Naturbloggen

Men hur många försvinner samtidigt?

De flesta kanske redan har sett det här men jag upptäcktde det nyligen. Kristina Alvendal, moderat stadsbyggnads- och fastighetsborgarråd i Stockholms stad, har visst fått en grön uppenbarelse och kommit på att träd och grönska är bra i staden! Behovet av grönområden ökar med ett växande Stockholm säger hon. Jag hade verkligen inte väntat mig något sådant från henne och M i Stockholm! Man vill införa en trädnorm med ett nyplanterat träd per nybyggd lägenhet! Ja, varför inte, men vore det inte bättre att i första hand behålla de träd som redan finns här? På det sätt som Stockholm planeras nu kan knappast ett träd per ny lägenhet inte på långa vägar kompensera för de träd som kommer att försvinna.

Det här ska tydligen vara del av en grön stadsbyggnadsstrategi som innebär att avståndet till parker inte ska öka, små pocketparker ska inrättas, nya grönområden ska anläggas i nya stadsutvecklingsområden och skötselprogrammet för Stockholms parker ska uppdateras. Det låter väl bra men hur seriöst detta är kan man förstås fråga sig.
Förra året kunde man läsa om hur träden i Stockholm förtvinar och dör för att det inte finns resurser! I ett perspektiv där 10 000 träd riskerar att dö p.g.a. resursbrist så är det inte särskilt imponerande att plantera 15000 nya. Och det är dessutom en väldig skillnad  på redan befintliga gamla träd och nyplanterade. Både när det gäller trädens funktion för den biologiska mångfalden och upplevelsevärdet av träden.

Har vintern börjat vika ned sig? I så fall är kanske sånglärkor, skogsduvor och vipor på  gång. Om inte så kanske vi får ”nöja” oss med rovisar som havsörn, hökar och vråkar. Lättskådat!

Vi avslutar exkursionen med att söka upp (lättskådad?) kungsfiskare i Södertälje.

Anmälan till Pelle R på  tel 550 609 26 eller 076-2162439, senast 19/03.

Deltagaravgift 50:- Ungdomar fritt!

Avfärd från Nacka kl. 09.00

Ni kanske har hört att Jägarnas Riksförbund(den mindre av jägarorganisationerna) har skrivit till regeringen om att skyddsjakt borde införas på trana och sångsvan. Motiveringen är att tranorna orsakar skador på jordbruksmark, vilket de kan göra men det finns andra sätt att lösa det problemet, och att sångsvanarna genom sitt starka revirhävdande påverkar andra fåglar negativt! Och då bl.a. då svärta enligt JRF. Att svärtan och sångsvanen inte direkt häckar i samma slags miljö tycks inte räcka för att de vildsinta svanarna inte ska utgöra ett problem för svärtan! 

Visst är sångsvanen starkt revirhävdande, jag har själv sett sångsvanar som jagat bort alltifrån sothöns till kanadagäss och knölsvanar från sitt bo men att börja skjuta en art för att den påverkar andra är väl att ta i lite. Alla arter påverkar ju alla andra på något sätt, tur att vi har JRF som kan se till ingen art breder ut sig på någon annans bekostnad! Nu säger JRF att frågan också borde utredas av en opartisk forskargrupp, och det är väl det minsta man kan begära inann man börjar skyddsjaga sångsvan. Även om riksdag och regering har väldigt stort öra för jägarlobbyn kan jag inte tänka mig att JRF kommer att få något gehör alls för detta. SOF har en del synpunkter på förslaget, milt uttryckt!

Vad jag förstår så är sångsvanen i norrland en utpräglad myrhäckare, den lägger sitt bo på en holme eller bland några uppstickande tuvor ute på de stora myrkomplexen. Svärtan däremot håller till i både större och mindre klarvattensjöar från den lågalpina regionen i fjällen och sedan med avtagande täthet ned till skogslandet. Tittar man på utbredningskartor i fågelböcker, eller Svensk fågelatlas så ser man att det knappt är någon överlappning av deras respektive utbredningsområden.

Sångsvanen har glädjande nog ökar de senaste decennierna och häckar nu över hela landet. Den var riktigt illa ute p.g.a jakt och förföljelse och fridlystes 1926. då fanns bara ca 20 par i några otillgängliga myrområden i norra Lappland. Tack vare fridlysningen och utplantering så har sångsvanen återhämtat sig, men det dröjde in på slutet av 1950-talet innan den började öka i antal igen. En intressant fråga är om sångsvanen i södra Sverige återtar gamla områden eller om den utökar sitt historiska utbredningsområde. En sak som skulle tala för att den även historiskt har förekommit i södra Sverige är sjö- och ortsnamn med emt eller ämt i sig. Ämt är det gamla fornnordiska namnet på svan(både sång och knöl, varför kunde de inte vara lite mer noggranna med namngivningen, fanns det inga kryssare då?) och det förekommer i sjönamn som förmodlingen aldrig hyst knölsvan! Knölsvanen vill ju ha grunda, näringsrika sjöar med rik vegetation medan sångsvanen också häckar i andra typer av sjöar.

 

Elaka mot svärtor?