Naturbloggen

Ja, så har även jag skådat den! Den gulbrynade sparven förstås. Ni har väl inte missat detta "megadrag". Det var den 3 januari som den upptäcktes på  Järvafältets Ornitologiska Klubbs fågelmatning vid Säbysjön. Den häckar i Sibirien öster om Bajkalsjön och övervintrar i Kina. Att den skulle flyga fel och hamna på en fågelmatning utanför Stockholms norra förorter är fullkomligt osannolikt. Ändå sitter den där! Det var inte förrän igår som jag tog mig ut dit. Min pappa och jag åkte ut för att redan nu hänga in årets tyngsta kryss! Något värre än så här lär nog inte dyka upp i år och i synnerhet inte i Stockholmstrakten.

När vi kom dit så var det ett 40-tal skådare på plats, ingenting mot de första dagarna då det kunde vara 4-500 här samtidigt. Hur fick de plats? Vi ställde upp våra tubkikare och började spana. Den hade varit synlig strax innan vi kom men hade försvunnit in bland träden bakom matningen igen. Det går kanske 20 minuter och fortfarande ingen gulbrynad. Pappa går och hämtar fika från bilen och när han kommer tillbaka så har han hört från en annan skådare att det är lättare att se den från andra änden av den långa raden av skådare. Vi byter position. Fortfarande ingen sparv, annat än ett gäng gulsparvar då. Så ropar nån till "där är den"! Jag hinner få se den i handkikaren under några sekunder men när jag har riktat in tuben så är den borta. Det gula på hjässan syntes tydligt men det var en alldeles för kort obs! Vi börjar fika för att få upp temepraturen. Det är några minusgrader och lite snö i luften. Det blir kallt när man bara står still och jag börjar frysa om händerna. Jag fryser alltid om händerna, vad ska man ha för handskar egentligen? Men kaffet värmer. Så dyker dun upp igen, Det var pappa som såg den landa bredvid en gulsparv. Den här gången lyckas jag få in den i tuben också och den håller sig framme lite längre. Men den är snart borta igen. Vi står kvar ett tag till men börjar tänka på att det får räcka nu, vi har ju sett den iallafall. Jag gör ett sista span vid de mossbeklädda stenarna där den har visat sig. Och då kommer den fram igen. Den här gången sätter den sig på en gren ovanför stenarna och visar upp sig ordentligt till allas stora glädje! Det är en riktigt snygg liten fältsparv. Här kan ni se en bild på den och här kan ni läsa om hur det gick till när den upptäcktes.

Den gulbrynade sparven häckar alltså i ett ganska begränsat område i sydöstra sibirien och övervintrar i sydöstra Kina så det är ingen långflyttare egentligen. Den här stackars fågeln har navigerat alldeles galet och hamnat i Järfälla istället. Den kanske undrar över var man ska reklamera GPS:en? 

Den stora frågan nu är förstås hur raritetskommittén kommer att bedöma den? Om den bedöms som spontant uppträdande blir det Sveriges 484:e fågelart. Och varför skulle den inte vara spontan? Är det verkligen mer sannolikt att denna i det vilda ganska ovanliga art skulle vara en burrymling? Visserligen finns det en omfattande handel med burfåglar på andra sidan Östersjön men hur många gulbrynade sparvar förekommer där? Det blir spännande att se vad RK kommer fram till. Riktigt säker på om det är en spontan eller någon slags rymling kan man ju förstås aldrig vara.

Det är egentligen lite sorgligt med de här felflugna individerna, chansen att de ska hitta rätt igen är nog minimal. Men den gulbrynade verkar ha det bra vid matningen. Mat finns såklart och den har sällskap av andra fåglar så det går väl ingen nöd på den nu.