Naturbloggen

Hade en naturguidning vid Långsjön i Nacka i helgen. Det blev en mycket trevlig vandring med en lagom liten grupp, ganska skönt efter att ha haft guidningar med som mest 57 personer under hösten. Långsjön är ett litet naturreservat mitt på Sicklaön i Nacka och som blev reservat framförallt för dess rekreativa värden. Det är verkligen en oas på Sicklaön och området är mycket lättillgängligt. Och väldigt populärt och flitigt använt. Skogen runt Långsjön är inte klassad som värdefull i Nacka kommuns grönprogram, vilket väl beror på att ingen har varit där och kollat ordentligt, men den håller höga värden med en del lite ovanligare arter också.

Samtliga bilder är tagan av Beatrice Sundberg som i vanlig ordning tog kameran ifrån mig... fast det är ok, man hinner ändå inte fota när man guidar.

             
Långsjön i höstskrud.

                    
Skogen runt Långsjön utgörs mestadels av en fin blandskog med gott om äldre granar och också ganska mycket torrakor och lågor. På bilden till vänster en död gran med mycket gnagspår av olika vedinsekter. På bilden i mitten syns spåren efter den vågbandade barkbockens larver. De är lätta att känna igen, 4-5 mm breda och tydligt nerskurna i vedytan. Det är en ganska ovanlig art som behöver nyligen döda granar som vuxit långsamt. Det behöver inte vara särskilt grova träd, det räcker om stammen är 10-20 cm tjock. Den vågbandade barkbocken klarar sig inte i de plantageskogar som mer och mer tar över skogslandskapet idag. 
Det gäller även för arten som syns på bilden till höger. Eller vars kläckhål syns där ska jag väl säga. Det är förstås granbarkgnagaren jag menar vars ca 2 mm breda runda kläckhål syns på bilden. Dess larver lever i den grova barken på gamla, minst 80-åriga, granar. Eftersom granar inte tillåts bli så gamla idag och den dessutom behöver  solbelysta stammar så har den också svårt att klara sig. Den riktiga gammelskogen är ju en ljus och öppen skog, inte alls tät och mörk som produktionsskogen.

Båda dess arter var tidigare rödlistade men plockades bort redan 2005, varför vet jag inte, det verkar ju aningen märkligt att de skulle vara livskraftiga i dagens plantageskogar. Det är inte så svårt att hitta spår av dessa två skalbaggar i de tätortsnära skogarna kring Stockolm men om man kommer ut i det brukade skoglandskapet så blir det genast mycket svårare.


                
Trots att området är litet bjuder det på många olika naturtyper. Här står vi och tittar på ett litet alkärr och till höger syns en av många björkhögstubbar vid Långsjön. 

                        
Till vänster en fnöskticka på en död björk. Skogen vid Långsjön har ett stor lövinslag av både asp, björk och sälg, förutom alarna då. Mängden död björk är stor vilket bidrar till områdets naturvärden. Till höger syns de karakteristiska hålen efter björksplintborren. En liten skalbagge vars larver lever under barken på nyligen döda björkar. Björksplintborren är viktig hackspettmat, famförallt vintertid.

                          
På bilden ovan syns dagens fynd! Det är vågig sidenmossa, lätt igenkännlig på sin storlek och de vitgröna glänsande ogrenade skotten. Det är en mycket bra signalart för skogar med konstant hög luftfuktighet som varit opåverkade under lång tid. Märkligt att jag missat den där tidigare! Den växte bara några meter från stigen också! Den är ett bra kvitto på att skogen där har lång kontinuitet.

                               
Vid Långsjöns östra sida finns också ett antal gammelekar där den här ovan nog är den vackraste. Den rödlistade ektickan växer på åtminstone en av ekarna.

                     
Avslutningsvis några bilder till på Långsjön, som ni ser var det en fantastiskt fin höstdag!

Till ledamöterna i stadsbyggnadsnämnden.

Bevara den gröna kilen mellan Bagarmossen och Skarpnäck!

På dagens möte i stadsbyggnadsnämnden finns bl.a. frågan om att bygga
en väg mellan Bagarmossen och Skarpnäck samt exploatering av
Bagarmosskogen. Naturskyddsföreningarna i Stockholm och Söderort
uppmanar ledamöterna att avbryta vägplanerna samt att inte tillåta
bebyggelse i den gröna kilen mellan stadsdelarna.

Grönområdet mellan Bagarmossen och Skarpnäck fyller flera viktiga
funktioner, både för människor som för djur och växter. Den gröna
kilen är ovärderligt som närnaturområde, här kan storstadsmänniskan
finna ro och avkoppling, promenera under flerhundraåriga trädkronor
och njuta av fågelsång på våren. Grönområdet har också en enormt stor
betydelse för de skolor och förskolor som finns i närområdet och
nyttjas också flitigt som pedagogisk miljö av dessa. Hela den gröna
kilen är en fantastisk lekmiljö för de barn som finns i området.
Betydelsen av närnatur för just barns hälsa och utveckling är väl
belagd i forskning.

Förutom de stora värdena ut ett folkhälsoperspektiv har också den
gröna kilen stora ekologiska värden och är ett viktigt inslag i
Stockholms grönstruktur. I området finns flerhundraåriga tallar och
ekar med rödlistade(hotade) djur- och växtarter. Områdets läge gör det
till en viktig länk i grönstrukturen mellan Nackareservatet och andra
grönområden i söderort.

Den tätortsnära skogen tillför samhället en rad viktiga
ekosystemtjänster i form av vattenrening och magasinering, luftrening,
hälsobefrämjande rekreationsvärden och bindande av koldioxid för att
nämna några.

En av de stora förtjänsterna med den gröna kilen mellan Bagarmossen
och Skarpnäck är att området är bilfritt. Att dra en väg rakt genom
området skulle allvarligt försämra de rekreativa värdena, inte minst
som det barnvänliga närnaturområde det är idag. Vi ifrågasätter att
det över huvudtaget finns ett behov av en bilväg mellan Bagarmossen
och Skarpnäck. Det rimmar illa med Stockholms stads vision om
promenadstaden. Det är just promenadstad vi har i Bagarmossen och
Skarpnäck, varför ska man då bygga en bilväg undrar vi? Vi vill
uppmana ledamöterna att noga studera den trafikutredning som finns i
planhandlingarna. Enligt vår uppfattning är den inte seriös, man kan
bl.a. läsa att ”denna utredning tar inte hänsyn till de olika
färdmedelsvalen i området utan fokus ligger på den bilburna trafiken.”
Detta citat borde räcka för att diskvalificera utredningen som
underlag för beslutsfattande.

Det är väl belagt i forskning att nya väger generar mer trafik.
Trängseln på vägarna kan inte byggas bort. Istället måste biltrafiken
minska genom att underlätta för kollektivtrafik, cykel och gång.

Vi vill därför uppmana stadsbyggnadsnämndens ledamöter att inte anta
startpromemorian för planprogram för översiktsplanens samband mellan
Bagarmossen och Skarpnäcks gård.

Med vänlig hälsning

Monica Attebrant

Ordförande, Söderorts Naturskyddsförening

Anna Nilsson

Ordförande, Stockholms Naturskyddsförening

Ronny Fors

Grönområdesgruppen i Stockholms och Söderorts Naturskyddsföreningar

Överklagande av Länsstyrelsens i Stockholms län beslut i fråga om överklagande av detaljplan för del av Tollare 1:16 m fl, Tollare strand – delplan 2, i Boo, Nacka kommun.

Länsstyrelsen har i beslut daterat 2011-08-25 avvisat Nacka Naturskyddsförenings och Boo Miljö- och Naturvänners överklagande. Länsstyrelsens beteckning i ärendet: 4031-11-1217.

Detta överklagande är framtaget av Nacka Naturskyddsförening och Boo Miljö- och Naturvänner.

Yrkande

Nacka Naturskyddsförening och Boo Miljö- och Naturvänner (föreningarna) överklagar härmed Länsstyrelsens i Stockholms län beslut 2011-08-25 att avslå våra överklaganden av Nacka kommuns beslut 2011-01-31 (Kf § 32) att anta ovanstående detaljplan för Tollare strand.

Föreningarna anser att länsstyrelsens beslut var felaktigt eftersom de utan tillräckliga

motiveringar finner att detaljplanens miljökonsekvensbeskrivning(MKB) är godtagbar. Länsstyrelsen har inte berört de frågor om brott mot artskyddsförordningen föreningarna ställde. Länsstyrelsen hävdar utan motivering att riksintresset för kust och skärgård tillgodoses i planen. När det gäller intresseavvägningen hänvisar länsstyrelsen till att detaljplanen utgör en del i att möta efterfrågan på bostäder. Vi menar att detta inte är ett godtagbart skäl till att lokaler för rödlistade arter och arter upptagna i EU-direktiv liksom viktiga friluftsområden förstörs eller påverkas negativt av bebyggelse. Länsstyrelsen har brustit i sitt ansvar som planmyndighet när man inte beaktat de mycket höga naturvärdena i området.

Vi vidhåller vår bedömning att detaljplanen vilar på ett bristfälligt underlag och yrkar att Mark- och miljödomstolen underkänner MKB:n och upphäver beslutet att anta detaljplanen.

Sammanfattning

Föreningarna anser att detaljplanen bör upphävas p.g.a. att:

• det finns brister i miljökonsekvensbeskrivningen(MKB) och i detaljplanen
• alternativbeskrivningar har inte gjorts i MKB:n
• särskild sammanställning saknas
• planen innebär en stor påverkan på rekreation och friluftsliv inom riksintresset för kust och skärgård
• planen innebär att lokaler för arter upptagna i EU:s art- och habitatdirektiv förstörs
• en biotopskyddad bäck kulverteras
• strandskyddet har upphävts på felaktiga grunder

Nedan utvecklar vi våra skäl för varför länsstyrelsens beslut att avslå föreningarnas överklagan är felaktigt. Utöver det vi anför nedan hänvisar vi till våra remissvar och överklagandet till länsstyrelsen. Vi utgår från att Mark och miljödomstolen får tillgång till tidigare handlingar i ärendet inklusive bilagor.

Hänsyn till de samlade förhållandena i Tollare.

Länsstyrelsen säger att Nacka kommun med utgångspunkt i framtaget program för Tollare i tillräcklig utsträckning tagit hänsyn till de samlade förhållandena inom och i anslutning till området för de fem detaljplanerna inom Tollare.

Vi finner detta påstående anmärkningsvärt. Föreningarna har under hela Tollareplaneringen efterlyst en samlad naturinventering och en samlad bedömning av hela Tollareexploateringen. Någon sådan har aldrig gjorts. Stora delar av skogen i Tollare är klassad som nyckelbiotop eller naturvärde av Skogsstyrelsen och ett flertal rödlistade arter, signalarter samt arter uppräknade i EU:s bilaga 2 till Art och habitatdirektivet förekommer inom området. De höga naturvärdena var inte kända då detaljplaneprogrammet för Tollare antogs av Nacka kommunfullmäktige 2006. Det är först efter att detaljplaneprogrammet antagits som mer detaljerade naturinventeringar gjorts i Tollare och som då också avslöjat de mycket höga naturvärdena. Trots denna nya kunskap har inte planerna ändrats i någon nämnvärd utsträckning och de tidigare antagna detaljplanerna Tollare träskväg och Mellanbergsvägen har inte ansetts utgöra en betydande miljöpåverkan. Länsstyrelsen sade i sitt yttrande över program för Tollare, daterat 2006 06 08 , om miljöbedömningen, att  Den behovsbedömning som anges ha upprättats bör redovisas i sin helhet. Kommunens ställningstagande bör även enligt Länsstyrelsen motiveras mer utförligt. Nacka kommun har inte redovisat någon behovsbedömning eller utförligt motiverat sitt ställningstagande. Att så omfattande byggplaner, mestadels i naturmark, inte skulle ha en betydande miljöpåverkan är en häpnadsväckande slutsats. Av de fem detaljplanerna i Tollare är det bara planen för Tollare strand som ansetts ha en betydande miljöpåverkan.

Naturskyddsföreningen i Nacka och Boo Miljö- och Naturvänner har hela tiden krävt att Tollare-exploateringen ska ses i sin helhet och inte styckas upp i flera mindre delar, denna ”salamimetod” är något som det varnas för i Naturvårdsverkets handbok för Miljöbedömning av planer och program(s.97). 

Med hänvisning till ovanstående anser vi att länsstyrelsens påstående är felaktigt.

Riksintresse för kust och skärgård.

Inom planområdet gäller riksintresse för kust och skärgård. Länsstyrelsen säger utan motivering att riksintresset tillgodoses i planen. Detta är ett grundlöst påstående. Vi anser att planen strider mot 1 och 2 §§ 4 kap. MB. Där sägs att exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får komma till stånd endast om
1. det inte möter något hinder enligt 2-8 §§ och
2. det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas natur- och kulturvärden.

Områdets naturvärden utraderas om exploateringen tillåts. Detta kommenteras över huvudtaget inte av länsstyrelsen.

I 2 § 4 kap. MB sägs att främst det rörliga friluftslivets intressen särskilt beaktas vid bedömningen av tillåtligheten av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön. Vi kan inte se att man beaktat friluftslivets intressen i Tollare strand. Vi kan inte se att planen uppfyller kraven på undantag från riksintresset då det inte innebär utveckling av befintlig tätort eller utveckling av det lokala näringslivet.

Brister i miljökonsekvensbeskrivningen.

Länsstyrelsen hävdar att det inte finns brister i planhandlingarna eller några andra omständigheter som innebär att planbeslutet inte tillkommit i laga ordning. Vi hävdar att brister finns och att de är så allvarliga att planen bör upphävas.

Samrådsförfarandet

Enligt 4§ 6 kap. MB ska samråd om miljökonsekvensbeskrivningen ske med allmänhet och berörda organisationer. Enligt 20§ 5 kap PBL ska samråd ske med bl.a. sammanslutningar och enskilda i övrigt som har ett väsentligt intresse av en detaljplan. Natur- och miljöföreningarna i Nacka har fått samrådshandlingar skickade till sig men däremot inte blivit inbjudna till samrådsmöte med kommunens tjänstemän då Nacka kommun enbart kallar sakägare till samrådsmöten. Även om det inte står i varken MB eller PBL att samrådsmöten ska hållas så torde det strida mot Århuskonventionen att inte kalla natur- och miljöföreningar till samrådsmöten, i synnerhet när en MKB upprättats.

Alternativredovisning

Länsstyrelsen menar att kraven på alternativredovisning och lokaliseringsprövning är uppfyllt. Lokaliseringsprövningen anses ha gjorts i översiktsplanen.

Enligt 7§ 6 kap. MB ska en MKB innehålla en redovisning av alternativa platser, om sådana är möjliga, samt alternativa utformningar tillsammans med dels en motivering varför ett visst alternativ har valts, dels en beskrivning av konsekvenserna av att verksamheten eller åtgärden inte kommer till stånd. I Naturvårdsverkets  ”Handbok med allmänna råd om miljöbedömning av planer och program” kan man läsa att  identifiera/utveckla, beskriva och bedöma alternativ kan beskrivas som själva kärnan i miljökonsekvensbeskrivningen som i sin tur utgör kärnan i miljöbedömningen. Arbetet med alternativ utgör således en viktig faktor för att själva syftet med miljöbedömningar ska kunna nås (Europeiska kommissionen 2004 s. 27, se avsnitt 1.1 ovan. Det står också ”man bör eftersträva alternativ som vid genomförandet inte medför betydande miljöpåverkan men som innebär att syftet med planen eller programmet kan uppnås”.

Men när översiktsplanen antogs hade man inte kännedom om Tollareområdets mycket höga naturvärden. Om man genom att hänvisa till översiktsplanen kan undkomma kraven på alternativredovisningar blir den paragrafen fullständigt tandlös. När en översiktsplan antas har man sällan detaljkunskap om alla naturvärden i hela kommunen. Om det under planeringens gång framkommer att ett område hyser höga naturvärden med rödlistade arter och/eller arter upptagna i EU-direktiv bör rimligen en alternativredovisning enligt MB:s krav göras även om området pekats ut som bebyggelseområde i översiktsplanen.

I det här fallet borde det finnas alternativa utbyggnadsförslag där verklig hänsyn tagits till känslig och värdefull natur, med andra ord där inga nyckelbiotoper exploateras och där de identifierade rekreativa värdekärnorna bevaras i sin helhet. Det kan knappast vara så att det nu föreliggande utbyggnadsförslaget är det enda möjliga. Alternativen ska inte bara beskrivas utan också miljöbedömas. Alternativbeskrivningar är viktiga för att de underlättar en diskussion om planens syfte och ger politikerna ett bättre beslutsunderlag.

Särskild sammanställning

Enligt 16§ 6 kap. MB ska en särskild sammanställning finnas och göras tillgänglig för de som samråd skett med. Vi påpekar i vårt överklagande till länsstyrelsen att en sådan särskild sammanställning inte finns. Länsstyrelsen berör inte denna fråga alls i sitt yttrande. Vi hävdar fortfarande att särskild sammanställning saknas och att det i sig är ett skäl för att underkänna MKB:n.  

Artskyddsförordningen och biotopskydd

I området förekommer grön sköldmossa, upptagen i Art och habitatdirektivets bilaga 2. Enligt 8§ artskyddsförordningen är den fridlyst i hela landet och det är därmed förbjudet att förstöra lokaler för arten. Enligt MKB:n kommer det område som grön sköldmossa förekommer i att exploateras. Nacka kommun måste söka dispens för att exploatera detta område. Ingenstans i planhandlingarna framgår att Nacka kommun avser söka sådan dispens. Länsstyrelsen prövar inte frågan alls, liksom frågan om kulvertering av bäck vilket är tillståndspliktigt enligt 11§ 7 kap. MB

Upphävande av strandskydd.

Länsstyrelsen kommenterar inte det av föreningarna framförda synpunkterna på upphävandet av strandskydd inom planområdet.

Länsstyrelsen konstaterar i sitt samrådsyttrande att de fattat beslut om upphävande av strandskydd på bristfälligt underlag vad beträffar områdets naturvärden.

På de kartor som Nacka kommun skickade in till länsstyrelsen anges hela det instängslade området runt bruket som ”ianspråktaget område”. Detta är inte en korrekt beskrivning. Det är inte bara bruksområdet som är instängslat utan också en stor del av den gamla orörda skogen öster om bruket. Ingenstans i handlingarna till länsstyrelsen framgår det tydligt att den delen är gammal skog med höga naturvärden. I MKB:n till Tollare strand kan man läsa att ytterligare inventeringar har sedan dess utförts i området. Vid dessa inventeringar har det framkommit att området innehåller högre värden än vad som observerats vid inventeringen 2006.  

Ekologigruppens rapport talar om att planförslaget strider mot strandskyddslagens intentioner när det gäller friluftsliv.

Då området har mycket höga naturvärden med nyckelbiotoper och rödlistade arter i skogen såväl som rödlistade arter knutna direkt till strandmiljön anser vi inte att det finns några skäl för att upphäva strandskyddet i området utom för själva det gamla industriområdet. Behovet av bostäder måste rimligen kunna tillgodoses på någon annan plats där man inte behöver exploatera värdefulla naturområden.

De grundläggande hushållningsreglerna, avvägning mellan intressen.

Föreningarna menar att planen strider mot 1§ 1 kap MB. Där talas om att MB ska tillämpas så att värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas, den biologiska mångfalden bevaras, mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en från ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning tryggas.

Att exploatera värdefulla natur- och rekreationsområden kan inte anses vara god hushållning.

Föreningarna anser att planen också strider mot 1och 6 §§ 3 kap. MB.

Där påtalas att behovet av grönområden i tätorter särskilt ska beaktas. I och med exploateringen av Tollareområdet inskränks rekreationsmöjligheterna för ca 10.000 invånare i södra Boo som har Tollare som sitt enda natur- och rekreationsområde.

Eftersom exploateringen berör områden som är klassade som nyckelbiotop av Skogsstyrelsen och att det förekommer rödlistade arter samt arter upptagna i EU-direktiv måste området betraktas som särskilt ekologiskt känsligt. Därmed strider exploateringen också mot 3§ 3 kap. MB.

Länsstyrelsen säger att det föreligger bostadsbrist och att detaljplanen är ett led i att möta behovet av bostäder. Länsstyrelsen har svarat på liknande sätt vid våra överklaganden ang. detaljplanerna för Tollare Träskväg och Mellanbergsvägen(Tollare delplan 1a och 1b). Underförstått får man i expansiva storstadsområden acceptera förlust av biologisk mångfald och friluftsområden. Vi menar att detta inte är ett godtagbart skäl till att lokaler för rödlistade arter liksom viktiga friluftsområden förstörs eller påverkas negativt av bebyggelse. Vi undrar var någonstans i Miljöbalken det framgår att hänsyn till rödlistade arter och ekologiskt känsliga områden skulle vara mindre viktigt i storstadsområden?

Vi är fullt medvetna om att Stockholmsregionen växer och att det behövs bostäder. Men det ska inte innebära att man ser genom fingrarna när det gäller bebyggelsens miljöpåverkan. Det är snarare så att p.g.a. att regionen växer så är det ännu viktigare att noggrant studera var och hur man bygger så att de framtida länsinvånarna har närhet till grön- och naturområden samt att den rika biologiska mångfald som finns i den tätortsnära naturen i Stockholm kan bevaras.

Att det finns ett behov av bostäder innebär inte att man måste bygga i värdefulla naturområden. Nyckelbiotoper kan inte flyttas, däremot kan vi välja var vi bygger nya bostadsområden. Så gott som all promenadvänlig skog bebyggs i Tollare, det som blir kvar är berg och branter.

När det gäller Tollare strand borde alternativa bebyggelseutformningar studerats under detaljplanearbetet. Då hade man t.ex. kunnat studera alternativ där man avstår att lägga hus uppe på Tollareberget och där man studerar andra sträckningar för serpentinvägen och undviker att lägga hus i nyckelbiotopen med bl.a. gränsticka. Det förhållandevis begränsade antalet bostäder i dessa områden bör ställas i relation till de värden man kan bevara. Just dessa områden har mycket höga natur- och rekreationsvärden som skulle kunna komma de framtida Tollareborna till glädje och självklart också för de ca 10.000 invånare i södra Boo som har Tollare som sitt enda större sammanhängande grönområde.

Ronny Fors, ordförande Naturskyddsföreningen i Nacka

Kerstin Lundén, ordförande Boo Miljö- och Naturvänner

Vi(skogsgruppen i Stockholms naturskyddsförening) har en vandring i Hemfosa, Haninge kommun, nu på lördag och därför åkte jag och Zam ut för att reka och hitta en bra rutt att gå. Vi har gjort någa besök i Hemfosaskogen under våren och försommaren med anledning av att Stockholms stad har lämnat in ett antal avverkningsanmälningar i området. Det är alltså Stockholms stad som äger marken och bedriver skogsbruk där. Eftersom vi inte varit där under hösten så var det lite spännande och se om vi skulle hitta några roliga svampar som vi kan använda i vår argumentation för att skydda skogen. 
                  
Här är en av de vackraste svampar vi såg under dagen, prickmusseron, men det är ingen ovanlig art eller signalart. Prickmusseronen växer på stubbar och rötter av barrträd, framförallt tall.

                        
Det dröjde inte länge förrän den första signalarten hittades, svavelriska. Enligt signalartsboken är den "en viktig karaktärsart för all naturlig granskog på kalkrik mark" och att "i urbergsbygder är förekomsten av svavelriska en mycket bra signal på små rikmarksfläckar vilka ofta har höga naturvärden". Svavelriska dök sedan upp flera gånger under vandringen och visar på att att det det finns flera "rikmarksfläckar i området. 

                            
Här har vi fjällig taggsvamp men eftersom den växer med gran så har den inget signalvärde. Taggsvampar är annars något man letar efter under höstarna eftersom de flesta är bra signalarter och många är också rödlistade. Det gäller dock inte släktet Hydnum, med bl.a. blek taggsvamp, som däremot är en god matsvamp.

                        
Inte heller detta är någon signalart trots den lysande färgen, det är en cinnoberticka som här växer på en klen asplåga.

                        
På en tallåga hittade vi de här fina gnagspåren av mindre märgborre, det är ingen ovanlig art men trevlig ändå!

                   
När vi kom in i den riktigt fina granskogen dröjde det inte länge förrän vi hittade denna fina korallfingersvamp. Alla de stora gula fingersvamparna är jättebra signalarter och visar på skog som inte har avverkats tidigare. De tål inte slutavverkningar och har svårt med att etablera sig på nya lokaler. 

                  
Här är källpraktmossa, en bra signalart för skogar med opåverkad hydrologi. Den ska undvika näringsrika skogar och någon svavelriska syntes inte i denna del av skogen.

                      
Här är en annan gransumpskog inte så långt ifrån där källpraktmossan växte. Här hittade vi återigen svavelriskor, tyvärr hade vi inte tid till att gå igenom just det här området lite mer noggrant denna gång.

                   
Sen kom vi in i ett område med fin hällmarkstallskog. Till vänster syns motaggsvamp, en medelgod signalart för skyddsvärda tallskogar. Tidigare trodde man att det var samma art som den fjälliga taggsvamp som växer med gran men nu betraktar man det som två olika arter. Till vänster ytterligare en korallfingersvamp.

                   
Efter att ha gått en stund uppe på hällmarkerna gick vi ner i granskogen igen och då träffade på den här fina koppartaggsvampen. En riktigt fin art, rödlistad som sårbar och som de andra stora taggsvamparna i släktet Sarcodon mycket bra signalarter för skogar med höga naturvärden. Precis som korallfingersvamparna tål de inte slutavverkningar av skogen. Koppartaggsvampen är ett bra kvitto på att skogen i Hemfosa har stora värden och att man absolut inte ska bedriva s.k. skogsbruk där.

                   
Nu var vi inne i den granskog vid Träsksjön där vi tidigare hittade grön sköldmossa. Här är det också ett större inslag av äldre asp som annars saknas i Hemfosaskogen, i allfall i de delar där vi varit.

                       
Skogen speglar sig i Träsksjöbäcken. Hela Träsksjön med utloppsbäck har av Länsstyrelsen pekats ut som ett nationellt värdefullt vattenområde. Träsksjön är en väldigt ren sjö och opåverkad av försurning. Bäcken ska vara lekplats för havsöring och det ska också finns en sällsynt och rödlistad dagslända där, Siphlonurus armatus. Med tanke på Träsksjöns värden bör man även av denna anledning vara väldigt försiktig med att hugga i skogen runt omkring.

                    
Hultbräken och harsyra. Naturen är oslagbar som designer!

                
Vi var ute rätt länge och vi hann till stationen strax innan det mörknade helt. Men nu har vi en bra rutt för vår vandring på lördag!