Naturbloggen

Gjorde ett besök i Ryssbergen i måndags för att hjälpa Tomas med inventeringen och för att ta bilder till inventeringsrapporten. Det blev inga nya fynd men det är alltid lika spännande att vandra runt i Ryssbergen och bara uppleva den trolska skogen där. Tomas har förresten hittat gnagspår av den rödlistade barrpraktbaggen och signalarten granbarkgnagare. Verkligen roliga fynd som ännu mer understryker de höga naturvärdena i Ryssbergen, och de har hittats i den östra delen som skulle beröras av bron och vägen. Just barrpraktbaggen har jag tänkt att den borde finnas här i Ryssbergen. Det är en art som trivs i gamla senvuxna tallar på hällmarker, träden behöver inte vara så grova alltså. Den är funnen i en senvuxen tall en bit norr om vägen upp till de gamla luftvärnsbunkrarna. I det området finns det en hel del gamla senvuxna tallar och frågan är om inte naturvärdena här har underskattats tidigare. Det är inte registrerat som nyckelbiotop av skogsstyrelsen men de här senvuxna tallarna är ju förstås också värdefulla även om miljön runt omkring inte ser något vidare ut med sprängsten lite här och var. Men det är ju inget som baggarna bryr sig om. Dessutom är flera av träden här skadade av militärens tidigare verksamhet vilket har gjort de ännu värdefullare som värdträd åt olika skalbaggar och andra kryp.


Här är några bilder också. Jag har tyvär ingen bra skanner så bilderna kommer inte helt till sin rätt. Vadå, digitalkamera, har det kommit redan!?

                                 

Lite andra, mer experemintella eller impressionistiska bilder också, tror inte att det de dyker upp i någon rapport!

                                

Här är Nacka Naturskyddsförenings remissvar på detaljplanen för Tollare träskväg som Tove och jag har knåpat ihop:

Den första etappen av utbyggnaden av Tollare befinner sig nu på samråd. Detta samtidigt som en utredning pågår om inrättande av naturreservat i Tollareområdet. Nacka Naturskyddsförening vänder sig mot  detta bakvända sätt att hantera frågan,  att ta en liten etapp i taget och därmed förlora  vad helheten med utbyggnaden innebär. Vi anser att inga detaljplaner i Tollareområdet ställs ut innan pågående utredning om naturreservat är klar med förslag på avgränsning.  Vi ser det som mycket beklagligt att man inte på ett betydligt mer tydligt sätt kopplar detaljplanen till det planerade naturreservatet.

Länsstyrelsens regeringsuppdrag för Stockholmsregionen " Aldrig långt till naturen", innehåller ett antal naturområden som ska skyddas av kommuner och länsstyrelser under perioden 2003-2013. Tollare lyfts här fram som ett viktigt område. Nuvarande politiska majoritet i Nacka kommun har tagit fasta på det och har poängterat behovet av att inrätta naturreservat för Tollare under mandatperioden. Det borde därför vara en rimlig förutsättning att man först utreder hur syftet med ett sådant naturreservat kan säkerställas, bl a genom att tidigt fastställa naturreservatets geografiska gränser. Det är därför problematiskt med denna plan att man inte hanterar naturreservatsplanen parallellt på ett tydligare sätt. Detta borde exempelvis miljökonsekvensutredningen kunna ta upp. Vi vill här också nämna att ett principbeslut om naturreservat i Tollare togs av Nacka kommunfullmäktige redan 1985!

Planens miljökonsekvensutredning bli på detta sätt något olycklig när man enbart diskuterar och fastslår att invånarna i den föreslagna nya bebyggelsen kommer att ha god tillgång till rekreation pga det stundande naturreservatet, men utan att gå in på hur planen inkräktar på befintliga invånares rekreations- och upplevelsevärden. Vidare kommer naturreservatet att vara mycket värdefullt för alla de invånare som kommer att bo i hela den planerade bebyggelsen i Tollare, vilket man borde ta hänsyn till. Tollareområdet är det enda större sammanhängande grönområde inom gångavstånd för idag ca 8000 invånare och inom en snar framtid ca 10.000 invånare.

I miljökonsekvensutredningen sägs också att "inga kända lokaler för utrotningshotade växt- eller djurarter tas i anspråk". Men ingen naturinventering har gjorts i området så självklart finns inga kända lokaler för rödlistade arter! Innan man tar naturmark i anspråk måste en noggrann inventering göras. Vi får inte riskera att försämra läget för hotade arter p.g.a. okunskap. I elfte timmen har nu en biolog fått uppdraget att göra den inventering som borde gjorts i ett mycket tidigare skede i planprocessen. Dessutom kommer inventeringen att genomföras under vintertid vilket av uppenbara skäl inte är idealiskt. Vi vill också hänvisa till Boo Miljö- och Naturvänner som i egen regi lät biolog Bert Viklund inventera det aktuella området, främst med avseende på insekter, och rödlistade(alltså hotade) arter har konstaterats förekomma i området. Detta understryker vikten av att Nackas grönområden inventeras och uppgifterna läggs in i en databas, en lokal artdatabank. Vi vill också påpeka att i Tollare träsk häckar en rödlistad art(svarthakedopping) och att i området förekommer fågelarter som är upptagna i Bernkonventionen och EU:s fågeldirektiv(kattuggla, spillkråka).

Just den naturmark man vill ta i anspråk med nu föreslagna plan är här extra betydelsefull då detta är ett av de få ställena runt Tollare träsk där terrängen är något mindre kuperad och mer lättillgänglig. Det är därför mycket olyckligt att bebygga just detta område, vilket bla Boo Miljö- och Naturvänner poängterat tidigare. För att naturreservatet skall få förväntad effekt både avseende rekreationsvärden och naturvärdena, bla det stora värde Tollare träsk har som fågelsjö ( en av de mest värdefulla i länet) är det av stor betydelse att  säkerställa att naturreservatet omfattar en buffertzon mot kringliggande bebyggelse. Den nu föreslagna bebyggelsen ligger alldeles för nära sjön och buffertzonen blir alldeles för smal för att ha någon betydelse, både för växt och djurliv och för rekreationsvärdet .

Nacka Naturskyddsförening  ställer sig därför starkt kritiska till den föreslagna utbyggnaden.

I övrigt vill vi gärna tillägga, i dessa tider då klimatproblematiken har blivit uppenbar för alla, att såväl denna plan som all planering av ny bebyggelse i kommunen bör ta hänsyn till denna fråga. Här är två förslag:

- Vid ny exploatering anser vi att Nacka kommun skall ställa krav på nya byggnader och service. Det är rimligt att sätta ett tak för ny bebyggelse angående hur mycket CO2 den får bidra med per år. Detta bör inkludera de transporter bebyggelsen genererar.

- Miljökonsekvensutredningen borde ta upp en särskild rubrik som tar upp klimatpåverkan, eftersom det är uppenbart att man under rubriken luftkvalitet enbart tar hänsyn till lokal påverkan.

Naturskyddsföreningen i Nacka genom

Tove Malmqvist och Ronny Fors

I måndags begav sig Lars Hole och jag ut till Erstavik för att än en gång söka efter den rödhalsade svartbaggen(Neomida haemorrhoidalis, den har tydligen bytt släktnamn till Neomida från Oplocephala). Lasse hittade denna sällsynta skalbagge som bara lever i gamla fnösktickor för ca 30 år sedan i Erstavik och vi har undrat om den fortfarande finns kvar.  Vi gjorde några försök i somras men utan framgång. Så fick jag se på artportalen att man har hittat den vid Erstaviks kvarn, i fnöskticka på en björkhögstubbe vid kvarndammen. Vad roligt att den finns kvar tänkte jag men finns den också i de centrala delarna av Erstavik? Vi kände båda två att vi måste göra ett nytt försök och i måndags så tog vi Saltsjöbanan ut till Erstaviksbadets hållplats och passade då på att gå förbi kvarndammen för att kolla in lokalen där den var rapporterd ifrån. Det fanns bara en björkhögstubbe där så det var inte så svårt att lokalisera fyndplatsen, den hade också en fnöskticka som var skuren mitt itu så det var uppenbart att det var rätt ställe vi var på. Den står precis vid stigen ner mot Erstaviksbadet vid strandkanten på Dammsjön. Här har man ju gått hundratals gånger men aldrig att man kollade in den fnösktickan! Det var tvärtemot vad man kunde vänta sig inte särskilt gott om fnösktickor, eller björkar med för den delen, på lokalen. Vi gick vidare ner mot de centrala fälten och målet var björkhagarna vid f.d. Överby, eller "ladan" som området också kallas. Där finns det mängder med björkar med fnösktickor.

På vägen dit stannade vi till vid Erstaviksbadet och tittade på reliktbockens gnag som finns på flera gamla tallar i området. Det var också rapporterat på artportalen och också att det finns levande larver av den här. Vilket är intressant då gnagspåren kan ses lång tid efter det att "angreppen" upphört. Det låg en massa barkflagor på marken runt den tall som jag brukar visa på mina naturguidningar i Erstavik, så någon hade uppenbarligen varit där och letat efter larver och inte nöjt sig med att konstatera att det finns gnagspår av reliktbock. Under sensommaren ska man tydligen kunna skilja ut färska gnagspår på att de är mer ljusbruna i färgen än äldre gnagspår. Eller så får man lyssna efter det trummande ljud som framkallas av att de slår med ryggen mot barkflagan den sitter under. 

Det är nån som kastar kottar på mig sa Lasse när vi gick runt och letade reliktbockspår och faktiskt så kom den ena tallkotten efter den andra mot honom där han stod under några gamla pampiga tallar. När jag tittade upp i tallkronorna såg jag en grön, kanske domherrestor fågel, och jag förstod då at det var korsnäbbar som hade oförskämdheten att slänga kottar på oss! Det var ett litet gäng på 4-5 större korsnäbbar som kalasade på tallkottarna, både grönfärgade honor och vackert klarröda hanar. Den större korsnäbben har kraftigare näbb än den mindre och den föredrar också tallkottar framför grankottar. Alltid lika roligt att se korsnäbbar på närhåll, oftast ser man de i luften i små flockar men de är faktiskt rätt oskygga av sig.

Nåja, nu var det rödhalsad svartbagge vi var ute efter så efter att ha intagit fika vid Erstavikens strand i strålande solsken och någon minusgrad så gick vi ner till Erstaviksfälten. Det började också mulna på ordentligt och vi hade inte så mycket tid på oss innan det skulle bli för mörkt för att leta små baggar.

På väg mot f.d Överby passerade vi en stor åkerholme med en riktigt grov björkhögstubbe med massor med riktiga jättar till fnösktickor. Det måste vi kolla tyckte jag så vi gick dit och det såg rätt lovande ut. Såg direkt flera halvcentimeterstora hål på några av fnösktickorna vilket väl bara jättesvampmalen(signalart) kan göra. Lasse bröt loss en bit av en av de stora fnösktickorna, inte helt lätt för de var hårda, och började kolla efter baggar. Titta här sa han och där var en skalbagge med den typiska röda halsskölden som vår bagge ska ha. Jag tittade på den i luppen och såg att den var röd längst bak på täckvingarna, precis som vår bagge ska vara. Lasse tittade i luppen och såg också att den hade de karakteristiska små "hornen" precis som vår bagge ska ha! Då var det klart, det kan inte vara något annat än den rödhalsade svartbaggen! Vi fann två fullbildade skalbaggar och en hel del larver i de två tickor vi kollade. Riktigt roligt att hitta denna krävande art mitt i Erstavik!

Det mörknade och vi hann inte med björkhagarna vid Överby. Det får bli en annan gång.

Återkommer snart med mer om den rödhalsade svartbaggen och varför den är så interssant!