. Det innebär bl.a. att dagfjärilarna kan segelflyga, ett sätt att se skillnad på dag och nattfjäril i flykten alltså. Dagfjärilar är, liksom nattfjärilar, ingen enhetlig systematisk grupp utan består av flera närbesläktade familjer. Nåja, nog om detta, det var faktiskt bara två arter dagfjärilar som flög denna dag på Orrmossen. När jag gick hemifrån var det soligt och varmt men väl framme på Orrmossen var det grått och ganska svalt. En soligare och varmare dag hade säkert bjudit på några fler arter.

Efter att ha jagat(med kameran alltså) ett vackert nattfly fram och tillbaka över mossen så sprang jag på en brunfläckig pärlemorfjäril som satt och vilande i en tuvullstuva. Det är inte en art som iförsta hand är knuten till mossar utan ses mest på mer blomrika ängmarker samt även på hyggen och i kraftledningsgator. Jag fick alltså syn på den när den satt i en tuva och försökte smyga mig nära för att ta några bilder. Den verkade lite trög och sävlig, kanske p.g.a. det mulna vädret. Jag såg ganska snabbt den stora bruna fläcken på vingundersidan vilket är det tydligaste kännemärket för brunfläckig pärlemorfjäril. Det finns en annan pärlemorfjäril med en brun fläck på samma ställe på bakvingeundersidan, prydlig pärlemorfjäril, men fläcken är mycket mindre hos den, bara som en punkt. Annars är det enart som man mest finner ute på myrar och mossar så jag hade mera väntat mig den än den brunfläckiga. Men den stora bruna fläcken och också det sammanhängande svarta zickzackbandet på vingöversidornas ytterkanter talar för brunfläckig, den prydliga har oftast bara svarta "halvmånar" utan sammanhängande band. Så då vet ni det ifall ni ser en pärlemorfjäril på en mosse.

I Nationalnyckelns dagfjärilsband kan man läsa om att brunfläckig pärlemorfjäril kan förekomma på mossar i södra Sverige som utsätts för våröversvämningar och att det kan göra att rätt betingelser uppstår. Kanske är det så med delar av Orrmossen, eller så är den bara ute och ser sig om i världen på jakt efter blomsterrika ängar och landade utmattad i tuvan. Det är ju inte så vanligt längre med de där blomsterrika ängsmarkerna.

           

Brunfläckig pärlemorfjäril(Boloria selene)

Den andra dagfjärilsarten var mer väntad, en blåvinge med mörkt blåvioletta vingöversidor och ljusgrå vingundersida med svarta vitkantade fläckar och en stor och en liten röd fläck. Violett blåvinge alltså. Alla andra blåvingar har antingen fler röda fläckar eller inga alls. En art som är typisk för olika moss och myrmarker. Det var nog ett tiotal individer allt som allt. Larven lever på rosling, tranbär, odon och lingon. Violett blåvinge finns på lämpliga marker över hela landet. 
                                            
                                  Violett blåvinge(Plebejus optilete)

Det blir fler besök på Orrmossen under sommaren, hoppas på fler arter då. Annars är Orrmossen väldigt vacker och omgiven av fina hällmarkstallskogar. Och så har vi förstås brandfältet, 1999 gjorde en rysk diplomat en stor insats för naturvården genom att i samband med en grillutflykt sätta eld på skogen! Bränder är viktiga i skogens naturliga dynamik och livsnödvändig för många djur och växter. Man kan t.ex. se många kläckhål av åttafläckig praktbagge i tallrötter här. Jag får skriva mer om deta senare tror jag, ett mycket intressant ämne.