Naturbloggen

Kort rapport från dagens vandring i Erstavik. Tre deltagare vilket är betydligt fler än på förra årets novembervandring, då var det noll deltagare.

På väg till Sandakällan sågs barrklubbsvamp och någon slags taggsvamp som var lite geléartad och genomskinlig. Måste ha varit extremt mycket vätska i svamparna.

Vid Sandakärret tittade vi bl.a. på palmmossa, spjutmossa och praktkrokmossa. De två sistnämnda föredrar rikkärrsmiljöer och är kalkgynnade. Den höga mineralhalten i vattnet gör nog att dessa mossor trivs här. Väl framme vid Sandakällan fann vi bl.a. olika stjärnmossor och jag visade också dunmossan som jag hittade igår. Visade och visade förresten, Tove böjde sig ner och plockade upp en mossa och frågade om det kunde vara dunmossa, och visst var det! Så svårt var det att hitta den, och här har jag letat och letat!

Sedan gick vi vidare mot Erstaviksfälten, matsäck intogs i en ekhage med den obligatoriska granplanteringen förstås. Det är väl för att gynna viltet. Den biologiska mångfald som gynnas i Erstavik är det som går att jaga, verkar det som!

Vi gick ner mot gården och vände strax innan Sågen. Det finns en väldigt gammal och halvdöd ek med många håligheter precis vid vägen. Där har jag sett kattuggla några gånger. Men jag har aldrig tittat närmare på moss och lavfloran men en snabb koll gav direkt sotlav och gulpudrad spiklav. Båda är mycket bra signalarter för gamla jätteträd och fina ekmiljöer. Det finns nog mycket mer att upptäcka på den eken!

Det var sparsamt med fåglar och tyvärr ingen varfågel, till vissa deltagares förtret. Men det står faktiskt "kanske" varfågel i programmet! Däremot stötte vi på ett meståg i skogen, talltita hördes och tre korpar visade upp sig vid Mellanberg.

Under vandringen såg vi flera exempel på igenväxande ekmiljöer, likaså bristen på busk och trädridåer längs med dikena på fälten. Tänk om man lämnande bara en meter på sidorna om dikena så skulle mångfalden gynnas ordentligt. Likadant med skogsbryn, det finns knappt några riktiga brynmiljöer.

Vi måste börja jobba med Erstavikfrågan!

Var vid Sandakällan för att reka inför naturguidningen imorgon. Efter visst letande hittade jag så den vackra och sällsynta dunmossan. Jag har vetat om att den ska finnas där och letat ett antal gånger tidigare men inte lyckats hitta den förrän nu, den kan verkligen vara knepig att hitta. Dunmossan är rödlistad som "missgynnad"(hotkategori 4). I Skogsstyrelsens signalartsbok kan man läsa följande: "Dunmossa är en i hela sitt utbredningsområde en mycket bra signalart på källpåverkad skogsmark med höga naturvärden. Den indikerar källpåverkan och samtidigt mineralrik mark i skuggiga lägen." Det står också att den ofta påträffas med bl.a. thujamossor och det är verkligen mycket thujamossa vid Sandakällan. Jag hittade även källkammossa som i våra trakter är en medelgod signalart om man hittar den tillsammans med andra signalarter.

Under mitt mossletande så hoppar en koltrast-hane fram bara några meter framför mig och börjar sjunga! Inte den "riktiga" kraftfulla vårsången utan lågmält och försynt. Det är s.k. skuggsång, fågeln sjunger för sig själv under icke häckningstid. Det kan vara en ungfågel som övar upp sig. Härligt att höra koltrastsång så här i novembermörkret.

Tog Saltsjöbanan ut till Erstavik, klev av vid Erstaviksbadets hållplats och började gå upp mot Dammsjön. Det är alldeles tyst i skogen, ibland så hörs några fina sisanden från träden. Det är ivrigt födosökande kungsfåglar. Erstaviken ligger nästan helt blank, det är så gott som vindstilla. Några skäggdoppingar dyker efter fisk.

Jag är på väg till strandängen vid den inre delen av Erstaviken, ca 100 meter efter avtagsvägen till Hermansdal ser jag något som är misstänkt likt kandelabersvamp på en trädlåga. Mycket riktigt, det är den sällsynta kandelabersvampen. Den växer på en gammal och riktigt murken låga bara kanske 5 meter från stigen i en slänt. Det är inte långt härifrån som jag hittade kandelabersvamp för någon månad sedan.

Väl framme vid strandängen så ser jag genast att det är några svanar där, förmodligen sångsvan tänker jag och visst är det så. Två vuxna med två årsungar. Kanske det par som häckade i somras i det lilla vattnet sydost om viltvattnet. De två vuxna fåglarna verkar nästan självlysande i det annars novembergråa landskapet.

Som vanligt ligger det en del knipor, viggar och sothöns i viken. Några storskrakar och skäggdoppingar också.

Går förbi Erstaviks slott genom allén och slås av den rika epifytvegetationen(epifyt=växter som växer på andra växter, t.ex. träd, utan att parasitera). Undrar hur många moss och lavarter det finns här? Det är rikligt med hättemossor, allémossa och takmossa. Det är också mycket brosklavar, dels vanlig brosklav men även mjölig brosklav och ytterligare någon eller några arter. Får återkomma med artbestämning. Allélav förekommer mycket rikligt på en del träd.

Går upp vägen mot Eriksberg och vänder sedan tillbaka mot Saltsjöbanan. Det är fortfarande tyst i skogan, några mesar hörs, så hör jag ett ringande läte, som ett litet klockspel. Sidensvansar! Ser en flock på ca 20 st som flyger runt och letar efter något bärträd/buske kan man förmoda. Domherrens mjuka vissling hörs också.

Plötsligt knakar det till i skogen, jag tittar upp och 20 meter framför mig står en dovhjortsbock med en riktigt praktfull krona. Vi tittar på varandra i någon halvminut innan han sätter av in i skogen. Roligt att se dovhjort i skogen, man brukar ju oftast se dem gå och beta ute på fälten

Hann med en tur i Nackareservatet på eftermiddagen. Skogen öster om Bagarmossen är ganska intressant att gå i. Det finns flera små våtmarker och mycket död ved av både löv och barrträd. Här hittade jag tidigare i höstas kandelabersvamp på en gammal asplåga. Den är rödlistad och en bra signalart för skyddsvärda skogar, som jag skrivit om tidigare. Intressant är att det finns inga uppgifter om kandelabersvamp i detta område i underlaget till reservatsbeslutet. Också intressant är att i det ursprungliga förslaget till reservatsbeslut så skulle skogen närmast Bagarmossen inte ingå i reservatet. Nu blev det, efter påtryckningar, så att reservatsgränsen går längs med bebyggelsegränsen i Bagarmossen. Det var nog tur att det beslutet hann tas innan majoritetsbytet i Stockholm. Alliansen verkar inte gilla naturreservat, som någon uttryckte det: "man kan inte lägga en död hand över området". Stor komik verkligen! Kommer inte ihåg vilket område det gällde men det säger en del om hur man ser på naturskydd i den nya majoriteten.

Söder om Björkhagens golfbana finns en fin ekhage med inslag av hassel. Där hittade jag hasselticka som är en bra signalart för värdefulla lundar. Den kräver lång kontinuitet av hassel och att död ved kontinuerligt bildas i området. Den finns på flera ställen i Nackareservatet men i underlaget till reservatsbeslutet nämns ingen förekomst av hasselticka i just detta område.
 

När jag går i ekhagen så hör jag ett klagande och lite nasalt trumpetstötande från himlen, tittar upp och ser 35 sångsvanar i vacker plogformation sträckande åt sydväst. En imponerande syn, det är nått visst med svanar i flykten!

Det börjar skymma rejält och björk- och koltrastarna börjar ta nattkvist i salixbuskagen i Söderbysjön, isen har lagt sig i den grunda viken, gärdsmygens smattrande läte hörs och en gröngöling börjar ropa.