Naturbloggen

Bron från Kvarnholmen till Nacka Centrum genom Ryssbergens gammelskog är en följetong här på Naturbloggen. Jämfört med tidigare är det nu ett ännu större ingrepp i skogen. Här är vårt remissvar:

Remissvar från Naturskyddsföreningen i Stockholms län och Naturskyddsföreningen i Nacka (föreningarna) på utställningsförslag för detaljplan för del av Sicklaön 13:3 m.fl,  ny förbindelse mellan Kvarnholmen och Nacka Centrum.

 

Sammanfattning

 

·  Vi säger nej till en högbro för biltrafik över Svindersviken och att en bilväg byggs genom Ryssbergens unika och känsliga naturområde. Den nu utställda planen innebär dessutom ett ännu större ingrepp i den känsliga naturmiljön än tidigare.

·  Planen strider mot flera miljömål och riksintressen.

·  Vi glädjer oss åt beskedet att Ryssbergen ska avsättas som naturreservat. Den föreslagna bron kommer dock att allvarligt försämra natur-och rekreationsvärdena i det kommande reservatet.

·  Trafikprognoserna är orealistiska och uppblåsta i syfte att motivera brobygget.

·  Utred möjligheterna att bygga en gång- och cykelbro som inte skadar den känsliga miljön i Ryssbergen och utveckla Kvarnholmen som en eko-stadsdel med modern kollektivtrafik och låg biltäthet. T.ex. kan båttrafik mellan Kvarnholmen och Stockholm införas.

·  Klimatpåverkan är inte tillräckligt utredd i MKB:n.

·  Bron kommer att generera trafik genom den nya stadsdelen på Kvarnholmen.

·  Påverkan på miljön under byggskedet är inte tillräckligt utrett, stor risk finns för skador på den känsliga naturmiljön.

 

Föreningarna avvisar förslaget till detaljplan. Vi ifrågasätter behovet av en vägförbindelse mellan Kvarnholmen och Nacka centrum. Kvarnholmen kan utvecklas utan denna vägförbindelse.

 

Planen strider mot Nacka kommuns egna mål om långsiktigt hållbar utveckling, att Nackas karaktär av grön kommun bibehålls, att tillförseln av koldioxid, kvävedioxid och andra skadliga ämnen ska minskas med stöd av fysisk planering(Översiktsplanen 2002).  Planen strider också mot de nationella och regionala miljömålen Levande skogar, Ett rikt djur- och växtliv, Begränsad klimatpåverkan samt mot riksintressena för kust och skärgård och kulturminnesvården Nacka – Norra Boo – Vaxholm - Oxdjupet  - Lindalssundet.

Ryssbergen är också angett som grönområde i översiktsplanen och föreslås där att få utökat strandskydd till 300m. I fördjupad översiktsplan Sickla(1999) rekommenderas att Ryssbergen(tillsammans med Svindersvik) utvecklas till ett centralt rekreationsområde för Västra Sicklaön. 

 

Av- och påfarten västerut finns inte med i denna detaljplan eftersom Vägverket inte accepterar att den planläggs innan deras förstudie och arbetsplan är klara. Detta innebär att man inte får helheten i projektet vilket vi anser är mycket olyckligt. Det är ett stort problem att dela upp stora projekt i små delar och behandla varje del för sig istället för att få ett helhetsgrepp om projektet och vilka konsekvenser det kan få.

 

Vi ifrågasätter också starkt den trafikutredning som ligger till grund för projektet. Fyrstegsprincipen har inte följts och några alternativ till den nu föreslagna bilbron har inte utretts. Vår uppfattning är att projektet bör läggas ned och att Kvarnholmen istället planeras som en eko-stadsdel med modern kollektivtrafik och låg biltäthet. Nedan anger vi våra skäl till att säga nej till en vägförbindelse mellan Kvarnholmen och centrala Nacka.

 

Natur- och rekreationsvärden

Kvarnholmen

Kvarnholmen har enligt vår uppfattning mycket värdefulla tall och ekmiljöer och enligt rapporten ”Biologisk mångfald i Nacka, underlagsrapport till grönstrukturplan för Nacka kommun”, så uppfyller grönområdet på Kvarnholmen ”kvalitetskrav för skogligt objekt med naturvärde”. Vi anser att Kvarnholmens ekar bör ses som en viktig länk i ett regionalt spridningsamband för eklevande arter.

Vi finner det märkligt att inget nämns om den intressanta och värdefulla floran på södra och sydöstra delen av Kvarnholmen och eventuell påverkan på den av vägbygget.

Vägen innebär ett stort ingrepp i naturområdet på Kvarnholmen vilket allvarligt försämrar tillgången till närnatur för Kvarnholmsborna. Även om en gång och cykelbana byggs över Svindersviken till Ryssbergen, vilket vi gärna ser, så är grönområdet på Kvarnholmen viktigt som närnaturområde. Vi tycker att det är mycket olyckligt att försämra rekreationsmöjligheterna för de blivande Kvarnholmsborna genom att förstöra det enda grönområdet på Kvarnholmen.

Ryssbergen

 

Ryssbergen har unika natur- och upplevelsevärden.  I Ryssbergen kan man uppleva orördhet och trolska naturmiljöer, skogskänsla och fantastiska utblickar. Ryssbergens unika karaktär av gammal tallurskog beskrivs av Skogsstyrelsen som ett ”Tyresta nationalpark i miniatyr” och större delen av området är klassad som nyckelbiotop.  Flera tallar har en omkrets på omkring 2 meter och vissa t.o.m. 3 meter och många av träden är 300-500 år gamla.

I området finns också en rikedom av död ved i form av torrakor och lågor som torde vara unik i Stockholmsområdet och inte minst i en så tätortsnära skog. Anmärkningsvärt är också mängden grov död ved. Förmodligen har skogsbruk aldrig bedrivits i området och ingen vedtäkt skett under större delen av 1900-talet.

I Ryssbergen förekommer ett flertal rödlistade arter och signalarter. Här finns sällsynta skalbaggar, mossor, svampar och lavar som alla är beroende av gamla träd, död ved, hög luftfuktighet och lång skoglig kontinuitet. Området är så pass litet att ytterligare fragmentisering av skogen hotar naturvärdena på sikt och skulle dramatiskt försämra upplevelsevärdena av orördhet och vildmark. 

 

Det står klart att Ryssbergens naturvärden är av regionalt intresse(Tomas Fasth, Pro Natura och Skogsstyrelsens nyckelbiotopsinventering) och att ett vägbygge inte är förenligt med områdets unika natur- och upplevelsevärden. Vår uppfattning är att hela området, mellan Ryssvikens båtklubb och Vikdalen, har mycket höga naturvärden. Vi hoppas att hela detta område kommer att ingå i det blivande naturreservatet i Ryssbergen. Om bron byggs kommer dock värdena att försämras avsevärt.

 

MKB:n visar tydligt att vägbygget innebär mycket negativa konsekvenser för naturen på Ryssbergen. Nytt jämfört med förra utställningen är att ett ännu större schakt än tidigare planerat behöver sprängas upp vid den norra tunnelmynningen. Detta schakt ska sedan , efter att en betongtunnel byggts, fyllas igen med sprängsten och jord.  Enligt MKB:n ska naturmiljön återställas, något som vi menar är en omöjlighet. En sådan miljö med flerhundraåriga träd kan inte återställas, visst kan man plantera träd där men det blir något helt annat än den ursprungliga miljön. Även det föreslagna rökgasschaktet blir ett ingrepp i miljön som kan påverka en lokal för en rödlistad skalbaggsart negativt.

 

Bullerutredningen visar att även med bullerskärm på bron så kommer bullernivåerna att öka i Ryssbergen, om än inte lika mycket som utan bullerskärm. Ryssbergen kommer inte längre att upplevs som ett tyst och orört skogsområde om bron byggs.

 

Som det sägs i MKB:n går tunneln under flera små svackor med lövskog som utgör lokala grundvattenmagasin under blötare perioder. Vidare sägs det att det under byggskedet och när tunneln är klar ”inte kan uteslutas att dessa lokala svackor dräneras vilket kan påverka växtligheten”.  En oacceptabel risk enligt vår mening.

 

Vi anser inte att det finns skäl för att upphäva strandskyddet inom området. Det bör snarare, som föreslagits i Översiktsplanen 2002 utökas till 300m.

 

Påverkan under byggskedet är mycket bristfälligt redovisat. Stora maskiner måste köras genom den känsliga miljön. Vi har sett vilka spår som provborrningarna gav upphov till. Dessa spår är fortfarande tydliga och flera småträd sågades ner. Det talas om att lägga ut mattor som maskinerna ska köras på men det är inte en garanti för att det inte blir några skador på mark och vegetation. En så känslig och orörd miljö som Ryssbergen bör inte utsättas för sådana risker.

 

Trafikprognoser

Vår kritik mot trafikutredningen som vi hade i samrådsskedet står kvar.

Vi anser att den s k "fyrstegsprincipen" ( prop.2003-04:95) bör tillämpas vid all planering av vägbyggen, dvs att man i första hand ska överväga åtgärder som påverkar transportbehov och transportsätt. Om dessa åtgärder inte är tillräckliga övervägs om det befintliga transportsystemet kan nyttjas effektivare och därefter begränsade ombyggnadsåtgärder. Först som en sista utväg ska man pröva om det är nödvändigt med nyinvesteringar och större ombyggnadsåtgärder.

Fyrstegsprincipen rekommenderas av Vägverket som arbetsstrategi. I rapporten ” Fyrstegsprincipen för planering — för hållbara åtgärder i transportsystemet”, Sveriges kommuner och landsting, sägs följande: ” En planeringsmetod för att hushålla med resurser och minska vägtransportsystemets miljöpåverkan är fyrstegsprincipen. Den har lanserats av Vägverket som ett sätt att använda vägnätet effektivare. I korthet går principen ut på att steg för steg analysera hur ett trafikproblem bäst kan lösas och om det finns andra alternativ än att bygga nytt”. Någon sådan analys har inte gjorts i detta fall. Gång på gång upprepas bara att bron är en förutsättning för att utveckla Kvarnholmen utan att någon analys eller utredning presenteras som kan stödja det påståendet.

För boende på Kvarnholmen och i nordvästra Sicklaön torde det mest naturliga vara att söka sig in till Stockholm och Sickla snarare än Nacka centrum.  Det finns för övrigt många Nackabor som inte har den tillgänglighet till centrala Nacka som de framtida Kvarnholmsborna tydligen inte kan klara sig utan! De boende på  nordvästra Sicklaön klarar sig nog också bättre utan den genomfartstrafik som bron skulle alstra. Miljöredovisningen för Kvarnholmen etapp 2 visar också att det blir väldigt höga bullernivåer där p.g.a. genomfartstrafik som bron genererar. Trafikprognosen visar också tydligt på det fullkomligt orimliga i att planera för ökad biltrafik.

Det konstateras att köbildningar uppstår och att trafikmängderna ökar i centrala Nacka. Det är den logiska följden av att man bygger ut vägnätet istället för att planera nya områden så att biltrafiken kan minska till förmån för kollektivtrafik/gång- och cykel samt ökad närhet till service.

Klimat

Under samrådet påpekade vi att klimatfrågan inte alls belyses i MKB:n. Nu tas klimatfrågan upp vilket vi tycker är bra men vi är besvikna över att frågan inte behandlas mer seriöst än vad som är fallet. Det konstateras att utsläppen av växthusgaser minskar jämfört med nollalternativet eftersom det blir kortare ressträcka mellan Kvarnholmen och Nacka centrum. Det är inte en trovärdig slutsats. Alla studier visar att fler och bättre vägar totalt sett leder till mer biltrafik. Om det är snabbt och enkelt att ta bilen, väljer fler det sättet att ta sig fram på, det är ett välkänt samband. Ökar trafiken så ökar utsläppen av klimatpåverkande ämnen. Inom överskådlig tid är fossila bränslen att räkna med som det huvudsakliga drivmedlet. Alla drivmedel har sina miljöproblem och ett hållbart transportsystem innebär en kraftig minskning av biltrafiken till förmån för gång/cykel och kollektivtrafik samt ökad närhet till service istället för att bara öka mobiliteten vilket leder till allt mer igenkorkade väger oavsett hur mycket vägar som byggs. Koldioxidutsläppen från trafiken i Nacka har ökat med 30% mellan 1996 – 2005, från 69 000 ton till 90 000 ton. Något som borde innebära en tankeställare inför nya vägprojekt!

Enligt RUFS 2010 ska koldioxidutsläppen från trafiken minska med 30% till 2030. Vi undrar på vilket sätt den föreslagna vägen kommer att bidra till att det målet uppnås.

Vi menar att den starkt växande biltrafiken och dess negativa konsekvenser måste bemästras med en kombination av bl a utvecklade trängselavgifter, utökad kollektiv- och cykeltrafik samt kapacitetshöjande åtgärder i det befintliga vägnätet. Vi lär även få se kraftigt höjda bensinpriser i framtiden vilket också påverkar resandet till förmån för kollektivtrafiken.

Alternativa lösningar ej utredda

Enligt ”Handbok med allmänna råd om miljöbedömning av planer och program Handbok 2009:1, Naturvårdsverket”, står det att  ”I miljöbedömningen ingår bl.a. att ”utarbeta en miljökonsekvensbeskrivning inklusive alternativ” . 

Vidare kan man läsa ”att identifiera/utveckla, beskriva och bedöma alternativ kan beskrivas som själva kärnan i miljökonsekvensbeskrivningen som i sin tur utgör kärnan i miljöbedömningen. Arbetet med alternativ utgör således en viktig faktor för att själva syftet med miljöbedömningar ska kunna nås (Europeiska kommissionen 2004 s. 27, se avsnitt 1.1 ovan)”. Det står också ”man bör eftersträva alternativ som vid genomförandet inte medför betydande miljöpåverkan men som innebär att syftet med planen eller programmet kan uppnås”. 

Att beskriva tre olika vägalternativ som gjordes i programsamrådet torde inte uppfylla kraven som ställs på redovisning av alternativ enligt Miljöbalken 6 kap 12§.

Ronny Fors                                               Mårten Wallberg

 

 

Naturskyddsföreningen i Nacka                Naturskyddsföreningen i Stockholms län

På Nacka kommuns uppdrag åkte jag ut till Tollare igen för att kolla om det finns några ovanliga arter på de fällda träden. Detta som en del i underlaget till en kommunens polisanmälan. Här är min lilla rapport:

Jag har tittat på de fällda träden för att se om de hyste några
rödlistade arter eller signalarter. Eftersom stamamrna ligger travade
på varandra så var det svårt att komma åt och undersöka de ordentligt.
Det hade även snöat vilket inte gjorde det enklare. Jag undersökte
noggrant det som gick att komma men kunde inte finna några rödlistade
arter eller signalarter. Men jag kan konstatera att den stora asken
hade en mycket rik lav- och mossflora på stammen med flera arter
brosklavar och hättemossor. Ekarna som fällts var även de påväxta med
många lavarter även om inga mer speciella arter kunde hittas. Om
träden kan sägas att många var i åldern 150-200 år och på väg in i sin
"bästa" ålder vad gäller biologisk mångfald. Det är när ekarna blir
äldre än än så som de börjar utveckla den riktigt grova barken som är
underlag för många ovanliga och hotade arter samt håligheter viktiga
för insekter och fåglar bl.a.

Några insektsgångar kunde inte heller hittas och inte heller några
trädsvampar. Detta eftersom träden i allmänhet var helt friska utan
spår av röta.


Jag misstänker att man faktiskt varit inne och tagit ner träd i en
nyckelbiotop!  Norr om den tidigare lindallén så finns en nyckelbiotop
med grova ädellövträd registrerad av Skogsstyrelsen. I kanten av detta
område har flera ekar fällts, dock inga grova träd. Med viss
reservation av var exakt gänsen för nyckelbiotopen går men som jag kan
se så borde de fällda träden ligga inom nyckelbiotopen.
Även söder om den f.d. allén finns ett mycket fint område med gammal
ek som är klassat som naturvärde av Skogsstyrelsen. Här har man tagit
ned två grova ekar men däremot sparat asp och björk, tvärtom mot hur
man borde göra i ett sådant område.

Även om inga speciella arter kunde hittas, mycket beroende på
svårigheter att undersöka trädstammarna ordentligt, så kan man
konstatera att samtliga grova ävellövträd som fällts var
naturvärdesträd som hade gjort nytta för den biologiska mångfalden i
flera hundra år till om de fått stå kvar.

När nu skadan är gjord och träden fällda skulle man önska att en del
av den döda veden lämnas kvar på lämpliga ställen för att på så sätt
gynna den biolgiska mångfalden. Grov död ved av ädellövträd är mycket
ovanligt numera och ett viktigt underlag för många ovanliga och hotade
arter.

November visade upp sig från sin allra gråaste sida i söndags när vi hade vår guidning i Älvsjöskogen. Vi är Naturskyddsföreningens Stockholmskrets och Anders Tranberg och undertecknad guidade. Grått, rått och blött var det men 10 naturintresserade slöt upp vid Älvsjö station ändå.
På väg till skogen berättade Anders om planerna för Spårväg Syd som är tänkt att delvis passera genom Älvsjöskogen med en station vid gamla Älvsjö idrottsplats. ett märkligt läge för en spårvägsstation då det inte finns så mycket hus just där, det är med andra ord upplagt för att bebygga den delen av Älvsjöskogen med hänvisning till att det är bra och klimatsmart att bygga i kollektivtrafiknära lägen. Det finns förslag på andra sträckningar där man undviker att gå in i Älvsjöskogen som Stockholmskretsen kommer att förorda i sitt yttrande om Spårväg Syd.
                                 
Själva naturguidningen började vid den här nedsågade granen. En alldeles frisk 120-årig gran som Stockholms stad av någon outgrundlig anledning sågat ner. Lustigt att stadens politiker, som Ulla Hamilton, blir så upprörda över att nån sågar ner 100-åriga tallar men det är tydligen ok för staden att utan anledning ge sig på träd som den här granen. Älvsjöskogen har många gamla granar och man hittar kläckhålen av granbarkgnagaren(Microbegma emarginata) på många av granarna. Något som jag förstås visade och berättade om. Det är en bra signalart för gamla granskogar och var tidigare rödlistad. Den måste ha minst 80-åriga granar för sin överlevnad. Den ska inte förväxlas med granbarkborren som är något helt annat. Gnagaren lever bara i levande granar och går bara i barken utan att skada trädet medan borren föredrar nydöda granar men kan också ge sig på levande träd och döda dem.

 
Gamla granar lämpliga för granbarkgnagaren. Det finns en del död ved i Älvsjöskogens granskogar även om det inte är några anmärkningsvärda mängder. Framförallt verkar det vara en total avsaknad av gamla lågor, all död ved tycks ha tillkommit den senaste 10-årsperioden. Det är alltså ingen lågakontinuitet vilket gör att mer krävande arter har haft svårt att klara sig i Älvsjöskogen. Marken ägs av Stockholms stad och Svenska Kyrkan och ingen av dem utmärker sig väl för sitt naturvårdstänkande direkt så skogen har städats på död ved tidigare. Men det finns nu en del död granved och man kan hitta en del gnagspår efter insektslarver. På bilden till höger är det förmodligen någon trägnagare(Ernobius) som varit framme. Tycker det ser ut som nordlig trägnagare(Ernobius explanatus) men den är ganska krävande vad jag kan förstå så det känns lite tveksamt. Det här med gnagspår kan verkligen ge en huvudbry!

 
Här är det fina grodkärret, en av Stockholms bästa grodlokaler. Anders berättar om grodorna och betydelsen av våtmarker. 

 
Efter att ha gått omkring i granskogen gick vi upp på hällmarkerna och det blev genast ljusare. Det var knappt ledljus i granskogen denna mörka novemberdag. Tallskogen är riktigt fin med många flerhundraåriga tallar och ganska mycket torrakor och lågor varav en del verkade ha legat en längre tid. Man verkar inte ha brytt sig om hällmarkstallskogen lika mycket som den produktiva granskogen.


En granlåga med larvgångar av långhorningen kortvingad granbocj(Molorchus minor). De är tydligt inskurna i vedytan och ca 2mm breda och slingrar sig ofta runt de klena granstammarna där den lever.  

 
Fikat intogs i hällmarkstallskogen. Kaffet värmde verkligen! Men trots det lite råa vädret var det riktigt skönt att vara ute i skogen, bara man inte stod still för länge. Skogen är nog som vackrast just sådana här gråa och fuktiga höstdagar.


Här har spillkråkan varit framme och hackat efter barkbockslarver i den döda tallen.

Här visar Anders den sällsynta svampen vintertagging(Irpicodon pendulus) för deltagarna. Det är en riktig gammelskogsart som är rödlistad som nära hotad.

Vintertaggingen växer på döda eller döende grenar på flerhundraåriga tallar. Artdatabanken har ett artfaktablad om den. Hällmarkstallskogen i Älvsjöskogen håller höga naturvärden och borde klassas som nyckelbiotop. Granskogen har klassats som naturvärde av Skogsstyrelsen, alltså klassen under nyckelbiotop.

 
En av flera små våtmarker i Älvsjöskogen. Älvsjöskogen kanske kan bli naturreservat trots allt. Stockholms stad lade alla naturreservatsplaner på is under förra mandatperioden men öpnnar nu för hela två reservat under denna mandatperiod! Det trodde man ju inte(inte jag i alla fall). Det lutar väl åt att det det kommer att bli Älvsjö och Årstaskogen men det är inte bestämt ännu.

Exakt kl. 13:57 avslutade vi guidningen vid den av Stockholm stad nedsågade granen. Vi skulle hålla på till 14:00 och för en gångs skulle höll vi tiden! Det brukar alltid ta lite längre tid än vad som är planerat. Nu började det faktiskt bli riktigt obehagligt att vara ute, blåsten tilltog och det började regna ilsket. Men det var en väldigt trevlig vandring med frågvisa och diskussionlyssna deltagare, precis som det ska vara!

I söndags hade vi moss- och lavexkursion(Naturskyddsföreningen i Nacka och Boo Miljö- och Naturvänner). På väg till Tollare folkhögskolas fina park så såg vi, till vår stora bestörtning, detta timmerupplag.


Vad har hänt undrade vi, vem har gjort detta och varför?


Calle från Stockholmskretsen räknar årsringar på denna grova ask. Runt 150 år fick den bli innan nån kom på idén att såga ner den!

Som ni ser så är det många grova träd som fällts. Mest ask, lind och ek.

Så här ser det ut i Tollares park numera. Man har alltså fällt en mängd träd i den vackra parken och många som sagt gamla och grova!



Här är stubben till den 150-åriga asken.

Här var det en lindallé!  Alléer omfattas av ett generellt biotopskydd så man måste ha tillstånd från länsstyrelsen om man ska fälla eller beskära något träd i en allé. Lindarna var dessutom hamlade.



 

I slänten ner mot Skurusundet har flera ekar fällts. Men aspar och björkar har man sparat! Vilket naturvårdtänk de har haft!



Här en av ekarna som tydligen utgjorde något slags problem! Som ni ser på bilderna så är alla träd kärnfriska så det är inte fråga om några "farliga" träd som när som helst skulle kunna falla.

Det visade sig vara Tollare folkhögskolas nytillträdda rektor som ligger bakom detta illdåd! Anledning ska vara att man vill ha mer ljus i parken och bättre sjöutsikt. Men att fälla så fina träd i dennna gamla kulturmiljö är inget annat än fullständig galenskap! Det värsta är att de kommer undan med det också. Det är skolans mark och deras träd och de för göra så här. Det man kan klämma åt dem på är lindallén eftersom den är biotopskyddad.

Det är fullständigt obegripligt att man kan göra så här. Tollare folkhögskla brukar ju alltid tala om sin fina miljö med den gamla parken och de vackra träden. Som gammal Tollareelev så är det extra sorgligt att se förödelsen.
De har gjort allt själva utan att konsultera någon expertis alls för att det "hade vi inte råd med".

Nacka kommun har uppmärksamamt detta efter tips och de kommer att anmäla detta, jag blev tillfrågad att ta en titt på träden igen och se om det finns några ovanliga arter på dem. Ska göra det så fort jag kan så att de inte hinner undanröja bevisen. Återkommer snart om detta.





Nog blir sjöutsikten från folkhögskolan bättre nu!



Här sörjer vi ännu en fälld ek.

14 november kl 10.00-13.00

Vi undersöker kryptogamerna i Tollares skogar, både vanliga och ovanliga arter utlovas.  Vill du lära dig mer om signalarter och hur man bedömer naturvärden i skogen så ska du inte missa denna vandring!

Samling: vid parkeringen vid Johannes Petriskolan kl 10.00.

Nacka Naturskyddsförening och Boo Miljö- ovh Naturvänner
Info: Ronny Fors, 0708-96 36 07

                          
Hällmarkstallskog i Tollare.       Den sällsynta gränstickan.

Sammanfattning.

Nacka  Naturskyddsförening ställer sig fortsatt mycket kritiska till detaljplanen. Även det nya planförslaget strider mot riksintressen och innebär ett ingrepp i Nacka-Värmdökilen med försämrade upplevelsevärden i det blivande naturreservatet som följd. Dessutom kommer inte området att få en god kollektivtrafikförsörjning vilket gör att biltrafiken och utsläpp av bl.a. klimatpåverkande ämnen kommer att öka. Planen strider således mot de nationella miljömålen såväl som Nacka kommuns egna mål om god kollektivtrafikförsörjning vid nybebyggelse. Telegrafberget är ett synnerligen olämpligt område att bygga ett nytt bostadsområde i. Ska man bygga tillräckligt med bostäder för att få en verkligt god kollektivtrafikförsörjning skadar man riksintressena och naturmiljön ännu mer. Tas större hänsyn till riksintressena kan man inte få någon kollektivtrafik att tala om. Slutsatsen borde bli att området inte är lämpligt för bostadsbebyggelse.

Strandskydd och riksintressen.

Miljökonsekvensbeskrivningen(MKB:n) visar tydligt att den nya planen, precis som den förra, i stora delar inte är förenlig med riksintressena, särskilt gäller det riksintresset för kulturmiljö. I MKB:n kan man läsa att ”trots de förändringar som gjorts i utställningsförslag(2) bedöms den sammantagna effekten av planförslaget innebära en avsevärd påverkan på riksintresset, då dagens landskapsbild med sina obebyggda bergssluttningar tas i anspråk för en omfattande och till delar storskalig bebyggelse.” Trots denna mycket skarpa formulering går Nacka kommun vidare med planerna! Riksintressen bör rimligen väga tyngre än lokala exploateringsintressen.

Vi anser att planen också strider mot riksintresset kust och skärgård även om mindre naturmark tas i anspråk än i tidigare planer. Det är fortfarande ett tydligt ingrepp i naturmiljön och bebyggelsen skär rakt in i grönkilen.

Planen har förbättrats med avseende på strandskyddet men vi är ändå tveksamma till om man kan säga att den föreslagna bebyggelsen är förenlig med strandskyddet då planen uppenbart strider mot riksintressena. Att ersätta den småskaliga industribebyggelsen med storskalig bostadsbebyggelse anser vi inte vara förenligt med strandskyddet.

Av MKB:n framgår att allmäntillgänglig naturmark inom strandskyddat område kommer att minska. Att Telegrafberget blir mer allmäntillgängligt är inget som väger upp de förluster i allmäntillgänglig mark som blir följden av planförslaget. Telegrafberget borde kunna göras tillgängligt utan att bebygga området med 300 lägenheter.

I avsnittet ”Samlad bedömning – planens grad av måluppfyllelse” i MKB:n  har påverkan på riksintresse för kulturmiljön tonats ner. Den ovan citerade meningen ”trots de förändringar som…” finns inte med där. En så pass viktig slutsats bör rimligen vara med i den samlade bedömningen!

Natur och upplevelsevärden.

 

Länsstyrelsens regeringsuppdrag för Stockholmsregionen ” Aldrig långt till naturen”, innehåller ett antal naturområden som ska skyddas av kommuner och länsstyrelser under perioden 2003-2013. Skarpnäs  lyfts här fram som ett viktigt område. Nuvarande politiska majoritet i Nacka kommun har tagit fasta på det och har poängterat behovet av att inrätta naturreservat för Skarpnäs under mandatperioden. Det borde därför vara en rimlig förutsättning att man först utreder hur syftet med ett sådant naturreservat kan säkerställas, bl a genom att tidigt fastställa naturreservatets geografiska gränser. Utgångspunkten för reservatsgränsen bör vara vad som behövs för att uppnå reservatets syften, inte vad som passar enskilda exploatörers intressen.

 

Den planerade bebyggelsen och utvidgningen av den befintliga vägen skulle effektivt skära av Skarpnässkogen i två halvor. Bullerstörningarna skulle öka i stora delar av det framtida naturreservatet.  Skarpnäs är det enda större sammanhängande grönområde i Norra Boo och är av stor betydelse för den regionala grönstrukturen. Den utgör ett kritiskt och svagt område i en av Storstockholms gröna kilar, den s.k. Nacka-Värmdökilen. Området är unikt i sitt slag i Nacka då det utgör ett stort sammanhängande naturområde med trolska naturmiljöer som dessutom inte är bullerstört. För boende i Björknäs, Krokhöjden, Orminge, Mensättra, och Rensättra är Skarpnäs ett lättillgängligt område med en stark skogskänsla, tystnad samt lugn och ro. Dessa värden är identifierade och beskrivna i rapporten  ”Upplevelsevärden i Stockholmsregionens gröna kilar - 5:2004” från Region och Trafikplanekontoret.  Värden att bevara och utveckla, inte avveckla genom att exploatera områdets centrala delar!

Planförslaget innebär, enligt vår uppfattning, ett betydande ingrepp i ett område som är definierat som ett ”kritiskt och svagt avsnitt” i Nacka-Värmdökilen.

MKB:n säger också att planförslaget innebär en ökad bullerstörning i Skarpnäsområdet. En mycket allvarlig nackdel med planförslaget då Skarpnäs är ett av få områden i denna del av Nacka som inte är bullerstört. Planförslaget strider därmed mot det regionala miljömålet att upprätthålla de tysta områdena i Stockholms gröna kilar. Området skulle också bli ”ljusstört”, en påverkan som inte omnämns i MKB:n.

Trafik och klimat.

Enligt planförslaget kan det bli fråga om bussar i halvtimmestrafik i rusningstid. Detta är inte en tillräckligt hög turtäthet för att bussen på allvar ska kunna konkurrera med bilen. Planförslaget kommer att bidra till en ökning av biltrafiken och därmed också utsläpp av klimatpåverkande ämnen. Det blir svårare att uppnå miljömålet begränsad klimatpåverkan.

Området är synnerligen illa valt för bostadsexploatering. All bebyggelse – bostäder, kontor, industri – som läggs i utkanten av befintligt vägsystem genererar onödig trafik(och onödiga utsläpp) och är svåra att kollektivtrafikförsörja. Det handlar inte bara om att komma till och från arbetet, det handlar lika mycket om resor till dagis, skolor och butiker.

I miljökonsekvensbeskrivningen står att: ” Antalet fordonsrörelser kommer att öka men sett i ett regionalt perspektiv är detta marginellt”. Detta torde kunna sägas om varje detaljplan som tas i Stockholmsregionen och håller inte som argument för den föreslagna exploateringen. Ska vi lyckas klara klimatfrågan måste varje enskild detaljplan bidra till totalt sett minskad vägtrafik och klimatpåverkan.

 

Miljökonsekvensutredningen borde ta upp en särskild rubrik som tar upp klimatpåverkan, eftersom det är uppenbart att man under rubriken luftkvalitet enbart tar hänsyn till lokal påverkan. Under rubriken trafik tar man upp antalet fordonsrörelser men en djupare analys av klimatpåverkan bör göras.

Hållbar utveckling.

I MKB:n finns en rubrik hållbar utveckling. Den berör mest energiförbrukningen i den planerade bebyggelsen och saknar tyvärr en djupare analys av om planen totalt sett gynnar en hållbar utveckling eller inte. Vi saknar en sammanvägd hållbarhetsanalys av denna detaljplan, liksom av alla övriga detaljplaner i Nacka kommun. Detta är något som borde utvecklas om Nacka kommun ska kunna leva upp till sitt mål om God livsmiljö och långsiktigt hållbar utveckling.

Planbeskrivning

I vårt remissvar på det första utställningsförslaget anmärkte vi på att MKB:ns slutsatser inte redovisades i planbeskrivningen. I ”Utlåtande – Utställning 1” sägs att slutsatserna redovisas bättre i planbeskrivningen. Vi menar att det kan bli ännu bättre. Konsekvenserna av ett planförslag borde framgå mycket tydligt i planbeskrivningen. Vi saknar t.ex. den i MKB:n centrala slutsatsen att ”trots de förändringar som gjorts i utställningsförslag(2) bedöms den sammantagna effekten av planförslaget innebära en avsevärd påverkan på riksintresset, då dagens landskapsbild med sina obebyggda bergssluttningar tas i anspråk för en omfattande och till delar storskalig bebyggelse.”

Övriga synpunkter på MKB:n

Någon lokaliseringsprövning görs inte i MKB:n då man anser att den redan gjorts i kommunens översiktsplan. Detta är olyckligt då man först i detaljplaneskedet mer grundligt utvärderat miljökonsekvenserna av bostadsbebyggelse i Telegrafberget. Även om man kan tycka att det ytterst olämpliga läget framgår tydligt vid en blick på Nackakartan!  Vi anser att en lokaliseringprövning bör göras på nytt utifrån flera olika hållbarhetsparametrar.

MKB:n saknar också riktiga alternativbeskrivningar. Planförslaget jämförs med ett nollalternativ och nuläget. Detta är inte tillräckligt. Enligt ”Handbok med allmänna råd om miljöbedömning av planer och program Handbok 2009:1, Naturvårdsverket”, står det att ”I miljöbedömningen ingår bl.a. att  utarbeta en miljökonsekvensbeskrivning inklusive alternativ.”

Vidare kan man läsa ”att identifiera/utveckla, beskriva och bedöma alternativ kan beskrivas som själva kärnan i miljökonsekvensbeskrivningen som i sin tur utgör kärnan i miljöbedömningen. Arbetet med alternativ utgör således en viktig faktor för att själva syftet med miljöbedömningar ska kunna nås (Europeiska kommissionen 2004 s. 27, se avsnitt 1.1 ovan)”. Det står också ”man bör eftersträva alternativ som vid genomförandet inte medför betydande miljöpåverkan men som innebär att syftet med planen eller programmet kan uppnås”. 

Alternativen ska inte bara beskrivas utan också miljöbedömas. Alternativbeskrivningar är viktiga just för att de underlättar en diskussion om planens syfte och ger politikerna ett bättre beslutsunderlag.

 

Naturskyddsföreningen i Nacka genom

Ronny Fors

2010-11-08

Här, mitt i Ryssbergens gammelskog, är det alltså meningen att man ska spränga upp ett stort schakt i berget för att bygga en betongtunnel och sen täcka över den med sprängsten och jord. Sen så ska naturmiljön återställas! Jo, det står faktiskt så i planhandlingarna.
Det är alltså Kvarnholmsbron det handlar om som nu är på ny utställning. Man har kommit på att berget vid den norra tunnelmynningen inte höll så hög kvalitet som man tidigare trott och att man då inte kan borra en tunnel där utan måste spränga bort berget helt och hållet och bygga en betongtunnel istället. Och sen så ska naturmiljön förstås återställas. Det kan väl inte vara så svårt? Tar lite tid bara. Man undrar om de som skrivit detta verkligen tror på det själva? Det verkar som om de tror att naturen är som något slags lego som man kan bygga om lite hur man vill och sen sätta tillbaka bitarna igen och så, vips, så är allt som förr!
Det finns tyvärr många sådana exempel, jag kommer direkt att tänka på Årstafältet där det talas om(i programförslaget) att man ska flytta en torrbacke(!) föra att bygga en fotbollsplan där istället. Det finns visserligen en fotbollsplan i närheten på Årstafältet men där ska man bygga hus. Så istället för att rita om planerna så vill man hellre flytta på naturen som om det skulle vara enklare! Ska det vara så svårt att anpassa sina planer till de naturliga förutsättningarna i ett område?