Naturbloggen

var det i söndags, något som jag inte firade på något sätt utan satt inne och skrev remissvar på den föreslagna bussterminalen för Nacka-Värmdöbussarna istället. Jag har tyvärr inte varit ute särskilt mycket alls den senaste tiden då jag varit överhopad av remisskrivande och överklaganden! Men i början av juni var jag i allafall i Sandemar och fotade bl.a. en del blommor. Så här är en något försenad hyllning till de vilda blommorna! 

De vilda blommorns dag arrangeras varje år av Svenska Botaniska Föreningen.

 
                               
På Sandermas strandängar hade ängsnycklarna börjat blomma, en kraftig orkidé som växer på fuktiga kalkrika ängar. Ängsnycklar tillhör släktet handnycklar, Dactylorhiza, som har ett tiotal arter i Sverige, bl.a. Adam och Eva och Jungru Marie Nycklar. Ängsnycklarna varierar mycket i färg och det finns flera underarter som t.ex. blodnycklar(som har fläckiga blad). Systematiken kring ängsnycklar är riktigt rörig och det är ett stort komplex av olika underarter och varieteter. 

                               
På torrbackarna blommade fortfarande Adam och Eva även om de hade börjat vissna något.

        
Torrbackarna var verkligen praktfulla med mängder med blommande styvmorsviol. Det röda på bilderna ovan är bergsyra och på bilden till höger syns också tjärblomster. Styvmorsviolen kan blommar i huvudsak under maj-juni men har en lång blomningstid och kan blomma när som helst under hela växtxsäongen.
Strecken på kronbladen kallas för honungsstreck och ska hjälpa pollinerande insekter att hitta rätt.
                                
Jungrulinet blommade fint också, precis som violerna har den oljerika frön som tas om hand av myror som på så sätt sprider växten.

                             
På lite blötare mark blommade ängsbräsman, en nektarrik blomma och därför omtyckt av många insekter. Även där en något rörig systematik med tre underarter och olika mellanformer. 

                            
Även majvivan växer på fuktiga ängar men den behöver också kalkrik mark för att trivas.

                         
Tätörten växer också på kalkrik fuktig mark, i allafall i södra Sverige, norrut så är den inte lika kalkberoende. Tätört är en s.k. köttätande växt som fångar insekter på sina klibbiga blad. Växten har sen körtlar med speciella enzymer som löser upp insekterna så att växten kan tillgodogöra sig kvävet från de upplösta insekterna.

                            
Ännu blötare växer vattenklöver, som lätt känns igen på de håriga blomorna och de klöverlika bladen.


              
Avslutar med två lundväxter, först ormbäret som har en väldigt oanselig grön blomma och som man lättast upptäcker på de stora bladen som sitter i en krans mitt på stjälken. Själva bäret liknar litegrann ett blåbär men är gifitgt.

Sedan har vi trolldruva som man ofta ser växa tillsammans med ormbär. De är båda signalarter och visar på lundar med mullrik jord och rik flora. Trolldruvan har en kort blomningstid i maj-juni, senare kommer de svarta bären som, liksom hela växten, är gifitg. Den har ingen väldoftande blomma utan luktar ganska illa. Trolldruvan hör till Ranunkelväxterna, den är alltså släkt med bl.a. smörblommor och sippor.